För säkerhets skull här också...

En gång är ingen gång. Men när UNT igår plockade bort ett blogginlägg från min blogg som berörde en Uppländsk klubb och deras val att anställa en person som befann sig mitt uppe i en rättsprocess åtalad för bland annat misshandel och ofredande - och som sedemera dömdes var det inte första gången det hände. Det var andra gången.

Första gången accepterade jag beslutet och hänvisningen till tidningens namnpubliceringsprinciper. Igår handlade mitt inlägg om de uppenbara parallellerna till fallet med Alexander Gerndt som valsats i media senaste dagarna. UNT publicerade som bekant namnet på Gerndt. I en kommentar på min blogg gavs jag intrycket att UNT hade bytt utgivare och också därför ändrat policy.

Det hade man uppenbarligen inte. Utan att informera mig diskuterades min text på ett möte igår. Beslutet fattades mig oventades och jag meddelades först i efterhand att man beslut att ta bort min text. UNT har rätt att göra så förstås. De är ett privat företag och jag bloggar på deras webbplats. De hänvisade till deras utgivningspolicy om namnpublicering.

I sammanhanget bör det dock nämnas att alla vi som bloggar här på unt.se har ett avtal med UNT som tydliggör att UNT inte har något utgivaransvar för bloggarna, utan att publicering sker utan förhandsgranskning. En rad anledningar till att UNT ändå kan plocka bort inlägg listas. Jag kan inte se att jag har brutit mot något av dem.

UNT har förstås rätt att radera mina inlägg ändå. Jag skrev igår till UNT:s ansvarige utgivare för att få ett tydligt svar kring det fattade beslutet. Jag har inte fått något svar. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att UNT är ointresserade av frågan.

I mitt inlägg igår ställde jag frågan vad som gör att Fotbollsförbundet och en radda kommentatorer försökt släta över det Gerndt - och tränaren i den uppländska klubben - fällts för i domstol. Jag menar att just denna överslätande attityd och åsikten att sådant här inte är något man ska rota i är själva anledningen till att fotbollen inte heller förmår hantera denna värdefråga på ett tydligt sätt.

För mig ställer sig UNT i och med beslutet igår i samma led. UNT blir en del av hela det maskineri som inte vill ta i frågan. Som spelar ner betydelsen av frågan. Som tycker att tystnad - och raderande av kommentarer och blogginlägg i ärendet som riktar ljuset på klubbens agernade - är att föredra framför att lyfta frågan. Att det är UNT:s val kan jag bara beklaga. Men jag behöver inte göra det till mitt val.

Konsekvensen är att om jag vill fortsätta blogga under den tid som jag har sagt att jag ska fortsätta blogga så får jag inte skriva om den här frågan - som för mig är viktig. Det kan jag inte acceptera. UNT har sin moraliska kompass. Jag har min. De fungerar inte tillsammans. Därför tackar jag idag för mig.

Jag började blogga på UNT för att jag tyckte att det fanns en lucka att fylla. Ingen i den här stan har varit ett dugg intresserad av att försöka rota i saker som är galna i Idrottsuppland. Jag säger inte alls att jag har lyckats, ibland har jag inte ens försökt eller orkat. Men jag har i alla fall haft en ambition att skriva om något mer än att Sirius förlorade förra matchen. Lyfta frågor som jag tycker är viktiga. När jag inte längre kan göra det som jag vill är det inte heller intressant längre.

Jag har haft ett symboliskt arvode för att blogga på unt.se. Jag har ingen som helst vilja att fakturera för december. Jag föreslår istället att UNT använder de pengarna till att stödja en organisation som jobbar med att bekämpa våld i hemmet. Antingen det eller köpa lite schyssta wienerbröd till kaffet. Om UNT insisterar så har jag ett avtal med en kalendermånads uppsägningstid som kräver av mig att jag skriver minst tre inlägg i veckan. Jag fullföljer förstås det om UNT vill med tre rosenkindade text-tv-inlägg i veckan.

Annars så tackar jag härmed för mig. Och vill passa på att tacka er som följt den här bloggen i ett drygt år. Jag har fått mycket bra feedback från er. Till och med ni som skickat anonyma hotmail när ni inte har hållt med mig om saker jag har skrivit är att tacka. Det har varit lärorikt. Jag vill inte heller att någon skugga ska falla på UNT-sportens ledning i det här fallet. Jag är tacksam för att ni lät mig härja fast jag redan från början sa att jag inte skulle dra mig för att vara kritisk om jag ville. Det känns mest bara trist att behöva sluta såhär. Men det är ju det där med moralisk kompass.

Det jag inte fick publicera på unt.se i fallet Gerndt vs fallet Siggi Jonsson

Tidigare idag publicerade jag en text på den blogg på unt.se - Hundstjärnan - som jag sedan drygt ett år driver. Jag publicerade i tron att UNT hade ändrat sin namnpubliceringspolicy sedan det att man i oktober valt att inte publicera namnet på klubb och tränare i fallet Siggi Jonsson, ESK:s tränare som i höstas dömdes för misshandel av sin tidgare flickvän. Nu i veckan publicerade de namnet på Alexander Gerndt - som dömts för i princip exakt samma sak till exakt samma straff. Jag hade dock fel. Blogginlägget raderades av UNT med hänvisning till att man beslutat att även fortsättningsvis inte publicera varken Siggi Jonssons eller ESK:s namn. Jag har skickat mail till UNT:s ansvarige utgivare och bett om klargöranden från dem. Särskilt med hänsyn till att jag enligt avtalet med UNT bloggar utan förhandsgranskning och att UNT därför inte heller har utgivaransvar för min blogg. Här är det dock ingen som kommer att plocka bort vad jag skriver, och jag publicerar därför den ursprungliga texten här nedanför.

Svenska fotbollsförbundet tog sitt förnuft till fånga igår och stängde av Alexander Gerndt från landslaget efter den fällande domen för misshandel av hans tidigare fru. Eller "tog sitt förnuft till fånga" är väl att ta i. De satt som fågelholkar och noterade artikel efter artikel och kommentar efter kommentar från folk som ansåg att man inte kan acceptera vad som helst från spelare som drar på sig landslagströjan. En undersökning på Aftonbladets hemsida visade att tre fjärdedelar av alla som svarade tyckte att Gerndt nu inte kunde representera Sverige. Sedan agerade de.

Jag tror Förbundets förvåning var genuin. Jag tror att de på allvar trodde att detta var en liten skitgrej som bara "vänsterfeminister" skulle gaffla om. Alla andra skulle tycka att det sportsliga var viktigast - och "vafan, killen har ju redan fått sin dom." Hamrén kommenterade att det var synd om Gerndt, märkbart störd av frågan. Man baxnar.

Hela spektaklet till presskonferens igår gick ut på att det egentligen var Förbundet som var det stora brottsoffret. Särskilt stackars Lagrell som tvingades svara på jättemånga konstiga frågor. Dumma, dumma media liksom. Och lite dumma Gerndt också, men mest synd om Gerndt. Ung kille vet ni. Början av en internationell karriär. Jättejobbigt för honom.

Frun då? Och deras gemensamma barn som satt i mammans knä när Gerndt tog strypgrepp på frun så kraftigt att både frun och barnet fick synliga skador av tillgreppet? Ingen hade lust att prata om dem.

Äh, vem bryr sig liksom. De spelar ju inte fotboll.

Men nej. Det är inte synd om Alexander Gerndt. Han har gjort vad han har gjort och får ta konsekvenserna av det. Men det innebär inte att det finns ett egenvärde i att hänga ut honom. Självklart ska han ha hjälp att hantera sitt beteende. Men det är inte Gerndt själv som är poängen. Anledningen till varför det här ska diskuteras öppet är att det är en fråga om värderingar, och att fotbollen med hela dess breda ungdomsarbete är en viktig förmedlare av värderingar. Och det som får fortgå utan att någon sätter ner foten och markerar tydligt, får också i praktiken en okejstämpel. Det är därför hela "Gerndtgate" är så viktig.

Och jag undrar. Är det någon som i det hela har reflekterat över varför så pass många gamla spelare, expertkommentatorer och fotbollsfolk har levererat kommentarer som slätar över Gerndts handlingar och vill fokusera på det idrottsliga istället? Varifrån kommer dessa kommentar som i praktiken innebär att det är väl inte så farligt det där med hustrumisshandel. Jag tror att det är en sida av samma mynt. En effekt av de värderingar som uppenbarligen är spridda inom "fotbollsfamiljen".

Det är det stora problemet.

Och det är därför ESK nu bör ställas mot väggen och tvingas förklara hur de ser på det som deras huvudtränare Siggi Jonsson fällts för i domstol. Bara för att friska upp minnet. Siggi fälldes i oktober för i princip exakt samma saker som Gerndt. Han befanns skyldig till att ha misshandlat - och dessutom (till skillnad från Gerndt) ofredat sin flickvän. Han dömdes till exakt samma straff. Villkorligt, dagsböter och skadestånd.

Läs gärna här om en del av det som Siggi sedan fälldes för. Bara så att det står klart vilken typ av handlingar vi pratar om. Sådant som att armbåga henne i skallen, misshandla i samband med sex, spela bort hennes sexuella tjänster på biljard, hota och trakassera via mail och sms. Över lååång tid. Till slut polisanmälde hon.

När domen mot Siggi fälldes fattade UNT beslutet att inte publicera namnet på varken "tränaren" eller "klubben". Jag skrev det då, och jag upprepar det nu. Det var ett olyckligt beslut. Inte - precis som i fallet med Gerndt - för att hänga ut Siggi. Det är inte det det handlar om. Det handlar om värderingarna, och vad en klubb representerar i samhället.

Det olyckliga är att effekten av att inte släpa ut klubben i ljuset blir att grottattityden till kvinnomisshandel slipper undan. Klubben kan anonymt släta över det som har hänt och bara fortsätta. De behöver inte svara med namn på jobbiga frågor om hur de tänker med värdearbetet och klubbens ungdomar. De behöver inte diskutera öppet vilka signaler deras val att förlänga kontraktet med tränaren trots att de visste att åtal var väckt ger.

Just det. Det är viktigt i det hela. Den länkade artikeln är alltså publicerad av ESK:s orförande Gustaf af Jochnick en vecka innan domen faller - efter avslutade förhandlingar i tingsrätten. De förlänger med Jonsson trots att de mycket väl vet vad han har gjort. Samme af Jochnick kommenterar sedan Siggis fall med en osannolik härva av hot och överslätningar när journalisterna börjar ställa frågor. (I riksmedia publicerades även namnen.)

Det är det där ESK bör tvingas stå för. I klubbens namn. Och nu när UNT har en ny chefredaktör och en ny policy för namnpublicering - man publicerade Gerndts namn igår - vore det verkligen på sin plats att lyfta upp också detta fall. Bara genom trycket i media svängde Fotbollsförbundet i fallet Gerndt och vi fick till stånd en nödvändig värdediskussion. Samma medietryck bör hamna på ESK nu. Frågan som bör ställas till ESK är: "Har ni en annan syn på det här med kvinnomisshandel än Svenska fotbollsförbundet, eller tycker ni att det är lämpligt att ert lag leds och företräds av en person som för bara ett par månader sedan dömdes för samma brott?" Det, och "Hur jobbar ni med värdefrågor med era ungdomar givet denna situation?"

Saker har hänt i idrottssverige det senaste året. Självaste Glenn Hyséns son har som första fotbollsspelare på någorlunda nivå kommit ut som homosexuell och startat en nödvändig debatt. Patrik Sjöbergs bok har lyft frågan om pedofili inom idrotten till öppen diskussion. Fallet Gerndt har lyft frågan om kvinnomisshandel. Det är helt nödvändiga värdefrågor som måste diskuteras också inom fotbollen. Även i Uppland.

Annars kommer vi att tvingas fortsätta smälta kommentarer som:

"Vi fortsätter som vanligt och det här ändrar inte på något,"

ESK:s Lasse Hedström om Siggis dom.

"Vi kan inte kolla på vad han har gått igenom, det kan vara sant eller inte"

Valsta Syrianskas Ismet Karademir om Yannick Bapupa.

"Det viktiga är att vara tillgänglig för spel och det är han ju."

Svenska fotbollsförbundets Jörgen Eriksson om Gerndts dom.

Vill vi verkligen ha det så inom fotbollen?

Bloggsilly

Tack.

Ni har faktiskt varit fler än vad man skulle kunna tro som har följt Studanbloggen på sistone. Av olika anledningar har de olika Studanskribenterna fallit från eller tagit paus från bloggandet en efter en. Och nu är det min tur.

I och med detta inlägg kommer Studanbloggen att hibernera på obestämd tid tills dess någon känner sig hugad att väcka den igen. Detta därför att jag istället fortsätter blogga här framöver. Häng gärna med, om ni vill.

Vinnare utsedd i Studantävlingen!

Här skulle man ägna kvällen åt att sammanställa resultaten i Studans norrettantävling, om ni mot all förmodan kommer ihåg den.

Nu visar det sig att Joint redan har gjort det. Spana längst ner i kommentarerna till inlägget. Summan av kardemumman är att resultaten blev som följer:

1. Joint, 25 p
2. Farbror, 22 p
2. Blinkande Lyktor, 22 p
4. Hornby, 20 p
5. Bigbadda, 19 p
6. Kritan, 16 p
6. Brukarn, 16 p
8. Sakul, 14 p
9. Tommy, 11 p
10. Håwe, 10 p

Grattis (och tack för jobbet!) till Joint, som ska få sig en svettig målisträningströja vid tillfälle!

Sirius - Umeå, agnarna från vetet

Sirius har en superettaplats 2011 i egen hand. Ingen kan påstå att det blir lätt, men faktum är att Sirius inte ens behöver vinna en enda av de tre matcher man maximalt har kvar att spela i år. Oavgjort mot Umeå i morgon, och oavgjort i två matcher mot J-Södra i kvalet räcker, om kvalmålen faller rätt. Förhoppningsvis får Studan chansen att återkomma med en kvalanalys/spekulation här senare, men i morgon är det som sagt Umeå FC hemma som väntar.

Umeå, näst sämst i serien sedan den vände i somras. 10 poäng på 12 matcher. Borta mot Sirius, näst bäst med sina 25 poäng på 12 matcher. Ett Umeå som inte har annat än den så kallade hedern att spela för. Mot Sirius, som har allt - precis allt att vinna. Kan det sluta med annat än hemmaseger?

Som legitimerad siriusdystopiker måste jag förstås säga ja. Sirius har de senaste åren haft ett track record av att vika ned sig i viktiga matcher. En tendens att inte vilja vara delaktig när det verkligen gäller som mest. Jag vet inte hur det ser ut i skallen på folk i truppen ikväll, och i morgon vid match, men som jag ser det är det nog den största, om inte den enda faktorn som kan sumpa det här för Sirius. Och de som var i Borlänge förra helgen fick se det hända. Välorganiserat och riktigt fram till motgång, sedan ras.

Man lär efter den matchen ha pratat en hel del om just den mentala prestationen, om att alldeles för många vek ner sig vid olika tillfällen i den matchen. Eller, jag hoppas att man gjorde det i alla fall. Sirius i andra halvlek var ett lag där spelarna lämnades som små oaser av sina kompisar. Och i ett lag som bygger på att vara just bra som ett lag - det finns inte de enskilda spelarna som avgör på egen hand - är det en säker väg till misslyckande. I morgon får det inte hända igen.

Andra orosmoln finns förstås också. Pierre Gallo har haft känning i en vad och kommer enligt Sirius officiella sida stå över matchen i morgon. Vidare har det varit en del sjukdom i truppen i veckan, och det kan vara fler som måste stå över, även om i stort sett alla utom de långtidsskadade tränade sista lätta träningen idag. Och så är naturligtvis Fernberg avstängd efter sitt röda kort senast.

Men. Umeå har också problem. Och då menar jag problem som inte i första hand är relaterade till det faktum att de ska spendera en vacker höstdag på att åka halva Sverige söderut och spela en för dem totalt betydelselös match och förmodligen alla ser mest fram emot ölen på vägen hem efter en avslutad säsong. Man har nämligen avstängningar och skador på många av de tyngsta namnen i truppen. Bland annat är både skyttekungen Danny Persson och Toby Davies i anfallet avstängda, Kali Ongala lämnade under sommaren och på skadelistan finns viktige backen Jens Sjöström tillsammans med Henrik Sensström och någon till. Dessutom har man stora frågetecken för Andreas Hermansson, den gamle legendaren, som har ryggproblem. Umeå får inte ihop till en hel trupp ur a-laget.

Det är helt enkelt inte samma Umeå som slog Sirius hemma med 2-0 i premiären i våras.

Men Sirius är som sagt var inte heller utan frågetecken. Att Oscar Zettergren går in och ersätter Fernberg i backlinjen behöver man nog inte fundera extra på. Där finns inget alternativ liksom. Däremot kan jag tänka mig ett antal olika scenarier på mitten. Oscar Z kan inte spela på två ställen samtidigt, vilket innebär att den defensiva mittfältsrollen han innehaft med den äran på sistone måste ersättas av någon. Och både brorsan Erik och Blomman är borta. Gallo också, även om det verkligen inte är hans idealposition. Men det innebär att man måste in på fjärde- eller till och med femtevalet på positionen. Det lär stå mellan Fredrik Olsson och Patrik St Cyr, som i så fall halkar ner ett snäpp i banan.

De offensiva centrala platserna kommer om Fredrik spelar defensiv besättas av St Cyr och någon till, gissningsvis Petter, Ian eller Ernesto. Om St Cyr spelar defensiv blir det nog både Petter och Ian eller Ernesto centralt. Det är naturligtvis ett betydligt mer offensivt alternativ, men det lämnar också förmodligen backlinjen rätt ensam. Om jag själv fick välja skulle jag föredra det mer defensiva alternativet, med både Fredrik och Patrik. Sirius har byggt sin relativa framgång i år bakifrån och känslan är att det vore vanskligt att börja laborera med grundinställningarna i det här läget.

Yttermittfältsplatserna innebär också ett val. Om Petter inte spelar på mitten spelar han förstås på en kant. I så fall blir den andra kanten ett val mellan Moses och Kango i Manis frånvaro. Kango gjorde ingen kanonmatch i Borlänge direkt, och Moses gjorde ett småspännade inhopp. Kango är utan tvekan mer skolad (vilket också säger en del om Moses...) och har ett skott som funkar. Moses kan få vilken back som helst i serien att bli yr i skallen, men saknar helt och hållet avslutsfot och hans passningsspel är inte heller det bästa. Smaken är som baken, men jag är mer intresserad av poäng än underhållning och föredrar Kango.

Johan P, Haisem, Söderbring, Elias och Bylle spelar alla på sina platser om inget oförutsett händer. Det är fem pers. Och det är i sig naturligtvis ett stort problem. Att behöva laborera med sex olika positioner i startelvan är ingen önskedröm, men på sitt sätt är vi faktiskt tillbaka där vi började säsongen frånvaromässigt. Blomman, Gallo, Fernberg, Mani och Erik Z - och Jernberg - hade alla varit högaktuella startspelare om de hade varit spelklara. Självklart är det ett avbräck.

Men jag tror och hoppas att Sirius ska fixa det ändå. De vanliga tre nycklarna till seger kokas ner till en idag. För att säkra kvalplatsen handlar det om en sak.

Skalle
Om Sirius i morgon går ut till match som ett lag. Om man inte viker ner sig, blir nervösa, backar från ansvar, blir rädda och fegar ur kommer Sirius att greja det här på egen hand. Men gör man inte jobbet. Tillsammans. Då blir det en tuff resa och många blickar och tankar mot drabbningen i Botkyrka. Snälla Sirius, låt oss inte hamna i det läget.

Och skulle allt gå åt skogen kan man i alla fall investera i en katastrofförsäkring via Svenska spel, där dubbeln Umeå FC-Syrianska Kerburan ger dryga 15 ggr pengarna.

Ibland blir huvudet fullt av frågor

Upplands fotbollsförbund kallar till tränarträff med "IK Sirius sportchef Bo Andersson" som kommer att "berätta om utvecklingsplanen i föreningen."

Sportchef? Det är den första frågan jag har. "Utvecklingsplanen i föreningen" är nästa. Det låter oerhört spännade, och jag noterar att det är Bosse som verkar vara ansvarig för den, eftersom det är han som ska prata om den.

Men sportchef fick han inte vara länge. Någon har ändrat:

Så jag återkommer till frågan. Vilken roll har Bosse? Hur ser utvecklingsplanen ut? Vem ligger bakom den? Är den förankrad?

Jag vill veta mer...

Speedway, någon?

Tillbaka i Studanbloggen efter en intressant vecka på UNT. Vi får väl se hur fortsättningen på det sammarbetet.

Men.

Nu är jag sur igen.

Jag kommenterar inte speedway på den här bloggen. jag kan ingenting om speedway, och jag tycker det är tråkigt. Jättetrist, faktiskt. Är det nån som då skulle ha lust att läsa en krönika där jag skriver från Hallstavik att dyngsämsta elitlaget Rospiggarna i sin match mot Mupparna bjöd på erbarmlig underhållning eftersom lagen bara åkte runt runt på en grusväg, men att till och med en dålig fotbollsmatch har ett större underhållningsvärde eftersom det alltid finns taktiska finesser och fina spelsekvenser att njuta av?

Vad skulle tidningsläsarna säga om Västerviks Tidningar anställde mig och lät mig rapportera om stadens speedwaylag? De skulle aldrig göra det förstås. Av respekt för läsarna som faktiskt är intresserade av speedway.

Men. Fotboll kan ju alla. Fotboll gillar alla. Och därför är det också helt okej med krönikor från en fotbollsmatch som går ut på hur kul det är med speedway.

Förlåt en sur jävel, men jag hade hellre läst en text från Sirius match mot Dalkurd i söndags som försökte få grepp om hur Sirius kunde tappa sitt spel helt och göra en riktigt usel andra halvlek. En krönika som försökte gå till botten med vad som kan vara problemet i ett lag där spelarna slutar hjälpa varandra på planen, och varför Sirius tappade mittfältet helt i andra halvlek. Eller kanske en krönika som försökte bjuda läsarna på spekulationer om den närmaste tiden?