22 september 2010

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Bylle höll tionde nollan när Sirius hälsade på i Norrbotten i helgen. 10 nollor på 21 matcher. En nolla även på söndag mot Carlstad och Sirius har hållit nollan i hälften av matcherna i år. Det är ett facit som tål att upprepas och upprepas. I norrettan 2006 släppte Sirius in 0,95 mål per match, men det är undantaget. Annars har vi pendlat mellan 2 och bortåt 3 (2004) till och med. De tre senaste åren har vi släppt in över 50 mål på 30 matcher. Visst, mot bättre motstånd, men det är i det ljuste säsongens 14 insläppta mål på 21 matcher ska ses. Det är riksbäst i de högre serierna.

Och tittar vi efter sommaruppehållet är det bara tre lag som gjort mål på Sirius. De två toppkonkurrenterna HTFF och VSK och underskattade Forward. I endast två matcher har Sirius släppt in mer än ett mål - 0-2 mot Umeå i premiären och 2-2 mot Kerburan strax före uppehållet.

Gallo lär ha fällt en kommentar efter Bodenmatchen kring den känslan som detta facit skapar både hos Sirius och motståndarna. "Det är som om luften går ur dem när vi gör ett mål. De vet att det blir omöjligt för dem att vinna då." Och på samma sätt känner förstås Siriusspelarna. Det är den känslan som gör att det går att "spela dåligt" och ändå vinna matcher.

Och det är här någonstans man måste buga sig för det jobb som Brännan har gjort, med god hjälp av Antonio. Vilken idiot som helst kan träna ett vinnande lag från ett dukat bord och uppnå någon form av resultat. För att ta ett löjligt exempel så skulle Real Madrid vinna de flesta matcherna även med Jesper Blomqvist som head coach. Spelarna och staben är tillräckligt bra. Men det är bara riktigt vassa tränare som förmår vända trender. Som kan vända förluster till vinster och ämligt försvarsspel till landets bästa. Och by jove, var Sirius ett förlorande lag.

Det är ingen liten sak Brännan har gjort med Sirius. Och framgångarna har uppmärksammats. Brännan utsågs nyligen tillsammans med Kalle Granath i VSK som managers för norrettanlaget i "Morgondagens stjärnor", matchen mellan norrettans och söderettans talanger. Och i vissa delar av fotbollssverige nämns Brännan som ett av de stora tränarlöftena i Sverige.

För mig blir en av de stora frågorna för framtiden om Sirius har vett att ta vara på de som bär den här säsongens framgångar på sina axlar. Jag har hört folk inom klubben säga saker som får nackhåren att resa sig på mig i sammanhanget. Herr ordförande har exempelvis sagt att "Självklart har Bosse en roll i det här, det måste man förstå. Brännan och Antonio är division tre. Bosse är elit rätt igenom."

En heltidare inom Hammarby sa också för liten tid sen att det var ju en jävla tur att ni fick in Bosse som kunde vända på skutan.

Alltså, jag vill inte måla fan på väggen. Men jag ser en överhängande risk för att framgångarna i höst kommer att tolkas just som framgångar i höst, och inte ses över ett längre perspektiv. Sådant som skulle kunna resultera i att man satsar på att behålla Bosse i stället för Brännan och Antonio. Och då får vi killen som värvade Jonevret, Quirinio och Oremo i stället för killen som har gjort Fernberg, St Cyr, Petter och P & co till vinnare igen.

Och det här menar jag inte som kritik mot Bosse. Jag tror att han kan vara bra för kostymerna runt klubben, för att knyta sponsorer till Sirius och för att skaka tass. Men han ska ha rätt roll för att det ska funka - och jag är en konservativ jävel som tror på det här med väl definierade arbetsuppgifter inom en orgnaisation.

Men att folk säger så där är ett tecken på det som kanske är Brännans svaghet som tränare. Han har inte sett till att ta cred för sitt arbete, och han har inte riktigt förmått kliva ur bilden av honom som sidekick till Jocke Mattsson och spelaren som "hjälper till" med laget. För Sirius del kan det vara en katastrof. Det finns trots allt klubbar som har koll där ute, och just nu är det en absurd rea på kvalitet i Uppsala.

Nu återstår fem matcher av norrettan. Tre lag gör upp om två platser till fortsatt chans på avancemang. VSK, Sirius och HTFF. Och om mot allför modan två av dessa skulle sladda till det orentligt på slutet finns Kerburan med och hugger. Men att de skulle plocka in fem poäng på Sirius eller sex på VSK på återstående fem matcher är osannolikt. Och om jag ska koka ner det ytterligare så är känslan definitivt att HTFF är laget på nedgång av de tre. Mycket talar för att seriesegern står mellan Sirius och VSK. Två lag som har det gemensamt att de leds av två unga oerhört lovande tränare som lyckats få rätsida på laget efter år av knaserier.

VSK bärs av en stark offensiv, inte minst ett strakt offensivt mittfält, och en oerhört imponerande moral - VSK har vänt underläge till seger fem gånger i år - men har sina svagheter i ett relativt begränsat försvar, råder det omvända för Sirius - ett ramstarkt försvar gör att det inte är hela världen att anfallsspelet har klickat stora delar av säsongen. Vad som också imponerar med VSK är den armada av tonåringar som tar på sig bärande roller i de grönvita. Filip Tronêt är exempelvis bara 17 år, men gör hälften av VSK:s avgörande mål från sin mittfältsplats. Det är bland annat ett resultat av att västeråsarna har haft sin akademi igång ett tag. Förhoppningsvis kommer Sirius inom några år också kunna spela in 17-åringar på viktiga platser i takt med att vår akademi utvecklas.

Jag tror inte att varken VSK eller Sirius kommer att tappa särskilt många poäng på resterande fem matcher. Om något av lagen tappade mer än tre poäng skulle jag bli förvånad. Tittar vi på omgång för omgång sre det ut som följer:

Omgång 22:
Sirius - Carlstad United
VSK - Umeå FC
HTFF - Bodens BK

Detta bör utan större problem bli tre hemmasegrar. Umeå slarvade bort sina tätchanser i en dålig höstuppstart, och även om man fått igång spelet något nu på slutet ligger laget i ingenmansland och spelare som Danny Persson tänker mer på vart han ska spela nästra år och har till och med provspelat med ÖSK mitt under säsongen. VSK på hemmaplan vinner en sådan match åtta gånger av tio i nuvarande form.

Sirius är förstås mycket bättre än Carlstad United, som dock inte saknar kvalitet - men dock jämnhet. Ett lag som spelar för kontraktet med kniven mot strupen är aldrig att underskatta, men Sirius bör vinna hemma.

Hammarby slår Boden hemma trots turbulensen i moderskeppet. Boden är INTE bra borta och särskilt inte på naturgräs.

Omgång 23:

Bodens BK - VSK
Vasalund - Sirius
HTFF - Dalkurd

Den här omgången är den jag är lite skraj för. Vasalund borta är aldrig kul, aldrig enkelt. Även om Vasa inte kommer att ha något att spela för så är det ett svårläst lag med en mängd unga spelare med ambition och talang. De kan göra en plattmatch, men de kan också göra en kanonmatch. Svårt.

Samtidigt har VSK en lättare match, även om Boden har varit bra hemma tidvis och har spelare som kan hota. Och HTFF slår ett rörigt Dalkurd hemma.

Omgång 24:

VSK - HTFF
Sirius - Arameiska

Här kommer å andra sidan konkurrenter med 100 % säkerhet tappa poäng medan Sirius har en på pappret enkel match mot nedlagda Norsborgssyrianerna. I Västerås är hemmalaget favoriter, men det är ändå en sådan match som passar Bajenkidsen som spelar för egna karriärer.

Omgång 25:

Dalkurd - Sirius
HTFF - ÖFK
Vasalund - VSK

VSK:s tur att åka till Solna. Samma gäller för dem som för Sirius. Vasa har kvalitet och kan störa. Om HTFF är kvar i toppstriden vinner de mot ÖFK, som är ett mycket sämre lag. Sirius får en skrattmatch om Dalkurd är klara med säsongen - vilket är mycket troligt, annars blir det tufft mot ett bra hemmalag.

Omgång 26:

Sirius - Umeå FC
VSK - Dalkurd
Gröndal - HTFF

Det här är en match Sirius kommer vinna. Umeå åker på årets segaste bortaresa för en meningslös match långt borta mot ett bra lag. VSK har en likaledes "enkel" match mot Dalkurd, som jag skulle tro är klara för fortsatt spel i norrettan. HTFF förlorar mot Gröndal. Lätt.

Hemsk höst väntar alltså. Och jag missar de kommande tre matcherna på grund av illa planerad semester. Tufft för hjärtat blir det. Nyckellaget är som jag ser det Vasalund. De kan avgöra en tight tätstrid med sina hösthemmamatcher mot HTFF, Sirius och VSK (de har ju redan vunnit den mot TFF).

***********************************************

Till sist. Bara för att följa upp tråden från förra veckans bloggpost. Det är nu bekräftat att Valstas "starke man" Sulan sitter häktad sedan en månad efter inblandning i en enorm krog- och momshärva i Stockholm. Inte mindre än ETTHUNDRA Kling och Klang var tydligen med i razzian - det motsvarar en tennismatch mot Israel i runda slängar. Att detta har efterverkningar för märstaklubben är naturligtvis inte automatiskt nödvändigt. Men - momsfiffel i niosiffrorsklassen kan ha något att göra med lönepolicies i norra Stor-Stockholm. Kan ha. Kanske.

Fortfarande väntar jag med spänning på att pressen ska ta upp frågan.

15 september 2010

Seger och kvalplats

I en dryg halvtimme ledde Sirius division 1 norra i måndags. Sirius hade just gjort 1-0 i Upplandsderbyt mot Valsta Syrianska, och i Västerås stod det fortfarande 1-1. När röken till slut hade lagt sig över Mälardalen hade både Sirius och VSK gjort varsit mål till vilket innebär att Västerås SK leder serien en poäng före Sirius.

Om vi tar det positiva.

Det här var Sirius nionde (9!) raka match utan förlust. Det är en imponerande svit Brännans lagbygge är inne i. Precis lika imponerande är det faktum att det var Sirius nionde nolla i år. Att bara ha släppt in 14 mål på 20 matcher är en smärre blå-svart revolution i en klubb där man har haft för vana att släppa in mellan två och tre baljor i snitt per match.

Och det är där någonstans man ska se måndagens match. Sirius vann mot ett lag man i princip aldrig slår, efter en medioker (och nu är jag snäll) insats. Men ändå kändes det faktiskt rätt säkert, trots att det var gästerna från Märsta som visade upp det bästa spelet och den - och det här stör lite - bästa viljan.

Vilket för oss in på det negativa.

Första halvlek var på många sätt fullt i klass med första halvleken borta mot Arameiska Syrianska. Det var en erbarmlig halvlek där den återigen nykomponerade (framtvingat av skador, sjukdom och avstängning) mittfältstriangeln svajade betänkligt, och där yttrarna Mani och Kango var helt anonyma. Resultatet blev att Sirius mycket sällan hade boll på ett konstrujtuvt sätt. Erik Z och Petter slet på, men tappade positionerna så det vischlade om det. Ernesto kampade uppenbarligen om portugisiska mästerskapet i kurragömma (rekordet, som innehas av Pauleta, var han väl i och för sig inte nära) och bidrog inte på något sätt till att stadga upp spelet.

Resultatet blev att korthuset från Valsta fick se ut som ett harmoniskt och välspelande lag trots att diverse omständigheter gjort att den startelva gästerna ställde upp med var minst sagt fascinerande. Men mer om sådant skvaller senare...

I halvtid lär Brännan ha kopplat på svordomsfläkten ordentligt. Det ryktades om könsordskvantiteter som sällan skådats i ett blåsvart omklädningsrum. Kanske fungerade det på något sätt. Mani inledde i alla fall andra halvlek med att tvinga fram lite fasta situationer på sin kant, istället för att spela bollen blint åt vilket jävla håll som helst. Viktig skillnad.

Det var också Mani som fixade straffen. Straffen som fick pappa Djordjic att näst intill implodera av serbiska invektiv. Och jag förstår honom på sitt sätt. Mani tajmar en bra situation fel och kommer på baksidan av försvaren inne i boxen. Men i stället för att ge upp situationen hoppar han mer eller mindre in i ryggen på honom och faller. Och domaren blåser straff.

Tack för kaffet, sa Johan P och sköt in ettan via Buluts lama nävar. Ingen bra dömd straff. Ingen bra slagen straff. Ingen bra siriusinsats so far. Men 1-0. Sedan kom Gallo in efter att man till slut hittat Ernesto borta vid ena sidlinjen och därför kunde byta ut honom. Det första Gallo gör är att bomba en hörna i huvudet på Haisem, som kommer perfekt på bortre stolpen. 2-0.

Och där känns matchen förstås tvärdöd. All cred till Valsta som sedan faktiskt behåller huvudet uppe på axlarna och fortsätter nöta på på ett bra sätt. De skulle nog ha haft en straff också när Fredrik Söderbring tog med armen i straffområdet. Men det var en sådan kväll när Sirius hade lite pay back-time. Och som Brännan sa efter matchen: Det finns inget att be om ursäkt för. Sirius var dåliga, men stabila. Det räcker ganska ofta för att vinna mot ett i grunden lite sämre lag. Det gjorde det igår.

När man ändå har börjat jämföra med insatsen mot Arameiska så måste man genast konstatera att skillnaden fanns i backlinjens uppträdande. Arameiska fick skapa sex-sju 100 %-chanser i den halvleken. Valsta skapade två riktigt bra. Och då var Bylle där med ett par räddningar som känns så mannagrynsgröt vid det här laget att vi nästan glömmer bort hur fantastiska de är. Sirius är helt enkelt ruggigt stabila bakåt.

Nu är Sirius alltså där uppe där man sagt att man ska vara. En viktig ingrediens i receptet som tagit laget dit är faktiskt något så trist som tålamod och konsekvens. Sirius spelare och ledare har orkat tro på att deras klass - ja, man får faktiskt kalla det för det - kommer att betala sig till slut och att det stabila försvarsspel man lagt grunden till kommer att ge resultat även i tabellen.

Det kanske låter som stora ord, men Sirius har i år börjat genomgå en förändring som är rätt radikal för vår svajiga förening. Jag har inte tid att sammanfatta mina tankar kring det just nu, men det kommer var så säkra. Men jämför gärna för ett ögonblick Sirius från Stellan fram till idag. Det är många förlorade år i den jämförelsen. Nu har klubben att förstå att förvalta det vi börjar skymta idag. Jag är inte nervös för resterande sex matcher i år, men sådana tankar gör mig byxis.

Well. Speaking of byxis. I dagarna sitter ett antal arkitekter bakom "kreativa "sportsliga lösningar i några klubbar vi känner till och biter på naglarna. I alla fall om man får tro ihärdiga rykten från märstahållet. Det ryktas inte bara om spelarstrejker och uteblivna löner, det sägs även att Bosse Batong har hittat ett par häktningar av folk med anknytning till klubben och att ett visst kassaskåp och andra intressanta dokument ska vara beslagtagna. Tränaren Ranko Djordjic bekräftar också till marsta.nu att vissa spelare har strejkat.

Studan - och många andra - undrar nog om det inte är dags för journalistkåren att börja rota lite snart. Men, men. Jag kan förstås ha hört fel. Det är kanske bara illasinnade rykten. Oyals korta besök i märstaklubben kanske finansierades på ett helt riktigt sätt. Kanske förekommer inga tveksamma kontraktslösningar. Kanske har inga spelare de senaste åren fått svarta löner. Kanske är Ekan faktiskt knäskadad. Se där, ett gäng trådar att dra i, om man är på det humöret. Jag är det inte. Men när så många av varandra oberoende rykten ändå florerar så platsar det att ta upp i en blogg.

13 september 2010

Upplandsderbydags

Crazy days. Har som synes inte hunnit sammanfatta förra veckans seriefinal här. Inte heller har jag hunnit vara nere på så många träningar som jag velat, eller hunnit skaffa fram information i den utsträckning jag skulle vilja för att ha något vettigt att säga om en match som den ikväll.

Men men. Vi kör ändå. Om vi börjar med förra veckans "seriefinal" på Söderstadion så är det mesta om den sagt på annat håll. Spana in www.siriusfotboll.se för bland annat highlights och referat om ni är intresserade av den biten. Sammanfattningsvis gjorde Sirius en okej match och fick med sig ett okej resultat. Sirius förlorade två poäng på en avgrundsdjup svacka kring halvtiden. Sista kvarten av första och första tio av andra var den typ av dipp som vi faktiskt har varit förskonade från senaste månaderna, och Hammarby TFF är tillräckligt bra för att utnyttja den typen av dalgång. Nu blev det ett mål i baken där, men det beror lika mycket på en fantastisk målvaktsinsast som på något annat.

Å andra sidan hade Sirius en period i första och sista 35 minuterna där serieledarna var helt och hållet utspelade. Som sagt, se highlightsen. Att Sirius inte lyckas göra mål under sista halvtimmens forcering är smått sensationellt. Det visar på två intressanta detaljer - för det första så har Sirius reella anfallsproblem när både Sunday och Emir är iskalla. De chanser och de mål man skapar måste man göra exceptionellt mycket rätt för att skapa. Ingenting blir gratis. Man kan liksom inte förvänta sig sådana grejer som när Ernesto står och jonglerar lite på mittplan och drar på en livsfarlig volley i parti och minut. Eller sådant som Erik Z:s genomskärning till Petter. Ändå är det så det måste gå till innan Sirius skapar.

Ta bara målet. Ernesto håller in bollen i vad som ser ut att vara alldeles för länge, sedan chippar han den över två backar till Söderbring som gjort en löpning längs kanten. Skott. Retur. Mål. Det är "överhög" klass på Ernestos prestation. Kalla mig cyniker, men i längden måste Sirius börja göra skitmål. I synnerhet om man ska gå upp en nivå i systemet.

Den andra intressanta detaljen är att Sirius håller en klass som är spetsigast i den här serien. Man har resurserna för att pumpa isär serieledarna på bortaplan. Genom pur överlägsenhet i alla spelets moment. Med trasigt mittfält och Elias Storm på bänken.

Det måste med till kvällens match mot notoriskt problematiska Valsta Syrianska. Problematiska eftersom Sirius endast har en ynka seger mot laget i seriespel, trots att vi möts jämt. Problematsika eftersom Valsta får AIK att se ut som en harmonisk klubb. I somras sparkades en handfull spelare åt olika håll. Tränaren fick gå och ersattes av postjugoslaviske svordomsmästaren Ranko Djordic. Vad han har tillfört spelet är väl oklart, däremot kan man nog räkna med att spelarna måste tvätt öronen noggrant efter varje träningspass. Lyssna på Ranko ikväll. Ta gärna med er en serb/kroat/sloven/bosniak för att översätta vad han skriker till stackars bosniern Desnica. Det är en del av den underhållning jag förväntar mig ikväll.

En annan del som jag hoppas ska bidra till underhållningen är Sirius spel. Gallo är tillbaka efter en hysterisk sjukdom som gjorde att han tappade näst intill en handfull kilon på bara en vecka. Men han har sett vass ut i veckan och är säkerligen spelsugen. Blomman gick ju sönder senast och Patrik St Cyr är avstängd. Det öppnar förstås för Erik Z bredvid Gallo och Ernesto som offensiv mitt. Inget ont om St Cyr och Blomman i hans nuvarande form, men Gallo, Z och Ernesto känns som det mittfält som är spelskickligast. I backlinjen skulle jag kunna tänka mig att Elias kommer tillbaka, i så fall snarast i stället för Oscar. Det var ingen katastrofinsats senast, men det sviktade ibland, och jag tror att frestelsen att spela Elias blir för stor - trots att jag nog tycker att det finns poänger att spela Fernberg - Oscar eftersom det är spelare som säkert finns kvar i klubben i vår, medan Elias bara har kontrakt säsongen ut. I alla fall så länge Fernberg - Oscar inte gör bort sig helt.

Framåt står striden mellan Kango och Mani om den enda öppna platsen i den delen av planen. Med Ramadan avklarad och ett bra inhopp i ryggen tror jag på Kango igen. Mani var inte direkt dålig senast, men vi får faktiskt ut oroväckande lite av honom. Och bakåt är det alltid en säkerhetsrisk. Trots Kangos uppenbara defensiva brister är han faktiskt bättre i den ligan, tycker jag.

Vad gäller gästerna så vet vi att trion Junegard, Ekan och Bulut är tillbaka i truppen sedan förra veckans förlust mot Carlstad United. Det är startspelare och viktiga tillskott i luftslottet. Däremot saknas Valsta-Sunday efter en varning senast - om jag har räknat rätt. Det är ett avbräck, trots att vi som var i Märsta i våras minns hur Philip Berglund osynligförklarade Valstastjärnan helt.

Valsta är helt klart ett lag som har problem med hur de egentligen ska spela. De har inte lyckats få någon kontinuitet efter sommarens turbulens och har hoppat mellan laguppställningar och till och med spelsystem. Och efter senaste förlusten mot bottenlaget Carlstad kan de inte ens lura sig själva att de har något att komma med längre när det gäller toppstriden. Sett till statistik och allmänna förutsätningar är nog Valsta, kanske tillsammans med Arameiska Syrianska, det mest tacksamma laget i serien att möta just nu.

Men nu är det Sirius som står för Valstas motstånd. Och Valsta har varit präktigt usla i serien förr - och ändå ställt till det för Sirius. I Valsta finns desstom ett par spelare som med blandad rätta anser sig gravt misshandlade av Sirius, och knappast vill någonting hellre än att vinna på Studan. Räkna med übertaggade duon Ekström-Smedjegården. Om nu Smedjegården spelar. Han har varit borta ett tag, och jag har inte orkat leta reda på varför. Ekan har varit Valstas nav i år, och Smedjegården har bombar fram längs med sin kant. De är helt klart några att se upp med i kväll.

På det stora hela tycker jag ändå att Valsta är ett lag som passar Sirius rätt bra. Kom också ihåg att ett Sirius i rätt dålig form dominerade bortamatchen mot Valsta trots att Gallo visades ut redan i första halvlek. Men för att det ska bli en trea måste följande klaffa:

1. Ernesto, Gallo och Erik Z i 270 minuter?
Om jag gissar rätt kommer Sirius att starta med tre spelare som inte kört 90 minuter på ett bra tag. Ernesto kommer aldrig fixa 90. Erik kan säkert köra 90 på ren vilja, men hur bra kommer han att vara sista 20? Och Gallo har nyss varit dundersjuk. Alternativen känns som sagt sämre, men vågar Brännan-Antonio gambla med tre 70-minutersspelare?

2. Utnyttja ett lag i kaos
Valsta har visserligen inte spelat bra försvar någonsin i år. Och visserligen är Junegård tillbaka, men Valsta har problem med organisationen på defensiva fasta och kommer att ha svårt att hänga med om Sirius lyckas driva upp tempot. Men framför allt kommer Valsta att rasa vid motgångar. Senast var det i princip inbördeskrig sista kvarten, det kommer knappast bli bättre idag om det går dem mot. Det kan Sirius om man är lite kalla utnyttja. Gäller bara att undvika skador...

3. Håll koll på en vass offensiv trio
Ekan är ingen pissespelare egentligen. Det bara verkade så när han var i Sirius och fes i U21. För Valstas offensiv har han varit viktig som speluppläggare och pulsmaskin på mitten. Framåt hotar även Owin Ododuemeke och underskattade Mikael Nilsson. Detta är en trio som har kapacitet att förstöra för de flesta försvar i serien. Man är starka på fasta situationer och Mikael Nilsson har trots allt gjort sju baljor i år. Dessutom har Desnica blandat och gett sedan i somras. Han har enligt uppgift varvat riktigt bra insatser med rena bottennapp. Vilket humör är han på idag?

Sammanfattningsvis ansågs Valsta Syrianska vara en av förhandsfavoriterna i serien i år. Man har en helt okej trupp och man har spelat bra i många matcher även om de har varit ohyggligt ojämna. Men de kan en hel del i sina bästa stunder. Därför gäller det att Sirius inte låter dem få igång en "bra stund" ikväll. I så fall ska det här kunna gå vägen.

Vid seger kommer dessutom Sirius att avancera till minst en andraplats eftersom Bajenkidsen åkte på stryk i norrort igår mot Vasalund. VSK har dessutom en tuffare match än vad många tror hemma mot Forward. Forward i nuvarande form borde passa VSK rätt illa och vi är nog en och annan som kommer att sitta med Everysport i telefonen ikväll för att följa den matchen parallellt. Är det månne Sirius kväll ikväll?

05 september 2010

Seriefinal

Japp. Så är det. Seriefinal. Vinnaren i matchen på Söderstadion i morgon kväll kliver upp i serieledning eftersom Syrianska Kerburan luggade VSK på alla poängen i söndagskvällens derby. Inför 6441 åskådare! Okej publiksiffra, får man säga.

Långt ifrån ståhejet i Västmanland hade Sirius en lugn träningsförmiddag på Löten i strålande höstväder. Inte mycket att säga om den träningen egentligen. Typsik dagen-före-match-träning där ingen gick in i närkamper och där man fokuserade på olika detaljer. Uppspelsfasen, spelvändningar och fasta situationer var fokusområdena.

Annat var det igår när det smällde rejält i närkamperna under stundom och var sådär tjurigt att man nästan blev lite rädd vid sidan. En typ av träning som är en funktion av att Sirius helt plötsligt har så många öppna platser i truppen och startelvan i och med att så relativt få spelare är skadade eller sjuka. En typ av laddning som andas vinnarskallar - vissa nästan på gränsen till galenskap. En typ av truppstatus som Sirius kanske inte haft på fyra-fem säsonger.

Där är Sirius nu. Inför säsongen undrade jag om tränarna skulle kunna vända ett lag som släppt in kring 50 baljor per säsong och som förlorat mer än man vunnit till ett vinnande lag. Trots att man är i en snäppet lägre serie är det ingen enkel skuta att vända. Det är trots allt ganska få matcher även på den här nivån som är stängda med 20 minuter kvar. Det lag som uppvisar bästa inställningen, fysiken och skallen dessa sista 20 minuter pekar i riktning mot trepoängaren. Och de fem, för att inte säga sju, senaste matcherna har Sirius varit det laget. Det vittnar ett poängsnitt sedan slutet av juni på 2,5 om.

Så när Sirius går in på Söderstadion i morgon är jag övertygad om att det är serietvåan och hemmalaget som känner sig som underdogs. De spelare som knatade upp på övervåningen i Diöshallen för matchgenomgång i förmiddags utstrålade självförtroende. Så kommer det vara i spelargången i morgon också. Det är en mycket bra början.

Värre är dock att Pierre Gallo inte återhämtat sig från sin sjukdom. Det är ett avbräck. Ytterligare spelare testas i morgon, vilket Sirius 19-mannatrupp vittnar om. Däremot är Ernesto och Elias Storm tillbaka i truppen och i högsta grad aktuella för startelvan. Ernesto tycker jag borde ha en given plats på mittfältet om han är i skick för åtminstone 75 minuter. Hålet på mitten mot Gröndal var så stort att man kunde ha använt det som slutförvaring för kärnavfall. Ernesto kan bidra med spelsinne och passningstempo högre upp i banan och därmed göra livet enklare för omgivningen. Det innebär också att Petter kan få komma tillbaka ut på sin kant, vilket vore bra.

Vad Elias comeback i truppen medför är dock svårare att sia om. Fernberg - OZ klarade sig utmärkt mot Gröndal, och framför allt Fernberg har varit riktigt bra efter sedan han kommit tillbaka in i startelvan. Å andra sidan har Fernberg såpass ofta gjort sina sämsta insatser efter just ett par riktigt bra matcher. Så ofta att det känns som en faktor. Magkänslan säger dock att tränarna kommer välja rutin och satsa på Elias. Gissningsvis bredvid Fernberg. Men jag har haft fel förr, och att peta ett mittbackspar som just hållit nollan i en svår match är inget man gör för skojs skull.

Några andra plaster känns öppna. Om Ernesto kommer in ska någon ut. Mitt tips är att det blir Mani, och att Petter hamnar på vänsterkanten och Kango får fortsätta till höger. Visserligen har Kango dippat på sistone, men Mani har inte heller riktigt övertygat. Kango kommer dessutom att få spela mot HTFF:s vänsterback Elliot Käck. Det är visserligen en spelare som jag gillar en del, men han har klara svagheter i defensiven och har dessutom normalt i uppgift att gå framåt ofta. Det borde kunna passa Kango ganska bra, om han nu kan hitta tillbaka till läget han var i mot exempelvis VSK.

Jag är inte heller helt hundra på hur lösningen på det mer defensiva innermittfältet kommer att se ut. Känslan är att Erik Z är på uppgång, och att exempelvis Blomman har kämpat en del på sistone. Patrik St Cyr har varit jämn och bra på mycket, men Erik har en del andra egenskaper som jag tror skulle vara rätt gött att ha på planen mot Minibajen. Sedan kan naturligtvis ytterligare förändringar tvingas fram när Brännan börjar ringa runt i truppen i morgon.

Bajen då? Tja. Vi vet att mittbacken Törnstrand och offensive mittfältaren Tranberg är avstängda. Annars är det ju ingen som vet hur läget i truppen är i den föreningen. De har förstås också skavanker och kännigar så här års, och halva truppen har precis börjat skolan igen efter sommaren och nån är säkert sjuk.

Annars är HTFF ett av de lag jag sett mer än en gång i år, och jag har imponerats lite av konsekvensen och oräddheten i deras uppträdande. Jag får verkligen äta upp mitt försäsongstips som placerade dem i bottenstriden, men faktum är att HTFF kommit långt i år på att sällan göra särskilt fel och att vara skolade i grund och botten. Det är inte heller ett skrajset lag. Mot Carlstad U hade exempelvis lovande högerbacken Matthias Olsson det riktigt jobbigt mot Gzim Istrefi i andra halvlek, som tog sig runt gång på gång. Olsson blev dock inte särskilt nedslagen av det utan fortsatte gå framåt och spela sitt spel.

Men känslan är att det ändå är en ganska tunn trupp de har. Några spelare håller riktigt hög klass för serien, men de är svaga på andra håll. Utan Fadi Malke försvinner också en stor bit anfallsspel. Inte bara på grund av Malkes obestridliga spets (målet han gör på Studan är rent löjligt!), utan också eftersom yttermittfältarna har en viktig roll i deras spelmönster där de gärna ska ta sig in i banan och lämna utrymme på kanten för ytterbackarna samtidigt som de hotar i djupled. När det klaffar är de jobbiga att försvara sig mot.

Samtidigt är jag inte jätteimpad av deras försvarsspel alla gånger. Det går absolut att ta sig in i ytan mellan backlinje och mittfält. Mittbackarna är ganska osäkra i positionsspelet och ytterbackarna har sina styrkor i det offensiva spelet. Kolla gärna på highlights från Umeå-HTFF på Umeå FC:s hemsida. Den typen av chanser som UFC skapar skapade också Carlstad United. Det kommer Sirius också att kunna göra. På videon är det Tom Nodén och Erik Figueroa som bildar mittbackspar. Samma som lär spela i morgon. De hade det verkligen jobbigt. Det bör de kunna få i morgon också.

Om jag så till slut ska komma fram till tre nycklar för seger, så blir det följande:

1. Fem raka-känslan

Nej. Man kommer inte närmare och närmare sin nästa förlust ju fler segrar man tar i rad. Man ökar sannolikheten för en ny vinst i nästa match. Det är värre för HTFF som har en skakigare trend. De hade ett enormt försprång på Sirius i sommarhängmattan. Nu är vi ikapp och förbi om vi vinner. De vet att de möter ett lag som inte förlorat i höst. Vi vet att vi möter ett lag som kämpar. Fördel Sirius mentalt, trots bortaplan.

2. Tvinga Bajens mittbackar fatta jobbiga beslut

Det kommer inte automatiskt för dem. Titta på klippet igen. Särskilt Nodéns agerande vid baklängesmålet och vid Umeås hörna är talande. Man kan riktigt se hur det värker i skallen på honom. "Vad ska jag göra? Stöta? Falla? Markera? Fan, fan, fan!" Om Sirius hittar farten över mitten kommer de hamna i situationer där de kommer fatta felbeslut och komma ur position. Det blir ofta enorma luckor för mittfältare att löpa in i när den ena stöter.

3. Hitta ett fungerande mittfältsspel igen

Mot Gröndal kanske det kan vara okej att tappa bort 180 centrala kvadrat. Det räcker ändå om man håller försvaret tight. Men om Bajen får vinna den ytan på samma sätt som Gröndal kommer det bli en jobbig kväll. Brorsorna Forsberg är bra i den ytan, och vilka som nu får chansen i morgon måste återta den. Det blir en utmaning utan Gallo. Lyckas det är jag övertygad om att vi tar tre poäng. Om inte måste vi ha en massa tur.

Just det. En sak till. Vi får se till att det blir Sirius som har hemmaplan i morgon. Alla till Stockholm! Det är trots allt första hösten i mannaminne som Sirius spelar en match för att ta serieledningen.

02 september 2010

Manic Monday närmar sig

*Edit: Västeråsderbyt är på söndag, och inte på måndag som nån idiot har skrvit i den här texten. Finns säkert fler fel också...*

Det blev ingen matchrapport här efter drabbningen mot Gröndal. Jag hoppade in för officiella hemsidan och skrev ett referat där, så jag orkade aldrig riktigt göra dubbelarbete. Så om ni vill ha en städad Studanversion av händelserna kan ni läsa här.

Vissa saker finns väl att tillägga till huvudbudskapet - Sirius gör en förhållandevis dålig match men visar upp en imponerande lägstanivå och tar en stabil 1-0-seger. Man kan dock konstatera att lösningen på mittfältsproblemen med att ersätta Gallo med Blomman och vända på mittfältstriangeln så att Blomman blev ensam balansspelare inte fungerade alls. Dels hade Blomman en svag dag, vilket jag dock inte tycker är mycket att tjafsa om - han kommer tillbaka från år av skador och det kommer alltid dippar då. På mitten är också uppgifterna svårare än på högerbacken och kräver mer av fokus, bolltouch och snabbhet i tanken. Sådant som kommer med tiden. Dels hade blev avstånden mellan mittrion alldeles för stora. Bottenlaget kom alltså att dominera bollinnehavet, vilket ju kan tyckas rätt märkligt.

Elias Storm ersattes dock mer än väl i mittförsvaret. Faktum är att backlinjen hade dunderkoll matchen igenom. Allt Gröndal skapade var ett (1) farligt inspel och två farliga hörnor. Resten skapade inte några problem alls för Siriusförsvaret, som nu har nått upp i en standard som innebär att det går att byta ut en till två spelare varje match och ändå inte släppa till ett skit. Det tål verkligen att upprepas, men Sirius har hållt nollan åtta gånger i år på 18 matcher och man har släppt in 13 mål totalt. Det är SJUKA siffror.

Det är även en boomerang tillbaka i kolan på alla idioter som hävdar att förändringen kom i somras. Fem av de åtta nollorna kom i våras. Och på de tretton vårmatcherna släppte Sirius in elva mål. Vill man förklara en process som ett fotbollslags prestationskurva får man allt hitta på något bättre än "Bosse-effekten" eller att "kolla, nu springer alla på planen". Eller så får man stå där i sin propellermössa.

Alla begriper också att fortsatt framgång inte är given. Sirius har kommit ikapp såpass att man faktiskt har allt i egna händer. Men det kommer att förloras poäng framöver. Man måste i alla fall räkna med det scenariot. Och då gäller det också att hålla huvudet kallt och kunna falla tillbaka på den samlade erfarenheten av Sirius 2010 och känna sig trygg i vetskapen om att summeringen sker den 24 oktober och att Sirius grundkompetens är om inte självklart högst i serien, så nära på.

Men visst, om Sirius förlorar på måndag kan man ju alltid skylla på att spelarna inte sprang tillräckligt och plocka in någon ny fotbollsprofil från Stockholm. Vad gör Krister Nordin nu för tiden? Han kunde springa han.

Förlåt om jag raljerar, men när ska den här klubben orka lita till sig själv och titta inåt i stället för utåt?

Detta om detta. På måndag är det alltså det smäller. Derby i Västerås och Sirius på Söderstadion. Även om man har en aldrig så stor propellermössa begriper man att det är viktiga matcher. Sirius kan med kackiga resultat i båda matcherna vara fem poäng efter. Det är förmodligen i mastigaste laget med sju matcher kvar att spela. Inte omöjligt, men det är ett jävla Matterhorn att spurta upp för. Med bra resultat i båda matcherna leder man å andra sidan serien med ett poäng, och med garanterad poängförlust för minst en av konkurrenterna, eftersom de möts senare. Då är det HTFF och VSK som har en rejäl uppförsbacke.

Sirius är inne i en okej träningsvecka vad jag förstår. Jag har dock inte hunnit vara nere på Löten. Ernesto och Elias är okej efter sina förkylningar, Gallo har inte börjat träna än dock och det borde han nog göra idag eller absolut senast i morgon för att vara aktuell på måndag. Har man varit riktigt sjuk i en vecka tar det garanterat några dagar att återhämta sig också. Och Gallo behövs verkligen i den typ av match som väntar på måndag.

För Minibajens del är läget i veckan förstås inget som jag har en aning om. Det vi vet inför matchen redan nu är att Törnstrand och Tranberg är avstängda. Törnstrand har spelat i de flesta matcherna som mittback och Tranberg är en junior som spelat en hel del, mest som inhoppare på det offensiva mittfältet. Det är inga jätteavbräck för hemmalaget och det känns som om de har alternativ som är bättre att tillgå.

Jag ämnar återkomma med en mer ingående postning inför matchen.

Från Västeråssidan kan nämnas att Syrianska har två tunga avbräck inför derbyt i och med att Samuel Barlay spelar landskamp för Sierra Leone och Sebastian Sallanto är avstängd. Det gör att kerburanmittfältet kommer bli rätt tunnt. Eventuellt är dock walesaren Hurlin tillbaka från skada, och det skulle underlätta lite. Det är ändå en rätt bra spelare. VSK fortsätter att dra på sig relativt få varningar och har inga avstängda. Damianovici ska vara spelklar igen efter en hjärnskada och det verkar som att VSK har en full trupp att välja ur.

Sirius kan dock knappast kosta på sig att bry sig alltför mycket om vad som händer på betongöknen i Västerås. Det räcker med att vi andra gör det. Är ett kryss där för mycket att be om? Hur som helst blir måndagen något alldeles extra för oss som faktiskt bryr oss om Norrettan. Det som gör att det ändå är med försiktig optimism jag tänker ta mig igenom den här helgen är stämningen i Sirius omklädningsrum efter matchen. Det fanns inte en spelare där inne som inte var fullt och fast övertygad om att vi kommer att köra över Lillbajen på måndag. Och vinnarkänslan är inget man ska skämta bort. Det är i allra högsta grad en faktor i en förväntat jämn match.