31 december 2009

Årskrönika, my ass!

Jag är normalt sett en sucker för årskrönikor. Sammanfattningar av allt man glömt att man vill minnas och sånt man minns att man vill glömma. Men det finns en årskrönika som jag fanimej inte vill läsa. En som är allt för plågsam. Den om Sirius fotboll 2009. Och den tänker jag inte skriva heller. Men någon form av memento mori måste man väl ha med sig in i ett nytt decennium.

Den bästa örfilen att få i Uppsala just nu är ju annars att ta sig en sväng förbi Studans fotbollsplan och snegla upp på anslagstavlan. Precis som i en sådan där katastroffilm så har tiden låst sig i några ödesdigra siffror. Hemma 3. Borta 0. Ödets ironi att en av säsongens största segrar också var matchen där nedflyttningen hade kunnat undvikas på ett ganska smidigt sätt. Det fattades två mål till nytt kontrakt. I den 54:e minuten åkte Trollens Mohammadian ut samtidigt som Johan P missade ett heeelt öppet läge att göra 3-0. Resten av halvleken spelade Sirius utan motståndare. Lägen fanns för både fyra, fem, sex och sju mål. Till. 5-0 i den matchen hade räckt.

Och visst. Jernberg kunde gjort ett mål i första mot Syrianerna i sista omgången. En sådan chans är det väl inte för mycket begärt att sätta? Eller någon av de tusen andra chanserna under säsongen att göra de två målen, eller ta den extra poängen. Men det är den sista hemmamatchen i Superettan som det finns monument över hela vintern. Åk dit om du är för glad, och minns att du är dödlig.

Samtidigt är det genuint orättvist att haka upp sig på enskilda misstag och enskilda matcher under en säsong då så mycket annat gick åt helvete. Men i min värld finns det ändå en enskild detalj som står ut. En faktor som var skillnaden mellan nytt kontrakt och urspårning. Eller en av dem i alla fall. En av de tyngsta faktorerna. Det usla ledarskapet.

Jag tillhörde dem som välkomnade Jens T Andersson som rekrytering. Sort of, i alla fall. På samma sätt som supportrar till en klubb tenderar att sluta upp bakom de som representerar klubben. Jag menar, jag hade varken underlag för att avfärda eller höja killen till skyarna. Det har man ju inte. Man vet ju inte vilken ledartyp och vilken tränarmodell som har anställts. men man utgår någonstans ifrån att någon har koll på det. Att någon rekryterar ledare utefter nån sorts parametrar och nån sorts kriterier. Och Jens T sa rätt grejer och gav rätt intryck. Smart kille, helt enkelt.

Jag tänker inte för en sekund glömma bort att de kvalifikationer som krävs i Sirius är att man ska kunna koka soppa på en spik. Jag vet vilket material vi hade att tillgå och vilka avgöranden man hade att göra när det gäller truppen. Och visst, det hade varit kul att ha Catovic i stället för Hochen. Samtidigt förstår jag frestelsen att satsa på Hogge. Och jag förstår sponsor/publik/press-incitamentet. Och jag förstår också varför man valde att ta hit Makacha. För pengarna fick man ett fantastiskt cv och en kille som hade spetskunskaper som ingen annan hade i truppen. Eller typ serien. Sen vet vi att Hochen och Makacha var några av de största flopparna i årets serie. Hochen eftersom den jätterövaren - att han helt plötsligt skulle få för sig att spela och träna fotboll - inte gick hem. Makacha eftersom man trodde att man hade värvat en helt annan spelare.

I efterhand är det också lätt att säga att det var fel att satsa på Blomman och Söderbring. Samtidigt förstår jag det också. Det är spelare med hög kapacitet för kronan. Hade de spelat ens femton matcher var i år hade vi varit ett mittenlag. Då hade man snarare hyllat klubben för det järva beslutet att satsa på dem. Men nu var det inte så. Och det är en flop klubben naturligtvis fått betala dyrt för. Allt det där är uppenbara faktorer. Jag tror dock att det hade kunnat pareras tillräckligt väl med bra ledarskap.

Redan fem matcher in i säsongen började många kring klubben prata om behovet av att konsolidera det som fanns. Behovet av att jobba med den mentala biten och behovet av att skapa trygghet. Högstanivån var riktigt bra, men nåddes kanske 5-10 % av speltiden. Det är ett symptom på något. Ett symtom som hade kunnat hanteras annorlunda.

Den första biten. Under hela året spelade vi väldigt, väldigt sällan med samma backlinje. Vi spelade också väldigt, väldigt sällan med samma mittfält. Laguttagningarna förvandlades ofta till desperata chansningar och snacket gick mest kring vilka som inte var tillgängliga. Men det fanns förstås en annan möjlighet än att hoppas att det skulle funka bättre om man gjorde si eller så. Om man bytte position på den eller den. Om man ändrade lite i spelsystemet. Istället kunde man ha jobbat stenhårt på att exempelvis stärka Luggen, som man vid det laget borde ha insett skulle spela majoriteten av matcherna. Man kunde jobbat stenhårt på att etablera ett spel baserat på det man visste istället för att hoppas. Hoppas att P skulle funka som mittfältare. Hoppas att Hochen den här gången skulle göra ett kanoninhopp. Hoppas på att Makacha skulle anpassa sig. Hoppas på att Fredrik inte skulle behövas. Hoppas på att de långtidsskadade skulle tillfriskna.

Den andra biten. Man kunde ansträngt sig för att visa att Sirius var ett elitlag som bedrev en seriös verksamhet. Vi hade en tränare som tog mer eller mindre semester under några sommarveckor då poängbehovet var desperat. Spelarna fick signalen att tränaren tyckte annat var viktigare än serieprestationen. Det funkar förmodligen i framgång, men det funkar sämre i ett utsatt läge. Ska man begära den extra procenten av en spelare, ska man alltid vara redo att ge den själv. Träningar som börjar fyra ska inte börja kvart över fyra. Har man sagt att det ska finnas matlådor vid ett tillfälle så ska det finnas. Små detaljer kanske, men detaljer som sänder signaler.

Den tredje biten. Bristen på sportchef kostade mycket i bristande ledarskap. En sportchef är mer än snubben/snubban som fixar kontrakten och spelarna. En sportchef ska vara oljan i klubbmaskineriet. Kontaktytan mellan spelare och styrelse. Den person som ansvarar för att individerna utvecklas och förvaltar klubbens huvudtillgång - spelarna. Det ledarskapet fanns aldrig. När tränarna misslyckades med krisuppdraget i motgång, att utsätta och utmana spelarna internt, men skydda dem externt är det på sitt sätt fel att lägga den skulden bara på dem. Den sportchefsfunktion som fanns var i bästa fall ett mobilsvar, i sämsta fall en snubbe som gled in då och då och tyckte man skulle värva Rubarth. Typ. En närvarande sportchef hade sett vad som hände på ledarfronten tidigare och hade kunnat agera för att lösa situationen internt i stället för att få en lång utdragen process som slutade i ett spektakulärt avhopp med sex omgångar kvar.

Sorry, jag vet att jag tjatar. Men vafan. Vi åkte ur Superettan. Det är inte okej. Inte på det sätt det skedde i alla fall. Men jag var inne på det tidigare. Det kanske var nödvändigt med en krischock för klubben. Kanske till och med nödvändigt att åka ur. Näradödenupplevelsen med att klara sig kvar i sista omgången och sedan via kval hade kanske inte varit tillräcklig? Vem vet.

Så när vi nu packar ihop 2009 för gott så kan man ändå konstatera att det har hänt viktiga saker. Det viktigaste skulle jag nästan tro är att man har anställt en sportchef. Man har börjat jobba på en organisation som ska vara hållbar. Skissat på vilka som är de viktiga funktionerna och hur de ska samverka. Hela starten av fotbollsakademin är en del i samma långsiktighet. Den här gången har man också lärt sig av tidigare misstag och tidigt utsett en huvudtränare och sedan låtit den tränaren vara operativ i att rekrytera en andretränare. Det borde borga för ett ledarskap där rollerna är klara och där tränarna drar åt samma håll. Så var det inte i år. Så var det banne mig inte i år.

Huvuduppgiften för denna firma Brännström-Andric är utan tvekan att etablera ett tydligt ledarskap och en tydlig kravbild. Sätta ner foten och berätta vad som krävs för att spela fotboll i Sirius, och kanske framför allt vad som krävs för att varje individ ska utvecklas och nå sitt max. I förlängningen ska ingen spelare tycka att det räcker att spela i stans bästa lag i en av landets tre högsta serier. Kombinationen av den kollektiva och individuella ambitionen och viljan som saknats i truppen i några år är huvuduppgiften. Och minst lika viktigt som kravbilder för att komma dit är att tydliggöra vad klubben kan och kommer att göra för att hjälpa spelarna att komma dit.

I min bok är det det som är skillnaden mellan att vara en elitklubb och att inte vara det. det handlar inte om i vilken serie man spelar, utan det handlar om nivån på den verksamhet man har. Och ärligt talat. Själva resultatet är faktiskt bara slutprodukten. Jag är hellre medlem och supporter till en elitklubb i norrettan än en pajasklubb i allsvenskan. Paradexemplet sitter i samma kansli. Sirius bandy har excellerat i det som Sirius fotboll har ruttnat i. 2010 ska bli året då man inte pratar så mycket om långsiktighet, utan snarare bygger långsiktighet. Skål för det!

(Btw. Jag kanske är helt ute och cyklar, men en av funktionerna med att ha en sportchef tror jag är att uttalandena vi sett i UNT senaste tiden inte är resultatet av en slump, utan att klubben ÄNTLIGEN använder våra servila lokaljournalister till att styra informationen. Senaste artikeln innehöll ett par intressanta budskap.

1. Det finns inte på kartan att Legue själv kom på grejen med antingen Mani eller Petter. Det var Mattias Eriksson som planterade det. Jag kan tänka mig ett par olika syften med det. Huvudspåret är att de båda anser att de är självskrivna och att de ställer knasiga villkor för kontraktsförlängning. Värvningen av Ogbu säger också en del i sammanhanget. Båda kommer knappast spela i Sirius nästa år, och vem som blir kvar torde vara klart. Vidare så betyder det att ytterligare en spelare som kan spela ymf kommer in i truppen, eller omdisponeringar som innebär samma sak typ. Kanske.

2. Man kommer att satsa på en amerikan. Man har goda erfarenheter av det sedan tidigare... Jo tjena. Undrar vem det kan bli?

3. Vi ska inte förvänta oss underverk på transfermarknaden i vinter. Men man har en beredskap att plocka in ersättare för Blomman, men man räknar med Söderbring.)

Premiärtruppen 16/12:(4-1-4-1)

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Fernberg - Daniel Blomgren - Haisem Ismail
Pierre Gallo
Moses Ogbu - Mr Z - Eric Jernberg - Mani Tourang
Johan Pettersson

Bänk: Jonas Bylund, Erik Zettergren, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson

Tränare: Andreas Brännström
Ass tränare: Antonio Andric

Sena klappar, någon?

Inget ont om vanliga julklappar, men som supporter och amatörtyckare skulle man gärna ha en önskelista som bara gällde Sirius. Det är ju en oändlighet innan norrettan sparkar igång och mycket hinner hända, men en del önskningar skulle gärna få slå in betydligt tidigare. Det som blir tydligt när man önskar är att man vill ha allt, t.ex. både en härligt långsiktig ungdomssatsning och ett blixtsnabbt avancemang till Superettan. Kanske är jag för otålig eller ställer orealistiska krav, men så här ser min lista ut:

1: Påskrifter av spelare som fortfarande hänger löst. Då pratar jag först och främst om spelare som Mani Tourang, Petter Österberg och kanske även någon av de spelare som drogs med skador förra året, beroende på skadeläget. Detta tror jag är viktigt för att det visar fans, spelare och även konkurrenter. Det visar att vi fortfarande är attraktiva som klubb och att vi har spelare som är beredda att stanna och kämpa för klubben.

2: Ett par nyförvärv som får mig att känna "wow", eller åtminstone "det behövdes verkligen". Det kan vara en back eller bara en helt annan typ av spelare än de som nu finns i Sirius. Jag är naturligtvis medveten om att sånt kostar, men önska kan man ju alltid...

3: Ett gäng unga spelare som överraskar positivt. Alltså inte bara är lovande utan på allvar utmanar etablerade spelare som Fredrik Olsson, Pierre Gallo, Johan Pettersson med flera. Spelare som är unga men tuffa nog att vara skillnaden mellan ok och succé.

4: Ett Sirius som från första träningsmatchen ser ut som ett LAG där alla ser ut att vara beredda att ge allt för varandra. Ett lag som ser ut att ha en tydlig spelidé och där spelarna tror stenhårt på den.

5: En ungdomssatsning som redan nu känns som en garanti för att lovande ungdomar med jämna mellanrum ska slå sig in i A-laget. Jag antar att det är tanken med akademin, och det ska bli spännande att följa under året.

6: Ett Sirius som inleder serien som ett topplag. Senaste säsongen tog hårt, och även om det är lika nervöst med toppstrid som bottenstrid mår man betydligt bättre efter en seger.

7: Ett Sirius som en sen, härlig höstdag säkrar avancemanget inför en skrikande publik på Studenternas.

Kanske väl tuffa krav, men jag längtar redan.

PS. Ryktet säger att man hade fyra tränare på intervju för jobbet som 2:a-tränare, två höjde sig över övriga och man föll för den minst meriterade. Jag både hoppas och tror att det fanns goda skäl för det valet.

16 december 2009

Långt ner i näringskedjan

Det händer inte sådär störtmycket i sillyn i vår lilla serie. Mest tränarbyten, uppflyttningar av ungdomsspelare, ett och annat förnyat kontrakt och så spelare som lämnar så klart. Med ett undantag. Valstasyrianerna är på offensiven och har värvat tre helt okej spelare av superettaklass i Motas, Johansson och Nilsson.

I Märsta snackar Brytar-Börje om Superettan, och visst. V/S har i dagsläget en vettig trupp, om man bortser från vissa nyckelpositioner. Det ryktas visserligen att gamle Siriusbekantingen Linus Smedjegården ska byta lag med Motas och gå till Väsby. Hugget som stucket. Värre då att Slavik gått till Brage och att Bylle knappast lär vara kvar. Om inte annat med tanke på de rykten som sipprat ut från Valsta om hur de behandlar spelare som inte är så sugna på att förlänga kontrakten.

Speaking of Bylle så är det nu enligt snacket i korridorerna på Ackis inte helt uteslutet att det blir Sirius ändå. Trots att RR väljer att fullfölja sitt kontrakt. Eller vem vet. It takes two to tango, och Sirius ska ju i så fall tycka att det är vettig truppmanagment att ha två så jämförelsevis högklassiga - och därmed också förhållandevis dyra - målisar i truppen. RR lär redan vara den överlägset dyraste målisen i serien och frågan är om man då ska riskera en situation där han teoretiskt sett skulle kunna bli den överlägset dyraste andremålisen i serien.

Personligen är jag lite kluven i fallet Richardsson. Bra målis, utan tvekan. Kanske seriens vassaste. Och ja, jag tycker det är bra att ha seriens vassaste målis. Men jag fick lära mig någon gång i forntiden att det finns något som heter alternativkostnad. Och om Sirius hade lyckats kränga RR till Giffarna och få tillbaka lite av de stålars vi kastade efter Örebro, och dessutom kunnat minska lönebudgeten något kanske det hade varit ett intressant alternativ.

Att investera i en bra "produkt" behöver ju inte automatiskt betyda att man har gjort en bra affär. Lite som att man om man köper en sproilans BMW för 2, 5 mille så har man definitivt fått en bra bil. Men frågan är om man har gjort en bra affär bara för att bilen är bra.

Men jag gillar Richard. Han har siriushjärta och han är en bra målis. Så det blir säkert bra.

Och man tager vad man haver i årets torftiga sillyhöst, liksom. Men det är lotten för lag som halkar ur. Det är inte bara en serie man trillar ur. Det är ett hack ner på näringskedjan också. Få för nivån riktigt högklassiga spelare hoppar och jublar över ett kontrakt med en norrettanklubb och bussresor till nordpolen varannan vecka. Om man säger så. Men spännande provspelare kan vara på väg efter helgerna, så man ska väl inte ge upp hoppet helt. Och den befintliga truppen ser faktiskt fortfarande väldigt bra ut för serien.

Annat är det med Vasalund. Att Kennedy skulle kvista var väl ingen sensation, men Senatore, Korkmaz och Dimitriadis gör det samma. Och det verkar väl vara sådär för laget som släppte in tio baljor per match i fjol. Nu har dock de tidigare skrinlagda planerna på sammanslagning med Väsby som Studan pratade om tidigare väckts till liv igen. Just nu ser det ut som om det är det enda som kan rädda skiten från att träffa den riktigt stora fläkten för solnaiterna.

Vad som ska kunna rädda Bajenkidsen från degradering övergår dock den mänskliga varelsens kapacitet till tankekraft. Hittills har de fyra bästa - och typ äldsta - stuckit. Och man ska fylla på med vad då? P14? Bajenskonsortiets organisationspyramid börjar mer och mer likna lutande tornet i Pisa. Man har a-laget i superettan, TFF och tipselit. Och Jeppe Blomqvist som ansvarig för det hela. Kul. Endast en nedflyttningsplats ser öppen ut i år.

Veckans Dalkurd. Brwa Nouri, högerbacken Sadi och fransmännen Kribii och Gargouri har alla skrivit nya tvåårskontrakt med Borlängeklubben. Dessutom är Colo Halit på väg tillbaka efter korsbandskadan. Dalkurd har en bra trupp. Riktigt bra. Men jag läser i nyhetsartikeln om fransmännens kontrakt på Dalkurds hemmis och jag blir som vanligt lite förbryllad: "Han var en klass för sig själv i testmatchen och dalkurd skrev direkt kontrakt me han efter mathen." (Om Kribii)

Åkej. Det ger ju en intressant bild av hur kontraktsförhandlingar går till i den klubben. Jag ber här läsaren beakta det faktum att Kribii spelade under amatörkontrakt förra säsongen. Han gjorde alltså en testmatch som imponerade så mycket att klubben direkt erbjöd honom *trumvirvel* max 2999 svenska kronor om året! Han måste blivit överlycklig över det budet eftersom han skrev på direkt. Det skulle naturligtvis aldrig falla mig in att antyda att det kanske ingick något mer i det kontraktet. Jag vill bara gratulera Dalkurd till att de fick en såpass bra spelare utan att behöva ersätta honom med månadslön, bostad, fri mat eller liknande. Killen gillar väl Borlänge helt enkelt.

Anyways. Dalkurd och Valsta ser i dagsläget ut som två av de lag som bör härja i toppen. Och det gör baske mig vi med. Här kommer truppen:

Premiärtruppen 16/12:
(4-1-4-1)
Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Fernberg - Daniel Blomgren - Haisem Ismail
Pierre Gallo
Moses Ogbu - Mr Z - Eric Jernberg - Erik Zettergren
Johan Pettersson

Bänk: Jonas Bylund, Patrik St Cyr, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson

Tränare: AB
Ass tränare: AA

03 december 2009

Spelschemat börjar ta form

Det är fortfarande förvånansvärt lungt på sillyfronten i Norrettan. Jag antar att alla sportchefer har häcken full med att svara på e-mails från killar "som har högre ambitioner än att spela i div IV" och som är "bra med högern, vänstern, en mot en". Etc, etc.

Det senaste i serien är väl annars att Umeå FC signar en ny tränare idag vad det verkar, Stuart Gibson. Ett lag i serien ryktas dessutom vara ute efter varenda spelare i landet som en gång har gjort ett snyggt mål eller som kan anses intressant på något sätt. Om man samlade ihop alla spelare i Mälardalen som har fått ett "kontraktsförslag" från detta lag och fick dem att tacka ja, skulle de ha en rätt fet trupp nästa år om man säger så. Åtminstone tre uppsalaspelare har varit där på provspel i alla fall. Och ytterligare tre från närområdet.

Kontraktsförslagen verkar dessutom se ganska spännade ut vad Studan erfar. En spelare verkar ha blivit muntligen erbjuden "fri bostad, fri mat, 7000 vitt, 7000 svart och fria resor hem till sin bostad i närheten av Stockholm". Det finns vittnen till det erbjudandet, men som vanligt lär ingen vilja prata högt om det. Och vad vet jag. Jag har bara tredjehandsuppgifter, så jag väljer att inte prata om namn, eller nämna vilken klubb det rör sig om. Men om vi säger så. Den typ av anspråk en del spelare ställer i diskussioner med "vita" klubbar visar med all önskvärd tydlighet att det råder en, ähum, smått diversifierad konkurrenssituation.

Well. För Sirius del är det just nu julledigt från träningarna, men det har väl knappast undgått någon att Moses Ogbu skrev på ett kontrakt i veckan samt att Luggen tar typ time out. Dessutom skickar ju Giffarnas val av Naurin mellan stolparna vissa signaler till vart målvaktsfrågan pekar. Det vill säga, allt talar för att Richard stannar i Sirius eftersom förmodligen ingen annan klubb i Sverige (förutom Giffarna då) ens för en sekund skulle överväga att betala den prislapp som sitter på killen. Deras argument går efter linjen "men vi kan ju få en minst lika bra keeper för halva priset." Svårt att argumentera mot.

Om vi förutsätter att det är så blir den mest intressanta frågan; hur blir det med Bylle? Jag har ingen aning. Faktum är att han har tränat med Sirius. Faktum är att han vill spela med Sirius. På pappret är naturligtvis Bylle/Richard den absolut starkaste målvaktskonstellationen i serien. Men en liknande situation som den som rådde mellan Jon och Bylle sist det begav sig är knappast önskvärd. Ingen av dem ser sig som andramålis och det är väl inte säkert att det bara vore av godo att ha en sådan situation. Det skulle i så fall bli en grannlaga uppgift för Brännan att navigera i.

Andra rykten säger att Petter är ute på turné för att försöka fånga sista chansen till ett kontrakt som medger spel för pengar. Det pratas löst om USA, men frågan är om det går att få folk däröver att gå på en Antou Jallow till. Det pratas också om vissa klubbar i stockholmsområdet. Vi får väl se.

På inkontot aktualiserar backflykten att det blir relevant att förstärka där. Signalerna från Blomman är försiktigt positiva och dessutom sägs det att man tittar på att försöka få in två backar till. En av dem kommer med all säkerhet att vara Erik Z. Han verkar vara villig att ta upp en seriös satsning och han har tränat med Sirius i höst.

Och så slutligen. Dagens mest intressanta rykte är att det preliminära spelschemat säger bortapremiär mot Umeå FC helgen 17-18 april och hemmapremiär mot Dalkurd veckan efter. Båda lag med vissa ambitioner i serien. Spännande!



Nej inte helt slutligen. Slut-slutligen så har vi förstås veckans mix av vetenskap, ihärdiga rykten, fåfänga drömmar och sånt. Håll till godo.

Premiärtruppen 3/12:



(4-1-4-1)

Jonas Bylund (c)

Fredrik Söderbring - Oscar Zettergren - Daniel Blomgren - Haisem Ismail

Pierre Gallo

Moses Ogbu - Eric Jernberg - Fredrik Olsson - Mani Tourang

Sunday Bale (- Johan Pettersson) (men fan då, det blev visst en för mycket... nå, vi säger att P är sjuk då...)



Bänk: Richard Richardsson, Patrik St Cyr, Erik Zettergren, Daniel Fernberg, Wilhelm Ingves



Tränare: Andreas Brännström

Ass tränare: Pelle Johansson

27 november 2009

Det finns idioter och så finns det ritkigt fräcka idioter

I förra veckan förlorade Katrineholm/Värmbols bandylag med 22-2 mot SAIK i elitserien. Det är rätt stora siffror det. Hur stora siffror det är får vi återkomma till längre ner, men det mest anmärkningsvärda är ändå inte resultatet. Det mest anmärkningsvärda är kommentarerna från några av de inblandade.

- Vi får se om vi ska lämna in en motion om att minska ner elitserien till nästa år. Vissa lag håller helt enkelt inte måttet och elitserien blir för ojämn.

Säger alltså SAIK:s tränare. De ska diskutera i klubben om det ska lämnas in en motion. Fint. Diskutera det ni. Samtidigt rapporterades 1,9 miljoner i skulder och 1,1 miljoner i underskott från SAIK:s senaste årsmöte. Deras balansräkning kommer inte långt efter Bajens i kreativitet. För att få rätsida på ekonomin sade man sig tidigare i höstas räkna med ökade intäkter från arrangemangen i Göransson Arena, samt att man gett sig in i diskussioner kring avskrivningar och återbetalningsplaner med dem till vilka man skyldig är.

Sänka lönekostnaderna? Icke. Fortsätta värva spelare man inte har råd med? Jajamän! Stoppa huvudet i sanden och hoppas att allt löser sig? Naturligtvis! Hur skulle man annars göra?

En variant är ju att tänka som de förnedrade sörmlänningarna i KVBS. De har nobbat ett flertal spelare under sillyn på grund av att de inte velat göra en satsning som skulle riskera ekonomin. Satsat på lokala och unga spelare.

En variant är ju att anpassa kostnadsnivån till den förväntade intäktsnivån. Inte jazza upp intäktsnivån till de breddgrader som gör att den, om den var realistisk, skulle matcha de kostnader man tänker ha anyway. Sandvikens förnekelsekonomi är dessvärre inte ovanlig inom idrotten, men det är sällan den är förenad med så öppen dumhet. Först skapa en bubbla av sitt eget bygge, och sedan gå ut och klaga på att de andra är för dåliga. It takes some nerve!

SAIK är som skolgårdsmobbaren som fuskar sig till alla andra småpojkars kulor och sedan blir skitsur när det visar sig att de andra bara har grus kvar i påsen. SAIK är som katten som vill att den lilla musen ska springa runt och flämta ordentligt innan de dödar den. Och som sedan klagar över att musen inte sprang tillräckligt snabbt för att det skulle vara kul.

Är det SAIK eller KVBS som inte är bra för svensk bandy?

Men SAIK är inte ensamma. Tre av fyra semifinallag förra året har uppenbarligen haft en konstruktiv syn på ekonomi. Edsbyn har byggt sina guld på 19 miljoner som de inte "hade en aaaaning om" kom från bedrägerier och svarta affärer. Bajen har haft notoriska underskott under fem år och lappat ihop det hela nödtorftigt med att tigga nya pengar och skita i att betala på skulder. Och SAIK då. Det fjärde laget, VSK, har också problem med elitlicensen tack vare förbundets listiga VM-konstruktion baserad på principen "ni tar riskerna, vi tar credden - och del av ett eventuellt överskott".

Så vilka är det som inte är bra för svensk bandy?

Låt oss också påminna oss lite om vad det är för sportsliga siffror vi pratar om. Japp, KVBS förlorade med 22-2. Det är jäkligt mycket. Precis som att det är jäkligt mycket att förlora med 6-0 i fotboll. Det går ca 3,5 bandymål på varje fotbollsmål statistiskt sett. Och ska man göra mål på ett fotbollslag eller ett hockeylag som slutat spela och gett får man ändå faktiskt jobba lite mer än om man ska göra mål på ett bandylag som redan packat ihop.

Fråga årets obesegrade serieledare Villa. Igår spöade de finallaget Edsbyn med 7-0. I fjol förlorade de mot samma lag borta med 18-2. Så ser det ut i bandy. Det borde SAIK-tränare, bandyförbundare och ledarskribenter ha koll på. De borde också tänka över det faktum att det finns tre-fyra lag i allsvenskan som förmodligen skulle ha KVBS bakom sig i seriespel i år. Och att det beror på förbundets konstruktion av kvalgrupperna.

Så vilka är det som inte är bra för svensk bandy?

På min lista kommer Förbundet, SAIK och övriga pengatricksare en bra bit före KVBS.

24 november 2009

Full fart på Löten

Som vi tidigare konstaterat på Studan är träningarna i full gång nere på Löten. Det ser inte så himla dumt ut faktiskt. Det är ju redan klart att en del tongivande spelare förvinner. Gurra har lämnat sedan länge och Shpetim blev idag klar för IFK Norrköping. Richard Richardsson lär dessutom vara mycket nära att skriva på för Giffarna. Och så Love och Hochen förstås, även om det knappast, ens med bästa vilja i världen, går att beskriva de spelarna som tongivande den senaste säsongen. Dock kommer vi förstås alla att sakna Loves minst sagt fantastiska immitationer av bland annat Heinze och Salgado.

Well. I övrigt ser truppen än så länge ut att bevaras. Frågetecken finns väl i viss mån fortfarande för Gallo - ryktet säger att ett allsvenskt lag är intresserade - och Petter. I övrigt är det en kvalificerad gissning att alla står till förfogande för spel i norrettan. Även de två tidigare skadade spelarna. Söderbring är officiellt friskskriven för full fart, och även om det ännu inte gäller Blomman så är rapporterna mestadels positiva. Kan Sirius behålla Gallo, Blomman och Söderbring och ha hela den trion i spel mer än 20 matcher i år så har vi utan tvekan ett topplag i serien.

Dessutom har ett och annat nytt ansikte figurerat i bekanta kläder på Löten. Bland annat kan det enorma - och totalt oväntade för alla inblandade - scoopet göras att Jonas Bylund inte tränar på Midgårdsvallen längre. Vidare verkar broder Z vara fokuserad på att ge karriären en chans och då är Sirius ett hett alternativ. Förutom dessa två mer eller mindre kända ansikten har även en ung mittback med förflutet i uppsalafotbollen och en ung vänsterfotad yttermitt/vänsterback från Sundsvall synts i farten. Och gjort bra ifrån sig.

Unge Gimo-nigerianen Moses Ogbu, som tränat med Sirius stora delar av hösten, finns dessutom i allra högsta grad med i bilden. Han tar enligt röster inifrån laget tagit rätt stora steg på sistone. Fler nya ansikten lär dessutom dyka upp i träning redan före jul. Dessutom pekar det mesta på att en assisterande tränare kommer att presenteras under nästa vecka.

Premiärtruppen 23/11:

(4-2-3-1)
Jonas Bylund
Fredrik Söderbring - Oscar Zettergren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Pierre Gallo - Daniel Blomgren
Johan Petterson - Eric Jernberg - Mani Tourang
Sunday Bale

Bänk: Andreas Ahlm, Patrik St Cyr, Fredrik Olsson, Moses Ogbu, Toni Arapovic

Tränare: Andreas Brännström
Ass tränare: Pelle Johansson

19 november 2009

Guds händer och andra etiska fotbollsfrågor

Grattis Frankrike. Kul att få se ytterligare ett franskt 0-0-lag i en stor internationell turnering. Grattis domarteam Hansson, som gick på en lika stor blåsning som Ali Bin Nasser från Tunisien gjorde i VM-kvartsfinalen mellan Argentina och England 1986. Och sist men inte minst ett stort grattis till alla moralpanikprofeter som får ett nytt fint tillfälle att lyfta "fair play"-diskussionen till nya patetiska nivåer.

Bakgrunden är förstås Thierry Henrys avgörande 2-1-mål i förlängningen mot Irland i gårdagens play off till VM. En solklar, och uppenbart medveten, hands som föregick Gallas segernick. En hands som domare Hansson uppenbarligen inte såg (finns det någon som på riktigt tror att en FIFA-domare skulle underlåta att blåsa bort en medveten hands som han tydligt såg?), och en hands som linjemannen också missade. Dessutom en offsidesituation i momentet innan, som åtminstone på reprisen var rätt tydligt.

Kommentatorerna vädrar logiskt nog blod. Konspirationsteoretikerna går i spin. Hälften av kritiken riktar sig mot "fuskaren" Thierry Henry, och andra hälften riktar sig mot fotbollsetablissemanget - med bland annat Platini i täten - som myglar fram storlagen till VM.

Trött blir man. För det första, om man som konspirationsteoretiker känner för att haka upp hela resonemanget på ett enda domslut fattat på en bråkdel av en sekund, så kan jag känna att det blir lite svagt. Hade det i så fall inte varit lättare för Hansson att blåsa straff för Anelka när Given touchar hans ben med handen i straffområdet och Anelka faller som en fura?

Men det är inte det jag tycker känns mest relevant att diskutera. Det som fascinerar mig mest är det som verkar vara den allmänna definitionen om vad som är fusk. Ja, det står i regelboken att man inte får ta med handen. Henry bröt mot reglerna. Men fuskade han? Man får, enligt regelboken, inte heller avsiktligt ställa sig för nära när en frispark ska slås, flytta fram bollen vid en fast situation eller dra folk i tröjan. Det är alla regelförbrytelser som i de flesta fall sker medvetet, och som kan ge avgörande fördelar för den som gör det. Och då ska vi inte ens tala om att man inte får fälla en motståndare som kommer fri.

Men hands är fotbollens svar på pedofili. Det värsta av alla brott. Det mest oförlåtliga. Det som får hela fair play-kören att stämma upp i fördömanden av Henry. Jag läser röster som hävdar att Henry borde påkallat domarens uppmärksamhet på att han tog med handen, när nu Hansson uppenbarligen missade det.

Precis som att Shay Given borde knatat fram till Hansson och sagt att "Jo, eh, jag touchade faktiskt Anelka. Du borde döma straff i stället för hörna." Eller precis som att Cannavaro borde gått fram till domaren i åttondelsfinalen i VM 2006 mellan Australien och Italien och erkänt att han drog Cahill i tröjan och att det borde varit straff till Australien.

Det funkar inte så. Det bör inte ens funka så. Vi har domare i fotbollsmatcher av just det enkla skälet att det inte ska vara upp till spelares godtycke och privatmoral. De flesta som spelat fotboll begriper nog också att Henry inte fattade ett överlagt beslut när han tog med handen. Medvetet, yes, men knappast planerat. Det går för fort. Hade han blivit påkommen, avblåst och varnad hade det knappast blivit enorma franska protester. Så ser reglerna ju ut. Alla vet det. På samma sätt som en spelare som kapar en fritt framrusande anfallare vet att han/hon riskerar kort samt straff/frispark om domaren upptäcker det. Men om domaren inte blåser "klarade man sig".

Handen upp, alla elfsborgsfans som förbannar att Fröjdfelt inte blåste straff till Djurgården i slutminuten av allsvenskan 2006, och dessutom klandrar Andreas Augustsson för hans uppenbara "fusk" när han avstyr ett mål med handen.

Thierry Henry klarade sig. Frankrike gick till VM. Irländarna har all rätt att vara bittra och förbannade. Och fransmännen har all rätt att vara glada över sitt avancemang. Precis som alla andra fotbollsmatcher innehöll den minst 20-30 tillfällen där spelare medvetet bröt mot reglerna. Ett av dem råkade bli matchavgörande, de andra blev inte det. Moraliskt sett har jag väldigt svårt att se skillnaden.

Om det inte hade varit Italien som gått vidare på det här sättet förstås. Då hade det varit skandal, fusk, mygel, typiskt och allmänt förkastligt. Eller hur var det nu?

18 november 2009

I mörkret är alla katter grå.

Rykten är farliga ting. De har en tendens att sprida sig oavsett om de är sanna eller falska, och ju mer de sprider sig desto svårare är det generellt sett att veta om de är sanna eller inte. Men om rykten kommer från många olika håll. Om de kan bekräftas av flera var och en för sig oberoende källor kan man kanske börja ana att det finns någon form av sanning bakom dem. Inte nödvändigtvis, men det kan vara så. Så här kommer ett rykte. Ett envist och väldigt vanligt förekommande rykte.

Det förekommer svarta pengar inom svensk fotboll. Det finns fotbollsspelare som får en summa i vit och nogsamt redovisad lön, i bästa fall insatt på sitt konto i slutet av varje månad, och en summa i sedelbuntar utdelade i samband med träningar eller besök på ett lokalt företag.

Det är rykten. Jag personligen vet inte om det är sant, för jag har aldrig själv sett det. Men det finns väldigt mycket folk som säger att det är så. Väldigt många som hävdar att de har belägg för det, men som inte vill prata så mycket om det. Det kan jag förstå. Många av dessa är fotbollsspelare som själva tagit mot pengar svart och som därmed är inblandade själva. Andra har inte lust att sticka ut hakan eftersom den som riktar sådana anklagelser åt specifikt håll brukar kunna få på nöten, verbalt i alla fall.

Jag skrev tidigare om en förening som har varit utsatt för liknande rykten i den här bloggen. En förening som jag inte vet ett skit om. Det enda jag gjorde var att konstatera att spelare valde att spela där för väsentligt mycket mindre pengar än de kunnat få på annat håll. Att klubbens totala omkostnader innebar en snittlön på några tusenlappar i månaden för en trupp vars marknadsmässiga snittlön mycket lågt räknat var det tredubbla. Mycket lågt räknat.

Det kanske är så. Jag vet inte. Jag har ingen möjlighet att kolla.

Jag hört om en annan förening som verkar ha satt i system att sluta betala ut pengar till en spelare som vägrar att skriva på ett nytt kontrakt. Som verkar ha sagt till spelare som tjafsat för att få ut sina pengar att de själva åker dit om de tjafsar. Och vilken spelare på svensk mellannivå har lust att betala upplupen skatt på säg 24 gånger 9000, samt straffränta på uppemot 40 %? Det skulle, teoretiskt alltså, kunna handla om ett sexsiffrigt engångsbelopp. Så varför bråka?

Det kanske är skitsnack. Elakt förtal. Jag vet inte. Jag har ingen möjlighet att kolla.

Det finns några sätt att ta itu med det här. En variant är att förbundet tar frågan på allvar och initierar en bred dialog om hur man kan komma till rätta med problemet - om det nu finns. Man kan ta initiativ för att ta reda på hur stort problemet kan antas vara genom olika former av undersökningar. Man kan också göra kostnaden för att bli ertappad med svarta löner såpass stor att det minskar incitamenten att göra det, genom sanktioner både mot klubbar och spelare.

En annan variant är att Skatteverket lyfter frågan och genomför en riktad skatterevision.

En tredje variant är att media tar sitt ansvar och lyfter frågan. Det är helt säkert inte särskilt svårt att utröna om det finns sanning i liknande anklagelser eller inte genom att sätta sig och läsa årsredovisningar. Det saknas knappast heller spelare som är villiga att prata om detta om de garanteras anonymitet.

En fjärde variant är att spelarna börja tänka lite längre än vad näsan räcker. Det finns ändå vissa nackdelar med att jobba svart. Hur för man exempelvis en tvist med en klubb om svarta pengar? Vad händer om man blir långtidsskadad? Om man någon gång i sitt liv kommer att vara intresserad av en pension, arbetslöshetsförsäkring, föräldraledighet, etc? Långt ifrån alla spelare kommer att kunna livnära sig på sin fotboll på sådana nivåer att sådana faktorer är betydelselösa. Jag lovar.

Det ryktas (rykten återigen...) exempelvis att Emir Smajic har fått ett kontraktsförslag från en klubb som det finns många som funderar lite över vad gäller just den här aspekten. Eller eftersom jag inte vet om det är så eller inte så kan vi prata hypotetiskt om det. Säg att en ung spelare får ett kontraktsförslag framför sig. Då skulle jag rekommendera att spelaren faktiskt läser det ordentligt själv. Inte bara genom agenten. Jag skulle rekommendera att spelaren lyssnade på andra spelare med erfarenhet. Om man skriver på ett avtal med en klubb där det ingår en (muntlig eller skriftlig) deal om "bonusar" som inte betalas ut på ett korrekt sätt så bör man reflektera lite över att man faktiskt begår ett brott som kan kosta en personligen ganska mycket.

Men det förutsätter att folk bryr sig om detta eventuella problem. Att de som sitter inne med information lyfter upp problematiken. Att klubbar vars konkurrensförmåga försämras av att andra klubbar slipper kostnadsposter som man själv står med börjar härja lite. Att förbundet tar krafttag för att städa upp bland klubbarna. Att myndigheterna börjar rota. För så länge ingen sätter ner foten, eller tar itu med frågan så är alla och ingen anklagade.

Antingen det, eller så fortsätter vi ha det så här. Men då kan vi väl lika gärna skita i förbud mot att muta domare och dopa sig och sådant. Jag kan inte se att det är någon större skillnad.

13 november 2009

Tunga namn lämnar, enbart negativt?

Enligt obekräftade källor lämnar flera ordinarie spelare Sirius. Gustaf Segerström verkar vara mest klar för avfärd. Eller Rickardsson. Shpetim Hasani sägs vara på gång till Norrköping. Petter Österberg, som också var en startspelare står utan kontrakt. Mani Tourangs kontrakt går också ut.

Detta är ju vid en första anblick ingen rolig läsning. Frågorna hopar sig. Hur ska man ersätta Segerström? Vem ska göra målen nu? Osv, osv. Men om man vänder på det. Vad är Sirius ambition? Var vill Sirius vara om fem år? Hur ska de ta sig dit?

Ett snabbt svar kan ju vara att man ska ta sig tillbaka till Superettan direkt. Fair, men sen då? Räckte laget till? Tror vi att man skulle göra det vid en eventuell återkomst. På den första frågan har vi redan svaret. På den andra frågan är det svårare men jag tycker det känns tveksamt. Så. Hur göra? Sparka de yngre spelarna? Säga hejdå till t.ex. Patrik St Cyr, Eric Jernberg, Ian Ekstrand, Daniel Fernberg? Ja, kanske. Om Sirius hade varit oändligt mycket rikare. Men då hade å andra sidan hela laget sett annorlunda ut och kanske spelat ett par divisioner högre upp.

Men om vi håller oss till fakta. Sirius är inte en rik klubb. De behöver tänka väldigt rätt för att konkurrera på elitnivå. Så sett ur den synvinkeln så kanske klubben här har fått lite ofrivillig hjälp på traven. Nämnda spelare ska naturligtvis inte hängas ut som syndabockar. De har gjort sitt yttersta för klubben. Men jag tror att de flesta håller med om att de var nyckelspelare. Spelare som skulle göra skillnaden. Förmodligen spelare som skulle göra en oerhörd nytta i division 1 norra. Men sen då? Åter i Superettan?

Där har vi faktiskt facit. Om Sirius på allvar ska etablera sig på elitnivå så kommer det att krävas en stomme av spelare med klass, och till det yngre egna spelare. Den här stommen gjorde ett ärligt försök och ska ha all heder av det. Men det räckte tyvärr inte. Då finns två vägar: Behålla dem och tillföra spelare av hög klass. Eller bli av med dem och hoppas att andra spelare utvecklas och sen tillföra nya spelare av klass.

Det första alternativet är ju lockande men faller på ekonomi, så det är inte möjligt. Det andra är som jag ser det den enda möjliga vägen. Att börja om. Att göra väldigt, väldigt rätt. När man gjort det så kanske det vid en eventuell återkomst öppnar sig för några tyngre nyförvärv. Spelare som de unga kan luta sig emot. Spelare som direkt tar Sirius spel till en ny nivå. Jag tycker, nu när den värsta besvikelsen har lämnat kroppen, att det här känns spännande. Hur kommer Sirius att spela? Vilken ung spelare går från lovande till nyckelspelare? Vem blir assisterande tränare? Kan Sirius få ordning på sitt bortaspel? Men det kanske bara är jag..?

Lugnt på sillyfronten

Det är fortfarande semestertider i Sirius. Först i helgen samlas laget igen. Det är inte utan att det ska bli lite spännande att se vilka som dyker upp då. Annars kan man väl notera att det har varit förvånansvärt lugna veckor på sillyfronten sedan serierna slutade. Dalkurd har värvat en ny fransman. HTFF tvingas släppa Bojassén till VuxenBajen (det kommer bli fler, jag lovar). Gamle lånepjäsen från Djurgården Denis Boskailo landar nu i Syrianska IF. Sandvärn i Umeå lägger av. Ingenting som tvingar upp axlarna på folk i mer än en liten ryckning.

För Sirius del är det mest förlusterna man snackat om. Och visst. Det är på pappret tunga avbräck som diskuteras. Tunga men väntade. Enligt uppgifter i både NT och UNT är exempelvis Shpetim Hasani långt gången i förhandlingar med IFK Norrköping. Richard Richardsson delar sin tid mellan publikfriande framträdanden på Studenternas bandyläktare och intervjuer med Sundsvallspressen. Fair enough. Det ligger nog i både Richards och Sirius intressen att få detta löst så fort som möjligt.

Dessutom har det sedan länge varit klart att Hochen och Love kommer lämna laget. Love figurerar nu i sillysnacket kring IFK Sundsvall av alla klubbar. Envisa rykten säger dessutom att Assyriska FF på sin klubbfest i kväll kommer att presentera tre backar. Tre backar från tre bottenlag i Superettan. Tre backar som representerar lag som tillsammans släppt in 141 mål den här säsongen. Utan att säga allt för mycket kan man väl konstatera att en av dessa backar i alla fall kommer att skapa en rubrik i UNT.

På ingångskontot har Studan redan tidigare slagit in världens öppnaste dörr och konstaterat att Jonas Bylund är en het kandidat att ta över målvaktsposten om/när Richard lämnar. Det är inte ett rykte som direkt har svalnat. Emir Smajic och Erik Z är andra spelare som nämns flitigt som kandidater för en plats i in-korgen. Emir verkar dock falla även andra spekulanter i smaken och ex-Röda Stjärnanspelaren pappa Haris kontakter ryktas dessutom ha gett honom chansen att provspela för NAC Breda i Holland. Det verkar dock inte bli något mer med det. Om man säger så.

Sirius hade dessutom flera ögon i gång under den ärkeloja jippomatchen "Morgondagens Stjärnor" i Västerås här i veckan. En som gjorde bra ifrån sig i den matchen var ESK:s backlöfte Daniel Jarl. Även Andreas E-L från nämnda klubb verkar ha haft Siriusögon på sig ett tag, vilket även bekräftats i lokalpressen. Ytterligare rykten finns i svang, men måste konkretiseras betydligt för att Studan ska finna det värt att kommentera. Man kan dock konstatera att det verkar finnas en plan, och till och med listor på scoutade spelare. Det sägs att det kan bli frågan om provspelare och testmatcher inom en inte alltför avlägsen framtid. Men inget konkret finns där att rapportera.

På Sirius officiella hemsida publicerades även vårens träningsmatcher idag. Tanken är enligt kommentarer från Brännan att träningsmotståndarna väldigt tydligt ska spegla den fas man ligger i träningsmässigt vid tillfället. Därför har man inte tagit första bästa lag, utan lagt viss energi på att få till ett bra upplägg. Schemat ser ut som följer:

Sirius försäsongsmatcher 2010:
1/2 Örebro SK – IK Sirius
13 eller 14/2 GIF Sundsvall – IK Sirius
24/2 IK Sirius – Väsby United
27/2 Assyriska FF – IK Sirius
3/3 IK Sirius – Dalkurd FF
13 eller 14/3 IK Sirius – IF Sylvia
17/3 IK Sirius – Gamla Upsala SK
27-28/3 Svenska Cupen omgång 1
5/4 IK Sirius – IK Sleipner
10/4 IK Sirius – Enköpings SK

Till slut. Studan ämnar återkommande ägna sig åt sillyspekulation under rubriken "Premiärtruppen". Där kommer vi att plocka ut en startelva samt en bänk baserad på en kombination av tillgängliga spelare, ryktesgodis, träningsobservationer, fåfänga förhoppningar, löst tyckande samt dagens sinnesstämning. Ta det för vad det är. Här kommer första premiärelvan i alla fall:

Premiärtruppen 13/11:

(4-1-4-1)
Jonas Bylund

Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail

Pierre Gallo

Mani Tourang - Eric Jernberg - Patrik St Cyr - Andreas Eriksson-Ljunggren

Johan Pettersson

Bänk: Andreas Ahlm, Erik Zettergren, Fredrik Olsson, Eric Hörnell, Sunday Bale

Tränare: Andreas Brännström
Ass tränare: Pelle Johansson

04 november 2009

Äntligen!

Jag tror vi är rätt många som med fasa minns en presskonferens på Saluhallen en vinter för tre år sedan. Per Millqvist och Gary Sundgren presenterades som det nya superettalaget Sirius nya tränarkonstellation. "I det här jobbet kan man ju inte alltid välja själv", eller något liknande, svarade Mille på pressens frågor om varför han valt Sirius. Det bjöds på finlunch på linnedukar i den lilla VIP-baren med utsikt över ån. En av de som var i lokalen då var den nytillträdde tipselittränaren Andreas Brännström.

Idag var det han som stod i centrum när Sirius hade pressträff för att presentera kommande års huvudtränare. Den här gången var inramningen ett mötesrum på sterila Idrottens Hus. Och förningen bestod av några påsar kladdiga, men goda, kanelbullar och tag själv-kaffe.

Men den stora skillnaden var snacket. I stället för "man kan ju inte välja och vraka" fick vi en lång monolog på temat siriushjärta. På temat "jag har följt Sirius i tio år både som spelare och ledare". Brännan poängterade att klubben har tagit många viktiga steg sedan 2006 då han slutade som spelare. Att det fortfarande finns oerhört mycket som måste förbättras. Om vikten av att bygga en delvis ny attityd kring vad det innebär att vara fotbollsspelare i Sirius. Att bygga en långsiktigt hållbar organisation. För en som följt liknande tillställningar i Sirius ett tag nu var det ingenting annat än ljuv musik.

Och inte blev det sämre när Mattias Eriksson utvecklade tankar kring sin roll som Sportchef. Om rollen som övergripande ansvarig för hela verksamheten från 13-åringar till a-trupp. Om vikten av att bygga en hållbar organisation kring fotbollen. Om arbetet som redan har påbörjats med a-truppen inför nästa säsong. Om hårt arbete från grunden. Mattias Eriksson kommer dessutom att vara adjungerad i styrelsen för att säkerställa länken mellan det sportsliga och styrelserummet. En styrelse som dessutom enligt ihärdiga rykten kan komma att förstärkas med Einar Brekkan.

Okej. Det kanske kommer att visa sig att det inte funkar. Att arbetsmodellen inte håller. Att dessa personer inte var rätt val. Men dagens 30 minuter på Idrottens hus målade upp något som jag egentligen aldrig tidigare, med få undantag, har hört i vår förening. En vision och en riktning. Ansvariga personer som kan lägga ut texten om vad de vill ska ske och hur det ska ske samt en styrelse som står bakom.

Samtidigt ute på Lötens konstgräs ett stenkast bort gjorde laget sin sista träning inför tio dagars semester. Med på planen fanns 15 kontrakterade spelare. Visst, vissa av dem kan komma att lämna. Men grunden finns där. Enligt Brännan och Mattias finns också ett påbörjat arbete med kartläggning av vilka spelartyper som bör rekryteras och en strategi för spelarutbildning. Kanske har även själva rekryteringen börjat också? Jag tyckte nog att jag från cykeln på väg hem kunde känna igen en målvakt som tills nyligen fanns hos en av de blivande seriekonkurrenterna. När sedan träningarna ska återupptas igen efter minisemestern ska det enligt planen också finnas en assisterande tränare på plats. Det talas dessutom om provspelare och eventuella testmatcher. Före eller efter jul återstår nog att se.

Då kan bygget inför serien nästa år starta på allvar. Det ska bli oerhört spännade att se vilka resultat det kommer att ge. Studan kommer att ladda ordentligt under off season för att åtminstone veckovis ge uppdateringar om vad som sker relaterat till både Sirius och våra konkurrenter.

Under den avdelningen kan vi redan konstatera följande:

*Både Vasalund och Väsby har kallat till medlemsmöten den 12 november för att diskutera "serietillhörighet". Rykten från de nykorade svenska mästarna säger att man vill ha hela sin verksamhet i Solna. Planen är alltså att slå ihop Vasalund och Väsby och ta Väsbys superettaplats i anspråk men flytta verksamheten till Råsunda/Skyttis/Karlberg. Det innebär att Vasalund med stor sannolikhet försvinner ur serien. Saknade av ingen.

*Vilka som tar Vasalunds plats i så fall är en grannlaga uppgift för förbundet att reda ut. Tidigare har man varit tydlig med principen att inget lag som åkt ur en serie ska få spela kvar, utan att påfyllnad ska ske från de lägre serierna. Men hur katten sorterar man fram rätt lag från sex division II-serier? Eller tänker SvFF hitta på nya principer?

*BP har långt gångna samtal med Gröndal om ett intensifierat samarbete a la Bajen - HTFF.

*HTFF förresten. I och med att Bajen åkte ur allsvenskan har det redan börjat glunkas om att basen i Bajentruppen ska förstärkas med spelare från HTFF i stället för med spektakulära nyförvärv. HTFF seglar i så fall upp som ivriga kandidater till positionen som seriens bonkegäng nummer ett.

*Favorit i serien är Dalkurd. I alla fall om man frågar dem själva. De har i dagarna i alla fall gjort klart med Lasse Ericsson, före detta individuell spelarutvecklare i Djurgården, och Bernard Brcic som tränare inför säsongen. Låter hygglo på pappret.

*VSK. Tja VSK. När man tycker att man har det jobbigt kan man alltid surfa in på VLT och frossa i Västeråsfotbollens misär. En tröst för tigerhjärtan, visst, men det är ändå kul.

*FCT klarade sig kvar i Superettan. Det innebär att Skövde blir kvar i ettorna. (Vilket ras! De kunde säkra S1 med tre omgångar kvar. Sedan föllde som en sten och sumpade allt.) De kan aldrig hamna i vår serie. FCT hade varit ett gränsfall beroende på vilka som flyttas upp efter Vasa och beroende på om Qviding eller Brage vinner i morgon. Spontant kan jag tycka det vore bra att ha både Brage och Dalkurd i serien. De skulle kunna banka ur lite energi ur varandra.

30 oktober 2009

Vägen framåt

Den som springer runt i stan med ett siriusfinger i luften och försöker ta tempen på stämningen runt fotbollslaget blir nog lite lätt förvånad. Visst, folk är besvikna och så, men det andas faktiskt driv och jävlar anamma kring det hela. Ärligt talat, inte sedan hösten 2006 har folk kännts så entusiastiska. Det är som om det som alla har bävat för i tre år har inträffat och att alla spänningar har släppt.

Det har inte ens gått en vecka sedan misären i Södertälje, men ihärdiga rykten gör gällande att den övergripande ledarorganisationen runt laget redan är klar. Bara en gång de senaste fem åren har vi haft en tränare klar för kommande säsong redan i oktober. Det var Mille inför hans andra år, och det var en mindre katastrof i sig. Nu har vi dessutom enligt samma rykten en sportchef som redan arbetar för fullt. Det är för Sirius del smått revolutionerande. För första gången sedan säsongen 2006 verkar det arbetas på en plan för hur fotbollen ska kunna fungera och utvecklas i föreningen.

Jag vill verkligen inte enbart hylla Magnus Pehrsson. Han gjorde helt klart ett bra jobb under sin korta tid i föreningen. Samtidigt har jag svårt att acceptera att han inte ens var här ett år. Från mitt perspektiv är folk som i praktiken använder den klubb som jag brinner för som dörrmatta för den egna karriären inte blå-svarta hjältar. På ett personligt plan kan jag förstå det. Som siriussupporter kan jag inte acceptera det. Därför hoppas jag verkligen att de som nu ska börja om från grunden planerar att stanna. Och att klubben har tillräckligt tålamod för att ge det den tid som förmodligen kommer att krävas. Och tillräckliga verktyg för att bedöma om arbetet fungerar eller inte. Laissez-fair-mentaliteten (eller Lasse-fair, för den som är på det humöret...) måste bytas ut mot ett genuint och brett ägarskap för helheten i föreningen. Det vore också en nyhet.

Och man ska, innan man förbehållslöst lägger hela äran för uppflyttningen 2006 i Magnus Pehrssons famn, komma ihåg att en stor del av Sirius lyft nog kan tillskrivas det faktum att det på kort tid på rätt eget bevåg återvände en hel drös med karaktärsspelare, varav många med allsvenska meriter. Sådana som Olle Kullinger, Einar Brekkan, Musse Johansson, Andreas Brännström. Spelare som där och då var rätt hyfsade div I-spelare, om man så säger.

Men om vi fortsätter på det positiva. Ordförande Lasse säger sig ha sålt spons som aldrig förr den senaste veckan. Han är fortfarande en ovärderlig komponent för att få säljbiten att gå runt. Även med de sedvanliga saltnyporna som all sådan info ska sköljas ned med så verkar det som om företagen är mottagliga för argumentet "med ert stöd hade detta inte behövt ske". Nu delar jag i och för sig inte den sakframställningen, pengar löser inte den typ av problem som klubben haft. Snarare kan man skraj för vad klubben hade hittat på med ännu mer pengar att tillgå. Men om det är ett fungerande säljargument så ställer jag mig gärna bakom den bilden. För självfallet är pengar en nödvändighet för att jobba klubben tillbaka upp i eliten. I synnerhet om det finns en sportorganisation som kan förvalta dem.

Och till sist. Spelarna. Vi vet att några försvinner. Ett par har redan halvt påskrivna nya kontrakt enligt kvittret i stan. Andra kan man nog redan nu räkna bort. Men som landet ligger idag är det ett fåtal. Den överhängande attityden bland de flesta spelarna verkar ändå vara att "nu jävlar kör vi!" De flesta verkar räkna med att bli kvar. Det är förvisso lätt att skicka de signalerna så länge inte pappret med den tomma raden och den laddade pennan ligger framför en på bordet. Men med tanke på hur det har varit att vara fotbollsspelare i Sirius på sistone hade man faktiskt kunnat förvänta sig en helt annan grundinställning. Något i stil med "fuck den här klubben, nu drar jag till en riktig förening".

Så idag. Den 30:e oktober känns det som att klubben är på gång igen. Som om vindar blåser åt rätt håll. Det är en bräcklig känsla, det ska medges. Det är silly season och mycket kan hända. Men så länge silly bara står för försäsongstransaktioner, och inte koncernbeslut så lever hoppet. Och så länge Pierre Gallo fortfarande står listad som spelare för IK Sirius lever även drömmen om en snabb revansch.

28 oktober 2009

Haverikommissionen

Det har tagit sina timmar att smälta det här. Det fattades två jävla mål. Eller en poäng. De fullständigt onödiga 4-1-målen i slutminuterna till Mjällby respektive Åtvidaberg nyligen, till exempel. Jernbergs friläge mot Syrianska. Ribbskottet i Väsby. Listan kan göras hur lång som helst. Känns inte som det spelar så stor roll. Faktum är att vi har kört fulla och utan bälte ganska länge nu. Olyckan skulle komma för eller senare.

Sedan matchen som alla fortfarande pratar om mot IFK Norrköping i juni 2007 har Sirius spelat 80 matcher. Den matchen, seriefinalen, inräknad. På dessa 80 matcher har vi tagit 87 poäng. På dessa 80 matcher har vi släppt in 148 mål. Nästan två per match. Under dessa 80 matcher har laget letts av fyra olika tränarkonstellationer. De har matchat 49 olika spelare. På dessa 80 matcher har våra anfallare – samtliga inräknade – gjort ca 50 mål, lite beroende på hur man räknar. Ungefär varannan match. Bästa målskytt i Sirius på dessa 80 matcher är Daniel Hoch. 13 mål. Ett före mittback Gurra.

Det där är inte statistik från ett elitlag. Det är statistik från ett bonkegäng. Det är statistik från ett lag som i två och ett halvt år har presterat för att åka ur. Det är statistik från en klubb som berusade sig på 10 omgångar en vår för länge sedan, och som sedan aldrig lyckades hämta sig från baksmällan. Några hävdar att det kanske krävdes en kraschlandning för att vakna. I så fall har den skett nu.

Det sägs att det alltid är lätt att vara efterklok. Klaga på beslut som fattats. Värvningar som gjorts. Rekryteringar som skett. Men det är en ganska viktig uppgift för vissa att vara just det. Efterklok. Lära sig av det som skett för att inte göra om samma misstag igen. Där kan man nog säga att föreningen har brustit. Man har felaktigt tolkat våren 2007 som det normala tillståndet och det som skedde därefter som undantaget. Samma personer som fattade beslut då har fått fatta samma beslut igen. Samma personer som skickade upp varningsraketer då har ignorerats gång på gång på gång.

Ingen skulle få för sig att åka Monte Carlo-rallyt utan kartläsare. Vi har gjort ungefär det när vi valde att spela elitfotboll utan sportchef. Ingen skulle få för sig att bygga en skyskrapa utan att använda sig av ritningar. Vi har gjort ungefär det när vi valde att bygga ett lag utan att säkerställa att de ansvariga hade någon plan. Och nu spelar vi i norrettan igen.

Jag tillhör själv de som har varit alltför blåögda. Visst tycker jag mig ha sett de flesta av problemen. Visst har jag slitit mitt hår över en del beslut som fattats de senaste åren. Jag minns desperata telefonsamtal med goda vänner med stora siriushjärtan så tidigt som under hösten 2007 när det kändes som att det här är på väg att gå åt helvete. Ändå har jag nog aldrig riktigt innerst inne trott att det skulle behöva landa där vi är nu. Att truppen skulle vara snäppet för bra för att åka ur.

Samtidigt växte under hösten en känsla fram att en relegering kanske är det enda som kan vända det hela. Det enda som kan vara en tillräckligt kraftfull väckarklocka för att få skutan att ändra kurs. Ut ur Bermudatriangeln.

Men det hade nog inte behövt vara så. Och det är det som grämer mig mest just nu. Känslan är att de viktiga insikterna och den genomgripande kursomläggningen redan hade skett. Några veckor efter det att Jens T Andersson hoppade av som kapten för skutan. Och därmed hade omstarten kunnat ske i Superettan i stället för i Norrettan, med allt vad det innebär. Om det inte vore för de där två målen. Eller den ynka poängen.Men nu är det som det är. Väsby United kan få premiärspela mot Djurgården i april nästa år. Och vi kanske får Forward hemma. Om vi har tur. Det kan lika gärna bli Boden borta.

Jag är siriussupporter. Jag kommer att vara där nästa år. Och bygga upp nya förhoppningar och förväntningar. Nya drömmar. De tre senaste åren tänker jag försöka glömma. Jag har varit efterklok färdigt nu.

Men jag hoppas att det finns andra som tänker komma ihåg. Som kommer att studera de tre senaste åren noggrant och rannsaka sig själva. Och när de sitter och tittar tillbaka på Sirius sejour i Superettan hoppas jag att det inte är hemmamatchen mot BoIS inför 6000 åskådare 2007 som man stirrar sig blind på. Inte matchen mot Norrköping. De man måste se är 0-3 hemma mot BoIS i höstas och 0-3 mot Bunkeflo. Sådana matcher. För tittar man på statistiken är det det som är det normala. Och vill man nå tillbaka till eliten är det nog bäst att sluta hoppas och sluta drömma. Och ta reda på långsiktighet och stabilitet egentligen betyder.

21 oktober 2009

Om OM fanns...

Helgens avslutande omgång i Superettan kommer utan tvekan att bjuda på dramatik. På det ena sättet. Eller det andra. I potten: En kvalplats, eller t.o.m. en direktplats i nästa års Superetta. Men, vid förlust och fel resultat i ett par andra matcher så kan de två nämnda alternativen bytas ut mot en nattsvart vinter och förberedelser för div 1 norra. Den senaste segern kan då vara värd precis noll men i nuläget är den värd allt. Detta p.g.a. att Sirius har det mesta i egna händer. Man kan vid vinst klara kontraktet OM Väsby inte vinner. Man kan klara en kvalplats OM övriga resultat är de rätta, även vid förlust i Södertälje. En poäng i Södertälje ger kval OM andra resultat går rätt. Osv, osv.
Men. Som Siriussupporter har man vid det här laget lärt sig en sak, nämligen att det värsta man kan göra är att snegla på andra. Den här hösten har, med undantag förra helgen, visat att inga andra lag är att lita på. Mjällby, Sundsvall m.fl. har överraskat negativt precis vid fel tillfällen. Tillfällen där man gått och haft förhoppningar om att få en hjälpande hand. Så istället för att lägga tid på spekulationer om hur det kan arta sig OM det blir på ett eller annat vis så tror jag att melodin är "själv är bäste dräng". Sirius behöver åka till Södertälje med inställningen att vinna. Exakt hur de ska göra det har nog tränarna bättre koll på än jag, man har ju slagit Syrianska förut.
Men poängen är denna: Sirius har i år inte bjudit på särskilt många stunder av glädje. Men det finns en sak, och det är det faktum att när läget varit som värst, när man stått avklädda och ifrågasatta, när uttrycket måstematch verkligen gjort skäl för namnet, då har man faktiskt levererat. Alltså, när inget annat funnits så har man bärgat tre poäng. Därför har man på lördag chansen att säkra nytt kontrakt. Alltså, när man sätter sig i bussen till Södertälje får det inte finnas en enda tanke i en enda spelares huvud som ens antyder att "med lite tur så kan vi ordna det trots förlust" eller "Väsby vinner väl ändå hemma" eller annat som innehåller ordet "OM". Man måste se detta som ytterligare en måstematch, Denna gång på bortaplan. Mot ett topplag. Bortaplan och Sirius har inte varit en lyckad kombination i år. Måstematch och Sirius har däremot varit det. Så. Bort med alla OM. In med alla måsten. För nu är det dags för årets urladdning. Nu är det dags för Sirius att bli laget som får övriga bottenlag att förbanna Syrianska. För detta måste ses som ytterligare en måstematch. Inget annat.

18 oktober 2009

Trollboll på Studan väntar

FC Trollhättan. Smaka på den. Svenska klubbar som döper sina sammanslutningar till "Football Club" eller "United" har en särskild plats i mitt hjärta. Jag behöver nog knappast säga vilken. FCT är dessutom intimt förknippad med en avbruten semester för 50 mil i ösregn för att se den mest bisarra utklassningsseger jag sett. 5-2-matchen i återstarten av serien efter sommaruppehållet. Matchen som fick styrelsen i Sirius (varav ingen såg matchen) att kalla till möten med spelare och tränare och säga åt dem att inte gå så offensivt med ytterbackarna (vilket de inte gjorde). Sirius dominerade då allt spel från minut ett till 93 och släppte in osannolika fem mål. På typ tre chanser. Världsklass.

Hade Vasalund haft samma utdelning som Trollhättan hade i den matchen hade de vunnit senaste matchen på Studan med 10-3. Så kul hoppas jag verkligen inte att Trollen kommer ha det i morgon. De verkar inte ens särskilt inställda på att ha kul, om man ska tro sympatiske tränaren L-O Mattsson inför matchen på FCT:s hemmis. "De vet nog att vi kommer att spela lågt och inte släppa till så mycket."

Sant. Och startelvan hade vi nog också räknat ut, även om det var gulligt av dem att lämna ut den inklusive taktiska dispositioner. Men sanningen är ju den att Trollhättan knappast åker till Uppsala för att överraska. De åker dit för att göra det de kan göra och hoppas att Sirius, som ligger jäkligt bra till i bjusstoppen av serien, ska göra som i 22 av 27 matcher hittills i år - erbjuda trepoängaren till de som förmår utnyttja våra misstag. Jämfört med förra matchen saknar dessutom Trollhättan sin bäste spelare Bilgin Aliosman och startelvaspelaren Olof Hvidén-Watson. Men å andra sidan ställer vi ånyo upp en backlinje som kanske inte direkt var den tilltänkta när säsongen planerades. Om man säger så. Sirius håller också å sin sida på truppen i sedvanlig ordning. Vi som med tiden blivit världsmästare i siriusal kremlologi vet dock vad det betyder när man tar ut en 18-mannatrupp till en hemmamatch. Mer än så säger jag inte.

Egentligen är det inte ens meningsfullt att göra en analys av en match mellan två bottenlag så här dags på säsongen. Trollhättan kan skicka oss till ettan med en seger, och vi gör i praktiken detsamma med dem om vi vinner. Matcher med den typen av förutsättningar vinns efter helt andra parametrar än matcher i La Ligas 12:e omgång. "Bästa laget" kan ta sig i brasan. Huvudet påskruvat och skruvdobbarna i schack är det som gäller. Oavgjort ain't good enough. Och det finns alltså bara en nyckel till seger:

Våga vägra vara svamparna.

13 oktober 2009

Där analysförmågan lämnar och annat tar vid...

Om man hade varit född till pessimist. Om man hade levt efter devisen "allt som kan gå åt helvete går åt helvete". Då hade man kunnat spela på Superettan den gångna helgen. Och blivit rik, riktigt jävla tät faktiskt. Men, tyvärr, jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att alla, precis alla matcher, skulle sluta med resultat som gjorde allt precis så dåligt som det bara kunde bli. Nu finns det inga "om". Nu finns det inga "hoppas". Nu finns det ingenting. Förutom ilska, stolthet, jävlaranamma. Ja vad fan som helst som kan få spelarna att prestera sitt yttersta.

Rickardsson gjorde en trevlig intervju på SF. Men nu vill ingen se en trevlig kille. Man vill se en målvakt som äger sitt straffområde. Som skäller ut första jävel som vågar kompromissa med så mycket som en millimeter i positionsspelet. Som utstrålar "nu jävlar räcker det, åt helvete med förbund, Trollhättan och allt annat som kommer i vår väg". Så Rickard. Ställ bort guran ett par veckor och fokusera bara på Sirius. Den andra vägen har du provat. Den fungerar inte tillräckligt bra.
Haisem, Gustaf, Fredrik, Oscar, Jonas eller vilka som nu kan tänkas spela framför Rickard: Nu räcker det. Ni kommer säkerligen att göra några misstag. Men. Ni behöver gå in på den där planen med inställningen att vägra att återigen bli överkörda. Det ska lysa "idag är det stängt på den här delen av planen" i era ögon.
Gallo & co! Ni kommer att bära ett oerhört stort ansvar. Vi vet av tidigare erfarenheter att ni behöver täcka, springa, tackla och offra er totalt. För försvarslinjen klarar det inte själv. Blir de utlämnade så blir det hela lagets fall. Så acceptera att det är på det viset. Inga hängande huvuden. Ingen misströstan. Bara gör det! För resultatet! För klubbens framtid!
Johan, Shpetim, Sunday eller vilken som helst som står där på söndag iklädd föreningens matchställ och med uppgiften att göra mål. Det är lite av sanningens ögonblick. Det har släppts in mål i massor. Men om vi ska vara ärliga, väldigt sällan har det levererats framåt. Alltför ofta har ni setts tveka. Nu är matchen med stort M. Nu om någon gång behöver ni ge laget lite utöver det vanliga. Många jämna fotbollmatcher avgörs genom en anfallsspelare som är lite hungrigare, lite vassare, lite vaknare än övriga.

Jag vet. Det låter desperat och ogenomtänkt. Som lösryckta rop på hjälp. Inte ett dugg kreativt. Men det är lite så läget är nu. Allt är åt helvete. Det är i princip så dåligt som det kan bli. Fans är uppgivna. Folk säger att Sirius är värdelösa. Att "det förstod man ju". Dåliga spelare. Dålig ledning. Fotbollen är död.

Men. Och det är ett stort MEN! MEN om vi vinner. Om vi fixar en match till. Om vi kan åka till Södertälje med chans att fixa en kvalplats. Då lever vi. Och så länge vi lever ska det kämpas. Det kan fortfarande bli en säsong att minnas. En säsong som man leende berättar om. Som man refererar till när det går tungt. Och så länge den chansen finns så måste den tas. Av spelare. Av ledare. Av fans. Som alla ingår i i begreppet SIRIUS.
Sen kan vi spekulera under silly season. Sen kan vi vara långsiktiga. Sen kan vi drömma. Men nu är nu. Och allt som räknas är seger.
Upp till bevis SIRIUS!

Just när man trodde inte mycket kunde bli värre.

Klockan 17.00 i söndags var allting bra. Sirius hade gjort en av sina bättre halvlekar den senaste tiden och hade 0-0 borta mot tabelltvåan Åtvid. 0-0 med klar chansmässig övervikt för Sirius - som Åtvids tränare Wiklund sa "vi ska vara mycket tacksamma för 0-0 i paus." Samtidigt var det 1-1 för Vasalund mot Mjällby i Solna.

Sedan rasade allt. Inte minst Sirius. Vi släpper in ett 0-1-mål efter att tre siriusspelare gjort juniormissar i rad. Shpetim som lallar iväg drällbollen när hela laget är på väg framåt. Haisem som har en felvänd östgöte upptryckt mot linjen utan att kunna hålla planhalvan fri. Fernberg som låter sin felvände kille promenera runt honom som han vill. Och minuten senare tvåan. Godnatt. Samtidigt gjorde Vasalund 2-1 i Solna och vi låg kjempesidst. Igen.

Men dum som man är såg man ändå ett hopp i resterande spelschema. Med sex poäng mot Trollbyttan och Surianska i de två sista matcherna hade vi väl minst kval garanterat, eller? Man tänkte att kanske måndagens resultat skulle ge lite glädje i en sargad själ. För inte fan kunde väl allsvenskjagande Giffarna tappa poäng hemma på permafrostkonstgräset mot självdöende väsbyspelare? Jo, för tusan! Killen som Sirius valde bort till förmån för Daniel Hoch - Admir Catovic - fixade den trean med sitt mål. Och därmed kommer Syrianska med rätt stor sannolikhet spela för allsvenskt kontrakt i sista omgången mot Sirius.

Men kanske skulle notoriska nervdallret Peking i alla fall torska mot BoIS borta och därmed kunna tjänstgöra som räddningsplanka? Näru. Efter att ha lajat iväg ett handicap med 0-3 lyckades BoISarna bara så när äta upp de av pur skräck kissebyxade kamraterna från Norrköping. 20 avslut i andra halvlek ledda bara till två mål.

Och till slut. Nog måste väl Falkenberg kunna greja J-Södra borta och behålla den allsvenska visionen, störa de röd-gula från Zelge och skicka ner J-Södra i ångesten? Nope. 1 fucking 4 blev det.

Allt, precis allt, gick åt skogen. Och när man trodde att ingenting kunde bli värre griper förbundet in. Matchen mellan Vasalund och Åtvidaberg bryts ur den näst sista omgången, där man tillämpar gemensam starttid eftersom inget lag ska få fördelar av att spela på reultat, och läggs efter alla andra matcher på grund av TV4-sändning. Detta eftersom TV4 vid tidpunkten för ordinarie avspark ironiskt nog sänder plastbandy med Storvreta.

Med viss rätta blev ett antal av klubbarna i serien rätt tjuriga över detta. När matchen mellan Vasa och Åtvid börjar kan ju faktiskt östgötarna redan vara klara för allsvenskan. Undrar hur det eventuellt skulle kunna påverka deras insats mot Vasalund?

På förbundet förstod man som vanligt ingenting när klubbar började ringa in och klaga. "Öh, det tänkte vi inte ens på. Skulle det spela roll menar ni?". Rundringnar mellan klubbarna påbörjades, men Peking och Landskrona BoIS vägrar flytta sina respektive matcher. BoIS säger att de redan har bokat ett tåg, och Peking har tapetserat hela byn med matchaffischer och kör en kampanj medgratis entré. Visserligen har Sirius och Trollhättan kommit överens om att köra gemensam starttid med Vasa-Åtvid. Men vad spelar det för roll när förbundet nu under eftermiddagen fattade sitt stolta beslut.

"De lag som vill flytta sina matcher till 16.45 får göra det, men man behöver inte!"

Come again? Är det St Erikscupen eller? Inför säsongen talade man vitt och brett om vikten av att hålla ihop de sista två omgångarna. Och när TV4 meckade med sändningstiden för sista omgången flyttade man via dekret helt sonika alla matcherna. Gott så. Men nu skiter man alltså i det. När TV4 ringde sa man bara "visst, kör i vind! Kul!". Och det sportsliga slängs i papperskorgen. Assyriska-BoIS och Giffarna-LSK kommer att vara färdigspelade redan fem minuter in i matchen mellan Vasa och Åtvid.

Det tål att repeteras. Vasa kan alltså istället för att få spela en match mot ett Åtvid som måste vinna för att säkra sin allsvenska plats få spela en match mot ett redan klart Åtvid. "Skulle det spela roll", säger man på förbundet. Tja, avgör själva. Femti meter från ert kontor spelades just en sådan match mellan Vasa och Mjällby. Vad tror ni? Spelade det någon roll att Mjällby var stenklara seriesegrare i den matchen? Oavsett hur det går i de tidiga matcherna är det ju självklart att det påverkar de senare matcherna.

Den konspiratoriskt lagda låg redan sömnlös innan denna nya förbundsaffär. Inte blir det lättare nu. Jag tror själv inte särskilt mycket på konspirationsteorier, men jag väljer i alla fall att lägga mig i fosterställning och hulka över det faktum att förbundets pajaserier och oförmåga att administrera även grundläggande rättvisa i sina serier alltid verkar gynna just Vasalund och missgynna Sirius.

Tabellångest II

Väsby
Då 32 poäng förmodligen kommer att räcka till minst kval så maffiga Väsby borde ha sitt på det torra. Det vore smått optimalt i den Siriusala världen om Väsby förlorade borta mot Ängelholm så att laget har all anledning att spöa Qviding i slutomgången.

Norrköping
Peking bör nog ta chansen att sno nödvändiga poäng av J-Södra eftersom sista matchen mot Falkenberg kan bli svår.

Qviding
Det vore faktiskt ingen större skräll att Qviding går lottlösa ur de sista matcherna. Förvisso kan deras motståndare (Syrianska(H) och Väsby(B)) vara hutlöst omotiverade men det är annars knappast några lätta matcher.

Trollhättan
Förlust mot Sirius och Trollen får spela en direkt avgörande match mot Vasalund med en kvalplats i potten!

Vasalund
Åtvidaberg bör slå Vasalund men vi alla vet att begreppet ”bör” inte fungerar i årets serie.

Sirius
Chansen till seger mot Trollen skattas till 40 %. Vidrigt småväxta 40 %.


11 Väsby 28 8 8 12 27-38 32
Omg 29: Ängelholm (B)
Omg 30: Qviding (H)

12 Norrköping 28 7 10 11 43-43 31
Omg 29: Jönköping (H)
Omg 30: Falkenberg (B)

13 Qviding 28 7 9 12 30-42 30
Omg 29: Syrianska (H)
Omg 30: Väsby (B)

14 Trollhättan 28 7 8 13 27-42 29
Omg 29: Sirius (B)
Omg 30: Vasalund (H)

15 Vasalund 28 8 5 15 34-60 29
Omg 29: Åtvidaberg (H)
Omg 30: Trollhättan (B)

16 Sirius 28 7 7 14 34-52 28
Omg 29: Trollhättan (H)
Omg 30: Syrianska (B)

11 oktober 2009

Att göra:

Vinna fyra raka matcher.

10 oktober 2009

Det svänger om Sirius...

Ja, Sirius är för tillfället en underhållande förening, såväl på som utanför planen och så väl för egna som andra klubbars supportrar. Om vi börjar med matchen mot Mjällby: Den överlägsna seriesegraren kom på besök till Uppsala, ställde upp sig på Sirius planhalva och rullade bollen runt och runt och runt och... Sirius anfall var lätt räknade, Men. Så hände det som ofta händer Sirius men som man inte trodde hände seriesegrarna. Ett individuellt misstag av en mittback och helt plötsligt gör Sunday 1-0. Och roligare blev det. När man satt och väntade på att Mjällby skulle lägga i överväxeln så fick man istället se ett Sirius som såg ut att trivas i ledning. Spelet jämnades ut och när halvtidssignalen ljöd så hade det lilla hoppet om en skräll man hade innan blivit till en känsla av att det nog skulle kunna gå vägen. Men. Då hade man inte räknat med mannen med flaggan... Efter att i första halvlek felaktigt vinkat bort ett mål av Hasani tog denne klåpare över totalt i andra. Först såg han till att redan efter någon minut glömma bort den offsideregel han lite väl flitigt nyttjat i första halvlek vilket ledde till en kvittering för gästerna. Efter ytterligare något dåligt ingripande med förödande konsekvens för Sirius så hamnade denne man helt naturligt i fokus efter matchen. Men det var inte bara en av tidernas mest avgörande insatser på Studan som var orsak till detta. Det visade sig även att den assisterande domaren var bördig från en riktig fotbollsfamilj. Nämligen familjen Swärd från Enköping. Hans bror Per-Åke, som i år tränar bottenkonkurrenten Vasalund, kan knappast blivit ledsen över det resultat hans bror i allra högsta grad hjälpte till att ordna. Detta ledde till skriverier. Förbundsfolk fick förklara hur detta kunde ske, det diskuterades på olika forum och folk från hela Sverige tyckte och tänkte runt saken. Från föreningens håll förklarades att man inte hade tid att lägga kraft på detta utan all fokus skulle läggas på nästa match.
Men, innan nästa match flyter nästa case upp till ytan. Ett rykte börjar florera. Jens T Andersson hamnar, efter en tid borta från rubriker, åter i rampljuset. Den här gången p.g.a. ett rykte som säger att JTA inte alls sa upp sig utan i själva verket valt att ta semester. Betald semester. Som tränare. Under de sista sex matcherna. Ryktet öppnar för nya diskussioner. Mitt i allt ställs Sirius mot Vasalund i en ödesmatch. Ett kompakt, aggressivt och sammansvetsat lag tar en svettig men trots allt rättvis seger efter att överraskningen i startelvan, Johan Pettersson, visat upp sig från sin bästa sida. Sirius lämnar jumboplatsen samtidigt som JTA-såpan inte ger några svar. JTA förklarar i UNT att hans avtal visst är uppsagt men öppnar för en fortsättning i Sirius. I övrigt ger JTA några svamlande svar om att saker står skrivet i stjärnorna och att han kan tänka sig att jobba med annat.
Oavsett vad som kunde hänt med en vettig linjedomare eller vad som står skrivet i stjärnorna så har Sirius den senaste veckan visat sig vara en klubb som berör. En klubb som berör supportrar, uppsalabor och t.o.m. andra lags supportrar. En klubb som berör betydligt fler än många andra klubbar i SE. Därför vore det synd och skam om Sirius inte grejade nytt SE-kontrakt.
Så. Hur ta poäng i Åtvidaberg?

Som jag ser det finns några nycklar.
1: Acceptera fakta. Sirius har två tunga avstängningar, Pierre Gallo och Johan Pettersson. I Gallos fall finns det inte någon naturlig ersättare. I Petterssons fall är väl Sunday ingen vågad gissning. Alla lag drabbas av avstängningar, i synnerhet på hösten, och det är inte så mycket att fundera över. När matchen startar så kommer båda lagen ha 11 spelare på planen.
2: Glöm "måstematchen" mot Trollhättan tills vidare. Glöm resonemang om att det är mot Trollhättan det gäller. Det är en oerhörd skillnad att gå ut till en match mot Trollhättan med tre poängs försprång. En match som kanske Trollhättan då istället måste vinna. Så. Lägg all tanke- och muskelkraft på matchen i Åtvidaberg. En match ingen räknar med poäng i. Alla bottenlag har skrällt de senaste omgångarna. Skapa en känsla av att "nu är det vår tur att chocka alla".
3: Lämna de individuella misstagen hemma i Uppsala. Matchen mot Vasalund var en uppvisning i tålamod och lojalitet med en matchplan. Ett par individuella misstag höll så när på att stjälpa hela idén. Men det gick vägen och bortsett från dessa misstag såg Sirius väldigt täta ut. Fortsätt på den inslagna vägen och gör mitten till ett slagfält där det gör ont för Christian Bergström & co att försöka spela sig in.
4: Firma Österberg-Hasani-Jernberg. Kommer tillsammans med ytterligare en anfallare, förmodligen Bale, att vara nästan helt ansvariga för Sirius anfallsspel. Sirius har helt enkelt inte råd med att två av de här spelarna har en dålig dag. Fungerar det istället för alla fyra så har Sirius alla möjligheter att skapa målchamser. Man har fart i Petter och Shpetim, kraft i Sunday och Shpetim. Dessutom står Jernberg för lösningar som ibland ligger lite utanför boken. Övriga spelare kommer att få lägga all sin kraft i det defensiva spelet, så det är dessa herrar som kan bli tungan på vågen.
5: Hörnor och frisparkar. Kan i slutändan visa sig bli avgörande för ett nytt SE-kontrakt. Att avgöra på en fast situation är ingen ovalig sak i fotboll. Dags nu?

06 oktober 2009

Sirius vinner igen, men var är Jens T Andersson?

Det har nu gått tre matcher sedan Jens T Andersson lämnade Sirius som ett sjunkande skepp. Sedan dess har Sirius, som signatur Leon påpekade i en kommentar, hållit nollan i fem av sex halvlekar, plockat fyra viktiga poäng och är i allra högsta grad med i racet om Superettankontrakt. Enligt Jens sätt att resonera på den presskonferens där han uppgav att han lämnar sitt uppdrag så är det ganska mycket tack vare honom. Hans avgång skulle ha en positiv effekt och vara den enda förändringen som gick att göra för att uppnå ett kortsigtigt resultat. Kreativt ledarskap alltså, inte ett "jag har misslyckats", utan ett sätt att "väcka spelarna".

Jag har inte sett så mycket som ett spår av Jens sedan dess. Så idag dyker han upp på Löten. Idag av alla dagar. Och en tanke slår mig. Avgick verkligen Jens T Andersson? Sade han verkligen upp sig? Jag var länge säker på att det var så det var och var extremt sur på det sätt han valde att lämna alla i sticket på. Ansvar, my ass. Men det har jag redan varit inne på. Ändå hade det varit en förmildrande omständighet. ett sätt att säga att "förlåt, jag var en idiot som tog det här jobbet, men nu går jag och vill inte ha några mer pengar från er". Redan förra veckan började det dock förekomma rykten från olika håll som antydde att Jens nog inte alls hade sagt upp sig.

Och det verkar som om det stämmer. På Sirius hemsida finns först ett pressmeddelande om att "Jens T Andersson avgår". Sedan, två dagar senare skickar styrelsen ut en kommuniké där det heter "Med anledning av att Jens T Andersson lämnade sitt uppdrag som huvudtränare för Sirius A-lag". Det är en jävla skillnad det. Och när jag tänker på det. Sirius skrev minst tre år med Jens som ett led i en långsiktig satsning. Styrelsen hade inte heller någon intention att bryta den långsiktigheten. Det var Jens som bröt den. Det var Jens, som själv snackat långsiktighet hela säsongen, som fattade ett extremt kortsiktigt beslut.

Men sa han verkligen nej till en hygglig lön i tre år? Det verkar inte så. Det verkar som om Jens helt enkelt tog ut semester. Det verkar som att han har haft några veckors semester nu när laget som han nyss var huvudansvarig för kämpar för överlevnad i serien. Semester som alltså någon i så fall måste ha beviljat. Så kan man också tolka innebörden i ordet "ansvar". Att låta påskina att man klivit av som en godhjärtad och uppoffrande handling för klubbens bästa, när det i själva verket verkar ha rört sig om en rent egoistisk handling med klubbens superettakontrakt - och framtid - som eventuellt offer.

För som det ser ut för en utomstående har alltså Jens sagt att han inte vill träna laget längre - nån annan får ta över the dirty work. Samtidigt har han mage att själv ta semester och fortsätta ockupera det löneutrymme som klubben behöver för att ersätta den resurs som försvunnit. På semester. Är det så är det banne mig nytt rekord i grenen pissa på en klubb. Är det det han menade med att "väcka spelarna"?

Och det återstår en oerhört central fråga att besvara. Vad händer när semestern är slut? När Jens ska gå tillbaka till sin tjänst. Vad ska han göra för Sirius de närmaste åren?

En tanke dyker upp som är oerhört svår att värja sig från. Jens T Andersson var tidigare sportchef i Väsby. Och Sirius har inte haft någon sportchef på ett bra tag. Smidig lösning i teorin. Om man bortser från att det är människor och inte tennsoldater som är inblandade i den här soppan. Men det vore nog förödande skulle jag tro. Ett vackert sätt att vrida om kniven i de öppna sår på spelare och ledare som han lämnade när han gick. En vettigare variant vore väl att låta Jens ta ansvar för U21 samt Sunnersta. Han har lämnat eliten inom klubben självmant och kan inte komma tillbaka till en chefspost. Enda lösningen blir då att börja om underifrån. Och det är han själv som valt det.

Men skulle det ändå hända ligger mitt medlemskort i föreningen på posten följande dag. Det vore att döda det lilla som ändå byggts upp de senaste åren.

05 oktober 2009

First we take Vasalund, then we take the rest. Eller?

Det är ingen vilsam månad vi beger oss in i. Fyra matcher kvar. Vi lär behöva ta minst sju poäng eftersom de så kallade topplagen lämnar in på löpande band när de möter våra konkurrenter. Egentligen ändrar de senaste resultaten kanske inte så mycket eftersom vi har både Vasalund och Trollhättan kvar att möta hemma. Men Trollhättans och Qvidings segrar i helgen stänger definitivt alla eventuella nödlösningar i händelse av en förlust idag. Förlorar vi mot Vasa ikväll så är det ett troligare scenario att det blir fred i Mellanöstern i april 2010 än att Sirius spelar premiär i Superettan.

Så. Det är bäst att vi vinner. Och det kan man ju lätt förledas att tro att vi borde ha vettiga chanser att göra. Som jag nämnd tidigare är Vasalund extremt usla på bortaplan. Endast en seger i år och det var i maj. På naturgräs har de plockat en poäng och har kraftusla 4-31 i målskillnad. Deras vanligaste resultat på bortaplan är 0-5. Sirius har ändå plockat okej med poäng på Studan och i jämförelse ska vi vara jättefavvisar.

Men.

Det är ett nytt Vasalund nu. Det extremt filantropiska försvarsspelet från tidigare i år är borta, utbytt mot en betydligt större cynism i uppträdandet. Den legendarsiska enbackslinjen från matchen på Skyttis i våras är borta. Nu har Swärdh, ni vet linjemannens brorsa som tränar Vasa, gett grava restriktioner till en trio mittfältare att de inte får gå bort sig. Dessutom håller de i betydligt större utsräckning ytterbackarna kvar hemma. Detta har lett till att Vasa numera inte släpper in särskilt många mål i jämförelse, bara cirka två.

Självklart begränsar det Vasas offensiv en del, och de har heller inte skapat lika mycket framåt på sistone. Men Vasa är fortfarande ett lag som har en väldigt offensiv slagvikt trots balansändringen. De har liksom inte fått in fler försvarsspelare i truppen.

För Sirius del kommer det förstås att innebära mindre ytor än i förra matchen. Samtidigt är det inte Mjällby vi möter. Sirius kommer att få lägen. Kanske framför allt genom deras vänsterförsvar där förmodligen Cigel kommer spela mittback med Senatore eller Ayuba utanför sig. Ingen av de tre är försvarsspelare. Dessutom har de Yasar framför sig som ju inte är känd för att bidra i defensiven så det stör. Men som däremot pissade på först Patrik St Cyr och sedan Palmqvist i matchen på Skyttis. Luggen eller Fernberg får det tufft åt andra hållet.

De tre nycklarna för seger blir som jag ser det:

1. Fasta situationer. Vi har betydligt större längd och bättre huvudspel i båda straffområdena. Visst. Vi har slarvat in ett och annat skitmål på hörnor, men i den här grenen ska vi ändå vara klart bättre än Vasa. Det innebär att jag vill se ett cyniskt Sirius som hjälper domare Ahlsén när han tvekar att blåsa frispark eller inte. Hjälper, inte filmar. Vi ska ha många fasta situationer offensivt och vi ska ta tid på oss och flytta upp och därmed också styra matchtempot.

2. Spela oavgjort med deras starka sidor. Vi behöver neutralisera deras centrala mittfält. Vi behöver inte slå dem där, det blir svårt, men vi behöver spela oavgjort med dem. De kommer köra en flexibel triangel centralt med Ayuba (Krasniqi), Andersson och Dimitriadis som alla är riktigt bekväma med bollen och som ständigt söker offensiva spelvägar. De ska stängas. Lyckas vi med det kommer Kennedy också att isoleras på topp och vi kommer att få fler spelvändningar. På samma sätt behöver vi döda vänsterkanten. De kommer lasta hårt där på Luggen eller Fernberg med Yasar framför allt. Han behöver vi trampa på fötterna. Återigen handlar det en hel del om att isolera Kennedy. Han är visserligen såpass bra när han är på det humöret att han kan göra det själv ändå.

3. Inga huvuden under armen. Vi möter ett lag som måste vinna precis lika jävla mycket som vi. De har stora problem med försvarsspelet precis som vi och de är usla borta precis som vi. Men nu spelar vi hemma. De har ett värre läge än vad vi har. Och det är dessutom ett lag som inte på några avgörande sätt är mycket bättre än vad vi är. Alltså. Spelarna måste gå ut med den känslan att det här kommer vi kunna fixa idag. Dessutom vet vi att vi kan skapa chanser mot Vasalund. De har svackor och de är inte så vassa defensvit. Även om de skulle göra första målet tidigt finns det mycket som talar för att chanserna att ta sig ikapp och förbi kommer att finnas. Det är inget stabilt lag vi möter. Det är inte Mjällby. Det finns ingen anledning att packa ihop mentalt i förtid.

Nå. Vi får väl se hur det blir med det. Kallt lär det bli ikväll i alla fall. Och nervöst. Nu är kniven på strupen. Nu är det dags att kliva fram och berätta om vi ska vara kvar i elitfotbollen eller inte.

Tabellångest

9 Ljungskile 26 9 5 12 40-41 32
Omg 27: Norrköping (B)
Omg 28: Assyriska (H)
Omg 29: Sundsvall (B)
Omg 30: Ängelholm (H)

10 Jönköpings S 27 9 5 13 39-49 32
Omg 28: Falkenberg (H)
Omg 29: Norrköping (B)
Omg 30: Assyriska (H)

11 Qviding 27 7 8 12 30-42 29
Omg 28: Trollhättan (B)
Omg 29: Syrianska (H)
Omg 30: Väsby (B)

12 Väsby 27 7 8 12 25-37 29
Omg 28: Sundsvall (B)
Omg 29: Ängelholm (B)
Omg 30: Qviding (H)

13 Trollhättan 27 7 7 13 27-42 28
Omg 28: Qviding (H)
Omg 29: Sirius (B)
Omg 30: Vasalund (H)

14 Norrköping 26 6 9 11 39-40 27
Omg 27: LSK (H)
Omg 28: Landskrona (B)
Omg 29: Jönköping (H)
Omg 30: Falkenberg (B)

15 Vasalund 26 7 5 14 32-57 26
Omg 27: Sirius (B)
Omg 28: Mjällby (H)
Omg 29: Åtvidaberg (H)
Omg 30: Trollhättan (B)

16 Sirius 26 6 7 13 31-48 25
Omg 27: Vasalund (H)
Omg 28: Åtvidaberg (B)
Omg 29: Trollhättan (H)
Omg 30: Syrianska (B)

30 september 2009

Tröst för tigerhjärtan

Det är fyra matcher kvar av Superettan nu. Vi ligger sist. På måndag väntar en ny Siriusmatch på floden Styx strandbankar. Eller var det Fyrisån? Same, same. Hur man än vänder och vrider på det kan jag inte se några överhängande möjligheter till nytt kontrakt vid förlust mot Vasalund.

En tröst för tigerhjärtan är att Sirius har varit bra på den här typen av matcher på sistone. Vi har varit nere och vänt förr. Vi har vunnit direkt avgörande matcher förr. En kylig oktoberdag i Bollstanäs 2004. En lycklig eftermiddag i Upplands Väsby med fem omgångar kvar i fjol. Vi var mer eller mindre tvungna att vinna Hochen avgjorde i 81:a minuten. Vi har tagit de poäng som krävts med kniven på strupen. De senaste 10 åren har vi inte åkt ur en serie.

Men det är inte mycket till garantier. Hittills i år har vi sett ett Sirius som vikt ner sig vid motgångar. Ett lag som har burit nerverna utanpå. På måndag duger inte det längre. "Man måste älska sådana matcher", som Olle Kullinger sa. Nu har vi ingen Olle K. Ingen Brekkan. Ingen Henke. Inga no-nonsense spelare som tänker "fan vad häftigt, nu har jag chansen att avgöra det här". Den enda av den kalibern som finns kvar är står vid sidlinjen. Brännans huvuduppgift den här veckan blir också att mobilisera den kraften hos spelarna. Man måste tro på riktigt, inte bara tänka det utan känna det, att det är vi som har allting i vår hand.

För Vasalund har en minst lika viktig match. Och de har inte vunnit på bortaplan sedan den 11 maj. De har tagit en enda poäng på naturgräs i år. Den 19 april mot Ljungskile. De har gjort totalt fyra mål på naturgräs. Och släppt in 31. På åtta matcher.

Om jag har ångest, hur ska då inte den som har sitt hjärta i solnaklubben känna?

27 september 2009

Klasskillnad och förbundsfiasko

Mjällby vann mot Sirius idag med 4-1. Det var en rättvis seger på så sätt att det bättre laget vann. Inte tu tal om det. Men det var ändå en Siriusförlust som gav en minst sagt fadd bismak. Anledningen stavas brödraparet Jan-Erik och Per-Åke Swärd. Den sistnämnde är tränare i Vasalunds IF och den förstnämnde gick på linjen i dagens match på Studenternas.

Den sistnämnde tränar alltså det lag som tack vare sin seger mot Qviding idag och Sirius förlust mot Mjällby lämnade över jumboplatsen i serien till just Sirius. Den förstnämnde var inblandad i ett par minst sagt tveksamma och för matchen rätt avgörande situationer.

Men vi tar det från början. Mjällby kom till spel som i praktiken klara för allsvenskan och det märktes. Det var verkligen inte full fokus på de gul-svarta gästerna. Trots ett massivt bollinnehav orkade de faktiskt inte skapa särskilt mycket på ett tajt spelande Sirius vars första halvlek knappast var särskilt glamorös, men åtminstone defensivt korrekt. Det var från mittfältet och framåt det brast. Gallo hade en riktigt sur match, Jernberg såg som vanligt lika het ut som en fjortis på släktmiddag och Ian har det svårt mot bra motstånd. Alltså fick försvaret en hel del att göra, och en kombination av att de gjorde det bra och att Mjällby var rätt otaggade ledde till att det fortfarande var mållöst halvtimmen in i matchen.

Då fick Sunday Bale fatt på en tacksamt lös bakåtnick av Robledo som han elegant lobbade över Asper. 0-1 speglade inte matchbilden. Men vem fan bryr sig? Och inte ens Jan-Erik kunde flaggvifta bort den chansen. Däremot var han uppe och sabbade vid två mycket tveksamma lägen så först Shpetim och sedan Sunday var igenom. Shpetims boll var i mål, men eftersom flaggan var uppe var det bortdömt. Magkänslan är att Shpetim förmodligen var offside, men att Sunday inte var det. Hårfina beslut dock. Men flaggan upp.

I andra halvlek hade Petter ett J-Ä-T-T-E-L-Ä-G-E att göra 2-0, eller spela fram en sopren Shpetim på mållinjen efter ett riktigt grannt anfall. Minuten efter vände spelet snabbt och Ekenberg är helt plötsligt helt fri. Ingen flagga trots massiva protester. Eken drar den rätt i magen på Richard men den slinker ändå in i en retfull båge och det är kvitterat. Sirius fortsätter dock hålla spelet uppe rätt bra, och de första 25 minuterna av andra halvlek är Sirius bästa period i matchen och man har faktiskt ett par rätt bra chanser till ett ledningsmål.

Då kommer 2-1. Återigen blir Ekenberg frispelad och även den här gången är Jan-Erik helt med på principen hellre fria än fälla. Om första läget var tveksamt så är detta ytterligare några grader upp på tveksamhetsskalan. TV-bilderna ger på grund av kamerans placering inget vattentätt besked, men nog ser det ut att vara offside.

Vid 3-1 minuten efter är det dock rent pinsamt. Både Oscar Z uppspel rätt i gapet på Fi och linjeman Vasabrorsans ickevink. Det går att odla upp tillräckligt med potatis för att försörja den nationella chipskonsumtionen under hela Melodifestivalen på ytan mellan Löfqvist och Sirius backlinje när bollen slås. Det är tokoffside. Det är en grandios miss av vår vän brorsan.

För vi får väl ändå utgå från att det är en miss. Vi måste väl ändå förutsätta att Jan-Erik aldrig skulle låta det faktum att hans brorsa Per-Åke tränar ett av de lag som är Sirius huvudkonkurrenter i bottenstriden påverka hans beslut att vinka eller inte vinka. Beslut som ska fattas på en hundradels sekund. Ryggmärgsbeslut. Inte medvetet i alla fall. Väl?

Man kan ju tycka att det finns ett enkelt sätt att undvika att jag ens ska skriva den här bloggposten som jag gör och helt enkelt konstatera att Sirius föll ihop mot ett bättre lag. Förbundet kunde ge fan i att sätta brorsan till tränaren för en huvudkonkurrent på linjen i en match som gäller så mycket. Förbundet MÅSTE ge fan i att göra det. Sådana här tveksamheter ska inte få uppstå.

Innan jag kryper tillbaka in under den bitterhetens sten jag gömmer mig under för resten av natten måste jag ändå konstatera att trots dagens resultat i den djävulens serie så är inget förändrat i sak. Det räcker fortfarande att vinna hemma mot Vasalund och Trollhättan. Det är jag övertygad om. Enda problemet är ju att man ska göra det också.

En början kan ju vara att inte låta Jan-Erik Swärd gå på linjen. En fortsättning kan vara att ge fan i att spela högt försvar med den backlinje vi har.

(Och så måste man trots allt buga sig inför Mjällbys prestation. De må se ut som fan med sina skosnörepannband, men det är ett jävla gediget och bra lag som vinner serien oerhört välförtjänt.)

26 september 2009

Match mot allsvenskt motstånd

Hur svårt kan det vara? Om bara Ekenberg i Mjällby, skytteligaledaren alltså, hade gjort sitt jobb i den 94:e minuten i torsdags hade det varit en mycket lättare match för Sirius i morgon mot i praktiken redan klara allsvenskarna Mjällby. Ett segermål som för till allsvenskan på övertid att hade utlöst ett magnifikt firande bland de gul-svarta. Ett firande som hade kostat koncentration och kvalitet till morgondagens match. Nu blev det bara ett enda stort jaha över Mjällbys firande. Och eftersom Åtvid bara fick kryss idag så har Mjällby till råga på allt chansen att säkra både seriesegern och den allsvenska platsen på Studenternas.

Men det räcker inte med det. Jag ska fortsätta tjura. Mjällbys två kanske viktigaste spelare, Osiako och Bagarn, stod på fem gula var och hade med andra ord blivit avstängda i morgon om de fått kort. Det fick de inte. Istället för bakfulla och allmänt loja och bagarlösa blekingar kommer vi alltså få ett fulltänt och revanschsuget serieledarlag som motståndare.

Men vafan. Det går att spöa sådana lag också. Faktum är att Mjällby trots sin sjukt imponerande tabellrad inte varit 100 senaste omgångarna. Det var bara med ett stort mått tur och riktigt bra försvarsspel som de lyckades besegrar Qviding borta nyss till exempel. Qviding hade faktiskt sex avslut på mål, som Asper räddade, innan Mjällby gjorde mål på sitt första avslut. Mot BoIS var man fortsatt riktigt bleka framåt. Hemma mot Väsby klarade man sig med ett nödrop. Sirius har trots allt en vettig poängchans i morgon.

Veckans träningar har också varit riktigt bra. Intensiteten har ökat rejält, och frågan är om inte den nya tränarlösningen har bidragit till en ökad glädje i laget. Det menar i alla fall en del av spelarna som jag pratat med. Gott så. En bidragande orsak till den förbättrade kvalitén på träningarna är också det faktum att de flesta spelarna i truppen är tillbaka i full träning. I det närmaste i alla fall. Idag var det bara Mani och Love som inte kunde vara med på grund av sina känningar. Resten var med på alla moment. Petter och St Cyr är till och med tillbaka i truppen och för Fredrik Söderbring närmar sig seriecomebacken med stormsteg. Det blir dock U21 i veckan för hans del först.

Det innebär att tränarna faktiskt har en del val att göra när startelvan ska tas ut. Det är man inte så bortskämda med. En av P, Shpetim och Sunday ska bort i anfallet. Det valet kan tyckas lätt, men P har enligt utsago gjort en fantastisk träningsvecka och vill säkert vara med i diskussionen. På mittfältet saknas Fredrik på grund av avstängning. Hur man ersätter/omformerar sig är också en öppen fråga. Men man kan konstatera att Ian, Jernberg, Petter, St Cyr och kanske också P alla är med i det racet. Gallo är förstås given.

Vilka offensiva pjäser man än väljer så står det helt klart att de har ett tufft jobb framför sig. Mjällby har sjuka 0,5 i snitt i insläppta mål i år. Det är naturligtvis tack vare seriens klart bästa mittbackspar i Bagarn-Robledo framför en av seriens absolut bästa målvakter. Hela Mjällbys försvar agerar föredömligt enhetligt och gör det enkelt för sig genom att falla djupt och bli Gefle vid bolltapp och helt enkelt lita på att man får bort allt som kommer i närheten. Man måste helt enkelt vara sjukt snabb i omställningsspelet om man ska hinna hitta in bakom backlinjen. Och att slå inlägg mot ett samlat Mjällbyförsvar är lika givande som att försöka få Christer Sturmark att ta nattvarden.

Det är helt enkelt ganska svårt att scouta hur man ska göra mål på Mjällby. Det finns ju bara 13 exempel. Men man kan notera att en hel del av de tretton kommit på fasta situationer. Vilket kan låta märkligt med tanke på hur bra Robledo och Bagarn är på huvudspelet, men de är inte särskilt snabba och lämnar inte gärna sina positioner allt för mycket, så med rätt löpningar i boxen borde man kunna hota Mjällby på fasta. Det finns också ganska ofta en ficka mellan Mjällbys backlinje och mittfält. Den såg man BoIS hitta rätt ofta i torsdags, och det blev farligt flera gånger då deras forwards löpte in genom Mjällbys backlinje i djupled. Det spelet är dock inget som Sirius fått att klaffa på hela säsongen egentligen, men det är också något man har jobbat medvetet med sista veckan.

I de bakre regionerna gäller det förstås att hålla koll på Eken. Mjällbys skyttekung är bra. Han är kanske inte killen som scorar högst i Mensatesterna, men han vet hur man tar mot en fotboll och avancerar mot mål. Och han vet hur man sparkar in bollfan där. Förutom Ekenberg har dessutom Listerlänningarna ett helt koppel med riktigt vassa offensiva spelare som David Löfqvist, Adam Berner och Tobias Johansson - to name but a few. När de är på humör blåser det på rätt bra både efter kanterna och i djupled.

Så det blir ingen lätt match. Ryktet säger att Sirius inför matchen kommer göra sitt bästa för att lägga över fokus på gästernas allsvenska plats genom att gratulera dem med blommor inför matchen. Kanske får vi till och med se en hederskorridor a la Spanien? En bra plan eller inte? Morgondagen får utvisa.