Måstematch? Närå.

Tillbaka i stan igen. Ska ärligen erkänna att jag har dålig koll och är dåligt påläst inför dagens match mot Assyriska. Men en sak kan jag säga med rätt stor säkerhet. Jag tänker kolla i princip lika mycket på tavlan idag. Vasalund tar mot Norrköping hemma och Trollhättan tar mot J-Södra. Den äventyrliga delen av mig ser gärna kryss i dessa två matcher. Realisten i mig börjar dock så smått resignera och tänker att det är nog fan bäst att de torskar rejält, både FCT och Vasa. Min Superettan 2010-kalkyl bygger nu på att jag på allvar tror att det räcker med tre segrar under resten av säsongen för att säkra kontraktet. Bara de kommer rätt. Vasa hemma, FCT hemma och kvalmatchen hemma.

Vinner vi mot både FCT och Vasa så hamnar vi på 27 och FCT måste i såfall ta åtta pinnar på resterande åtta matcher och Vasa måste ta nio på resterande åtta. Det tror jag faktiskt inte att de gör.

Finns bara ett - eller ett par - krux med det hela. För det första så måste man vinna de där två matcherna. Annars är det ju rökt. För det andra kanske jag har fel. Det har hänt förr. FCT och Vasa kanske får värsta segerflytet. Så det säkraste är väl att börja plocka poäng redan idag.

Assyriska är inte ett omöjligt lag att slå. Vi var rätt nära i bortamatchen i år där Sirius gjorde en av de få helgjutna taktiska insatser vi sett laget göra denna säsong. Vi hade 1-0 och Assyriska började uppträda precis så idiotiskt som uträknat. Gång efter gång fick vi fina kontringslägen. 2-0 ska bara komma i den matchen - och då behöver vi aldrig tjafsa om bollen som nog var ute innan Llumnica nickade in den.

Lärdomen efter den matchen är dock klar. Assyriska går att rubba. Sirius kan spela taktiskt riktig fotboll. Och det är bäst att fortsätta spela tills domaren blåser. Vad gäller laguppställningar och eventuella taktiska dispositioner har jag tyvärr inte så mycket att komma med idag, eftersom jag inte följt lagen under veckan. Jag får göra som de flesta andra. Såga allt och alla i efterhand. En sak dock. I nuvarande läge ser jag helst två forwards. Med nuvarande tabelläge och självförtroende ser jag inte att Sirius kommer att kunna hålla uppe spelet och fylla på med mittfältare så mycket som krävs i ett 4-2-3-1. Det kommer att behöva avlastas med långbollar. Och då ser jag hellre två anfallare. Det ökar chansen att få med sig frisparkar i bra lägen och inte minst ökar det chansen att någon faktiskt kommer att komma rätt efter en nicktouch eller en skarvning.

I väntan på matchen läser jag Anders Carlsson i VSK. Han har också funderat lite kring det faktum att Dalkurd har nio amatörer i truppen. Läs och ta er en funderare. Studan har sagt det förut. Det är dags för en rejäl granskning av ekonomin inom svensk fotboll även i lägre divisioner. Lika villkor är en trevlig början när det gäller idrott.

Tipset, omgång 22

Det kostar på att hänga med. För en gångs skull lägger vi ut tipset i tid för grundlig analys.

08-28 Väsby United - Ljungskile SK
08-29 Åtvidabergs FF - Falkenbergs FF
08-30 FC Trollhättan - Jönköpings Södra IF
08-30 Vasalunds IF - IFK Norrköping FK
08-30 Qviding FIF - GIF Sundsvall
08-30 Ängelholms FF - Mjällby AIF
08-30 Sirius - Assyriska FF
09-01 Syrianska FC - Landskrona BoIS

Leaderboard
Uv: 14
Sakul: 11
Panikbyrån: 11
Joint: 10
Farbror: 10
ThomasD: 8

Tipset, omgång 21

23/8:
Mjällby - Väsby
Ljungskile Syrianska
Falkenberg - Vasalund
Assyriska - Qviding
24/8:
Sundsvall - Ängelholm
Norrköping - Sirius
Landskrona - Trollhättan
Jönköping - Åtvidaberg

Leaderboard kommer senare.

Inte så bra, men långt ifrån dåligt. Eller tvärt om.

Det kan inte vara så skoj att vara Stefan Rodevåg. Vid tre-fyra tillfällen i andra halvlek igår visade han vilken jäkla vettig fotbollsspelare han är. Tog emot en hopplös långboll, sög in den med en touch och vände bort sin bevakning och kom rättvänd med bollen under kontroll och sin försvarare i ryggen. Det är jävligt svårt att göra så. Fråga Shpetim Hasani, till exempel. Men sedan då? Ingenting. Ingen som följer med upp. Ingen som är spelbar. Ingen som har hunnit upp från sin position framför eget straffområde. Bara en massa blå-svart.

Så såg det ut stora delar av gårdagens match. Ett Sirius som har boll, men flyttar runt den i tillräckligt lågt tempo för att Falkenberg också ska kunna flytta runt sin box. Och sedan till slut vinna bollen och kontra. Att gilla fotboll och spela i ett sådant lag måste vara ungefär som att brinna för musiken, men spela sax i Lotta Engbergs orkester.

Men de gjorde det bra. Robin Ganemyr och David Svensson vann i stort sett alla närkamper mitt i banan och tvingade ut Sirius på kanterna. Inga instick från centrala mittfältare, en eller två riktiga djupledslöpningar från mittfältare på hela matchen och i stort sett ingen påfyllning i straffområdet. Det var inte jättesvårt att vara försvarare i något av lagen igår. Därför är det knappast heller märkligt att matchen slutade 0-0. Ett på det hela taget rätt rimligt resultat i en match där inget av laget skapade mer än någon enstaka riktigt vass chans annat än på fasta situationer.

Och visst. En poäng är en poäng, men jag har ändå en rätt fadd eftersmak. Det känns som att vi coachade bort matchen lite i mitten på andra halvlek. Falkenberg hade börjat bli redigt trötta på att flytta runt och aldrig ha bollen. Ganemyr skrek i frustration "men limma ner bollfan nångång. Det håller inte!" Och Gallo började få fritt utrymme mitt på offensiv planhalva. Det är dit vi vill ha matchen. Då börjar vi byta bort den matchbilden. Svårt att säga något om att Patrik går ut med sin skada, det är ett nödvändigt byte. Men det är verkligen inte nödvändigt att spela med fyra anfallare.

Som bäst såg det faktiskt ut just efter att Hochen kommit in och P flyttat ner. P gjorde en bättre insats som högerfältare än vad Petter gjorde. Och Hoch tillförde en del spetskompetens i anfallsspelet. han har liksom varit med förr. Men när Sunday kommer in i stället för Jernberg och Hoch flyttas ner i banan rasar allt spel. Helt plötsligt har vi i princip fyra man på rad i anfallet och ingen på mittfältet. Hochen är helt meningslös som mittfältare och i stället för att behålla trycket på Falkenbergs mittfält så släpper vi det helt med det förutsägbara resultatet att 87 % av anfallen består av pastejer från 10 meter in på offensiv planhalva. Det var inte svårt att nicka bort de bollarna för Stefan och Kristrarna i gästernas försvar.

Jag kan egentligen bara se den strategin som utslag för antingen desperation eller populism. Inget av alternativen känns särskilt förtroendeingivande. Desperation därför att det är att lita till hoppet att kasta in fyra anfallare. Man hoppas att en boll ska dimpa ner rätt eller att någon ska göra något bra. Men samtidigt bryter man matchbilden till gästernas fördel och gör det lättare och mindre energikrävande för dem att försvara sig. Populism därför att dte kanske kan uppfattas som att man tydligt går för tre poäng.

Men allvarligt talat. Om det nu var så att man trodde att fyra anfallare skulle vara det bästa sättet att göra mål på ett lag i ett läge där matchen är jämn. Varför inte starta med fyra anfallare? Att motståndarna börjar tröttna är snarare ett argument mot att byta bort mittfältet.

Men men. Varför älta. En poäng mot ett svårspelat topplag (ja, de är faktiskt det) är okej. Och det fanns även positiva bitar att ta med sig. En sådan är att backlinjens positionsspel kändes riktigt vettigt matchen igenom. Luggen har exempelvis slipat bort väldigt mycket avighet på kort tid, och gör inte hälften så mycket dumheter längre. Samtidigt har Haisem hittat ett bra spel på sin andra kant. Han träffade i stort sett helt rätt i avvägningen offensivt/defensivt så till vida att han aldrig egentligen gick bort sig på hela matchen (enda gången han får problem efter en offensiv räd är när Shpetim pissar honom i motvind genom att bjussa på en onödig spelvändning). Däremot har han problem när han kommer fram i banan. Besluten tar för lång tid och läget förloras. Men det har tagits stora steg på ganska kort tid där.

Vidare höll Gurra ihop försvaret centralt rätt bra, medan Fernberg nog tyvärr skulle vara betjänt av en tids vila. Han är ung så det är helt tillåtet att ha svackor. Problemet är att han med nuvarande skadeläge tvingas göra 27 matcher. Richards insats var därtill väldigt stabil. Han gör de enkla räddningarna på Erik Johanssons långskott på ett säkert sätt och han plockar det han ska med pondus. Noll insläppta mål är alltid minst godkänt för en målis. Det här var godkänt med sugar on top.

Till det positiva räknar jag också Hochens första tio minuter på plan som anfallare. jag hade inte trott att vi skulle få se honom på plan så pass kreativ och engagerad i år. Visst är han en poängspelare som söker egna lägen före bästa läget, men det kan å andra sidan vara lite det som behövs just nu. Och mot ett samlat försvar är han förmodligen det bästa vi har i truppen, till och med i rådande tillstånd. P tycker jag också förtjänar en del beröm efter en lång tids ris. Han har synbart mer självförtroende nu, och tar initiativ han gömde sig för för en månad sedan. Om den positiva trenden fortsätter tror jag vi kan ha fem-sex mål från honom sista tio.

Så till det negativa. Patrik St Cyr visade igår igen att han behöver ta en hel del steg till för att orka med nivån. Han river och sliter och är ett föredöme med sin uppoffrande spelstil, men han håller inte riktigt nivån. Det går helt enkelt för snabbt. I första halvlek kommer i stort sett samtliga av Falkenbergs fåtaliga attacker i den yta St Cyr inte hunnit se att han bör täcka eller efter att han blivit förbisprungen. Fredrik Olsson är ingen stjärna i passningsspel och speluppfattning direkt, men det blev en markant tempohöjning när han kom in på planen på den positionen. Det säger en hel del.

Sedan hade inte Petter en kul dag. Passningsprocent var beyond fattningsförmåga och när han efter en vettig inledning sedan inte hittar rätt i positionerna en enda gång på över 40 minuters spel blir det förstås ett problem. Det är en väldigt viktig diimension av vårt anfallsspel som bara föll bort.

Shpetim Hasani förtjänar också ett eget kapitel. Visst, han har Sirius två farligaste chanser i matchen. Men han gav ingenting till laget i spelet. Felbeslut efter felbeslut. Han har en riktigt bra förstatouch som man fick se prov av vid några tillfällen. Men sedan då? Bolltramp, markblick och spelvändning mot oss. Det kostar oerhört mycket att ha Shpetim på planen när han spelar som han gjorde igår.

Summa summarum så är det tur att vi har en av Superettans bästa mittfältare. Pierre Gallo. Utan honom på planen blir nytt kontrakt svårt som det ser ut nu. Med honom i åtminstone åtta av de tio kvarvarande matcherna är jag övertygad om att vi fixar det till slut.

FFF

Studan lider av tidsbrist. Framför allt tiden för seriös informationsinhämtning som grund för analyser inför matcherna lyser med sin frånvaro. Därför får läsaren åter igen hålla tillgodo med en lite klenare matchanalys när det nu är dags att möta Falkenbergs FF på hemmaplan.

Båda lagen kommer från bekväma segrar. Sirius krossade J-Södra på bortaplan som bekant. Siffermässigt åtminstone. Falkenberg besegrade Qviding tämligen komfortabelt, vilket vi tackar för. Qviding efter Stillers uttåg är ett lag som vi definitvt bör ha bakom oss i tabellen för att kontraktet ska kunna säkras utan onödiga kval.

Den stora utmaningen för Sirius ikväll blir utan tvekan att smälta lördagsmatchen väl och tolka resultatet rätt. Som tidigare sagt här i bloggen är det snarare regel än undantag att bottenlag växlar ner i fokus och krismedvetenhet efter en övertygande och nödvändig seger. FC Trollhättan trodde att de var bäst i världen efter att ha vunnit med 5-2 mot Sirius och L-O Mattsson pratade på presskonferensen om att visserligen hade de haft tur, men det känns som en vändning och nu ska vi vinna tredje raka. Sen åkte de till Solna och fick till typ fyra avslut mot Vasa. Och Vasa har inte seriens bästa försvar...

J-Södra vann med 6-1 mot Ängelholm i en spelmässigt jämn match och 50 spelade minuter senare låg de under med 3-0. Mot Qviding. Som inte heller är seriens bästa lag. Och då var ändå Olle Nordin rätt tydlig med att siffrorna mot ÄFF inte speglade matchbilden och att det gällde att vara ödmjuk efter en sådan seger.

Hur ska Sirius lösa denna potentiella problematik? Ett sätt är naturligtvis att vaska om i startelvan och visa att trots segern så finns det delar i spelet som vi inte är nöjda med. Skicka en signal om att man inte kan vila på segern helt enkelt. Jag tror dock inte riktigt på det. Jag tror att det är nödvändigt, i synnerhet med tanke på det skakiga läget, att spela samma elva. Av pedagogiska skäl. Samtidigt utgår jag ifrån att Sirius tittat på video i veckan och pratat om försvarsspelet. Sopan Thelin får trots allt rätt många lägen, och det ser från det lilla jag sett ut som att det är ganska frikostigt med utrymme centralt framför backlinjen. Det funkar inte mot riktiga anfallare som Rodevåg.

Båda lagen kommer alltså från seger och har inga nya skador eller problem. Det borde innebära samma startelvor. Nyckelspelare i Falkenberg är utan tvekan mittfältarna David Svensson och Robin Ganemyr. Ganemyr kommer med all säkerhet vara den som får till uppgift att rasera Sirius mittfältsspel. Skulle inte förvåna mig om han kommer att söka upp Gallo. Ganemyr kommer dock från skada i en tå och spelar enligt ryktet på sprutor. Det kan vara vettigt att ägna de första 10-15 minuterna av matchen åt att undersöka hur bra tån har läkt med tanke på att det bara var tre dagar sedan match...

Falkenberg spelar ett rakt 4-4-2-spel och har gjort sig kända för att vara riktiga poänghämtare. Skit i hur det ser ut, bara vi tar våra poäng. Från folk som kan fotboll bättre än jag har det antytts att den typen av spel tendererar att bli väldigt svårforcerat när de kan bevaka en ledning. Det blir trångt och tätt. Samtidigt har de ingen riktig förmåga att ställa om spelet för att jaga offensivt. Ett rakt lag blir helt enkelt oftast väldigt långt eftersom mittfältare inte hinner flytta upp och fylla på i spelvändningar. Det tolkar jag som att första målet blir rätt viktigt. Tittar man på Falkenberg så vänder de sällan matcher. Snarare tenderar de att förlora stort när de väl släpper in mål.

Men jämfört med J-Södra är det helt klart ett bättre lag i samtliga lagdelar. En bra och stabil målis i Stojan Lucic. En backlinje som håller ihop trots att kapten Gustafsson saknas pga skada. Ett mittfält som är stabilt och som innehåller en hel del kreativ kraft också, framför allt i Svensson. Och ett bra, riktigt bra, forwardspar.

De tre nycklarna för seger idag blir:

1. Attityden, attityden, attityden. Förlåt att jag tjatar. Men det är som jag ser det det största problemet i dagens Sirius. Det gäller att spelarna har laddat om och fokuserat på en betydligt svårare uppgift idag än sist. Allt kommer rimligtvis inte att trilla in på samma sätt idag, vi möter ett samlat lag som är duktiga på att krympa ytor och då har vi tidigare haft svårt med tålamod och fokus och börjat slarva. Då kommer Rodevåg att hugga direkt.

2. Håll ihop laget och krymp ytorna både mellan försvar och mittfält och för djupledslöpningar. Rodevåg är en riktigt bra anfallare. En smart sådan. Mot Qviding senast utnyttjade han slarv i deras försvar och förvaltade ett friläge. Tappar vi boll ställer de om på Rodevåg snabbt som fan. Därför känns det viktigt att dra ner mittfältet snäppet lägre som utgångspunkt för att täppa till de ytor som Falkenberg kommer söka för sina anfall. Högerbacken Tibor Joza gjorde mål från den ytan senast efter en överlappning där Qvidings mittfält inte hängde med och täppte till den ytan.

3. Offensiva fasta. Vi är ett av seriens bästa lag på frisparkar med tre riktigt vassa fötter i startelvan samt ett par riktigt bra huvudspelare. Samtidigt har vi varit riktigt dåliga på att spela oss till fasta situationer i bra lägen. Det handlar inte om att filma, det handlar om att söka situationer och att ha fart. Tydlighet i aktionerna hjälper domarna att se vad som händer. Nuff said.

Sirius har mycket att bevisa för uppsalapubliken i kväll. Samtidigt möter man tabellfemman och ett riktigt stabilt lag. Det blir en svår match, men känslan är att Sirius åtminstone har verktygen för att kunna ta en viktig trepoängare.

* Studan noterar också att Olausson lägger skorna på hyllan för att satsa på en akademisk karriär. Känslan är att det var ett korrekt val, och att han trots sin ungdom har nått ungefär dit han rimligen kan nå fotbollsmässigt. Studan önskar lycka till med studierna! Och om Olausson skulle känna för att lira lite boll skulle han tveklöst kunna göra jävligt mycket mål i div IV utan att behöva banga särskilt många tentafester.

Tipset: Omgång 20

Tipskupongen till omgång 20 ser ut så här:

19/8 Syrianska - Väsby
19/8 Qviding - Norrköping
19/8 Trollhättan - Ljungskile
19/8 Sirius - Falkenberg
19/8 Ängelholm - Assyriska
20/8 Gif Sundsvall - Mjällby
20/8 Åtvidaberg - Landskrona
20/8 Vasalund - Jönköpings Södra

Förra omgångens tips innebar en radikal tillplattning av tipsligatabellen, där Thomas D var omgångens mästertippare med sina fyra rätt. Farbror the Guru tippade inte ens omgången, men är ändå bra med. Nya tippare är självklart välkomna, erfarenheten säger att det går snabbt både uppåt och utför i en sådan här tabell.

Leaderboarden ser därmed ut som följer:

UV, 7
Panikbyrån, 6
Thomas D, 6
Joint, 5
Sakul, 5
Farbror the Guru, 4

Seger mot Södra, vad väntar runt hörnet?

Inför matchen hade man väl några fromma förhoppningar. Att ta tre poäng (check). Att återupprätta försvarsspelet (check). Att skapa chanser offensivt (check). Att få igång målskyttet för P (check). Att få igång målskyttet för Shpetim (check). Att göra mål på fasta (check). Att inte släppa in en massa skit på fasta (check). Att se kaptenen ta rimligt ansvar (check). Inga skodor eller avstängningar (check).

Det var helt enkelt rätt okej utdelning. Återigen lyckades Studan inte ha folk på plats. Alltså tänker vi inte försöka oss på någon analys av vad som egentligen hände och vad som funkade/inte funkade. Känslan är dock att man alltid ska tolka en liknande seger där övrig statistik ser ut som den gör ganska försiktigt. Det är också signalerna från folk som var där, både på planen och utanför.

Det är klokt. Mycket klokt. Som en gammal stofil och dystopiker har jag redan nu glömt segern och arbetat upp en viss skräck för att Sirius ska gör en Trollhättan. En LSK. En J-Södra. En Qviding. Det vill säga övertolka en trend, ett resultat och en upplevd kvalitet och sedan bli straffade tungt för det. Trollhättan kvaddade Sirius - siffermässigt, men inte spelmässigt - och åkte och fick stryk mot Vasa. J-Södra kvaddade Ängelholm - siffermässigt, men inte spelmässigt - och åkte och fick stryk mot Qviding (vilket var deras första seger sedan veckan då de först slog Mjällby och sedan Sirius på bortaplan). Samma sak får inte hända Sirius. Vi vann stort mot J-Södra, men vi skapade inte flest chanser och hade inte flest skott på mål. Vi får inte övertolka ett resultat.

Jag tror inte att det kommer ske. Det är föredömligt kort tid till matchen mot Falkenberg på onsdag. För kort för att hinna njuta av segern alltför mycket. Dessutom var både Brännan och Jens kvicka att tala om det efter matchen. Ett steg på vägen, ja visst. Men det finns fortfarande massor att arbeta med.

Men en sak kan man i alla fall få njuta av. Läsningar av upp som en sol, ned som en pannkaka-kommentarerna i J-Södraforum och lokalpressen skänker en viss känsla av den enes bröd-njutning kombinerat med en känsla av deja vu. Kommentarsmönstret är nästan spöklikt det i vår stad, med lika delar avgångskrav, "alla som kan något om fotboll ser att truppen inte räcker till" och "haha, rätt åt de jävlarna". Och så någon enstaka stackare som försöker säga att hallå - lugna ner er, det är inte kört än.

I siriuskommentarerna så här dagen efter lyser de vanliga Gurra/Gallohatarna med sin frånvaro. Avgångskraven syns inte heller. Det är väl inte så konstigt i och för sig. Det som är konstigt är väl snarare hur vissa människor har ett behov av att frossa i motgångar. Och hur det kan komma sig att de tvärsäkra sågningarna och de hårdaste "alla som kan fotboll"-analyserna kommer just efter förlustmatcher.

Jaja. Nu glömmer vi den här vinsten och hoppas på varningar på Englén och Joza i Falkenberg. och poängtapp för våra kompisar där nere i tabellen.

Alla dessa gröna lag.

Den estetiskt lagde siriussupportern har det inte lätt just nu. 80 % av Sirius matcher just nu spelas mot lag med olika nyanser av grönt. Det håller inte i längden. Å andra sidan får man konstatera att Stadsparksvallen på något märkligt sätt trots sin partiella skruttighet är en av de trevligaste arenorna i serien. Det är något visst med arenapromenader genom parker i närheten av vatten.

Tyvärr saknar Studan tiden för en redig matchanalys idag, men en mikrovariant ska vi nog fixa. J-Södra var vårsäsongens stora överraskning med en raketstart och toppstrid tidigt. Många av oss förvånade själar spådde ett betongfall genom serien under hösten. Riktigt så har det inte blivit, men en svag period efter mötet med Mjällby i maj har dragit J-Södra allt närmare bottenträsket. Just nu parkerar man dock mitt i tabellen på 23 poäng, sex mer än dagsjumbon Sirius.

En stor del av förklaringen till J-Södras fina vår stavas Kalmar FF. Lånet av Santos renderade i ett förmodligen aldrig tidigare skådat poängvinnarfacit från en lånespelare i Superettan. Santos hann med inte mindre än sex direkt poänggivande mål. Lyckligtvis för konkurrensen i serien, olyckligtvis för J-Södras trogna fans, plockade Kalmar FF hem sitt lån i somras. Dock skickade de raskt gamle LSK-målskytten Darren Smylie i retur. Och på 52 spelade minuter i de två senaste matcherna har Smylie stått för imponerande två mål och två assist. Det vill säga en större produktion än de flesta av våra anfallare på hela säsongen.

I vårmötet på Studenternas ställde J-Södra upp med en ganska märkligt defensiv uppställning helt utan press på bollhållaren ochSirius rullade tämligen enkelt bort de gröna i första halvlek. Målen uteblev dock, och sombrukligt sjönk Sirius i intensitet samtidigt som J-Södra började spela enklare och med hög press. Något som Sirius har haft extremt och oförklarligt svårt med i år. Det finns dessvärre ingen anledning att tro att Olle Nordin inte gjort sin hemläxa och att J-Södra kommer försöka pressa vår bollhållare högt samt utsätta vår backlinje med längre bollar.

Sirius å sin sida kommer från två katastrofala insatser efter en bättre period, med vettigt försvarsspel bland annat. Frågan inför den här matchen är om torsdagens snack har gett önskat resultat i attityd och medvetenhet om vad det innebär att spela fotboll "på riktigt". Under matchen mot BoIS kunde Sirius inte spela vettig fotboll förrän matchen var körd och inget spelade så stor roll längre samtidigt som BoIS gick ner i intensitet. Det håller inte idag.

Enda förändringen i Sirius trupp är att Luggen är tillbaka efter avstängning och att Oscar Z med sin stukning sitter hemma. I J-Södra är Fendrich avstängd och vänsterbacken Nilsson fick en korsbandsskada senast. Däremot startar Darren Smylie för första gången. Som offensiv central mittfältare bakom anfallsparet Thelin - Viikmäe. Jag utgår från att vi kommer att få se förändringar även i Sirius startelva. Eventuellt tar Jens T med sig sista halvlekens tvåmannaanfall till Jönköping i något sorts försök att shoppa säkerhet och enklare lösningar. I så fall sker det säkert på bekostnad av Makacha, som knappast rosat marknaden på sistone. Patrik St Cyr var också bäst på plan den halvlek han spelade i U21 mot Djurgården och aspirerar definitivt på startelvan. Det är i så fall en balansfråga, och den som ryker med en eventuell 4-1-3-2-uppställning blir i så fall Jernberg skulle jag tro. Gallo, Petter - och skulle jag tro Fredrik - är givna på mitten.

Tre nycklar till tre poäng tror jag blir följande:

1. Attityd och arbete. Utan tvekan den viktigaste komponenten. Vi har givit bort initiativet i de två senaste matcherna och blivit hårt straffade för det. Det är i terin inte särskilt svårt med press, positioner och understöd. Men det är väldigt svårt att utföra om man inte är på topp. Den som slår ut med armarna efter en resultatlös löpning eller en missad pass slösar bort de 15 första sekundernas försvarsspel och har en rutten position direkt. Det funkar inte. Det får inte hända idag. Då vinner J-Södra lätt, lätt, lätt.

2. Håll koll på Darren Smylie. Han ser inte mycket ut för världen, men är en ruggigt effektiv spelare på den här nivån. Han gjorde väldigt mycket framåt i Ljungskile och han har haft en fantastisk start för J-Södra även om han inte lyckats i Kalmar. Jag har inte sett honom sedan han var i Ljungskile och har därför svårt att bedöma hur han ska störas ut, men jag utgår från att Sirius har scoutat ordentligt.

3. Anfallsspelet. Visst, försvarsspelet har sugit de senaste matcherna även om UNT är ute och cyklar när de säger att det är klart sämst i serien. Men försvarsspelet bedömer jag ändå som att det finns där och att det är en inställningsfråga. Däremot är det oroande att vi de senaste 225 minuternas fotboll har skapat så oerhört få chanser i motståndarnas straffområde. J-Södras vänsterförsvar med Hojan och Klancar låter som en inbjudan för Petter. Men fler måste fylla på, framför allt i djupet från det centrala mittfältet. Det handlar helt enkelt om att ge oss fler anfallsalternativ. Jag undrar om inte ett tvåmannaanfall vore en början i alla fall.

Tipset: Omgång 19

Bättre försent än aldrig kommer här tipskupongen till omgång 19. Följande åtta matcher ska tippas. En verkar redan vara spelad, vilket eventuellt gör tippandet av den matchen något enklare...

13/8 Väsby - Trollhättan (2-0)
15/8 Jönköpings - Sirius
16/8 Falkenberg - Qviding
16/8 Ljungskile - Åtvidaberg
16/8 Norrköping - Ängelholm
16/8 Mjällby - Syrianska
16/8 Assyriska - Gif Sundsvall
17/8 Landskrona - Vasalund

Efter förra veckans premiärrunda i tipset har vi också en leaderboard enligt följande:

UV, 5
Panikbyrån, 5
Farbror the Guru, 4
Joint, 2
Sakul, 2
Thomas D, 2

Det är aldrig för sent att ge upp

Dagens bästa Siriusnyheter kommer från Sofiahemmet där Fredrik Söderbring har genomgått en vad jag förstår lyckad knäoperation. De kommer från Sunday's "next week, man, next week...". De kommer från Blommans operation.

Jag tänker inte ägna värdefull sovtid åt att spekulera i vad som gick fel i dagens match. Vi var där och såg det hela allihop. 2087 pers såg. De såg ett Sirius som inte uppträdde professionellt. Jag kan acceptera en förlust med typ 5-0, bara det finns rimliga förklaringar och ett vettigt ansvarstagande på planen. Men det jag såg idag var oacceptabelt. Jag såg spelare som sprang omkring i sina egna bubblor och mer eller mindre sket i varandra. Spelare som inte pushade varandra och som inte hjälpte varandra.

Jag kan acceptera bristande kompetens eller bristande form. Men jag kan inte acceptera bristande attityd. Det är en ledarskapsfråga som måste lösas ut nu. Det är inte heller något nytt. Men det är något som kommer att accelerera om inget görs. Potential kommer inte rädda kontraktet i år. Lojalitet och arbete kan göra det. Och jag tror inte det blir lätt att få spelarna att känna den lojaliteten, det ansvaret och det gemensamma ägarskapet för situationen om inte laguttagningarna speglar det. Därför bör inte Shpetim starta nästa match exempelvis trots att han förmodligen har en högre potential än många andra. Men byts man ut för att markera och agerar genom att ruska på huvudet och springa in i omklädningsrummet så spelar det ingen roll. Man startar inte nästa match.

Nu är det tolv omgångar kvar. Så länge det bara är en seger upp till säker mark finns förstås enormt goda chanser att säkra ett nytt kontrakt. Men det kommer inte att säkras genom att tycka att vi är bättre än vad tabellraden visar. I fjol var vi i samma position ungefär. Vi räddades kvar av en vilja och ett jävlar anamma att fixa det. Om jag vore siriustränare nu skulle jag stoppa bandet, ta snack i stället för träning i morgon. I grupp och en och en. Förklara att nu är det så här det ser ut. Inget trams kommer att accepteras. Det finns folk i den här stan som lever för att se Sirius vinna.

Det är fan upp till spelarna att visa att det är mer att vara elitfotbollsspelare i Uppsala än att plocka ut ett par färgglada pjucks hos Cykel och Skid lite då och då.

Idag är jag sjukt arg. Snälla, snälla IK Sirius, se till att jag kan få känna lite stolthet på lördag i stället. Det känns så mycket bättre.

Matchdags BoIS

Man kan väl redan nu räkna ut vad UNT kommer köra för rubrik i morgon. "Hoch tillbaka i truppen mot BoIS", eller något med liknande fräschör. Hoch i all ära, men framför allt är Gallo tillbaka efter avstängning. Det spelar roll. Hochen på bänken? Det spelar mindre roll. Men visst, ingen av våra forwards är särskilt på hugget i boxen i dessa tider, men frågan är om inte Gurra är ett vassare alternativ att kasta in på topp mot slutet just nu. Å andra sidan tror jag inte riktigt på Hochen som mittback...

Men jag har gärna fel. Jag hade kunnat ta gift på att Hochen skulle vara likblek i en cupmatch på försäsongen borta på Essinge IP i hällande regn och bitande kyla. Men han gjorde en riktigt, riktigt bra match. Men det var så jobbigt att spela 120 minuter att han vilat sedan dess i princip. Och i U21 har han varit just precis så usel som bara Hochen och Ekan kan vara i U21. Men visst, nån jävel vinner ju på lotto en gång i veckan. Denna vecka kanske det är JTA:s tur.

I övrigt antar jag att den enda ändringen i startelvan kommer att vara att Gallo går in i stället för Luggen och att Oscar Z går ner och tar högerbacken när Gallo återtar "sin" plats. Oscar fick praoa där en knapp halvlek mot Ljungskile och i morgon är det dags för examen. Håller det så håller det, men hur som helst har vi ingen annan att slänga in där och Oscar är alla dagar i veckan ett bättre alternativ än St Cyr.

Den enda ändringen - om inte Jens väljer att chansa på Makacha-lotto igen. Jag förstår verkligen frestelsen att göra det, och i synnerhet mot ett spelande lag som BoIS. Makacha har en nivå som tillför något - potentiellt sett - som är såpass bra att det frestar till chansning. Men det innebär i så fall att antingen Fredrik, Jernberg eller P måste ut. Och att peta Jernberg i det här läget vore så grymt opedagogiskt och kontraproduktivt eftersom han precis börjat röra sig i den riktning man krävt. Att peta Fredrik innebär att man avsäger sig möjligheten att gå in och känna BoIS nyckelspelare Charles Anderson på hälsenorna. Det vore knappast önskvärt. Återstår då P, som visserligen inte varit klassens ljus på sistone, men det skulle i så fall innebära att Shpetim flyttar upp på topp och Fredrik ut på kanten, vilket i sin tur då innebär att man släpper en sida och låter Haisem klara sig bäst han kan. Rätt attraktivt i terin på sitt sätt.

Men jag undrar jag om chansningar är vad Sirius behöver i nuläget. På hemmaplan borde vi kunna ha självförtroende nog att inte behöva chansa mot ett BoIS som saknar många nyckelspelare - Cederqvist, Carlsson och Malmqvist.

BoIS frånvarokris skapar onekligen en del problem för tränare Linderoth. Han har exempelvis bara en anfallare att tillgå. I och för sig en anfallare i form i Fredrik Olsson. Troligtvis kommer han dock att tvingas spela antingen hopplöse sölfinken Sosseh eller en knatte som exempelvis lovande Nicklas Nielsen. Det är hur man än vänder och vrider det en mångfalt sämre variant än om avstängde Cederqvist skulle spelat.

Dock känns nästan frånvaron av Linus Malmqvist som ett större problem. Senast spelade lagkaptenen och mittfältsgeneralen Johan Persson mittback. Det kommer han nog att göra igen. Det är ett svaghetstecken. Dels för att han inte är någon van mittback, men kanske framför allt för att det innebär att han kommer att saknas på mitten. I stället innebär det att ett stort defensivt ansvar hamnar på Charles Anderson och ynglingen Tapper-Holter. De har helt enkelt inget vettigt centralt och defensivt alternativ.

Ytterligare problem har BoIS på vänsterkanten där Christoffer Carlsson, sina unga år till trots, stannar hemma och föder barn i stället för att plåga Oscar Z. Det tackar vi för. Jag har inte tillräckligt bra koll för att veta vem de tänker spela där i stället. Senast kom Sosseh in där när Carlsson byttes ut, men han lär ju spela på topp med Fredrik Olsson. Det lär bli en U21-spelare i alla fall. Det kan i förlängningen också innebära problem för fladdrige backen Mölder där bakom. Han fick skulden för båda Qvidings mål senast, och dessutom en skadekänning som gjorde att han tvingades av planen. Oklart ett tag om han skulle kunna spela, men han finns med i truppen i alla fall.

Jag skulle gissa att BoIS saknar Ivo Pekalski, som bytte den randiga tröjan mot Malmö FFs U21-lag i somras. I stället kom i och för sig en matchotränad Babis Stefanidis andra vägen. Han svarade enligt uppgifter för en okej match på sin kant mot Qviding, men har en bra bit kvar till fullt matchtempo. Och han löser inte problemet med Carlssons frånvaro eftersom han lär husera på andra kanten.

Sammantaget känns det som om Sirius borde ha en bra chans mot ett svajigt BoIS. Vi får tillbaka vår absolut viktigaste spelare, vi spelar på den hemmaplan där vi faktiskt mycket sällan förlorar och BoIS har tre startspelare, varav två nyckelspelare, borta. Nycklarna till seger tror jag blir följande:

1. Plocka bort Charles Anderson ur matchen. Ingen lätt uppgift. Le Camerounais har växt fram till en riktigt bra mittfältare sedan han kom från MFF. Fredrik Olsson må ha många brister, men han har stundtals varit en lysande starkiller - det vill säga en spelare som kan plocka bort motståndarnas nyckelspelare. Därför vill jag se Fredrik från start.

2. Samspelet i backlinjen. Återigen tvingas vi till oprövade förändringar i backlinjen. Har Linderoth gjort sin läxa rätt kommer BoIS försöka överlasta våra ytterbackar, vilket dock ligger lite mot BoiS natur som ett i huvudsak centralt spelande lag. Då måste Oscar och Haisem stå pall och inte gå bort sig. För Fernberg och Gurra gäller det att ha koll på gästernas formspelare nummer 1, Fredrik Olsson. Han ser inte mycket ut för världen, men han gjorde båda målen senast mot Qviding, är en riktigt bra spelare rättvänd och kan göra mål på de flesta olika sätt. Det borde dock gå för Gurra och Fernberg att isolera Olsson i morgon. Oavsett vem Linderoth kommer spela med Olsson kommer det att bli en ny och ovan konstellation. Drömläge för våra mittbackar att stänga där.

3. Mer folk med i anfallen! Sirius har visserligen förbättrat det defensiva spelet avsevärt på sistone även om senaste matchen verkar ha varit ett undantag (man kan dock inte nog understryka vikten av Gallo även defensivt. Som time keeper i laget styr han exempelvis rytmen i matchen även för våra försvarare, en nog så viktig uppgift. Han är också den som ska hålla upp mittfältet i bra position. När han är borta blir det helt enkelt sämre även bakåt). Men Sirius offensiva spel har stelnat. Med ett gäng iskalla forwards har vi helt enkelt problem att få in tillräckligt med folk i lådan. Det har sett schysst ut fram till mitt på offensiv planhalva, sedan har det stagnerat och löpningarna har uteblivit. Det innebär få anfallsalternativ och större lättlästhet och därmed ett enkalre jobb för motståndarförsvaret. Det svåraste som finns att försvara mot är vältajmade djupledslöpningar. Jag vill se många sådana i ytorna kring Johan Persson och bakom Max Mölder. De spelarna ska utsättas matchen igenom. Där kommer också målchanserna att uppstå. Men då måste vi förstås ha folk i spel där också.

Eftersom i princip alla andra lag som inte fick vinna vann i denna omgång så blir knappast vikten av en trea mindre. Jag är redan nervös på gränsen till sammanbrott. Fy fan för fotboll!

När man tycker att man har det tufft kan man alltid kolla lite på BoIS

Morgondagens motsåndare Landskrona BoIS är ett intressant lag. De är bättre borta än hemma. De har en av de högsta omsättningarna i Superettan och en av de största organisationerna, men konkurrerar endast med J-Södra om att få ut sämst sportsligt resultat av sina slantar. Och de har en supporterskara som tillhör de både trognaste och suraste i hela serien. Att läsa olika debattforum och bloggar om BoIS är gränslöst underhållande. Om man inte är BoISare förstås.

Bland godbitarna från årets BoIS-diskussion tillhör ryktesspridningen kring lagets försäsongsläger på Cypern. Många källor hävdar att tränaren Anders Linderoth vid ett tillfälle var så på kanelen att han dagen efter tvingades be om ursäkt inför spelarna. Vilka i och för sig själva, enligt andra rykten, knappast gjort sig kända som renlevnadsmänniskor under tävlingssäsongerna. BoIS är det lag i Superettan som vid flest tillfällen stängt av spelare från matcher och träningar efter krogsskandaler. Vilket i och för sig också kan bero på att klubben tar itu med problemen. (Handen upp, den som aldrig sett en Siriusspelare full under säsong.) Men med det exempel som Linderoth själv lär ha satt om man får tro olika sinsemellan oberoende källor borgar väl knappast för det.

Andra spännande rykten är att BoIS ska ha erbjudit notoriske finne-i-röven-bloggaren "Micke P" 150.000 kronor för att stänga sin blogg som under åren levererat oerhörda mängder svavelosande kritik mot hur föreningen skötts. Läs gärna. Och reflektera över vår egen situation. Nog är vi en bra bit från situationen i BoIS, men man vill ju inte hamna där heller...

Senaste blogginlägget är en tröskmaskinell genomgång av vilka inom organisationen som borde få packa sina kappsäckar och dra. Om jag satt i BoIS styrelse skulle jag nog också tycka att det var rätt skönt om killen la ner. Men man kan ju fundera på hur klubben skulle bokföra en sådan utgift. "Köp av tystnad, 150.000". Nä, det kanske inte är så troligt egentligen med tanke på att den summan typ motsvarar hela Sirius intäktskonto för spelarförsäljningar de senaste 5 åren.

Vilket i och för sig inte säger särskilt mycket. Sirius är det enda lag i Superettan 2007-2008 som inte tjänat en krona på spelarförsäljningar, om man får tro SvFF:s sammanställning. (Förutom Sylvia, som dock bara spelade ett år.)

Apropå vad som olika klubbar betalar för olika tjänster. Och hur. Så ryktas det nu från olika håll om att Skatteverket inlett en undersökning av Dalkurd. Man kan väl nästan gissa att det finns ett annat lag i Borlänge som kan ha ett finger med i det. Bara avundsjuka för att Brages roll som etta i staden är hotad? Inte osannolikt, men det finns gott om rykten som förmedlar en bild av att allt inte riktigt går kosher till vad gäller löneutbetalningarna i den klubben. Det bästa - för Dalkurd, om de är oskyldiga, och för fotbollssverige, om de är skyldiga - är hur som helst att den saken utreds. Studan kommer att få anledning att återkomma i ärendet svarta pengar i svensk fotboll. Var så säkra.

Och för att fortsätta diskutera vad olika klubbar betalar för olika tjänster - och dessutom återknyta till ryktesfloran kring BoIS, så finns det en rätt kul historia om när Pär Cederqvist skulle återvända till Sverige efter två minst sagt mediokra säsonger i minst sagt mediokra Walsall (11 matcher varav tre från start, 0 mål). Sirius dåvarande tränare Mille hade fått nys om att Ceder var påväg tillbaka till Sverige och förhörde sig lite om hans eventuella tjänster i Uppsala. Det sägs att det till och med diskuterades en för Sirius väääldigt hög lön för den gamle österanfallaren. Sedan, sägs det, ringde uppenbarligen BoIS och erbjöd 90 loppor i månaden, en summa som skulle täcka 3/4 av Sirius totala lönekostnader. Ceder hade inget svårt val.

Men trots att han knappast har varit fantastisk i den vit-svartrandiga tröjan har han ändå levererat ett och annat mål. (Dock blir det inga på Studenternas i morgon då han är avstängd.) Det verkar också som han är en av få BoIS-spelare som undgår fansens verbala arkebuseringar. Värre är det för andra. Många spelare har lämnat BoIS de senaste åren och varslat om hemsk stämning och hemska fans. Kanske lite surt sa räven om det, men det är ju också svårt att tro att det inte ligger något i det alls. I år sägs dock stämningen i trupp och stad vara snäppet bättre och förväntningarna på laget nedskruvade till det något mer sansade. Tro det, tro det, men man kan fortfarande läsa kommentarer som denna på BoIS-forum:

"STÖTTA! i med och motgång (OBS! detta gäller inte Max Mölder)"

Det måste vara oerhört upplyftande att spela fotboll för Landskrona BoIS. Välkomna till Studan, arma klubb.

Truppen för nästa säsong

Även om vi fortfarande har en stiligt knuten hängsnara att kravla ut ur så är augusti den tid på året då det är dags för en klubb att sätta sig ner och planera truppen inför kommande säsong. Det där är något som Sirius traditionellt gjort i oktober - november som tidigast, men om klubben är seriös med sin ambition att vara långsiktig så är det verkligen något man måste komma ifrån. Studanbloggen får säkert anledning att gå igenom truppen spelare för spelare, men först och främst hoppas jag att klubben är färdig med sin organisation. Att man har satt ner foten och bestämt sig för vem som är ansvarig för vad.

I ganska många år fungerade en normal silly season och truppbyggnadsperiod i Sirius ungefär som att spela tetris, fast med ett gäng olika personer vid spelkontrollen. Man tog liksom de bitar som råkade trilla ner från himlen och hoppades att de antingen skulle passa eller att man skulle kunna hinna vrida till dem i tid. Och så slogs man lite om kontrollen. Risken med den approachen är att man får ett bygge med rätt mycket hål i. Och jag antar att det lättaste sättet att undvika den situationen är att från styrelsens sida utse en person med huvudansvar och sedan ge den personen en budget att förhålla sig till. Och sedan ge fan i att springa på egna bollar.

Långsiktigt är det nog a och o för att på sikt kunna bygga det lag man vill ha. Jag tror det är bättre att ge en vision möjligheten att lyckas - eller att misslyckas, annars blir det i stort sett omöjligt att utvärdera vad som fungerar och vad som inte gör det. De senaste åren har det värvats spelare och gjorts prioriteringar i spelartrupperna som inte känns riktigt sunda. I årets spelartrupp tar exempelvis Daniel Hoch upp gott om löneutrymme som det fanns andra kandidater till (som har gjort betydligt bättre ifrån sig i årets superetta). Vi har betalat mer för en målvakt än vad någon annan klubb i serien har gjort (en helt okej målis visserligen). Och det finns förstås andra exempel.

Man måste förstås ta risker, men ju högre risk, desto lägre bör kostnaden vara. Spelare som Söderbring och Blomman kan förstås bli riktiga floppar. Sunday och Makacha också. De faller samtliga in, kanske med undantag av Makacha som kanske är den mest välmeriterade spelaren klubben har värvat, i kategorin högriskvärvningar. Men som alla har en hög potential till en relativt sett liten penning.

Men om man fick ha en liten önskan inför nästa säsong så skulle jag föredra värvningar av några spelare med så minimal risk som möjligt. Jag vill ha folk som är 27+ och som har gjort 100 raka matcher i bra serier. Jag vill ha sådana som Johan Svensson i Mjällby, Daniel Hallingström i Åtvid, Robin Ganemyr i Falkenberg, Anders Whass i Peking eller till och med en sån som Christer Persson i J-Södra. Okarismatiska spelare som man vet vad man får ut av och som man kan räkna med kommer att spela typ 27 matcher och göra det om inte lysande så i alla fall helt okej.

I stället tror jag att det är dags att droppa en del spelare som varit i truppen alldeles för länge utan att egentligen prestera på nivån mer än lite då och då.

Nya höjder i de lägre divisionerna

Och innan det är kollektiv läggdags på bloggen kan jag inte undanhålla er vad som inte bara är dagens roligaste referat, utan möjligen hela säsongens. Rapporteringen från distriktets lägre serier håller för all del aldrig någon högre nivå, inte minst eftersom de som skriver referaten aldrig ser matcherna, men det här är på en helt egen, tidigare aldrig prövad nivå.

Det handlar om UNT:s referat om Sunnerstas bortaseger mot säsongens stryklag i Division 4 Uppland, Storvreta IK. Skribenten, vid namn Per-Olof Svensson, har i vanlig stil ringt upp någon runt ett av lagen, i det här fallet uppenbarligen hemmalagets. Ibland är det en tränare, ibland en materialare, ibland en åskådare.

Vem Per-Olof fått tag på den här gången låter jag vara osagt, men ett fantastiskt referat har han i alla fall fått ihop. Smaka bara på den första meningen, som ska sätta tonen för hela referatet och ge en hint om vad som komma skall:

"Inledningsvis klarade sig Sunnersta från att få sin målvakt frilägesutvisad."

Nämen! Det menar du inte. Och Storvreta klarade sig också? Andra meningen är också intressant. Här förväntar man sig en fördjupning och inledning på själva refererandet av de avgörande händelserna i matchen. Skribenten väljer följande väg:

"För förlusttyngda Storvreta behövs varje möjlighet att få motståndarna ur balans."

Två meningar in och man förstår att något är allvarligt fel. Vilket bekräftas och sätts utom minsta tvivel i den tredje meningen:

"Med en utbytt målvakt kanske hemmalaget vågat och orkat mer."

Här får man åtminstone ge Per-Olof att han antyder vartåt det barkar. Att Sunnersta vann och Storvreta därmed förlorade. Men oj.

Det finns mycket att säga om detta korta lilla stycka journalistik. Jag rekommenderar en läsning av de återstående tre meningarna också. Då får man bland annat veta vad som - framför allt - var positivt för Sunnersta med segern. De tre poängen var det uppenbarligen inte.

Och vad som egentligen hände i den här matchen vet varken Per-Olof Svensson eller vi.

Nygammalt: Tipset, omgång 18

För ett par år sedan körde vi tips här varje omgång. Vi var kanske inte så många som brydde oss, men vi som gjorde det hade rätt kul med det där att klura ut 1x2 på varje match i varje omgång av Superettan. Nu är det visserligen bara 13 omgångar kvar av serien, men det bör vara fullt tillräckligt för att skingra agnarna från vetet.

Så, alltså, omgång 18. Lämna era tips i kommentarsfältet så ska vi göra vårt bästa för att hålla koll på resultaten. Vi återkommer om ett eventuellt pris som får ackompanjera den stora äran att vara Studans stortippare 2009.

6/8: GIF Sundsvall - IFK Norrköping
8/8: Åtvidaberg - Väsby
9/8: Ängelholm - Falkenberg
9/8: Qviding - J-Södra
9/8 Assyriska - Mjällby
9/8: FCT - Syrianska
9/8: Vasalund - Ljungskile
10/8: Sirius - Landskrona

Under strecket igen

Det går naturligtvis inte att kommentera en match man inte har sett. Därför är det förstås svårt att uttala sig om vad som inte klaffade i Bohuslän. Mer än att det inte klaffade. Skottstatistik och radioreferat talar sitt tydliga språk. Sirius blev utklassade och bortastatistiken fortsätter vara unken värre. Som tur är har man hemmamatch varannan gång. Och som tur är har vi Gallo tillbaka.

Rapporterna frånmatchen säger att Oscar Z och Jernberg tillhörde de som klarade sig relativt bra. Det är i alla fall glädjande. Jernberg gjorde 90 minuter och om han verkligen gjorde 90 bra minuter i en match där vi blir totalt fistade så är det faktiskt en vändning som lovar en del gott. Oscar å sin sida kanske kan vara den här no nonsense-killen som vi så saknar i laget. En som inte bryr sig nämnvärt om tabellägen och sånt värdsligt utan som går in och kör. En kille som varierar i prestation mellan 90 och 102 %. Kanske. Än har vi inte sett så mycket, men jag kan ta gift på att vi får se honom i backlinjen på måndag mot BoIS. Som högerback, där han praoade i andra halvlek.

Apropå BoIS. Deras hemmaförbannelse fortsätter. Bara 2-2 mot Stillerlösa Qviding. Och rätt nära stryk. Qviding ledde med 2-0 efter 20 minuter och hade fler chanser till fler mål innan deras Fredrik Olsson satte två. Pär Cederqvist fick dessutom sin tredje varning och slipper åka till Uppsala. Det tackar vi för.

För övrigt är bottenstriden fortsatt hysteriskt jämn. Mjällby hade vissa problem att ta sig förbi Trollhättan som dock förlorade och ligger fortsatt sist. J-Södra, som jag hade räknat med skulle vara höstens sänke i serien, hade en sådan där dag då allt klaffade. Förlorar skotten mot Ängelholm, men vinner med 6-1. Och dessutom gör deras kalmarlån Smylie mål direkt. Även Peking hade en liknande match där man förlorar skotten, men vann med 5-1. Peking börjar av allt att döma en klättring nu. Och det är ju i sin ordning. De har en trupp som är vida bättre än tabelläget.

Nu har vi alltså två poäng ner till jumboplatsen och två poäng upp till tiondeplatsen. Det är fortsatt otroligt jämnt i botten, och lagen plockar poäng lite då och då mot alla möjliga lag. Det är onekligen bäddat för en sjukt jobbig höst.

Att vinna bortamatcher (både i allmänhet, och i synnerhet i morgon mot LSK)

Det är inte svårare att vinna en fotbollsmatch på bortaplan än på hemmaplan. Eller det är det ju, om man tittar på statistiken. Men i normalfallet i Superettan ska det inte vara svårare för ett lag som spelar sina hemmamatcher på naturgräs att vinna bortamatcher på naturgräs. Snarare tvärt om. Under en bortamatch har exempelvis Sirius mer optimala uppladningsmöjligheter än vid en hemmamatch. Man är samlade under mer än ett dygn innan och man kan lägga upp hela matchdagen efter ett noga genomtänkt schema. Och knappt någonstans i serien möter man en hemmapublik som gör skillnad. Ändå plockar Sirius som vanligt alla sina poäng på hemmaplan och i stort sett inga på bortaplan. Varför?

Jag är övertygad om att en stor del av svaret stavas bristfällig mental träning och nedärvda traditioner i svensk fotbollsspelarutbildning. Det låter rätt pretto, jag vet, och jag kanske är helt ute och cyklar, men jag tror att alla som såg exempelvis matchen mot Qviding hemma kan intyga att det fanns ett Sirius före Qvidings ledningsmål och ett helt annat efter. Och att den enda skillanden var ett mål. Samma spelare, samma taktiska disposition. Men två genuint olika uppträdanden. Alltså i princip bara skillnader som sitter i knoppen på spelarna.

Och om man utgår från att den mentala biten kan påverka prestationen både individuellt och som lag - i synnerhet som lag - så tror jag att den undermedvetna föreställningen att "det är mycket svårare för oss att vinna på bortaplan" spelar en rätt stor roll. Och med tanke på hur stor roll för prestationen som uppenbarligen den mentala biten spelar så är det märkligt att det läggs ner såpass lite krut på den i svensk elitfotboll.

Sättet att förbättra resultaten på bortaplan borde alltså handla om att bygga upp individuell trygghet inför uppgiften. Självförtroende. En genuin känsla av att vår prestation påverkas inte av att vi spelar på bortaplan, det är nämligen jag som har kontroll över min prestation och inte yttre omständigheter och jag litar på att mina lagkamrater gör sitt jobb.

Känslan är att en fotbollsspelare i Sverige idag har växt upp med tiotals år av den gruppmentalitet som råder i ett fotbollslag och som knappast kan sägas främja individuellt ansvarstagande och självständighet i sin roll i gruppen, utan snarare en hierarki och en anpassningsmentalitet, och att det spelar rätt stor roll när det gäller förutsättningarna för att jobba med den menatla biten.

Exempelvis är en spelare med naturliga ledaregenskaper guld värd att ha på planen i pressade situationer. De spelarna finns självfallet i juniorfotbollen, men så fort de tar steget upp i seniorfotbollen kvävs dessa nyckelegenskaper av gruppmentaliteten. Är du 18 ska du veta din plats. Du ska kilas in och du ska plocka ihop bollar och tvätta skor. Den spelare som låter mest på planen i en juniormatch blir i stället knäpp tyst. Inte i några veckor eller månader, utan i några säsonger.

I slutändan tror jag att det bidrar till att vi får spelare som är sämre rustade för att ta ansvar i specifika matchsituationer än de skulle behöva vara. Jag tror att man får en miljö där "sanningar" som att "vi är sämre på bortaplan", eller "vi har aldrig vunnit mot IFK Grönköping" växer i gruppen snarare än punkteras. Detta eftersom individens mentala utveckling inte prioriteras.

Jag vet inte. Jag kanske är helt ute och cyklar. Andra tankar kring detta bisarra fenomen?

Hur som helst tror jag den mentala biten blir nyckel till seger nummer 1. Sett till de senaste sex matcherna är Sirius ett topplag i serien. Det är en betydligt bättre bild att ha med sig i spelartunneln än att tänka på det knappa halvpoäng som Sirius i snitt har tagit på Superettans bortaplaner.

Nyckel till seger nummer 2.
Fasta situationer. LSK är livsfarliga på det. Inte bara är alla inkast inom tretti meter från kortlinjen, alla hörnor och alla frisparkar på offeniv planhalva farliga målchanser för LSK. Det är också det huvudsakliga sätt de skapar press på och oreda hos sina motståndare. Det gäller alltså att inte ta skitfrisparkar i farliga lägen samt att vara konsekventa i sina positioner på defensiva fasta.

Samtidigt är Sirius rätt bra på offensiva fasta. Vi har ett par bra fötter på banan och det vore på tiden ifall fler blå-svarta kunde spela lite mer på det, det vill säga aktivt gå in och söka situationer som kan bli frispark offensivt.

Nyckel till serger nummer 3.
Hitta ytan mellan Robert Johansson och Etchu Tabe. Det är inga superbackar direkt, i synnerhet inte efter backen. Där har Petter jättemöjligheter att löpa oreda och hitta skottlägen. Överhuvudtaget kommer det att kunna finnas bra möjligheter att störa ett försvar som är relativt orörligt, i synnerhet i sidled. Bakom deras nyckelspelare, mittfältaren Martin Smedberg-Dalance kommer det också att finnas ytor. Frågan är om inte det här är en match där det är läget att falla en hel del, utan att för den skull bli sittande i Richards knä, för att köra stenhårt på omställningar.

Att sakna Gallo är naturligtvis ett stort avbräck. Han är den spelare i laget som är klart bäst på att hitta ytor i tighta lag med sina passningar. Han är också den som är lagets pacemaker. Vidare gav Sunday en del intressanta anfallsvägar som Sirius inte riktigt haft tidigare, vilket kan vara en styrka mot ett lag som kan förväntas pressa oss en del tillbaka i banan. Nu är det upp till Johan Pettersson att visa att han är en anfallare att räkna med. Det är också en mental fråga. Ser han möjligheten, eller bara risken att misslyckas?

Jag önskar att jag kunde avsluta med att säga att jag är optimist och tror på tre poäng. I själva verket skulle jag utan tvekan ta ett erbjudande om en poäng och hemresa direkt. Vår viktigaste spelare för att lösa upp ett tight och hyfsat rakt 4-4-2 är avstängd och jag är långt från säker att spelarna är förmögna att frammana den mentala känslan av att vi är ett bättre lag som kommer vinna detta. Det blir utan tvekan tufft i morgon.