Minnet är bra. Men kort.

Det är väl inget att vara stolt över. Jag är "madridista" sedan barnsben. Inte mitt fel. Jag har snarare gjort allt för att inte vara det. Men det är väl det dom säger: att vara supporter är inget man väljer.

Nåväl, i allt elände som det inneburit att hålla på det laget de senaste åren så anas en ljusglimt nu. Unga spelare från canteran, unga nyförvärv utifrån. Och som pricken över i: de lönelyftande ikonerna försvinner. Först Beckham, nu - äntligen! - Ronaldo. Som gråter ut i spansk press nu. "Mitt hjärta spricker". Yeah, right. De enda gånger man sett den fete motiverad på träning i Madrid har varit inför stora mästerskap. Dvs inför VM i Tyskland.

När han dessutom säger att fansen alltid varit på hans sida är det närmast hjärtskärande patetiskt. De var på hans sida när han var bra och gjorde mål. Och bara därför. Och det var som bekant ett tag sen han var bra och gjorde mål i Madrid. Tack och adjö. Gå och var kass i Milan också, por favor.

Riktiga liksom... skivor!

Den årliga CD-rean vet jag inte om jag ger mycket för; skivbolagen och distributörerna försöker göra sig av med osäljbara lager genom att sänka priset med typ en tjuga. Nätack, så dumma är vi inte.

Åhléns, däremot, har fattat hur man ska göra: de rear åtminstone i Stockholm ut lagret ordentligt. 4 cd för en hundring. Så ska det se ut! Naturligtvis är det extremt mycket elände i travarna, men det är det ju å andra sidan alltid. Och det är lätt att ha överseende med när man på ganska kort tid kan plocka ihop skivor från A Girl Called Eddy, Chris Stamey (!), Grand Drive, m fl.

En hundring är dessutom billigt för det där nästan bortglömda nöjet att känna på en ny skiva för första gången. Av med plasten, försiktigt så man inte skadar omslaget, och när man öppnar fodralet kommer den där doften mot en. Doften av Ny Skiva. Häftet har aldrig bläddrats i förut och är sådär härligt styvt. Det är ett bra ögonblick helt enkelt. Och att för en hundring få göra om samma procedur fyra gånger är... ja, billigt!

Agenter

Så har då den årlige brassen kommit till Sirius för provspel. Med tanke på vilken klass Catimba och Bomba (inte) höll kan det rimligen inte bli sämre. Brassen har åtminstone spelat fotboll i riktiga lag. Inga lag man känner igen, visserligen, men herregud så många! Minst ett klubbyte per säsong. Man undrar ju lite vad det kan bero på.

Särskilt som det finns en agent i buskarna. Efter rätt avancerad informationssökning hittar jag agentens hemsida. Och inser snabbt att Rodrigo Paulista inte är den enda av hans spelare som gjort det till en konst att byta klubb. Ivan Kaviedes. Behöver jag säga mer? Under- och problembarn i samma lilla kropp. Med samma agent som Rodrigo Paulista. Det finns fler exempel i samma stall. Juan Arostegui byter också klubb varje år, liksom Fabio Pinto, liksom ÖSK-bekantingen Gigena, liksom... ja, snart sagt varenda spelare i samma stall. Inte för att jag kan säga vad det beror på i varje fall, men visst blir jag misstänksam. Agenter får trots allt procent på signingar och övergångar.

Och i pappers-UNT kastar Teddy Niziolek skräp på ESK. Vilket alltid är trevligt. Däremot känns pepparrötternas agerande inte direkt renhårigt; jag anar en hund. Men inte kan de vara så låga att de bara velat strula till det för Sirius? Och i samma veva strula till det för Teddy? Njäae? Proffsigt värre, i så fall.

Lurigt, UNT

UNT rapporterar idag att föräldrarna överlag är mycket nöjda med Uppsalas förskolor. Vilket är en bra, och kanske något överraskande, nyhet på alla sätt och vis. Men sen kommer luringen: "Två förskolor som fått högre betyg än genomsnittet är Solrosen i Vindhemskyrkan och Almtunakyrkans förskola, som båda drivs i Uppsala domkyrkoförsamlings regi. De får exempelvis full pott, fem poäng, på den punkt där föräldrarna värderar hur god fostran förskolan ger."

Okej, jag är med. I Uppsala ansöker man om i vilken förskola ens barn ska gå i. Det är inte alltid man får sitt förstaval, men det finns goda skäl att anta att de som har sina barn i kommunens enda två förskolor som drivs i kyrklig regi också delar den världsbild som kyrkan representerar. Att då ge förskolan något annat än högsta betyg i kategorin "god fostran" vore en rejäl misstroendeförklaring.

Inget ont om föräldrarna med barn på Almtunakyrkan och Solrosen, verkligen inte. Men: bra knäck där, UNT!

Skadeglädje, sympati eller lite av varje

Det är fortfarande rätt ordentligt märkvärdigt att tänka att Sirius faktiskt spelar i Superettan 2007. Samma serie som IFK Norrköping, till exempel. Och få lag i SE har lika många hängivna supportrar som dem. Så det är med viss sympati jag läser hur det hela tiden bara bidde en tumme av alla storslagna planer och goda intentioner. Det blir nästan komiskt att läsa hur spelare efter spelare väljer andra klubbar före Peking. Florén, Jelecák, Cetinkaya, Ingelsten, Bjurström, lokala talanger som hellre går till Åtvid... Sympati till fansen, som måste genomlida detta makabra skådespel dag ut och dag in.

Men det är klart, som nykomlingar i Superettan gläds man åt varje lilla motgång som drabbar precis varenda lag. Låt vara att de flesta spelare som passerar revy i slutändan skriver på för en SE-klubb.

Som t ex förre AIK:aren Markus Karlsson. Fan. Han hade kunnar vara en närmast perfekt förstärkning för IKS. Det vimlar inte direkt av kompetenta vänsterbackar, och särskilt inte sådana som har AIK-koppling och därmed känner Millqvist direkt eller indirekt. Fan igen.

Grymt, bök, bäää

Många som tycker mycket på sistone. Vilket väl är bra, det betyder rimligen att de är intresserade. Desto mer intressant - och märkligt! - att nästan alla är så vansinnigt negativa. Inläggen på UNT:s diskussion om Sirius är en enda lång uppvisning i gallastinna låtsasförståsigpåare med noll insyn, noll visioner och noll vilja.

Och om de inte är missnöjda med det som händer eller inte händer är de missnöjda med vad som läcker ut - eller snarare inte läcker ut - om eventuella värvningar. Med Sirius begränsade resurser är det inte konstigt om de är lite hemlighetsfulla; om man inte kan konkurrera med lön kan man konkurrera med annat, och förstatjing kan vara en viktig sådan grej.

Men nog om det. Tre veckor till första träningsmatchen!