Enligt hyggliga källor ska nu Bylle vara muntligen överens med Sirius om ett kontrakt. Samtidigt verkar det bli GUSK för Andreas Ahlm. Även Petter verkar befinna sig någonstans i gränslandet mellan "mycket nära" och "klar". Därmed skulle jag tippa att truppen är spikad, om nu ingen extremt billig och kompetent back lösgör sig ur Lötens dimma och ber om att få en chans.
Det är ingen hemlighet att alla sportchefer och tränare alltid vill ha mer och bättre spelare, och just en till back vore naturligtvis bra i den blå-svarta truppen. Samtidigt har man tydligt visat att man inte är intresserad av kö-spelare, utan att det måste vara folk som är med och konkurrerar om startelvan från dag ett. Annars kan man lika gärna slänga in Philip Berglund eller Dillan Ismail.
Det skulle innebära en trupp som ser ut som följer (vettiga alternativa positioner inom parentes - men nota bene, alla kan behöva spela back):
Målvakter: Richard Richardsson, Jonas Bylund, (Gustav Alpsten)
Backar: Fredrik Söderbring, Daniel Blomgren (mf), Daniel Fernberg, Haisem Ismail (mf), Oscar Zettergren
Mittfältare: Erik Zettergren (b), Moses Ogbu, Petter Österberg, Fredrik Olsson, Patrik StCyr, Mani Tourang (fw), Ian Ekstrand, Pierre Gallo, Eric Jernberg, Martin Östlund, Ahmed Kango, Eric Hörnell (fw)
Anfallare: Johan Petterson, Sunday Bale, Emir Smajic
Det är helt klart en vettig, men något skevt balanserad, trupp för norrettan. Och om tidigare långtidsskadade Daniel Blomgren och Fredrik Söderbring inte kommer kunna göra sina 20+ matcher så är det dessutom en ihålig trupp. Å andra sidan finns det inga trupper i ettan som inte skulle lida stort av att ha ett par-tre nyckelspelare skadade.
Grejen är ju dock att Sirius i år gått in i försäsongen med ett tiotal spelare på rehab. En extremt olycklig situation och en obehagligt kristallklar illustration över att Sirius som klubb har en lång väg att vandra. Skit som man dras med efter seriens slut rehabbar man lämpligast i november-december. Inte från mitten av januari. Sirius har dock ägnat de två senaste åren åt allt annat än att bygga en fungerande organisation och en proffsig fotbollskultur. Att inte ha samma tränare under sluttampen av serien och försäsongen betyder att man frånsäger sig möjligheterna att planera sådana saker. Det får man lida för nu.
Sedan kan man ju tycka att om man som spelare har lite ont någonstans i oktober så kanske man kan begripa på egen hand att det inte går bort av sig självt med hjälp av lite julmat.
En annan del av den ekvationen illustreras av södertäljeflyktingen Gurra. Under första träningsveckan drabbades han av problem i ena foten. Han hann knappt knysta om det på träningen förrän han satt i ett läkarrum. Mindre än 24 timmar senare. I Sirius är väntetider på tre-fyra månader ingenting omöjligt. Och allvarligt talat. Hellre fungerande sjukvård än en extra back.
Men det blir bättre. Vissa grejer funkar nu helt plötsligt efter år av pajaserier. Under senaste månaderna har vi med viss regelbundenhet nåtts av bulletiner om spelare som förnyat sina kontrakt. Detta är ett för Sirius helt nytt koncept. Jag minns med fasa en tidigare sportansvarig som frågade undertecknad om hur mycket det var rimligt att erbjuda en utländsk spelare i lön i ett kontraktsförslag. Jag, en snubbe som bara råkade gå förbi med noll och ingen fotbollsklubbserfarenhet. Han, en sportansvarig i en Superettaklubb. Så är det inte riktigt längre.
Veckans småplock:
* Vasalunds IF verkar ta upp kampen med TFF om att ha yngst trupp. Rena rama fritidsgården i startelvan mot just TFF senast. Dock ser det inte alls lika dassigt ut som för någon månad sedan och Vasa har nu bland annat något så oväntat som ett stabilt mittbackspar. Rajab verkar dessutom ha hittat målet och med spelare som Yasar och Jevtuschenko på mitten blir man nog inget bonkelag i år. Ryktet säger också att mer är på väg in. Vasa rycker fram som en underdog i år.
* Boden, av alla lag, är på väg att genomföra en av silly-Sveriges allra tyngsta värvningar i den ryske 32-åringe mittfältaren Vladimir But. Med 2 a-kamper för Ryssland, över 140 matcher i Bundesliga och sist men inte minst en Champions League-vinst med Borussia Dortmund ska väl killen vara tillräckligt meriterad för Norrettan kan man tycka. Varför då Boden? But är polare med Bodens mittback Sedunov. Men om det blir affär är fortfarande oklart, för som BBK:s klubbchef säger: "Vi vet inte hur vi ska göra, vi vill ju satsa ungt och lokalt." Studan funderar lite, och undrar om inte Ryssland borde kunna kvalificera som lokalt upptagningsområde för Boden. Dessutom är "but" passé simple av ett visst franskt verb, om man säger så. Men så har ju ordet en annan intressant betydelse på franska också. Å ena sidan, å andra sidan. (Studans mest irrelevanta kommentar ever?)
* En annan av seriens gamla landslagsmän, bosniern Nedim Halilovic, har hamnat i trassel med fogden efter en intressant affärsmodell med förra svenska klubben Örebro SK. ÖSK har betalat en miljon i runda slängar till lite olika bankkonton i Bosnien och Tyskland. ÖSK och Nedim hävdar att det var pengar för spelarrätten betalade till Varteks (var det väl?). Skatteverket hävdar att i så fall skulle det väl finnas kvitton och tror att det i stället var en dold sign-on fee som via Halilovics agent hamnade på eget konto. Vad de nu kan ha fått det ifrån. Halilovic sägs enligt olika uppgifter vara rätt sur över att bli upptaxerad med 600.000 och funderar på att lämna landet om det här inte styrs upp. Vi får väl se om Dalkurd kan lösa situationen på något sätt så att man får behålla sin anfallsstjärna.
* ÖFK får behålla Björkebaum. Tur för dem.
* VSK:s silly season verkar handla mer om vilka som ska sitta i styrelsen efter årsmötet i veckan än vilka som faktiskt ska spela fotboll för klubben i år. Från styrelsesillyn kan meddelas att den tänkta ordföranden bara ställer upp om hon får ha med sig sina kompisar i styrelsen. Övriga förslag till VSK:s styrelse inkluderar en viss Alex Oldrati och en viss Hans "Hansken" Johansson. Jag tippar på att det även fortsättningsvis kommer bjudas på mer underhållning i VSK:s styrelserum, på styrelseledamöternas facebooksidor och bloggar och i VLT:s kommentatorsfält än på arenan med det mysiga namnet Swedbank Park.
* Valsta Syrianska blir tuffaste konkurrenten om seriesegern. Draganov ändrade sig och stannar kvar. Undrar hur övertalningskampanjen såg ut. Och då menar jag rent konkret.
* Bara en dryg månad kvar nu. Sjukt kul ska det bli! Träningsmatcher i all ära, men det är inte så himla hett att följa Sirius förstärkta U-21 (med tanke på alla rehabbare) i minus 10 grader ute i obyggden. Morgondagens träningsmatch mot VU är dessutom inställd på grund av skador, allmän fatigue och kyla. Gott så.
* Från de matcher som redan spelats (ÖSK, 0-2 och Giffarna, 1-1) rapporteras svårigheter att hålla i bollen och skapa rediga anfall, men starkt försvarsspel av inte minst Fernberg. Ian Ekstrand har också plussats en del. Däremot kastade Richard in en boll mot Giffarna på eget bevåg, och på anfallsfronten finns det verkligen inget skoj att rapportera. Men som sagt. Ge mig en vettig startelva så ska jag nog masa mig iväg på träningsmatcherna.
Veckans startelva 23/2:
Jonas Bylund
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Petter Österberg - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
Johan Pettersson
Bänk: Richard Richardsson, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Ian Ekstrand, Sunday Bale
23 februari 2010
05 februari 2010
Mediaträning
Det är smart att säga smarta saker om man skulle råka bli intervjuad. Det är inte smart att avsiktligt eller oavsiktligt böla över att saker och ting är som de är, om man råkar få en reporter på tråden. Förra veckan innehåller några intressanta exempel.
Om vi börjar med det positiva. Mani kritade nytt kontrakt med Sirius efter en del turer fram och tillbaka. Han pratar om revansch, klubbhjärta och "vi". Vi som i fansen och laget. Så gör man. Man pratar om att man hela tiden velat spela för Sirius, att hjärtat fått bestämma trots andra anbud. Det är inte hyckleri, det är så man gör om man är proffs. Det är så man gör om man sätter klubbens, och sitt eget bästa främst.
Mani kunde ju förstås lika gärna ha sagt att "jag hade gärna provat på något nytt nu, åkt ut och tjänat lite pengar kanske. Men med tanke på att jag knappt spelat alls förra året fanns det egentligen inga konkreta anbud, så därför är det skönt att jag kunde bli kvar. Sirius känns ändå som ett okej alternativ trots att det förstås känns lite beigt att lira i norrettan."
Det hade inte varit lika smart. Men det är ändå ungefär vad Eric Jernberg valde att göra i ett par artiklar i NWT i förra veckan. Det är inte så begåvat. Varför tjura offentligt över att han är bunden av ett kontrakt med Sirius som han själv skrivit på när han helgen innan har varit på upptakt och varit delaktig i att formulera nästa säsongs mål med klubben han ska spela för? Sirius vill ju inte sälja honom utan att få rimligt betalt och Carlstad United är inte beredda att slanta upp. End of story.
Antingen begriper han inte att han pratar med en tidning när han snackar med journalister som förmodligen har hängt med honom på Tingvalla i 5-6 år. Eller så är han en tjurskalle som trots att han vet vad som gäller inte kan låta bli att grina lite när chansen ges. Ungefär som högstadieungarna på skolan där jag jobbade förr: "Menguuuuurå! Ja vet att jag måste göra läxan och jag skaaaaa görare, men det är ändå sä jäla trååååkigt!"
Jag tvivlar inte på att han vill bo hemma i Carlstad med tjejen och med alla sina kompisar och vara kungen på Tingvalla. Men jag tror också att han hellre vill se hur bra han kan bli och att han egentligen inte har någon lust att växla ner ambitionerna. Men så jäkligt är livet. Man kan inte alltid ha båda delarna. Det smartaste i det läget är att lära av Manis exempel. Säga att det visserligen är kul att hans gamla juniortränare tar över CU och att han någon gång tänker sig att återvända, men att han också brinner av revanschlusta och att han vill utvecklas så mycket som möjligt och därför är det självklart att det är Sirius som gäller.
Grabben har ju redan bestämt sig enligt samtliga inblandade inklusive han själv. Så vad är problemet liksom?
Mani, Dubbel-Richard och Jernberg är alla exempel på siriusspelare som har tittat på andra alternativ än att spela för Blå-svart under vintern. De har båda förhandlat med klubben om både det ena och det andra gällande deras kontrakt. Det är inget fel med det. De har alla säkert haft sina skäl att vela. Och ingen ska vara naiv nog att tro att folk gör vad som helst för att få spela med Siriusstjärnan på hjärtat.
Men när beslutet till slut är fattat kräver jag fanimej att det är Manilinjen och Richardlinjen som gäller. Det är det bästa för klubben, och det är det bästa för dem. Mani och Richard hyllas som siriushjältar för att de väljer att vara kvar. Och ingen funderar på Richards tur till Sundsvall mitt under brinnande kris i höstas längre. Varför skulle man göra det? Vi har en klassmålis som vill vara kvar och ta tillbaka Sirius till eliten. Det räcker väl.
Men Jernberg hänger ut sig själv som den nya Hochen. Killen som alla inser vill vara någon annanstans, vill göra något annat och anser sig allmänt missförstådd och motarbetad. Och svaret från lokalmedia och fans blir förstås som förväntat. Och kanske till och med som förtjänat. Det är så onödigt. Det är ju bara att hålla käften om man inte har något positivt att säga för ögonblicket.
För när allt kommer till kritan och ska räknas om till poäng så är det annat än mediabegåvning och siriushjärtan som räknas. Det är hur proffsig man har varit som fotbollsspelare under försäsong och säsong. Hur väl man presterar på planen och hurpass bra fotbollsspelare man är. Och där kräver jag exakt samma sak av Richard, Mani och Jernberg. Och vad mer är, jag är övertygad om att alla tre kommer att leverera under året om inte skador kickar in. Jag är övertygad om att alla dessa tre kommer att starta i majoriteten av matcherna.
Men jag är också lika övertygad om att fans och press kommer att hylla Mani och Richard och vara betydligt mer överseende med deras brister, än vad gäller Jernberg. Den unge värmlandspöjken kommer att ha betydligt mer kritiska ögon på sig under säsongen. Och det framför allt för att han inte har vett att bete sig som folk när journalister hemifrån ringer. Som man bäddar får man ligga.
(Och innan någon slänger sig till kommentatorsfältet och hojtar om att jag dissar Richard och Mani. Det gör jag inte. Det förstår man nog om man läser texten ordentligt.)
* För övrigt blev det en väntad förlust i matchen mot ÖSK B. Då får man faktiskt också komma ihåg att den elva som Sirius ställde förhoppningsvis inte kommer att ha mycket gemensamt med startelvan mot Umeå i premiären.
* Och det är ju ett litet problem. En elva har vi på rehab. De flesta med smågrejer. Det är inte okej. Smågrejer ska behandlas under november-januari. Inte upptäckas och börja grunnas över när träningarna drar igång. Sirius har fortfarande en hel del organisatoriska sår att läka.
* Sillymässigt gläder sig Studan åt att vännerna ute vid högarna nu begriper att de har allt att vinna på att släppa Smajic och EZ till Sirius. Det kommer underlätta för dem sportsligt på alla sätt och vis. För Sirius del innebär det två viktiga kort till truppen. Som nu i princip bara saknar en till mittfältare, en back och en andremålis. Två av dem kan nog bli klara inom kort, om nu alla inblandade uppvisar vett och sans i förhandlingarna.
* Motståndare i Svenska cupens första omgång blir antingen lokala förmågorna UNIK eller gamla fina ABK från Hudik. Det är närmare till Valsätra.
* Ingen träningsmatch i helgen. Det är nog lika bra. Nästa helg blir det Giffarna. Det vore kul om vi kunde ha lite mer folk in action då. Kan jag tycka.
* Provspelarna från matchen mot ÖSK, gamle AIK-junisen Terland och ÄFF-mittfältaren Lagerstedt. De gjorde uppenbarligen ingen människa glad och lär vara helt avskrivna.
Veckans premiärstartelva (5/2):
Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Petter Österberg - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
P
Bänk: Jonas Bylund, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Moses Ogbu
Om vi börjar med det positiva. Mani kritade nytt kontrakt med Sirius efter en del turer fram och tillbaka. Han pratar om revansch, klubbhjärta och "vi". Vi som i fansen och laget. Så gör man. Man pratar om att man hela tiden velat spela för Sirius, att hjärtat fått bestämma trots andra anbud. Det är inte hyckleri, det är så man gör om man är proffs. Det är så man gör om man sätter klubbens, och sitt eget bästa främst.
Mani kunde ju förstås lika gärna ha sagt att "jag hade gärna provat på något nytt nu, åkt ut och tjänat lite pengar kanske. Men med tanke på att jag knappt spelat alls förra året fanns det egentligen inga konkreta anbud, så därför är det skönt att jag kunde bli kvar. Sirius känns ändå som ett okej alternativ trots att det förstås känns lite beigt att lira i norrettan."
Det hade inte varit lika smart. Men det är ändå ungefär vad Eric Jernberg valde att göra i ett par artiklar i NWT i förra veckan. Det är inte så begåvat. Varför tjura offentligt över att han är bunden av ett kontrakt med Sirius som han själv skrivit på när han helgen innan har varit på upptakt och varit delaktig i att formulera nästa säsongs mål med klubben han ska spela för? Sirius vill ju inte sälja honom utan att få rimligt betalt och Carlstad United är inte beredda att slanta upp. End of story.
Antingen begriper han inte att han pratar med en tidning när han snackar med journalister som förmodligen har hängt med honom på Tingvalla i 5-6 år. Eller så är han en tjurskalle som trots att han vet vad som gäller inte kan låta bli att grina lite när chansen ges. Ungefär som högstadieungarna på skolan där jag jobbade förr: "Menguuuuurå! Ja vet att jag måste göra läxan och jag skaaaaa görare, men det är ändå sä jäla trååååkigt!"
Jag tvivlar inte på att han vill bo hemma i Carlstad med tjejen och med alla sina kompisar och vara kungen på Tingvalla. Men jag tror också att han hellre vill se hur bra han kan bli och att han egentligen inte har någon lust att växla ner ambitionerna. Men så jäkligt är livet. Man kan inte alltid ha båda delarna. Det smartaste i det läget är att lära av Manis exempel. Säga att det visserligen är kul att hans gamla juniortränare tar över CU och att han någon gång tänker sig att återvända, men att han också brinner av revanschlusta och att han vill utvecklas så mycket som möjligt och därför är det självklart att det är Sirius som gäller.
Grabben har ju redan bestämt sig enligt samtliga inblandade inklusive han själv. Så vad är problemet liksom?
Mani, Dubbel-Richard och Jernberg är alla exempel på siriusspelare som har tittat på andra alternativ än att spela för Blå-svart under vintern. De har båda förhandlat med klubben om både det ena och det andra gällande deras kontrakt. Det är inget fel med det. De har alla säkert haft sina skäl att vela. Och ingen ska vara naiv nog att tro att folk gör vad som helst för att få spela med Siriusstjärnan på hjärtat.
Men när beslutet till slut är fattat kräver jag fanimej att det är Manilinjen och Richardlinjen som gäller. Det är det bästa för klubben, och det är det bästa för dem. Mani och Richard hyllas som siriushjältar för att de väljer att vara kvar. Och ingen funderar på Richards tur till Sundsvall mitt under brinnande kris i höstas längre. Varför skulle man göra det? Vi har en klassmålis som vill vara kvar och ta tillbaka Sirius till eliten. Det räcker väl.
Men Jernberg hänger ut sig själv som den nya Hochen. Killen som alla inser vill vara någon annanstans, vill göra något annat och anser sig allmänt missförstådd och motarbetad. Och svaret från lokalmedia och fans blir förstås som förväntat. Och kanske till och med som förtjänat. Det är så onödigt. Det är ju bara att hålla käften om man inte har något positivt att säga för ögonblicket.
För när allt kommer till kritan och ska räknas om till poäng så är det annat än mediabegåvning och siriushjärtan som räknas. Det är hur proffsig man har varit som fotbollsspelare under försäsong och säsong. Hur väl man presterar på planen och hurpass bra fotbollsspelare man är. Och där kräver jag exakt samma sak av Richard, Mani och Jernberg. Och vad mer är, jag är övertygad om att alla tre kommer att leverera under året om inte skador kickar in. Jag är övertygad om att alla dessa tre kommer att starta i majoriteten av matcherna.
Men jag är också lika övertygad om att fans och press kommer att hylla Mani och Richard och vara betydligt mer överseende med deras brister, än vad gäller Jernberg. Den unge värmlandspöjken kommer att ha betydligt mer kritiska ögon på sig under säsongen. Och det framför allt för att han inte har vett att bete sig som folk när journalister hemifrån ringer. Som man bäddar får man ligga.
(Och innan någon slänger sig till kommentatorsfältet och hojtar om att jag dissar Richard och Mani. Det gör jag inte. Det förstår man nog om man läser texten ordentligt.)
* För övrigt blev det en väntad förlust i matchen mot ÖSK B. Då får man faktiskt också komma ihåg att den elva som Sirius ställde förhoppningsvis inte kommer att ha mycket gemensamt med startelvan mot Umeå i premiären.
* Och det är ju ett litet problem. En elva har vi på rehab. De flesta med smågrejer. Det är inte okej. Smågrejer ska behandlas under november-januari. Inte upptäckas och börja grunnas över när träningarna drar igång. Sirius har fortfarande en hel del organisatoriska sår att läka.
* Sillymässigt gläder sig Studan åt att vännerna ute vid högarna nu begriper att de har allt att vinna på att släppa Smajic och EZ till Sirius. Det kommer underlätta för dem sportsligt på alla sätt och vis. För Sirius del innebär det två viktiga kort till truppen. Som nu i princip bara saknar en till mittfältare, en back och en andremålis. Två av dem kan nog bli klara inom kort, om nu alla inblandade uppvisar vett och sans i förhandlingarna.
* Motståndare i Svenska cupens första omgång blir antingen lokala förmågorna UNIK eller gamla fina ABK från Hudik. Det är närmare till Valsätra.
* Ingen träningsmatch i helgen. Det är nog lika bra. Nästa helg blir det Giffarna. Det vore kul om vi kunde ha lite mer folk in action då. Kan jag tycka.
* Provspelarna från matchen mot ÖSK, gamle AIK-junisen Terland och ÄFF-mittfältaren Lagerstedt. De gjorde uppenbarligen ingen människa glad och lär vara helt avskrivna.
Veckans premiärstartelva (5/2):
Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Petter Österberg - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
P
Bänk: Jonas Bylund, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Moses Ogbu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)