För säkerhets skull här också...

En gång är ingen gång. Men när UNT igår plockade bort ett blogginlägg från min blogg som berörde en Uppländsk klubb och deras val att anställa en person som befann sig mitt uppe i en rättsprocess åtalad för bland annat misshandel och ofredande - och som sedemera dömdes var det inte första gången det hände. Det var andra gången.

Första gången accepterade jag beslutet och hänvisningen till tidningens namnpubliceringsprinciper. Igår handlade mitt inlägg om de uppenbara parallellerna till fallet med Alexander Gerndt som valsats i media senaste dagarna. UNT publicerade som bekant namnet på Gerndt. I en kommentar på min blogg gavs jag intrycket att UNT hade bytt utgivare och också därför ändrat policy.

Det hade man uppenbarligen inte. Utan att informera mig diskuterades min text på ett möte igår. Beslutet fattades mig oventades och jag meddelades först i efterhand att man beslut att ta bort min text. UNT har rätt att göra så förstås. De är ett privat företag och jag bloggar på deras webbplats. De hänvisade till deras utgivningspolicy om namnpublicering.

I sammanhanget bör det dock nämnas att alla vi som bloggar här på unt.se har ett avtal med UNT som tydliggör att UNT inte har något utgivaransvar för bloggarna, utan att publicering sker utan förhandsgranskning. En rad anledningar till att UNT ändå kan plocka bort inlägg listas. Jag kan inte se att jag har brutit mot något av dem.

UNT har förstås rätt att radera mina inlägg ändå. Jag skrev igår till UNT:s ansvarige utgivare för att få ett tydligt svar kring det fattade beslutet. Jag har inte fått något svar. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att UNT är ointresserade av frågan.

I mitt inlägg igår ställde jag frågan vad som gör att Fotbollsförbundet och en radda kommentatorer försökt släta över det Gerndt - och tränaren i den uppländska klubben - fällts för i domstol. Jag menar att just denna överslätande attityd och åsikten att sådant här inte är något man ska rota i är själva anledningen till att fotbollen inte heller förmår hantera denna värdefråga på ett tydligt sätt.

För mig ställer sig UNT i och med beslutet igår i samma led. UNT blir en del av hela det maskineri som inte vill ta i frågan. Som spelar ner betydelsen av frågan. Som tycker att tystnad - och raderande av kommentarer och blogginlägg i ärendet som riktar ljuset på klubbens agernade - är att föredra framför att lyfta frågan. Att det är UNT:s val kan jag bara beklaga. Men jag behöver inte göra det till mitt val.

Konsekvensen är att om jag vill fortsätta blogga under den tid som jag har sagt att jag ska fortsätta blogga så får jag inte skriva om den här frågan - som för mig är viktig. Det kan jag inte acceptera. UNT har sin moraliska kompass. Jag har min. De fungerar inte tillsammans. Därför tackar jag idag för mig.

Jag började blogga på UNT för att jag tyckte att det fanns en lucka att fylla. Ingen i den här stan har varit ett dugg intresserad av att försöka rota i saker som är galna i Idrottsuppland. Jag säger inte alls att jag har lyckats, ibland har jag inte ens försökt eller orkat. Men jag har i alla fall haft en ambition att skriva om något mer än att Sirius förlorade förra matchen. Lyfta frågor som jag tycker är viktiga. När jag inte längre kan göra det som jag vill är det inte heller intressant längre.

Jag har haft ett symboliskt arvode för att blogga på unt.se. Jag har ingen som helst vilja att fakturera för december. Jag föreslår istället att UNT använder de pengarna till att stödja en organisation som jobbar med att bekämpa våld i hemmet. Antingen det eller köpa lite schyssta wienerbröd till kaffet. Om UNT insisterar så har jag ett avtal med en kalendermånads uppsägningstid som kräver av mig att jag skriver minst tre inlägg i veckan. Jag fullföljer förstås det om UNT vill med tre rosenkindade text-tv-inlägg i veckan.

Annars så tackar jag härmed för mig. Och vill passa på att tacka er som följt den här bloggen i ett drygt år. Jag har fått mycket bra feedback från er. Till och med ni som skickat anonyma hotmail när ni inte har hållt med mig om saker jag har skrivit är att tacka. Det har varit lärorikt. Jag vill inte heller att någon skugga ska falla på UNT-sportens ledning i det här fallet. Jag är tacksam för att ni lät mig härja fast jag redan från början sa att jag inte skulle dra mig för att vara kritisk om jag ville. Det känns mest bara trist att behöva sluta såhär. Men det är ju det där med moralisk kompass.