30 oktober 2009

Vägen framåt

Den som springer runt i stan med ett siriusfinger i luften och försöker ta tempen på stämningen runt fotbollslaget blir nog lite lätt förvånad. Visst, folk är besvikna och så, men det andas faktiskt driv och jävlar anamma kring det hela. Ärligt talat, inte sedan hösten 2006 har folk kännts så entusiastiska. Det är som om det som alla har bävat för i tre år har inträffat och att alla spänningar har släppt.

Det har inte ens gått en vecka sedan misären i Södertälje, men ihärdiga rykten gör gällande att den övergripande ledarorganisationen runt laget redan är klar. Bara en gång de senaste fem åren har vi haft en tränare klar för kommande säsong redan i oktober. Det var Mille inför hans andra år, och det var en mindre katastrof i sig. Nu har vi dessutom enligt samma rykten en sportchef som redan arbetar för fullt. Det är för Sirius del smått revolutionerande. För första gången sedan säsongen 2006 verkar det arbetas på en plan för hur fotbollen ska kunna fungera och utvecklas i föreningen.

Jag vill verkligen inte enbart hylla Magnus Pehrsson. Han gjorde helt klart ett bra jobb under sin korta tid i föreningen. Samtidigt har jag svårt att acceptera att han inte ens var här ett år. Från mitt perspektiv är folk som i praktiken använder den klubb som jag brinner för som dörrmatta för den egna karriären inte blå-svarta hjältar. På ett personligt plan kan jag förstå det. Som siriussupporter kan jag inte acceptera det. Därför hoppas jag verkligen att de som nu ska börja om från grunden planerar att stanna. Och att klubben har tillräckligt tålamod för att ge det den tid som förmodligen kommer att krävas. Och tillräckliga verktyg för att bedöma om arbetet fungerar eller inte. Laissez-fair-mentaliteten (eller Lasse-fair, för den som är på det humöret...) måste bytas ut mot ett genuint och brett ägarskap för helheten i föreningen. Det vore också en nyhet.

Och man ska, innan man förbehållslöst lägger hela äran för uppflyttningen 2006 i Magnus Pehrssons famn, komma ihåg att en stor del av Sirius lyft nog kan tillskrivas det faktum att det på kort tid på rätt eget bevåg återvände en hel drös med karaktärsspelare, varav många med allsvenska meriter. Sådana som Olle Kullinger, Einar Brekkan, Musse Johansson, Andreas Brännström. Spelare som där och då var rätt hyfsade div I-spelare, om man så säger.

Men om vi fortsätter på det positiva. Ordförande Lasse säger sig ha sålt spons som aldrig förr den senaste veckan. Han är fortfarande en ovärderlig komponent för att få säljbiten att gå runt. Även med de sedvanliga saltnyporna som all sådan info ska sköljas ned med så verkar det som om företagen är mottagliga för argumentet "med ert stöd hade detta inte behövt ske". Nu delar jag i och för sig inte den sakframställningen, pengar löser inte den typ av problem som klubben haft. Snarare kan man skraj för vad klubben hade hittat på med ännu mer pengar att tillgå. Men om det är ett fungerande säljargument så ställer jag mig gärna bakom den bilden. För självfallet är pengar en nödvändighet för att jobba klubben tillbaka upp i eliten. I synnerhet om det finns en sportorganisation som kan förvalta dem.

Och till sist. Spelarna. Vi vet att några försvinner. Ett par har redan halvt påskrivna nya kontrakt enligt kvittret i stan. Andra kan man nog redan nu räkna bort. Men som landet ligger idag är det ett fåtal. Den överhängande attityden bland de flesta spelarna verkar ändå vara att "nu jävlar kör vi!" De flesta verkar räkna med att bli kvar. Det är förvisso lätt att skicka de signalerna så länge inte pappret med den tomma raden och den laddade pennan ligger framför en på bordet. Men med tanke på hur det har varit att vara fotbollsspelare i Sirius på sistone hade man faktiskt kunnat förvänta sig en helt annan grundinställning. Något i stil med "fuck den här klubben, nu drar jag till en riktig förening".

Så idag. Den 30:e oktober känns det som att klubben är på gång igen. Som om vindar blåser åt rätt håll. Det är en bräcklig känsla, det ska medges. Det är silly season och mycket kan hända. Men så länge silly bara står för försäsongstransaktioner, och inte koncernbeslut så lever hoppet. Och så länge Pierre Gallo fortfarande står listad som spelare för IK Sirius lever även drömmen om en snabb revansch.

28 oktober 2009

Haverikommissionen

Det har tagit sina timmar att smälta det här. Det fattades två jävla mål. Eller en poäng. De fullständigt onödiga 4-1-målen i slutminuterna till Mjällby respektive Åtvidaberg nyligen, till exempel. Jernbergs friläge mot Syrianska. Ribbskottet i Väsby. Listan kan göras hur lång som helst. Känns inte som det spelar så stor roll. Faktum är att vi har kört fulla och utan bälte ganska länge nu. Olyckan skulle komma för eller senare.

Sedan matchen som alla fortfarande pratar om mot IFK Norrköping i juni 2007 har Sirius spelat 80 matcher. Den matchen, seriefinalen, inräknad. På dessa 80 matcher har vi tagit 87 poäng. På dessa 80 matcher har vi släppt in 148 mål. Nästan två per match. Under dessa 80 matcher har laget letts av fyra olika tränarkonstellationer. De har matchat 49 olika spelare. På dessa 80 matcher har våra anfallare – samtliga inräknade – gjort ca 50 mål, lite beroende på hur man räknar. Ungefär varannan match. Bästa målskytt i Sirius på dessa 80 matcher är Daniel Hoch. 13 mål. Ett före mittback Gurra.

Det där är inte statistik från ett elitlag. Det är statistik från ett bonkegäng. Det är statistik från ett lag som i två och ett halvt år har presterat för att åka ur. Det är statistik från en klubb som berusade sig på 10 omgångar en vår för länge sedan, och som sedan aldrig lyckades hämta sig från baksmällan. Några hävdar att det kanske krävdes en kraschlandning för att vakna. I så fall har den skett nu.

Det sägs att det alltid är lätt att vara efterklok. Klaga på beslut som fattats. Värvningar som gjorts. Rekryteringar som skett. Men det är en ganska viktig uppgift för vissa att vara just det. Efterklok. Lära sig av det som skett för att inte göra om samma misstag igen. Där kan man nog säga att föreningen har brustit. Man har felaktigt tolkat våren 2007 som det normala tillståndet och det som skedde därefter som undantaget. Samma personer som fattade beslut då har fått fatta samma beslut igen. Samma personer som skickade upp varningsraketer då har ignorerats gång på gång på gång.

Ingen skulle få för sig att åka Monte Carlo-rallyt utan kartläsare. Vi har gjort ungefär det när vi valde att spela elitfotboll utan sportchef. Ingen skulle få för sig att bygga en skyskrapa utan att använda sig av ritningar. Vi har gjort ungefär det när vi valde att bygga ett lag utan att säkerställa att de ansvariga hade någon plan. Och nu spelar vi i norrettan igen.

Jag tillhör själv de som har varit alltför blåögda. Visst tycker jag mig ha sett de flesta av problemen. Visst har jag slitit mitt hår över en del beslut som fattats de senaste åren. Jag minns desperata telefonsamtal med goda vänner med stora siriushjärtan så tidigt som under hösten 2007 när det kändes som att det här är på väg att gå åt helvete. Ändå har jag nog aldrig riktigt innerst inne trott att det skulle behöva landa där vi är nu. Att truppen skulle vara snäppet för bra för att åka ur.

Samtidigt växte under hösten en känsla fram att en relegering kanske är det enda som kan vända det hela. Det enda som kan vara en tillräckligt kraftfull väckarklocka för att få skutan att ändra kurs. Ut ur Bermudatriangeln.

Men det hade nog inte behövt vara så. Och det är det som grämer mig mest just nu. Känslan är att de viktiga insikterna och den genomgripande kursomläggningen redan hade skett. Några veckor efter det att Jens T Andersson hoppade av som kapten för skutan. Och därmed hade omstarten kunnat ske i Superettan i stället för i Norrettan, med allt vad det innebär. Om det inte vore för de där två målen. Eller den ynka poängen.Men nu är det som det är. Väsby United kan få premiärspela mot Djurgården i april nästa år. Och vi kanske får Forward hemma. Om vi har tur. Det kan lika gärna bli Boden borta.

Jag är siriussupporter. Jag kommer att vara där nästa år. Och bygga upp nya förhoppningar och förväntningar. Nya drömmar. De tre senaste åren tänker jag försöka glömma. Jag har varit efterklok färdigt nu.

Men jag hoppas att det finns andra som tänker komma ihåg. Som kommer att studera de tre senaste åren noggrant och rannsaka sig själva. Och när de sitter och tittar tillbaka på Sirius sejour i Superettan hoppas jag att det inte är hemmamatchen mot BoIS inför 6000 åskådare 2007 som man stirrar sig blind på. Inte matchen mot Norrköping. De man måste se är 0-3 hemma mot BoIS i höstas och 0-3 mot Bunkeflo. Sådana matcher. För tittar man på statistiken är det det som är det normala. Och vill man nå tillbaka till eliten är det nog bäst att sluta hoppas och sluta drömma. Och ta reda på långsiktighet och stabilitet egentligen betyder.

21 oktober 2009

Om OM fanns...

Helgens avslutande omgång i Superettan kommer utan tvekan att bjuda på dramatik. På det ena sättet. Eller det andra. I potten: En kvalplats, eller t.o.m. en direktplats i nästa års Superetta. Men, vid förlust och fel resultat i ett par andra matcher så kan de två nämnda alternativen bytas ut mot en nattsvart vinter och förberedelser för div 1 norra. Den senaste segern kan då vara värd precis noll men i nuläget är den värd allt. Detta p.g.a. att Sirius har det mesta i egna händer. Man kan vid vinst klara kontraktet OM Väsby inte vinner. Man kan klara en kvalplats OM övriga resultat är de rätta, även vid förlust i Södertälje. En poäng i Södertälje ger kval OM andra resultat går rätt. Osv, osv.
Men. Som Siriussupporter har man vid det här laget lärt sig en sak, nämligen att det värsta man kan göra är att snegla på andra. Den här hösten har, med undantag förra helgen, visat att inga andra lag är att lita på. Mjällby, Sundsvall m.fl. har överraskat negativt precis vid fel tillfällen. Tillfällen där man gått och haft förhoppningar om att få en hjälpande hand. Så istället för att lägga tid på spekulationer om hur det kan arta sig OM det blir på ett eller annat vis så tror jag att melodin är "själv är bäste dräng". Sirius behöver åka till Södertälje med inställningen att vinna. Exakt hur de ska göra det har nog tränarna bättre koll på än jag, man har ju slagit Syrianska förut.
Men poängen är denna: Sirius har i år inte bjudit på särskilt många stunder av glädje. Men det finns en sak, och det är det faktum att när läget varit som värst, när man stått avklädda och ifrågasatta, när uttrycket måstematch verkligen gjort skäl för namnet, då har man faktiskt levererat. Alltså, när inget annat funnits så har man bärgat tre poäng. Därför har man på lördag chansen att säkra nytt kontrakt. Alltså, när man sätter sig i bussen till Södertälje får det inte finnas en enda tanke i en enda spelares huvud som ens antyder att "med lite tur så kan vi ordna det trots förlust" eller "Väsby vinner väl ändå hemma" eller annat som innehåller ordet "OM". Man måste se detta som ytterligare en måstematch, Denna gång på bortaplan. Mot ett topplag. Bortaplan och Sirius har inte varit en lyckad kombination i år. Måstematch och Sirius har däremot varit det. Så. Bort med alla OM. In med alla måsten. För nu är det dags för årets urladdning. Nu är det dags för Sirius att bli laget som får övriga bottenlag att förbanna Syrianska. För detta måste ses som ytterligare en måstematch. Inget annat.

18 oktober 2009

Trollboll på Studan väntar

FC Trollhättan. Smaka på den. Svenska klubbar som döper sina sammanslutningar till "Football Club" eller "United" har en särskild plats i mitt hjärta. Jag behöver nog knappast säga vilken. FCT är dessutom intimt förknippad med en avbruten semester för 50 mil i ösregn för att se den mest bisarra utklassningsseger jag sett. 5-2-matchen i återstarten av serien efter sommaruppehållet. Matchen som fick styrelsen i Sirius (varav ingen såg matchen) att kalla till möten med spelare och tränare och säga åt dem att inte gå så offensivt med ytterbackarna (vilket de inte gjorde). Sirius dominerade då allt spel från minut ett till 93 och släppte in osannolika fem mål. På typ tre chanser. Världsklass.

Hade Vasalund haft samma utdelning som Trollhättan hade i den matchen hade de vunnit senaste matchen på Studan med 10-3. Så kul hoppas jag verkligen inte att Trollen kommer ha det i morgon. De verkar inte ens särskilt inställda på att ha kul, om man ska tro sympatiske tränaren L-O Mattsson inför matchen på FCT:s hemmis. "De vet nog att vi kommer att spela lågt och inte släppa till så mycket."

Sant. Och startelvan hade vi nog också räknat ut, även om det var gulligt av dem att lämna ut den inklusive taktiska dispositioner. Men sanningen är ju den att Trollhättan knappast åker till Uppsala för att överraska. De åker dit för att göra det de kan göra och hoppas att Sirius, som ligger jäkligt bra till i bjusstoppen av serien, ska göra som i 22 av 27 matcher hittills i år - erbjuda trepoängaren till de som förmår utnyttja våra misstag. Jämfört med förra matchen saknar dessutom Trollhättan sin bäste spelare Bilgin Aliosman och startelvaspelaren Olof Hvidén-Watson. Men å andra sidan ställer vi ånyo upp en backlinje som kanske inte direkt var den tilltänkta när säsongen planerades. Om man säger så. Sirius håller också å sin sida på truppen i sedvanlig ordning. Vi som med tiden blivit världsmästare i siriusal kremlologi vet dock vad det betyder när man tar ut en 18-mannatrupp till en hemmamatch. Mer än så säger jag inte.

Egentligen är det inte ens meningsfullt att göra en analys av en match mellan två bottenlag så här dags på säsongen. Trollhättan kan skicka oss till ettan med en seger, och vi gör i praktiken detsamma med dem om vi vinner. Matcher med den typen av förutsättningar vinns efter helt andra parametrar än matcher i La Ligas 12:e omgång. "Bästa laget" kan ta sig i brasan. Huvudet påskruvat och skruvdobbarna i schack är det som gäller. Oavgjort ain't good enough. Och det finns alltså bara en nyckel till seger:

Våga vägra vara svamparna.

13 oktober 2009

Där analysförmågan lämnar och annat tar vid...

Om man hade varit född till pessimist. Om man hade levt efter devisen "allt som kan gå åt helvete går åt helvete". Då hade man kunnat spela på Superettan den gångna helgen. Och blivit rik, riktigt jävla tät faktiskt. Men, tyvärr, jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att alla, precis alla matcher, skulle sluta med resultat som gjorde allt precis så dåligt som det bara kunde bli. Nu finns det inga "om". Nu finns det inga "hoppas". Nu finns det ingenting. Förutom ilska, stolthet, jävlaranamma. Ja vad fan som helst som kan få spelarna att prestera sitt yttersta.

Rickardsson gjorde en trevlig intervju på SF. Men nu vill ingen se en trevlig kille. Man vill se en målvakt som äger sitt straffområde. Som skäller ut första jävel som vågar kompromissa med så mycket som en millimeter i positionsspelet. Som utstrålar "nu jävlar räcker det, åt helvete med förbund, Trollhättan och allt annat som kommer i vår väg". Så Rickard. Ställ bort guran ett par veckor och fokusera bara på Sirius. Den andra vägen har du provat. Den fungerar inte tillräckligt bra.
Haisem, Gustaf, Fredrik, Oscar, Jonas eller vilka som nu kan tänkas spela framför Rickard: Nu räcker det. Ni kommer säkerligen att göra några misstag. Men. Ni behöver gå in på den där planen med inställningen att vägra att återigen bli överkörda. Det ska lysa "idag är det stängt på den här delen av planen" i era ögon.
Gallo & co! Ni kommer att bära ett oerhört stort ansvar. Vi vet av tidigare erfarenheter att ni behöver täcka, springa, tackla och offra er totalt. För försvarslinjen klarar det inte själv. Blir de utlämnade så blir det hela lagets fall. Så acceptera att det är på det viset. Inga hängande huvuden. Ingen misströstan. Bara gör det! För resultatet! För klubbens framtid!
Johan, Shpetim, Sunday eller vilken som helst som står där på söndag iklädd föreningens matchställ och med uppgiften att göra mål. Det är lite av sanningens ögonblick. Det har släppts in mål i massor. Men om vi ska vara ärliga, väldigt sällan har det levererats framåt. Alltför ofta har ni setts tveka. Nu är matchen med stort M. Nu om någon gång behöver ni ge laget lite utöver det vanliga. Många jämna fotbollmatcher avgörs genom en anfallsspelare som är lite hungrigare, lite vassare, lite vaknare än övriga.

Jag vet. Det låter desperat och ogenomtänkt. Som lösryckta rop på hjälp. Inte ett dugg kreativt. Men det är lite så läget är nu. Allt är åt helvete. Det är i princip så dåligt som det kan bli. Fans är uppgivna. Folk säger att Sirius är värdelösa. Att "det förstod man ju". Dåliga spelare. Dålig ledning. Fotbollen är död.

Men. Och det är ett stort MEN! MEN om vi vinner. Om vi fixar en match till. Om vi kan åka till Södertälje med chans att fixa en kvalplats. Då lever vi. Och så länge vi lever ska det kämpas. Det kan fortfarande bli en säsong att minnas. En säsong som man leende berättar om. Som man refererar till när det går tungt. Och så länge den chansen finns så måste den tas. Av spelare. Av ledare. Av fans. Som alla ingår i i begreppet SIRIUS.
Sen kan vi spekulera under silly season. Sen kan vi vara långsiktiga. Sen kan vi drömma. Men nu är nu. Och allt som räknas är seger.
Upp till bevis SIRIUS!

Just när man trodde inte mycket kunde bli värre.

Klockan 17.00 i söndags var allting bra. Sirius hade gjort en av sina bättre halvlekar den senaste tiden och hade 0-0 borta mot tabelltvåan Åtvid. 0-0 med klar chansmässig övervikt för Sirius - som Åtvids tränare Wiklund sa "vi ska vara mycket tacksamma för 0-0 i paus." Samtidigt var det 1-1 för Vasalund mot Mjällby i Solna.

Sedan rasade allt. Inte minst Sirius. Vi släpper in ett 0-1-mål efter att tre siriusspelare gjort juniormissar i rad. Shpetim som lallar iväg drällbollen när hela laget är på väg framåt. Haisem som har en felvänd östgöte upptryckt mot linjen utan att kunna hålla planhalvan fri. Fernberg som låter sin felvände kille promenera runt honom som han vill. Och minuten senare tvåan. Godnatt. Samtidigt gjorde Vasalund 2-1 i Solna och vi låg kjempesidst. Igen.

Men dum som man är såg man ändå ett hopp i resterande spelschema. Med sex poäng mot Trollbyttan och Surianska i de två sista matcherna hade vi väl minst kval garanterat, eller? Man tänkte att kanske måndagens resultat skulle ge lite glädje i en sargad själ. För inte fan kunde väl allsvenskjagande Giffarna tappa poäng hemma på permafrostkonstgräset mot självdöende väsbyspelare? Jo, för tusan! Killen som Sirius valde bort till förmån för Daniel Hoch - Admir Catovic - fixade den trean med sitt mål. Och därmed kommer Syrianska med rätt stor sannolikhet spela för allsvenskt kontrakt i sista omgången mot Sirius.

Men kanske skulle notoriska nervdallret Peking i alla fall torska mot BoIS borta och därmed kunna tjänstgöra som räddningsplanka? Näru. Efter att ha lajat iväg ett handicap med 0-3 lyckades BoISarna bara så när äta upp de av pur skräck kissebyxade kamraterna från Norrköping. 20 avslut i andra halvlek ledda bara till två mål.

Och till slut. Nog måste väl Falkenberg kunna greja J-Södra borta och behålla den allsvenska visionen, störa de röd-gula från Zelge och skicka ner J-Södra i ångesten? Nope. 1 fucking 4 blev det.

Allt, precis allt, gick åt skogen. Och när man trodde att ingenting kunde bli värre griper förbundet in. Matchen mellan Vasalund och Åtvidaberg bryts ur den näst sista omgången, där man tillämpar gemensam starttid eftersom inget lag ska få fördelar av att spela på reultat, och läggs efter alla andra matcher på grund av TV4-sändning. Detta eftersom TV4 vid tidpunkten för ordinarie avspark ironiskt nog sänder plastbandy med Storvreta.

Med viss rätta blev ett antal av klubbarna i serien rätt tjuriga över detta. När matchen mellan Vasa och Åtvid börjar kan ju faktiskt östgötarna redan vara klara för allsvenskan. Undrar hur det eventuellt skulle kunna påverka deras insats mot Vasalund?

På förbundet förstod man som vanligt ingenting när klubbar började ringa in och klaga. "Öh, det tänkte vi inte ens på. Skulle det spela roll menar ni?". Rundringnar mellan klubbarna påbörjades, men Peking och Landskrona BoIS vägrar flytta sina respektive matcher. BoIS säger att de redan har bokat ett tåg, och Peking har tapetserat hela byn med matchaffischer och kör en kampanj medgratis entré. Visserligen har Sirius och Trollhättan kommit överens om att köra gemensam starttid med Vasa-Åtvid. Men vad spelar det för roll när förbundet nu under eftermiddagen fattade sitt stolta beslut.

"De lag som vill flytta sina matcher till 16.45 får göra det, men man behöver inte!"

Come again? Är det St Erikscupen eller? Inför säsongen talade man vitt och brett om vikten av att hålla ihop de sista två omgångarna. Och när TV4 meckade med sändningstiden för sista omgången flyttade man via dekret helt sonika alla matcherna. Gott så. Men nu skiter man alltså i det. När TV4 ringde sa man bara "visst, kör i vind! Kul!". Och det sportsliga slängs i papperskorgen. Assyriska-BoIS och Giffarna-LSK kommer att vara färdigspelade redan fem minuter in i matchen mellan Vasa och Åtvid.

Det tål att repeteras. Vasa kan alltså istället för att få spela en match mot ett Åtvid som måste vinna för att säkra sin allsvenska plats få spela en match mot ett redan klart Åtvid. "Skulle det spela roll", säger man på förbundet. Tja, avgör själva. Femti meter från ert kontor spelades just en sådan match mellan Vasa och Mjällby. Vad tror ni? Spelade det någon roll att Mjällby var stenklara seriesegrare i den matchen? Oavsett hur det går i de tidiga matcherna är det ju självklart att det påverkar de senare matcherna.

Den konspiratoriskt lagda låg redan sömnlös innan denna nya förbundsaffär. Inte blir det lättare nu. Jag tror själv inte särskilt mycket på konspirationsteorier, men jag väljer i alla fall att lägga mig i fosterställning och hulka över det faktum att förbundets pajaserier och oförmåga att administrera även grundläggande rättvisa i sina serier alltid verkar gynna just Vasalund och missgynna Sirius.

Tabellångest II

Väsby
Då 32 poäng förmodligen kommer att räcka till minst kval så maffiga Väsby borde ha sitt på det torra. Det vore smått optimalt i den Siriusala världen om Väsby förlorade borta mot Ängelholm så att laget har all anledning att spöa Qviding i slutomgången.

Norrköping
Peking bör nog ta chansen att sno nödvändiga poäng av J-Södra eftersom sista matchen mot Falkenberg kan bli svår.

Qviding
Det vore faktiskt ingen större skräll att Qviding går lottlösa ur de sista matcherna. Förvisso kan deras motståndare (Syrianska(H) och Väsby(B)) vara hutlöst omotiverade men det är annars knappast några lätta matcher.

Trollhättan
Förlust mot Sirius och Trollen får spela en direkt avgörande match mot Vasalund med en kvalplats i potten!

Vasalund
Åtvidaberg bör slå Vasalund men vi alla vet att begreppet ”bör” inte fungerar i årets serie.

Sirius
Chansen till seger mot Trollen skattas till 40 %. Vidrigt småväxta 40 %.


11 Väsby 28 8 8 12 27-38 32
Omg 29: Ängelholm (B)
Omg 30: Qviding (H)

12 Norrköping 28 7 10 11 43-43 31
Omg 29: Jönköping (H)
Omg 30: Falkenberg (B)

13 Qviding 28 7 9 12 30-42 30
Omg 29: Syrianska (H)
Omg 30: Väsby (B)

14 Trollhättan 28 7 8 13 27-42 29
Omg 29: Sirius (B)
Omg 30: Vasalund (H)

15 Vasalund 28 8 5 15 34-60 29
Omg 29: Åtvidaberg (H)
Omg 30: Trollhättan (B)

16 Sirius 28 7 7 14 34-52 28
Omg 29: Trollhättan (H)
Omg 30: Syrianska (B)

11 oktober 2009

Att göra:

Vinna fyra raka matcher.

10 oktober 2009

Det svänger om Sirius...

Ja, Sirius är för tillfället en underhållande förening, såväl på som utanför planen och så väl för egna som andra klubbars supportrar. Om vi börjar med matchen mot Mjällby: Den överlägsna seriesegraren kom på besök till Uppsala, ställde upp sig på Sirius planhalva och rullade bollen runt och runt och runt och... Sirius anfall var lätt räknade, Men. Så hände det som ofta händer Sirius men som man inte trodde hände seriesegrarna. Ett individuellt misstag av en mittback och helt plötsligt gör Sunday 1-0. Och roligare blev det. När man satt och väntade på att Mjällby skulle lägga i överväxeln så fick man istället se ett Sirius som såg ut att trivas i ledning. Spelet jämnades ut och när halvtidssignalen ljöd så hade det lilla hoppet om en skräll man hade innan blivit till en känsla av att det nog skulle kunna gå vägen. Men. Då hade man inte räknat med mannen med flaggan... Efter att i första halvlek felaktigt vinkat bort ett mål av Hasani tog denne klåpare över totalt i andra. Först såg han till att redan efter någon minut glömma bort den offsideregel han lite väl flitigt nyttjat i första halvlek vilket ledde till en kvittering för gästerna. Efter ytterligare något dåligt ingripande med förödande konsekvens för Sirius så hamnade denne man helt naturligt i fokus efter matchen. Men det var inte bara en av tidernas mest avgörande insatser på Studan som var orsak till detta. Det visade sig även att den assisterande domaren var bördig från en riktig fotbollsfamilj. Nämligen familjen Swärd från Enköping. Hans bror Per-Åke, som i år tränar bottenkonkurrenten Vasalund, kan knappast blivit ledsen över det resultat hans bror i allra högsta grad hjälpte till att ordna. Detta ledde till skriverier. Förbundsfolk fick förklara hur detta kunde ske, det diskuterades på olika forum och folk från hela Sverige tyckte och tänkte runt saken. Från föreningens håll förklarades att man inte hade tid att lägga kraft på detta utan all fokus skulle läggas på nästa match.
Men, innan nästa match flyter nästa case upp till ytan. Ett rykte börjar florera. Jens T Andersson hamnar, efter en tid borta från rubriker, åter i rampljuset. Den här gången p.g.a. ett rykte som säger att JTA inte alls sa upp sig utan i själva verket valt att ta semester. Betald semester. Som tränare. Under de sista sex matcherna. Ryktet öppnar för nya diskussioner. Mitt i allt ställs Sirius mot Vasalund i en ödesmatch. Ett kompakt, aggressivt och sammansvetsat lag tar en svettig men trots allt rättvis seger efter att överraskningen i startelvan, Johan Pettersson, visat upp sig från sin bästa sida. Sirius lämnar jumboplatsen samtidigt som JTA-såpan inte ger några svar. JTA förklarar i UNT att hans avtal visst är uppsagt men öppnar för en fortsättning i Sirius. I övrigt ger JTA några svamlande svar om att saker står skrivet i stjärnorna och att han kan tänka sig att jobba med annat.
Oavsett vad som kunde hänt med en vettig linjedomare eller vad som står skrivet i stjärnorna så har Sirius den senaste veckan visat sig vara en klubb som berör. En klubb som berör supportrar, uppsalabor och t.o.m. andra lags supportrar. En klubb som berör betydligt fler än många andra klubbar i SE. Därför vore det synd och skam om Sirius inte grejade nytt SE-kontrakt.
Så. Hur ta poäng i Åtvidaberg?

Som jag ser det finns några nycklar.
1: Acceptera fakta. Sirius har två tunga avstängningar, Pierre Gallo och Johan Pettersson. I Gallos fall finns det inte någon naturlig ersättare. I Petterssons fall är väl Sunday ingen vågad gissning. Alla lag drabbas av avstängningar, i synnerhet på hösten, och det är inte så mycket att fundera över. När matchen startar så kommer båda lagen ha 11 spelare på planen.
2: Glöm "måstematchen" mot Trollhättan tills vidare. Glöm resonemang om att det är mot Trollhättan det gäller. Det är en oerhörd skillnad att gå ut till en match mot Trollhättan med tre poängs försprång. En match som kanske Trollhättan då istället måste vinna. Så. Lägg all tanke- och muskelkraft på matchen i Åtvidaberg. En match ingen räknar med poäng i. Alla bottenlag har skrällt de senaste omgångarna. Skapa en känsla av att "nu är det vår tur att chocka alla".
3: Lämna de individuella misstagen hemma i Uppsala. Matchen mot Vasalund var en uppvisning i tålamod och lojalitet med en matchplan. Ett par individuella misstag höll så när på att stjälpa hela idén. Men det gick vägen och bortsett från dessa misstag såg Sirius väldigt täta ut. Fortsätt på den inslagna vägen och gör mitten till ett slagfält där det gör ont för Christian Bergström & co att försöka spela sig in.
4: Firma Österberg-Hasani-Jernberg. Kommer tillsammans med ytterligare en anfallare, förmodligen Bale, att vara nästan helt ansvariga för Sirius anfallsspel. Sirius har helt enkelt inte råd med att två av de här spelarna har en dålig dag. Fungerar det istället för alla fyra så har Sirius alla möjligheter att skapa målchamser. Man har fart i Petter och Shpetim, kraft i Sunday och Shpetim. Dessutom står Jernberg för lösningar som ibland ligger lite utanför boken. Övriga spelare kommer att få lägga all sin kraft i det defensiva spelet, så det är dessa herrar som kan bli tungan på vågen.
5: Hörnor och frisparkar. Kan i slutändan visa sig bli avgörande för ett nytt SE-kontrakt. Att avgöra på en fast situation är ingen ovalig sak i fotboll. Dags nu?

06 oktober 2009

Sirius vinner igen, men var är Jens T Andersson?

Det har nu gått tre matcher sedan Jens T Andersson lämnade Sirius som ett sjunkande skepp. Sedan dess har Sirius, som signatur Leon påpekade i en kommentar, hållit nollan i fem av sex halvlekar, plockat fyra viktiga poäng och är i allra högsta grad med i racet om Superettankontrakt. Enligt Jens sätt att resonera på den presskonferens där han uppgav att han lämnar sitt uppdrag så är det ganska mycket tack vare honom. Hans avgång skulle ha en positiv effekt och vara den enda förändringen som gick att göra för att uppnå ett kortsigtigt resultat. Kreativt ledarskap alltså, inte ett "jag har misslyckats", utan ett sätt att "väcka spelarna".

Jag har inte sett så mycket som ett spår av Jens sedan dess. Så idag dyker han upp på Löten. Idag av alla dagar. Och en tanke slår mig. Avgick verkligen Jens T Andersson? Sade han verkligen upp sig? Jag var länge säker på att det var så det var och var extremt sur på det sätt han valde att lämna alla i sticket på. Ansvar, my ass. Men det har jag redan varit inne på. Ändå hade det varit en förmildrande omständighet. ett sätt att säga att "förlåt, jag var en idiot som tog det här jobbet, men nu går jag och vill inte ha några mer pengar från er". Redan förra veckan började det dock förekomma rykten från olika håll som antydde att Jens nog inte alls hade sagt upp sig.

Och det verkar som om det stämmer. På Sirius hemsida finns först ett pressmeddelande om att "Jens T Andersson avgår". Sedan, två dagar senare skickar styrelsen ut en kommuniké där det heter "Med anledning av att Jens T Andersson lämnade sitt uppdrag som huvudtränare för Sirius A-lag". Det är en jävla skillnad det. Och när jag tänker på det. Sirius skrev minst tre år med Jens som ett led i en långsiktig satsning. Styrelsen hade inte heller någon intention att bryta den långsiktigheten. Det var Jens som bröt den. Det var Jens, som själv snackat långsiktighet hela säsongen, som fattade ett extremt kortsiktigt beslut.

Men sa han verkligen nej till en hygglig lön i tre år? Det verkar inte så. Det verkar som om Jens helt enkelt tog ut semester. Det verkar som att han har haft några veckors semester nu när laget som han nyss var huvudansvarig för kämpar för överlevnad i serien. Semester som alltså någon i så fall måste ha beviljat. Så kan man också tolka innebörden i ordet "ansvar". Att låta påskina att man klivit av som en godhjärtad och uppoffrande handling för klubbens bästa, när det i själva verket verkar ha rört sig om en rent egoistisk handling med klubbens superettakontrakt - och framtid - som eventuellt offer.

För som det ser ut för en utomstående har alltså Jens sagt att han inte vill träna laget längre - nån annan får ta över the dirty work. Samtidigt har han mage att själv ta semester och fortsätta ockupera det löneutrymme som klubben behöver för att ersätta den resurs som försvunnit. På semester. Är det så är det banne mig nytt rekord i grenen pissa på en klubb. Är det det han menade med att "väcka spelarna"?

Och det återstår en oerhört central fråga att besvara. Vad händer när semestern är slut? När Jens ska gå tillbaka till sin tjänst. Vad ska han göra för Sirius de närmaste åren?

En tanke dyker upp som är oerhört svår att värja sig från. Jens T Andersson var tidigare sportchef i Väsby. Och Sirius har inte haft någon sportchef på ett bra tag. Smidig lösning i teorin. Om man bortser från att det är människor och inte tennsoldater som är inblandade i den här soppan. Men det vore nog förödande skulle jag tro. Ett vackert sätt att vrida om kniven i de öppna sår på spelare och ledare som han lämnade när han gick. En vettigare variant vore väl att låta Jens ta ansvar för U21 samt Sunnersta. Han har lämnat eliten inom klubben självmant och kan inte komma tillbaka till en chefspost. Enda lösningen blir då att börja om underifrån. Och det är han själv som valt det.

Men skulle det ändå hända ligger mitt medlemskort i föreningen på posten följande dag. Det vore att döda det lilla som ändå byggts upp de senaste åren.

05 oktober 2009

First we take Vasalund, then we take the rest. Eller?

Det är ingen vilsam månad vi beger oss in i. Fyra matcher kvar. Vi lär behöva ta minst sju poäng eftersom de så kallade topplagen lämnar in på löpande band när de möter våra konkurrenter. Egentligen ändrar de senaste resultaten kanske inte så mycket eftersom vi har både Vasalund och Trollhättan kvar att möta hemma. Men Trollhättans och Qvidings segrar i helgen stänger definitivt alla eventuella nödlösningar i händelse av en förlust idag. Förlorar vi mot Vasa ikväll så är det ett troligare scenario att det blir fred i Mellanöstern i april 2010 än att Sirius spelar premiär i Superettan.

Så. Det är bäst att vi vinner. Och det kan man ju lätt förledas att tro att vi borde ha vettiga chanser att göra. Som jag nämnd tidigare är Vasalund extremt usla på bortaplan. Endast en seger i år och det var i maj. På naturgräs har de plockat en poäng och har kraftusla 4-31 i målskillnad. Deras vanligaste resultat på bortaplan är 0-5. Sirius har ändå plockat okej med poäng på Studan och i jämförelse ska vi vara jättefavvisar.

Men.

Det är ett nytt Vasalund nu. Det extremt filantropiska försvarsspelet från tidigare i år är borta, utbytt mot en betydligt större cynism i uppträdandet. Den legendarsiska enbackslinjen från matchen på Skyttis i våras är borta. Nu har Swärdh, ni vet linjemannens brorsa som tränar Vasa, gett grava restriktioner till en trio mittfältare att de inte får gå bort sig. Dessutom håller de i betydligt större utsräckning ytterbackarna kvar hemma. Detta har lett till att Vasa numera inte släpper in särskilt många mål i jämförelse, bara cirka två.

Självklart begränsar det Vasas offensiv en del, och de har heller inte skapat lika mycket framåt på sistone. Men Vasa är fortfarande ett lag som har en väldigt offensiv slagvikt trots balansändringen. De har liksom inte fått in fler försvarsspelare i truppen.

För Sirius del kommer det förstås att innebära mindre ytor än i förra matchen. Samtidigt är det inte Mjällby vi möter. Sirius kommer att få lägen. Kanske framför allt genom deras vänsterförsvar där förmodligen Cigel kommer spela mittback med Senatore eller Ayuba utanför sig. Ingen av de tre är försvarsspelare. Dessutom har de Yasar framför sig som ju inte är känd för att bidra i defensiven så det stör. Men som däremot pissade på först Patrik St Cyr och sedan Palmqvist i matchen på Skyttis. Luggen eller Fernberg får det tufft åt andra hållet.

De tre nycklarna för seger blir som jag ser det:

1. Fasta situationer. Vi har betydligt större längd och bättre huvudspel i båda straffområdena. Visst. Vi har slarvat in ett och annat skitmål på hörnor, men i den här grenen ska vi ändå vara klart bättre än Vasa. Det innebär att jag vill se ett cyniskt Sirius som hjälper domare Ahlsén när han tvekar att blåsa frispark eller inte. Hjälper, inte filmar. Vi ska ha många fasta situationer offensivt och vi ska ta tid på oss och flytta upp och därmed också styra matchtempot.

2. Spela oavgjort med deras starka sidor. Vi behöver neutralisera deras centrala mittfält. Vi behöver inte slå dem där, det blir svårt, men vi behöver spela oavgjort med dem. De kommer köra en flexibel triangel centralt med Ayuba (Krasniqi), Andersson och Dimitriadis som alla är riktigt bekväma med bollen och som ständigt söker offensiva spelvägar. De ska stängas. Lyckas vi med det kommer Kennedy också att isoleras på topp och vi kommer att få fler spelvändningar. På samma sätt behöver vi döda vänsterkanten. De kommer lasta hårt där på Luggen eller Fernberg med Yasar framför allt. Han behöver vi trampa på fötterna. Återigen handlar det en hel del om att isolera Kennedy. Han är visserligen såpass bra när han är på det humöret att han kan göra det själv ändå.

3. Inga huvuden under armen. Vi möter ett lag som måste vinna precis lika jävla mycket som vi. De har stora problem med försvarsspelet precis som vi och de är usla borta precis som vi. Men nu spelar vi hemma. De har ett värre läge än vad vi har. Och det är dessutom ett lag som inte på några avgörande sätt är mycket bättre än vad vi är. Alltså. Spelarna måste gå ut med den känslan att det här kommer vi kunna fixa idag. Dessutom vet vi att vi kan skapa chanser mot Vasalund. De har svackor och de är inte så vassa defensvit. Även om de skulle göra första målet tidigt finns det mycket som talar för att chanserna att ta sig ikapp och förbi kommer att finnas. Det är inget stabilt lag vi möter. Det är inte Mjällby. Det finns ingen anledning att packa ihop mentalt i förtid.

Nå. Vi får väl se hur det blir med det. Kallt lär det bli ikväll i alla fall. Och nervöst. Nu är kniven på strupen. Nu är det dags att kliva fram och berätta om vi ska vara kvar i elitfotbollen eller inte.

Tabellångest

9 Ljungskile 26 9 5 12 40-41 32
Omg 27: Norrköping (B)
Omg 28: Assyriska (H)
Omg 29: Sundsvall (B)
Omg 30: Ängelholm (H)

10 Jönköpings S 27 9 5 13 39-49 32
Omg 28: Falkenberg (H)
Omg 29: Norrköping (B)
Omg 30: Assyriska (H)

11 Qviding 27 7 8 12 30-42 29
Omg 28: Trollhättan (B)
Omg 29: Syrianska (H)
Omg 30: Väsby (B)

12 Väsby 27 7 8 12 25-37 29
Omg 28: Sundsvall (B)
Omg 29: Ängelholm (B)
Omg 30: Qviding (H)

13 Trollhättan 27 7 7 13 27-42 28
Omg 28: Qviding (H)
Omg 29: Sirius (B)
Omg 30: Vasalund (H)

14 Norrköping 26 6 9 11 39-40 27
Omg 27: LSK (H)
Omg 28: Landskrona (B)
Omg 29: Jönköping (H)
Omg 30: Falkenberg (B)

15 Vasalund 26 7 5 14 32-57 26
Omg 27: Sirius (B)
Omg 28: Mjällby (H)
Omg 29: Åtvidaberg (H)
Omg 30: Trollhättan (B)

16 Sirius 26 6 7 13 31-48 25
Omg 27: Vasalund (H)
Omg 28: Åtvidaberg (B)
Omg 29: Trollhättan (H)
Omg 30: Syrianska (B)