Måndag. En arbetsvecka tar sin början. Inte alltid så kul, men jobbet måste ju göras. Lite så känns kvällens match mot otäcka Gröndals IK. Fyra raka segrar ska enligt en samstämmig expertis enkelt bli fem. Faktum är att hos exempelvis Svenska spel är Sirius den här fotbollshelgens största favorit i Sverige.
I Aftonbladet skriver exempelvis Tobias Holm från småläbbiga sajten Rekat och klart så här under vinjetten "Dagens säkra": "Jag har respekt för Gröndal, men i dag känns uppgiften övermäktig. Sirius går för dagen som ett godståg och har i och med sitt segertåg häng på Bajens talanger i toppen. Disciplinerade insatser, match efter match. Superettan närmar sig och Gröndal avfärdas på vägen."
Om vi för en sekund bortser från att Tobias Holm igår när han skrev den lilla texten inte hade en suselisus om hur lagen ikväll kommer se ut, och att han förmodligen varken har sett Sirius eller Gröndal spela fotboll i år, så är han ju läskunnig. Och den som spanar in Norrettan efter uppehållet kan knappast annat än att hålla med. Respekt för Gröndal är motiverat, och Sirius går som tåget.
Som den nervöse dystopiker jag är kan jag förstås ändå hitta orosmoln, även om det jag sett sedan mitten av juli är löjligt bra från Sirius sida. Men kvällens motståndare Gröndals IK kommer med all sannolikhet att erbjuda en ny typ av motstånd för hösten. (Jag räknar inte ÖFK som motstånd här, för de var så jävla usla.) Gröndal kommer med all sannolikhet försöka kopiera segerreceptet från Aspuddens IP och tjorva till det ordentligt på sin planhalva och spela på gränsen till brutalt. Om de kunde skulle de säkert behandla planen med jordfräs och framkalla ösregn också så att förutsättningarna blev exakt de samma.
De ytor som Sirius har kunnat spela så framgångsrikt på mot VSK, Kerburan och ÖFK (jag såg inte matchen mot Forward) kommer förmodligen inte att finnas i alls samma utsträckning. Gröndal kommer vilja stå lågt och tätt och krympa ytor, vilket innebär att Sirius måste löpa rätt och dra upp tempot själva, något man enligt de som var i Örebro hade vissa svårigheter med mot Forward.
Vidare har man vissa problem i truppen. Ernesto och Gallo är som alla har kunnat läsa i UNT hemma och kryar på sig. Det innebär att båda de spelarna som har passningstempo och skalle nog att styra tempot är borta. Nu ska det direkt sägas att Gallo har haft en kämpig höst, och inte presterat i nivå med det man blivit bortskämd med. Men han är ändå oerhört viktig för Sirius spel.
Lösningen på problemet kommer med all säkerhet att bli Blomman. Jag skulle bli mycket förvånad om inte han hamnar ett steg upp i banan. Blomman är, för att använda Antonios och Brännans ord efter matchen mot Kerburan, facit i det mesta han tar sig för. Han är visserligen ännu inte ikapp efter sin långa frånvaro och har haft perioder i matcherna där han faller ur och gör dumheter, men det är ändå ingen tvekan om att han klarar positionen utmärkt.
Sedan skulle det inte förvåna mig om Petter får fortsatt förtroende som central mittfältare även mot Gröndal. Ian känns för tunn och Mani för råddig mot ett lag som man måste slå genom att vara konsekvent. Det är verkligen inte Petters roll, men han kommer i alla fall att med säkerhet göra jobbet.
Att sedan Brännan har nominerat en 19-mannatrupp kan jag inte tolka på annat sätt än att det i den listan står med en spelare som inte kommer att kunna spela, men att man inte vill bjussa motståndarna på vem det är. I UNT ger å andra sidan Brännan en ledtråd, när han säger att Elias varit sjuk.
Med två-tre centrala spelare borta är det en jävla massa dominoeffekter i truppen, vilket gör den extremt svårspekulerad, men jag gissar att man vill ha relativt få ändringar och att det därmed blir ungefär så här:
Bylle
Söderbring - Fernberg - Oscar/Elias - Haisem
Blomman - Petter - St Cyr
Kango - P - Mani/Sunday
Vad Gröndal tänker och tycker har jag ingen aning om. Det är det lag i serien som jag har smäst koll och dessutom det lag som förmodligen har använt flest antal spelare. I och med samarbetet med Brommapojkarna har de olika trupper varje gång i princip, och vad som kommer till Studan ikväll känns omöjligt att spekulera i.
Men jag ger mig i alla fall på att lista tre nycklar för tre poäng.
1. Passningsspelet.
Sirius måste ha ett snabbt och precis passningsspel för att inte behöva ha flyt för att vinna i kväll. Och då är det extra olyckligt att det är just Gallo och Ernesto som är borta. Dagens Sirius kommer därmed att bli ett av de mest passningssvaga alternativ man kan tänka sig, vilket jag ser som ett stort potentiellt problem. Att Blomman kommer flyttas upp i banan med tanke på den situationen är jag helt övertygad om. Haisem är också en stark kandidat att flyttas upp på yttern, men frågan är om man anser att Adam Outinen redan är en startspelare? Jag tvivlar. Om spelet dock har gått i baklås är jag övertygad om att det kommer komma ett tidigt byte där.
Jag är lite orolig för just detta, och därför blir nyckel ett att kunna lösa det problemet bra.
2. Låsa fast bollen offensivt.
Sirius måste bli snäppet smartare på offensvi planhalva. Gröndal vill att bollen ska vara där och de vill se passningar i sidled framför egen backlinje. Det ger dem optimala möjligheter att ställa om. Därför skulle jag vilja se ett smartare Sirius som väljer att gå in i situationer och vinna frisparkar, hörnor och inkast istället för osäkra passningar i sidled. Gröndal kommer spela hårt, och då gäller det också att inte hoppa undan, utan att faktiskt ta smällen och få frisparken.
3. Lugn.
Det kan ta tid att hitta rätt ikväll. Men står det 0-0 i 70:e minuten har Sirius fortfarande 20 minuter på sig, och det är viktigt att inte ta onödiga risker och tappa positioner bakåt. Likaså om Gröndal får in ett tidigt mål, så kommer gäller det att fortsätta mala på. Sirius är ett mycket bättre fotbollslag, och bara genom att göra "fel" eller ha sjukt mycket otur kan man förlora den här matchen. Om man ska hårddra. Därför är det också extra glädjande att Sirius just kommer från en match där man vänt ett underläge till seger mot ett rätt bra lag. Sirius har varit tunga sista 20 i alla matcher i höst, det självförtroendet måste med in på plan. Det är trots allt lättare att göra mål på ett defensivinriktat lag mot slutet när de börjar bli trötta.
30 augusti 2010
23 augusti 2010
Sirius - ett vinnande lag
Själv stod jag men Iphonen i högsta hugg vid spisen med två skrikande barn klängandes kring benen och en överkokande sås på plattan. Andra satt på läktaren på Trängens IP. Alla skrek vi rätt ut när Patrik St Cyr bankade in bollen i krysset med matchens sista spark. Brännan påstod att det var länge sedan han bara skrek så där rätt ut. Han tillägger att han eventuellt skadade andra hälften i ledarduon Antonio i hastigheten. Något med ett nackgrepp.
Jag var alltså inte där. Jag kan därför förstås inte jämföra med andra klassiska ögonblick av ren, höganrikad glädje. Som vändningen mot J-Södra. Som övertidsmålet mot Edsbyn i bandysemin. Eller som straffen mot Helenelund på Zinken.
Men hur man än vänder och vrider på det kan man säga två saker om St Cyrs sistaminutenspark i Örebro.
1. Den var oerhört viktig på många sätt.
2. Men ändå inte så viktig som man kan förledas att tro.
Okej. Självklart spetsar jag till det lite där. Sparken var värd två poäng, och det är förstås omöjligt att säga redan nu hur stor skillnad dessa två poäng hade gjort i slutet av serien. Men till och med Thomas Wernersson begriper ju att marginalerna i en sluttabell mycket väl kan hamna i det intervallet. Det var självklart viktigt.
Viktigt också för att målet utgjorde en konkret och omedelbar belöning för 93 minuters slit och löpvilja och en obändig vilja att inte ge upp förrän domaren blåser. Självklart för vissa, men inte för oss som följt Sirius de senaste åren. Att i en oerhört viktig match (vilka är inte viktiga nuförtiden...) dominera första halvlek, åka på ett baklängesmål efter ett tveksamt domslut/slarv, sedan kvittera och till slut slutforcera sista kvarten trots att alla går på hörntänderna - och få utdelning med sista sparken. Det är så o-Sirius. Eller rättare sagt, det är det nya Sirius.
Inte så viktigt då? Jo, jag tror att Sirius har lyckats nå såpass långt i sitt stabilitetsbygge att spelarna inte hade vikt ner sig framöver om matchen hade slutat 1-1. Man hade fortsatt köra på och hade ändå haft rimliga chanser att ta sig förbi något av lagen framför i tabellen. Nyckelmatchen hade fortfarande spelats den 6:e september på Söderstadion.
Jag ska som sagt var inte recensera matchen. Jag såg den ju inte. Jag ska bara konstatera att Sirius inte har vunnit fyra raka matcher sedan 2001. Att senast Sirius förlorade var i juni, borta mot ÖFK. Då UNT:s Agnes Dunder efter matchen frågade Brännan om han tänkte avgå.
Sirius har nu i höst tagit in i snitt en poäng per match på HTFF och i snitt 0,5 poäng per match mot VSK. Om nu VSK vinner ikväll - det är jag långt ifrån säker på. Jag såg CU mot HTFF, och det var inte ett ofarligt lag. Ett väldigt rörigt lag, men inte ofarligt. Och nu är det VSK som får en ny typ av press på sig. Som i en straffläggning där motståndaren precis har satt sin straff, måste VSK kliva fram och göra det alla förväntar sig. Men oavsett vilket så räcker trenden gott och väl.
Nu tror jag ju inte att Sirius kommer att gå blankt resten av säsongen, men jag sade före matchen mot ÖFK att jag tror att Sirius har råd att tappa sex poäng under hösten, det vill säga förlora max två av de nio återstående matcherna. Svårt, men inte omöjligt.
Till sist. Det är kul att hålla på Sirius nu. Men som den djävulens advokat jag är av tradition och ohejdad vana tycker jag att det kan vara på sin plats att konstatera att Sirius har varit som mest illa ute de senaste åren på grund av felaktiga analyser av resultatmässig framgång. Och om man nu är för hemmablind, så spana västerut. ESK är ett relevant exempel på hur illa det kan gå med en felaktig framgångsanalys, enstaka galningar på styrande poster och en enorm övervärdering av lagets kvalitet, sportsliga stabilitet, marknadsposition och inte minst organisationskompetens.
Om klubben misslyckas med att tolka det som hänt i år och föregående år - och då menar jag inte att det finns EN riktig tolkning, utan jag menar att man måste göra en nykter utvärdering av verksamheten bara, så basic är det - är risken överhängande att vi kommer fortsätta med ett steg framåt, två tillbaka ända ner i ESK-land i botten av tvåan.
Nu väntar åtta dagars återhämntning inför matchen mot Gröndal. Det är välbehövligt för alla inblandade. Det är en lång höst kvar framför oss.
Jag var alltså inte där. Jag kan därför förstås inte jämföra med andra klassiska ögonblick av ren, höganrikad glädje. Som vändningen mot J-Södra. Som övertidsmålet mot Edsbyn i bandysemin. Eller som straffen mot Helenelund på Zinken.
Men hur man än vänder och vrider på det kan man säga två saker om St Cyrs sistaminutenspark i Örebro.
1. Den var oerhört viktig på många sätt.
2. Men ändå inte så viktig som man kan förledas att tro.
Okej. Självklart spetsar jag till det lite där. Sparken var värd två poäng, och det är förstås omöjligt att säga redan nu hur stor skillnad dessa två poäng hade gjort i slutet av serien. Men till och med Thomas Wernersson begriper ju att marginalerna i en sluttabell mycket väl kan hamna i det intervallet. Det var självklart viktigt.
Viktigt också för att målet utgjorde en konkret och omedelbar belöning för 93 minuters slit och löpvilja och en obändig vilja att inte ge upp förrän domaren blåser. Självklart för vissa, men inte för oss som följt Sirius de senaste åren. Att i en oerhört viktig match (vilka är inte viktiga nuförtiden...) dominera första halvlek, åka på ett baklängesmål efter ett tveksamt domslut/slarv, sedan kvittera och till slut slutforcera sista kvarten trots att alla går på hörntänderna - och få utdelning med sista sparken. Det är så o-Sirius. Eller rättare sagt, det är det nya Sirius.
Inte så viktigt då? Jo, jag tror att Sirius har lyckats nå såpass långt i sitt stabilitetsbygge att spelarna inte hade vikt ner sig framöver om matchen hade slutat 1-1. Man hade fortsatt köra på och hade ändå haft rimliga chanser att ta sig förbi något av lagen framför i tabellen. Nyckelmatchen hade fortfarande spelats den 6:e september på Söderstadion.
Jag ska som sagt var inte recensera matchen. Jag såg den ju inte. Jag ska bara konstatera att Sirius inte har vunnit fyra raka matcher sedan 2001. Att senast Sirius förlorade var i juni, borta mot ÖFK. Då UNT:s Agnes Dunder efter matchen frågade Brännan om han tänkte avgå.
Sirius har nu i höst tagit in i snitt en poäng per match på HTFF och i snitt 0,5 poäng per match mot VSK. Om nu VSK vinner ikväll - det är jag långt ifrån säker på. Jag såg CU mot HTFF, och det var inte ett ofarligt lag. Ett väldigt rörigt lag, men inte ofarligt. Och nu är det VSK som får en ny typ av press på sig. Som i en straffläggning där motståndaren precis har satt sin straff, måste VSK kliva fram och göra det alla förväntar sig. Men oavsett vilket så räcker trenden gott och väl.
Nu tror jag ju inte att Sirius kommer att gå blankt resten av säsongen, men jag sade före matchen mot ÖFK att jag tror att Sirius har råd att tappa sex poäng under hösten, det vill säga förlora max två av de nio återstående matcherna. Svårt, men inte omöjligt.
Till sist. Det är kul att hålla på Sirius nu. Men som den djävulens advokat jag är av tradition och ohejdad vana tycker jag att det kan vara på sin plats att konstatera att Sirius har varit som mest illa ute de senaste åren på grund av felaktiga analyser av resultatmässig framgång. Och om man nu är för hemmablind, så spana västerut. ESK är ett relevant exempel på hur illa det kan gå med en felaktig framgångsanalys, enstaka galningar på styrande poster och en enorm övervärdering av lagets kvalitet, sportsliga stabilitet, marknadsposition och inte minst organisationskompetens.
Om klubben misslyckas med att tolka det som hänt i år och föregående år - och då menar jag inte att det finns EN riktig tolkning, utan jag menar att man måste göra en nykter utvärdering av verksamheten bara, så basic är det - är risken överhängande att vi kommer fortsätta med ett steg framåt, två tillbaka ända ner i ESK-land i botten av tvåan.
Nu väntar åtta dagars återhämntning inför matchen mot Gröndal. Det är välbehövligt för alla inblandade. Det är en lång höst kvar framför oss.
22 augusti 2010
Ny testkörning av "maskinen"
Maskinen Sirius. Det var den vi såg i torsdags. Västerås hade redan gjort sitt och vunnit på ett kompromisslöst och delvis ganska imponerande sätt. Sirius skulle vid förlust vara sju poäng efter. Läge att rasa ihop alltså. Läge att gå ut och hoppas att någon annan ska göra det åt en.
Eller läge att ta fram maskinen.
Det var exakt vad Sirius gjorde, och det är exakt det som gör att jag ser an mot resten av säsongen med viss tillförsikt. För Sirius var inte särskilt bra i torsdags. Länge såg matchen ut precis som jag är övertygad om att ÖFK hade pratat om på genomgången. Lågt, ultralågt matchtempo, mycket frisparkar, trångt på mitten och en övervikt i hörnstatistiken för gästerna.
Ändå var jag egentligen aldrig ens orolig. Trots att exempelvis en klippa som Elias gick bort sig vid flera tillfällen så kändes det 100 % tryggt. Sirius agerade som ett lag som vet att man är bättre och som vet att det kommer att ge utdelning så småningom. Och jag kan inte tänka mig något mer tacksamt lag än ÖFK att testa de egenskaperna mot, för något så genommenlöst har jag nog sällan skådat på Studenternas.
Nu blev det två klassmål som avgjorde. En frispark från Blomman inskruvad i fel hörn för målvakten, och en volleykanon i nättaket från Petter. Men det kunde ha blivit fler mål. Kango sköt i ribban och Petter i stolpen. Och under de femminutersperioder som Sirius la i den högre växeln var klasskillnaden total. Och under resten av matchen - total kontroll.
Även om inte alla håller med. Så här skriver åtminstone för dagen mediokre mittbacken Erik Löfgren om matchen på www.fotbollz.se:
"Nu blev det bara ännu en av de där hedersamma jävla förlusterna som måste vara bland det värsta livet kan utsätta en för. Jag blir hellre utspelad av ett mycket bättre lag och torskar stort. Att känna att man är nära, och att man nästan lika gärna kunde stått som vinnare, och ändå förlora..."
Man känner helt klart för att ta fram sitt norrländsk-svenska lexikon och slå upp ordet "hedersam". Men vem är jag att slå in spikar i jämtarnas självförnekelseprojekt. Jag är så nöjd som det är. Just i torsdags var en seger med 2-0 i en riktigt tråkig match och där Siriusspelarna är lite småtjuriga efter matchen exakt det besked jag ville ha. Jag ville se ett Sirius som bara hämtar och slår in de där "lätta poängen" i kassan och sedan tuffar på mot nästa match.
Och jag ville se en sak till. Jag vill se Blomman ta klivet upp på mittfältet. Och när Ernesto byttes ut med skadekänningar redan i den 37:e minuten (det är lite så vi jobbar i Sirius - minst ett byte redan i första halvlek) blev jag drömhörd. Söderbring in på högerbacken och Blomman in på mitten och Gallo upp ett hack i banan.
Och så vill jag att det alltid ska se ut hädanefter. Blomman är mer eller mindre facit i allt han tar sig för. Det är uppenbart att han ännu inte orkar fullt ut, och att han försöker sig på val som han inte kan backa upp fullt ut heller. Han var långt ifrån felfri, men ändå bäst på plan.
Ernesto förresten. Två minuter innan målet kunde hela Uppsala se en gamnackad portugis som singnalerade för byte. Sedan fick Sirius frisparken - som för övrigt Ernesto försökte lägga vantarna på. Och det blev mål. Och då var bytet redo. Men då var det kul med fotboll igen, tyckte Ernesto och ville inte alls byta. Märkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.
Men en sak vet jag hur jag tänker tolka. I vintras fattades en del beslut som var rätt kontroversiella i det lilla. Man valde att satsa på Blomman, Söderbring och Bylle. Man valde att fokusera på att lägga grunden till ett fungerande försvarsspel. Man valde att ta krafttag med den fysiska biten hos spelarna. Det är de bitarna som började falla på plats redan innan sommaruppehållet, och det är de bitarna vi förhoppningsvis kan skörda frukten av i oktober.
Man kan antingen välja att tro på den typen av förklaringar, eller så kan man välja att tro på förklaringsmodeller som "Super-Bo-effekten". Alltså den effekt som man får på en spelargrupps prestationer genom att hyra in någon utifrån med oklara arbetsuppgifter och ännu mer oklar roll i gruppen. Personligen tenderar jag att se de senaste omgångarnas framgångar som uppnådda trots all turbulens under sommaren. Vilket jag i sin tur ser som ännu ett styrkebevis.
Och i morgon är det alltså dags för ytterligare en testkörning av "maskinen". Tredje matchen på åtta dagar är en svår match. Forward borta, på en regnsjuk och redan från början usel skapelse till plan. Detta med en trupp som är ganska sliten efter hårt matchande och där både en och två spelare förmodligen dras med småskavanker. Sirius går återigen in och ställer upp till match som skyhöga favoriter. Men grejen är att för varje match de vinner nu, desto mer tydlig blir känslan hos spelarna att man är ett vinnande lag. Ett självbekräftande system helt enkelt.
Och för varje seger man tar i rad, kommer förlusten - om eller när den väl kommer - spela mindre roll mentalt. Det kallas för vinnarmentalitet. Och den bär långt.
Nu är inte Forward några dunungar direkt. Det är ett bra lag trots den anskärmliga tabellplaceringen. Det är ett lag som skapar enormt mycket chanser och som har farlig spets i form av Herish Kuhi, som om han hade gjort mål på minst hälften av sina frilägen hade toppat skytteligan ordentligt vid det här laget. Men vi kan nog också räkna med att Forward är minst lika slitet som Sirius. Viktige ytterbacken Björndahl skadades förra omgången och ytterligare spelare dras med skavanker, och truppen är tunn.
I Sirius finns varken Ernesto, Johan P eller Fredrik med i truppen. Däremot är Mani och Oscar Z tillbaka i truppen. Det kommer ge träanrduon en mängd intressanta valmöjligheter. Man ska välja högerback. Och det valet kommer att vara avgörande för mittfältet. Jag tror nog att de är frestade att spela Söderbring som högerback och Blomman som defensiv fältare från start - om de nu vågar starta med två spelare som potentiellt sett kan komma att behöva gå ut innan halvtid. Mellan de tre mittbackarna känns det också hugget som stucket. Både Oscar och Fernis har positiva kurvor, medan Elias kurva verkar peka lite nedåt. Frågan är var dessa kurvor möts.
Vidare så har man att välja mellan Sunday och Emir på topp och Mani på eller av planen från start. Min gissning är att man vill fortsätta göra så få förändringar som möjligt. Men jag vet inte. Jag har inte lyckats ta mig till Löten och spana den här veckan. Därför har jag inte heller mycket till matchanalys att komma med heller. Sirius kommer att vara favoriter till att ta över mittfältet. Forward har ju också tappat en för dem oerhört viktig spelare som Klingberg, som gick till Degen under uppehållet. Och man saknar Björndahl. Det är två viktiga innebandyfrippor mindre det. Det enda som bekymrar mig liiite är vem som ska göra målen. Sunday har onekligen en bit kvar till formen - vilket är okej om man är 19 - och Emir har en bit kvar till jämnheten på den här nivån. Lika bra att fortsätta göra mål på fasta alltså - och hålla tätt bakåt. Sirius idag kan vinna så också. Jag har sett det själv.
Eller läge att ta fram maskinen.
Det var exakt vad Sirius gjorde, och det är exakt det som gör att jag ser an mot resten av säsongen med viss tillförsikt. För Sirius var inte särskilt bra i torsdags. Länge såg matchen ut precis som jag är övertygad om att ÖFK hade pratat om på genomgången. Lågt, ultralågt matchtempo, mycket frisparkar, trångt på mitten och en övervikt i hörnstatistiken för gästerna.
Ändå var jag egentligen aldrig ens orolig. Trots att exempelvis en klippa som Elias gick bort sig vid flera tillfällen så kändes det 100 % tryggt. Sirius agerade som ett lag som vet att man är bättre och som vet att det kommer att ge utdelning så småningom. Och jag kan inte tänka mig något mer tacksamt lag än ÖFK att testa de egenskaperna mot, för något så genommenlöst har jag nog sällan skådat på Studenternas.
Nu blev det två klassmål som avgjorde. En frispark från Blomman inskruvad i fel hörn för målvakten, och en volleykanon i nättaket från Petter. Men det kunde ha blivit fler mål. Kango sköt i ribban och Petter i stolpen. Och under de femminutersperioder som Sirius la i den högre växeln var klasskillnaden total. Och under resten av matchen - total kontroll.
Även om inte alla håller med. Så här skriver åtminstone för dagen mediokre mittbacken Erik Löfgren om matchen på www.fotbollz.se:
"Nu blev det bara ännu en av de där hedersamma jävla förlusterna som måste vara bland det värsta livet kan utsätta en för. Jag blir hellre utspelad av ett mycket bättre lag och torskar stort. Att känna att man är nära, och att man nästan lika gärna kunde stått som vinnare, och ändå förlora..."
Man känner helt klart för att ta fram sitt norrländsk-svenska lexikon och slå upp ordet "hedersam". Men vem är jag att slå in spikar i jämtarnas självförnekelseprojekt. Jag är så nöjd som det är. Just i torsdags var en seger med 2-0 i en riktigt tråkig match och där Siriusspelarna är lite småtjuriga efter matchen exakt det besked jag ville ha. Jag ville se ett Sirius som bara hämtar och slår in de där "lätta poängen" i kassan och sedan tuffar på mot nästa match.
Och jag ville se en sak till. Jag vill se Blomman ta klivet upp på mittfältet. Och när Ernesto byttes ut med skadekänningar redan i den 37:e minuten (det är lite så vi jobbar i Sirius - minst ett byte redan i första halvlek) blev jag drömhörd. Söderbring in på högerbacken och Blomman in på mitten och Gallo upp ett hack i banan.
Och så vill jag att det alltid ska se ut hädanefter. Blomman är mer eller mindre facit i allt han tar sig för. Det är uppenbart att han ännu inte orkar fullt ut, och att han försöker sig på val som han inte kan backa upp fullt ut heller. Han var långt ifrån felfri, men ändå bäst på plan.
Ernesto förresten. Två minuter innan målet kunde hela Uppsala se en gamnackad portugis som singnalerade för byte. Sedan fick Sirius frisparken - som för övrigt Ernesto försökte lägga vantarna på. Och det blev mål. Och då var bytet redo. Men då var det kul med fotboll igen, tyckte Ernesto och ville inte alls byta. Märkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.
Men en sak vet jag hur jag tänker tolka. I vintras fattades en del beslut som var rätt kontroversiella i det lilla. Man valde att satsa på Blomman, Söderbring och Bylle. Man valde att fokusera på att lägga grunden till ett fungerande försvarsspel. Man valde att ta krafttag med den fysiska biten hos spelarna. Det är de bitarna som började falla på plats redan innan sommaruppehållet, och det är de bitarna vi förhoppningsvis kan skörda frukten av i oktober.
Man kan antingen välja att tro på den typen av förklaringar, eller så kan man välja att tro på förklaringsmodeller som "Super-Bo-effekten". Alltså den effekt som man får på en spelargrupps prestationer genom att hyra in någon utifrån med oklara arbetsuppgifter och ännu mer oklar roll i gruppen. Personligen tenderar jag att se de senaste omgångarnas framgångar som uppnådda trots all turbulens under sommaren. Vilket jag i sin tur ser som ännu ett styrkebevis.
Och i morgon är det alltså dags för ytterligare en testkörning av "maskinen". Tredje matchen på åtta dagar är en svår match. Forward borta, på en regnsjuk och redan från början usel skapelse till plan. Detta med en trupp som är ganska sliten efter hårt matchande och där både en och två spelare förmodligen dras med småskavanker. Sirius går återigen in och ställer upp till match som skyhöga favoriter. Men grejen är att för varje match de vinner nu, desto mer tydlig blir känslan hos spelarna att man är ett vinnande lag. Ett självbekräftande system helt enkelt.
Och för varje seger man tar i rad, kommer förlusten - om eller när den väl kommer - spela mindre roll mentalt. Det kallas för vinnarmentalitet. Och den bär långt.
Nu är inte Forward några dunungar direkt. Det är ett bra lag trots den anskärmliga tabellplaceringen. Det är ett lag som skapar enormt mycket chanser och som har farlig spets i form av Herish Kuhi, som om han hade gjort mål på minst hälften av sina frilägen hade toppat skytteligan ordentligt vid det här laget. Men vi kan nog också räkna med att Forward är minst lika slitet som Sirius. Viktige ytterbacken Björndahl skadades förra omgången och ytterligare spelare dras med skavanker, och truppen är tunn.
I Sirius finns varken Ernesto, Johan P eller Fredrik med i truppen. Däremot är Mani och Oscar Z tillbaka i truppen. Det kommer ge träanrduon en mängd intressanta valmöjligheter. Man ska välja högerback. Och det valet kommer att vara avgörande för mittfältet. Jag tror nog att de är frestade att spela Söderbring som högerback och Blomman som defensiv fältare från start - om de nu vågar starta med två spelare som potentiellt sett kan komma att behöva gå ut innan halvtid. Mellan de tre mittbackarna känns det också hugget som stucket. Både Oscar och Fernis har positiva kurvor, medan Elias kurva verkar peka lite nedåt. Frågan är var dessa kurvor möts.
Vidare så har man att välja mellan Sunday och Emir på topp och Mani på eller av planen från start. Min gissning är att man vill fortsätta göra så få förändringar som möjligt. Men jag vet inte. Jag har inte lyckats ta mig till Löten och spana den här veckan. Därför har jag inte heller mycket till matchanalys att komma med heller. Sirius kommer att vara favoriter till att ta över mittfältet. Forward har ju också tappat en för dem oerhört viktig spelare som Klingberg, som gick till Degen under uppehållet. Och man saknar Björndahl. Det är två viktiga innebandyfrippor mindre det. Det enda som bekymrar mig liiite är vem som ska göra målen. Sunday har onekligen en bit kvar till formen - vilket är okej om man är 19 - och Emir har en bit kvar till jämnheten på den här nivån. Lika bra att fortsätta göra mål på fasta alltså - och hålla tätt bakåt. Sirius idag kan vinna så också. Jag har sett det själv.
18 augusti 2010
Den "lätta" omgången
Två höstomgångar har spelats. En toppkvintett har utkristalliserats bestående av Hammarby TFF, Västerås SK, Umeå FC, Sirius och Vasalund. I den kvintetten har jag fortsatt svårt att tro på Vasalund. De känns som de tunnaste och mest sårbara av topplagen. Och de har inlett hösten direkt svagt med två raka förluster mot nedflyttningskandidaterna Gröndal och Carlstad United. Nu har de återigen en svår match mot Valsta Syrianska i kväll. Jag tror att den matchen slutar 1-1, och att Vasalund gradvis kommer segla neråt i tabellen.
Kampen om de två första platserna står mellan resterande kvartett. Och den kommande veckoomgången som spelas idag och i morgon känns oerhört intressant, och toppkvartettens insatser anser jag kommer att säga väldigt mycket om hur säsongen kommer att gå.
Hur tänker jag då?
Jo, alla dessa fyra lag har haft en eller två på pappret riktigt tuffa matcher i omstarten. Man har gjort varierande resultat, och på vissa av lagen har pressen ökat - Umeås enda poäng på två matcher är förstås en besvikelse. Sirius till exempel har å andra sidan precis skrynklat sig ur den bökiga sits man satte sig i i våras och jagat in poäng på samtliga topplag och är nu med i striden. Och det intressanta är att nu ställs alla fyra topplagen inför en veckomatch mot på pappret klent motstånd. Matcher som man bara ska vinna. Samtidigt har alla lagen, utom möjligtvis VSK som möter Carlstad borta på måndag, riktigt tuffa matcher i helgen.
Umeå möter det kanske allra sämsta laget i serien, Boden, borta. Norrlandsderby, visst, men efter Umeås knackiga inledning är en vinst mot bottenlaget ett måste. VSK möter Gröndal hemma. Gröndal är visserligen tillsammans med Sirius det enda laget som tagit full pott i omstarten, men vill VSK konkurrera om seriesegern är naturligtvis en seger mot ett lag som Gröndal hemma ett måste. Hammarby TFF möter underpresterande mittenlaget Arameiska/Syrianska hemma på Söderstadion och ska naturligtvis bara vinna. Och det samma gäller förstås Sirius osm möter nedflyttningskandidaten ÖStersunds FK hemma.
Spelbolagen är tydliga. Samtliga dessa fyra lag är storfavoriter att vinna sina "mellanmatcher". Utmaningen blir att gå in i dessa matcher med korrekt fokus. Och det är inte så jäkla lätt. Det blir matcher där topplagen måste göra allting själva (utom möjligen Umeå - Boden verkar ha lite dålig kläm på det där med att utnyttja fördelen av att det alltid är lättare att försvara sig än att anfalla.). Det blir matcher där spelarna, som i många fall är relativt orutinerade, måste gå in och göra jobbet mot ett lag de "vet" att de bara ska slå. Många, många, många betydligt bättre lag än dessa fyra har stupat på liknande matcher. Och förmågan och hantera dem anser jag kommer peka i riktningen mot säsongsslutet. Det kommer nämligen att komma fler "lätta" matcher där trepoängaren redan ingår i slutkalkylen.
För Sirius del är jag förstås extra orolig. Det är kroniskt, förvisso. Men Sirius är laget som nu jagat sig ikapp via två mycket meriterande segrar mot på pappret svårt motstånd. Och på söndag åker man till Örebro för att möta Forward på en av seriens absolut sämsta planer. Forward som börjat riktigt bra i höst och som är ett riktigt svårspelat lag på sin hemmaplan. Dessutom har man en knapp handfull skadade och avstängda spelare och jag är säker på att tanken att "det är ju i alla fall bättre att ha den här situationen mot ÖFK hemma än på Söderstdion" smyger sig på i det undermedvetna hos en och annan.
Det blir lite av Brännans elddop. I det prognostiserade ösregnet i morgon vill jag se ett Sirius som bara trummar på och plöjer ner jämtarna i matchen. Vid vinst har Sirius tre matcher i rad med segrar, vilket inte har hänt på ett par år. Då är Sirius helt plötsligt ett vinnande lag. Vid förlust är risken stor att luften går ur lite. Vidare är risken stor att de tre konkurrenterna lägger ytterligare marginal ner till Sirius, och effekten blir då lite den som hos en cyklist i en Tour de France-etapp just segat sig i kapp täten på väg uppför ett berg för att sedan slappna av lite, lite och då bli frånåkt igen. I cykling kommer man nästan aldrig tillbaka i sådant läge. Det är riktigt svårt i fotboll också.
Därför.
Är.
Matchen.
I.
Morgon.
Så.
Vansinnigt.
Viktig!
Spekulation kring laget.
Det blir förstås förändringar igen. Oscar och Mani är båda avstängda och lätt skadade. Jag kan inte tänka mig att P kommer att vara redo för spel. Tighe Dombrowski spelade med stukning ett par matcher. Han satte liksom i en bettskena och körde. Men det är han det. P spelar inte i morgon. Och där har vi det största avbräcket.
Å andra sidan är det Sundays stora chans! Dessutom är Emir klar för spel och kan därmed vara ett seriöst alternativ som inhoppare.
I andra lagdelar finns det problem av angenämare art. Både Söderbring och Blomman visade att de är fullgoda alterbativ på högerbacken. I alla fall i 65 minuter... Jag tror i och för sig inte att någon av dem är redo för 90, men det öppnar i alla fall för alternativ där bak. I synnerhet som också Fernberg gjorde ett bra inhopp senast.
På mittfältet finns också ett gäng alternativ. Fredrik O är förmodligen fortfarande borta eftersom han har varit sjuk i veckan. Kanske är Ernesto också borta. Men St Cyr, Gallo och Ian kan spela. Säkert också Erik Z, även om han har en bit kvar till formen. Och vill man ha fler alternativ kan man flytta upp Blomman ett snäpp. Personligen är det lite en favorit. Jag tror i och för sig att det är för tidigt eftersom Blomman knappast kan spela mycket mer än timmen, men om man flyttar upp Blomman på defensiva mitten bredvid St Cyr så gör man det möjligt att få Gallo en bit i banan. Och DET vore intressant!
Men om jag ska gissa elva så tror jag att man väljer att göra så få förändringar som möjligt inför denna den sextonde matchen i rad i år (!) med olika mittfältsuppställningar. Jag tror så här:
Bylle
Blomman - Elias - Fernberg - Haisem
St Cyr - Ian - Gallo
Kango - Sunday - Petter
Idag har jag inte heller riktigt tid att analysera ÖFK, därför känns det fel att komma med utförliga "nycklar till seger". Inför den här matchen tror jag dock att oavsett det faktum att ÖFK faktiskt är farliga framåt på bland annat fasta samt genom Ante Björkebaum som är en riktigt bra spelare, så handlar segerreceptet väldigt mycket om Sirius egen prestation. Men det har jag ju redan varit inne på...
Ses i morgon! Ikväll håller jag tummarna för frmför allt Boden och Gröndal!
Kampen om de två första platserna står mellan resterande kvartett. Och den kommande veckoomgången som spelas idag och i morgon känns oerhört intressant, och toppkvartettens insatser anser jag kommer att säga väldigt mycket om hur säsongen kommer att gå.
Hur tänker jag då?
Jo, alla dessa fyra lag har haft en eller två på pappret riktigt tuffa matcher i omstarten. Man har gjort varierande resultat, och på vissa av lagen har pressen ökat - Umeås enda poäng på två matcher är förstås en besvikelse. Sirius till exempel har å andra sidan precis skrynklat sig ur den bökiga sits man satte sig i i våras och jagat in poäng på samtliga topplag och är nu med i striden. Och det intressanta är att nu ställs alla fyra topplagen inför en veckomatch mot på pappret klent motstånd. Matcher som man bara ska vinna. Samtidigt har alla lagen, utom möjligtvis VSK som möter Carlstad borta på måndag, riktigt tuffa matcher i helgen.
Umeå möter det kanske allra sämsta laget i serien, Boden, borta. Norrlandsderby, visst, men efter Umeås knackiga inledning är en vinst mot bottenlaget ett måste. VSK möter Gröndal hemma. Gröndal är visserligen tillsammans med Sirius det enda laget som tagit full pott i omstarten, men vill VSK konkurrera om seriesegern är naturligtvis en seger mot ett lag som Gröndal hemma ett måste. Hammarby TFF möter underpresterande mittenlaget Arameiska/Syrianska hemma på Söderstadion och ska naturligtvis bara vinna. Och det samma gäller förstås Sirius osm möter nedflyttningskandidaten ÖStersunds FK hemma.
Spelbolagen är tydliga. Samtliga dessa fyra lag är storfavoriter att vinna sina "mellanmatcher". Utmaningen blir att gå in i dessa matcher med korrekt fokus. Och det är inte så jäkla lätt. Det blir matcher där topplagen måste göra allting själva (utom möjligen Umeå - Boden verkar ha lite dålig kläm på det där med att utnyttja fördelen av att det alltid är lättare att försvara sig än att anfalla.). Det blir matcher där spelarna, som i många fall är relativt orutinerade, måste gå in och göra jobbet mot ett lag de "vet" att de bara ska slå. Många, många, många betydligt bättre lag än dessa fyra har stupat på liknande matcher. Och förmågan och hantera dem anser jag kommer peka i riktningen mot säsongsslutet. Det kommer nämligen att komma fler "lätta" matcher där trepoängaren redan ingår i slutkalkylen.
För Sirius del är jag förstås extra orolig. Det är kroniskt, förvisso. Men Sirius är laget som nu jagat sig ikapp via två mycket meriterande segrar mot på pappret svårt motstånd. Och på söndag åker man till Örebro för att möta Forward på en av seriens absolut sämsta planer. Forward som börjat riktigt bra i höst och som är ett riktigt svårspelat lag på sin hemmaplan. Dessutom har man en knapp handfull skadade och avstängda spelare och jag är säker på att tanken att "det är ju i alla fall bättre att ha den här situationen mot ÖFK hemma än på Söderstdion" smyger sig på i det undermedvetna hos en och annan.
Det blir lite av Brännans elddop. I det prognostiserade ösregnet i morgon vill jag se ett Sirius som bara trummar på och plöjer ner jämtarna i matchen. Vid vinst har Sirius tre matcher i rad med segrar, vilket inte har hänt på ett par år. Då är Sirius helt plötsligt ett vinnande lag. Vid förlust är risken stor att luften går ur lite. Vidare är risken stor att de tre konkurrenterna lägger ytterligare marginal ner till Sirius, och effekten blir då lite den som hos en cyklist i en Tour de France-etapp just segat sig i kapp täten på väg uppför ett berg för att sedan slappna av lite, lite och då bli frånåkt igen. I cykling kommer man nästan aldrig tillbaka i sådant läge. Det är riktigt svårt i fotboll också.
Därför.
Är.
Matchen.
I.
Morgon.
Så.
Vansinnigt.
Viktig!
Spekulation kring laget.
Det blir förstås förändringar igen. Oscar och Mani är båda avstängda och lätt skadade. Jag kan inte tänka mig att P kommer att vara redo för spel. Tighe Dombrowski spelade med stukning ett par matcher. Han satte liksom i en bettskena och körde. Men det är han det. P spelar inte i morgon. Och där har vi det största avbräcket.
Å andra sidan är det Sundays stora chans! Dessutom är Emir klar för spel och kan därmed vara ett seriöst alternativ som inhoppare.
I andra lagdelar finns det problem av angenämare art. Både Söderbring och Blomman visade att de är fullgoda alterbativ på högerbacken. I alla fall i 65 minuter... Jag tror i och för sig inte att någon av dem är redo för 90, men det öppnar i alla fall för alternativ där bak. I synnerhet som också Fernberg gjorde ett bra inhopp senast.
På mittfältet finns också ett gäng alternativ. Fredrik O är förmodligen fortfarande borta eftersom han har varit sjuk i veckan. Kanske är Ernesto också borta. Men St Cyr, Gallo och Ian kan spela. Säkert också Erik Z, även om han har en bit kvar till formen. Och vill man ha fler alternativ kan man flytta upp Blomman ett snäpp. Personligen är det lite en favorit. Jag tror i och för sig att det är för tidigt eftersom Blomman knappast kan spela mycket mer än timmen, men om man flyttar upp Blomman på defensiva mitten bredvid St Cyr så gör man det möjligt att få Gallo en bit i banan. Och DET vore intressant!
Men om jag ska gissa elva så tror jag att man väljer att göra så få förändringar som möjligt inför denna den sextonde matchen i rad i år (!) med olika mittfältsuppställningar. Jag tror så här:
Bylle
Blomman - Elias - Fernberg - Haisem
St Cyr - Ian - Gallo
Kango - Sunday - Petter
Idag har jag inte heller riktigt tid att analysera ÖFK, därför känns det fel att komma med utförliga "nycklar till seger". Inför den här matchen tror jag dock att oavsett det faktum att ÖFK faktiskt är farliga framåt på bland annat fasta samt genom Ante Björkebaum som är en riktigt bra spelare, så handlar segerreceptet väldigt mycket om Sirius egen prestation. Men det har jag ju redan varit inne på...
Ses i morgon! Ikväll håller jag tummarna för frmför allt Boden och Gröndal!
16 augusti 2010
Stabila tre poäng
Sirius gjorde ungefär vad man skulle igår och fick välmotiverade och välmeriterande tre poäng med sig hem till Uppsala från det tuffa bortamötet med Västeråssyrianerna Kerburan. Välmotiverade eftersom Sirius över 94 minuter spelad fotboll var det bättre och mer homogena laget. Välmeriterande eftersom Kerburan är ett av seriens starkaste hemmalag.
På förhand hade jag tippat att vi skulle få se en relativt jämn match mellan ett bollrullande Sirius och ett vasst omställningslag i Syrianska IF Kerburan. Det som jag haoppades skulle avgöra var att Sirius känns som ett stabilare och jämnare lag med betydligt högre lägstanivå, men kanske inte riktigt samma spets som hemmalaget. Känslan efter matchen var att det var ungefär det vi fick se också. Även om matchen som helhet höll betydligt lägre kvalitet än jag förväntat mig.
Brännan förklarade/försvarade det stundtals väldigt hattiga och slarviga spelet med bland annat det faktum att planen inte vattnats före match och att Umbros bollar är sträva och vobbliga. Åååkej, tänker jag samtidigt som jag konstaterar att sådant med skillnad på olika bollfabrikats inverkan på matchkvaliteten har jag ingen koll på. Alls. Men om nu en bangolfspelare kan ha med sig förtio olika bollar till en runda, så visst...
Själv tyckte jag att jag såg något delvis annat, nämligen två lag som inledningsvis var lite väl nojiga att göra bort sig. Syrianska hade en fruktansvärt övertydlig spelidé som gick ut på att hitta yttermittfältare tidigt och sedan spela in bollar i straffområdet på inrusande Mete och Draganov så fort som möjligt. Det är ingen dum idé eftersom båda dessa, men i synnerhet Mete, är riktigt bra anfallare. Men för att taktiken ska funka fullt ut så kräver det också en enorm kvalitet på bollarna in i boxen. Där brast det för Syrianska allt som oftast.
Innermittfältet var mer eller mindre helt lämnat till Siriustrion Mani, Gallo, St Cyr. Mycket beronde på att Syrianskastjärnan Barlay donerade bort bollar frikostigt och sedan inte gjorde sitt defensiva jobb ordentligt. Dock lyckades Sirius förvånansvärt illa med att utnyttja exakt de ytor man hoppats få och exakt de ytor där man normalt är som bäst - de mellan mittfält och försvar. Alltsom oftast var det dåliga mottagningar och lama passningar och omställningslägena rann ut i sanden. Första halvlek var helt enkelt rätt dålig, med många felpass och extremt få heta chanser åt något håll.
Med undantag för tre-fyra heta slutminuter där huvudpersonerna hette Oscar Zettergren, Mattias Mete och Johan Pettersson. Efter tre slarviga bollhanteringar på mittplan från Sirius sida skapade nämligen denne Mete tre riktigt jobbiga situationer för Siriusförsvaret. Först vände han raskt bort Oscar Z i mittcirkeln och var på väg mot ett friläge. Situationen tvingade Oscar att dra ner Mete med en självklar varning som följd. Direkt efter frisparken kontrade Sirius, men slarvade och Mete kunde ställa om helt fri mot Bylle i Siriusmålet. Oscar igen redde dock ut situationen genom att blockera Metes avslut när Syrianskaanfallaren tvekade lite för länge. Och bara en minut senare var det dags igen. Bolltapp från Sirius och Mete och Draganov kom två mot en. Den här gången valde Mete att söka en sopren Draganov i straffområdet. Ett lååångt ben från Oscar Z avstyrde dock situationen.
Men mer än så. Oscars sena och avgörande brytning startade en Siriuskontring. Bollen gick till Blomman som raskt hittade Gallo, som i sin tur hittade ut till Kango på kanten med en precis boll. Kango slår in den i straffområdet på ett tillslag och väl där inne kan Johan Pettersson i helt fritt läge stöta in ledningsmålet. En omställning på kanske tio sekunder från straffområde till straffområde. Drillo hade varit stolt.
Därmed kunde alltså Sirius gå till halvtidsvila i ledning. Målet inprickat i 44:e minuten, och dessutom i en period som var Syrianskas bästa i matchen och där man höll på att få utdelning för sin taktiska spelplan. Dubbelt tungt för hemmalaget alltså, som hade behövt ledningen för att kunna hota på allvar i den här matchen.
Men tungt också för Sirius som redan innan halvtid tvingades göra två byten. Först Mani Tourang vars baksida sprang läck i 38:e (Ian in) och sedan Oscar Z som drog på sig en baksida i samband med rensingen och tvingades stanna kvar i omklädningsrummet när andra halvlek drog igång (Fernberg in).
I andra halvlek besannades också teorin att Syrianska är ett oskickligt lag i underläge. 45 minuter är lång tid att jaga kvittering på, men redan från start började hemmaspelarna tappa sina positioner och jaga egna lägen i stället för att metodiskt arbeta på samma sätt som i första. Det blev trångt om saligheten på mitten och Sirius bjöds på ännu större ytor att spela på. Just en sådan yta avgjorde matchen i mitten på halvleken. Ett riktigt mönsteranfall avslutades med att Patrik St Cyr hittade en snygg (men löjligt enkel) genomskärning till Kango. Fri med Keita drog han på ganska rätt på målisen, som dock inte kunde hålla bollen. Sakta rullade den mot målet och Syrianskabacken kom sekunden för sent för att freda målet. Domare Svahn var osäker på om bollen varit inne, men linjemannen var säker på sin sak och vinkade mål. Inga större protester från Syrianskaspelarna faktiskt, trots att flera röster i Siriusklacken som stod mitt framför situationen sa att bollen nog knappast var inne. Det må vara hur som helst med den saken. Mål dömdes och Sirius ledde med 2-0.
I det läget av matchen kändes en tvåmålsledning hur säker som helst. Frågan man ställde sig var snarare om inte Sirius ändå skulle lyckas göra de där fem målen som krävdes för att gå om Umeå. I synnerhet eftersom Syrianska var fruktansvärt oheta i avsluten. Mete missade mål med en nick i fantastiskt läge, Muqdisi (inbytt i stället för en tam Draganov) lyckades med bedriften att bredsida bollen över öppet mål från fem meter och Mete sumpade ett jätteläge framför Bylle tack vare en för dålig förstatouch (och helvbrysk behandling av Elias).
Men när Sirius just skulle börja skörda tre mot två-lägen hände det som inte fick hända. Johan Pettersson stukade foten och tvingades rulla av planen med nästan 20 minuter kvar. Eftersom Sirius då gjort sina tre byten fick man avsluta matchen med 10 man. Syrianska bytte då också in Sallanto, och därmed fick man in ytterligare en spelare som kan skapa chanser för egen maskin (det är fortfarande ett mysterium för mig att han börjar på bänken - visst, han har uppenbara svagheter, men inte mycket mer än andra i det laget. Istället har han en spetskompetens som Syrianska verkligen behöver.)
Sirius klarade dock den situationen riktigt bra trots att man föll på tok för långt ner i banan utan sin anfallare. Syrianska lassade mest in inlägg i straffområdet och Bylle och hans försvar hade faktiskt inga som helst problem att stå där och skicka bort bollarna. Tacksamt. Istället för reducering var Kango dessutom nära att sätta trean när han Kurre Hamrinade sig genom Syrianskas lätt dementa försvar, men valde en obegriplig pass istället för eget avslut.
Sirius vann dock till slut tämligen rättvist, men det var inte efter någon fantastisk insats och det var inte med stil och finess. Det var helt enkelt en fråga om högre lägstanivå och bra koll på Syrianskas få men vassa vapen. Vid tre-fyra tillfällen visade man dessutom upp en klass som inte många andra lag i serien besitter, och vid två av dessa gjorde man också mål. Det räcker när dessutom försvarsspelet är så pass stabilt som igår.
Om man ska vara kritisk så får man konstatera att en hel del spelare misslyckades med sina uppgifter i framför allt första halvlek. Syrianskas farligaste spelare fick ofta alldeles för mycket utrymme att agera på och Mani och Kango agerade stundtals lite väl naivt när de fick bollen samtidigt som Gallo var blek i första. Därmed blev Johan P ofta helt isolerad på topp. Och då är Sirius också rätt uddlöst.
De stora glädjeämnena igår var att vi kunde konstatera dels att Bylle i målet är säkerheten själv. Han har förbättrat sitt tidigare svaga luftspel något enormt och tillsammans med det redan utmärkta närspelet innebär det nu att jag håller Bylle som en av seriens absolut bästa målvakter, vilket också kolumnen för insläppta mål i tabellen bekräftar. Det känns oerhört tryggt! Vidare är det ju en gåva att ha fått tillbaka Blomman i spel. Nu har vi bara sett honom som högerback, men han kan användas även i mittförsvaret och som defensiv mittfältare. Han är alldeles för bra för den här serien, och det är bara att bocka och tacka för att han är tillbaka. Och jag känner mig faktiskt ganska säker på att om han hade varit hel i fjol hade vi spelat kvar i Superettan. Så bra är han.
Dessutom måste man naturligt framhålla Kangos insats. Han var riktigt bra mot Västerås hemma och var inblandad i båda målen då. Nu gjorde han ett själv och spelade fram till det andra. En matchavgörande insats som gav honom ett välförtjänt pris som matchens lirare. och killen är bara 18 år! Kangos stora tillgång är ett utmärkt psyke och en verklig vilja att hela tiden förbättra sig. Han är snabb och teknisk, men behöver förbättra många delar i spelet - framför allt det defensiva - och måste naturligtvis skaffa sig mer rutin. Men vilken talang Sirius ändå fått fram där! Igår gjorde han sitt första mål i seriespel för Sirius. Men det kommer fler...
Man skulle kunna nämna fler. St Cyr har hittat en ny nivå i sitt offensiva spel (vilket dock går ut över de defensiva uppgifterna ibland), Haisem håller en såpass hög och jämn nivå att man ofta glömmer bort att ens nämna det eftersom man tar det för givet numera. Johan Pettersson har fått mycket kritik, men han är oerhört viktig för Sirius. Han gör inte bara de viktiga målen, utan han är också väldigt viktig i defensiven. Inte minst på defensiva fasta. Och att han nu förmodligen kommer att vara borta ett gäng matcher är ett stort problem för Sirius eftersom man är tunnt bestyckade framåt.
Men det som jag framför allt vill framhålla från den här matchen. Och det som ger hopp om en trevlig höst är Sirius bredd, och den nya tryggheten i uppträdandet. Igår tvingades Sirius till tre relativt tidiga byten varav bara ett var förutsett (Blomman förväntades orka som bäst i 70 minuter). Alla de spelare som kommer in gör dock insatser som är i princip på samma nivå som den de ersatte. Och kvar på bänken satt spelare som Sunday och Moses som är sådana som kan förändra en matchbild på egen hand. Det lovar gott för framtiden.
Nu väntar en match hemma mot Östersund på torsdag. Sirius förlorade bortamötet med 1-0 efter att ha fått ett "englandsmål" bortdömt (skott i ribban som studsade ner innanför mållinjen och sedan ut). ÖFK har inlett hösten med två uddamålsförluster och kommer till Studenternas som stora underdogs. Här ser jag en vis fara. ÖFK kämpar om nödvändiga poäng i botten och kommer sälja sig myckt dyrt, samtidigt som Sirius kommer att ses som storfavoriter. Sirius får absolut inte se torsdagsmatchen som en lite enklare andhämntningsuppgift efter två riktigt tuffa matcher. Det finns inga vilopunkter under hösten.
Det har börjat bra, och det ser bra ut. Sirius har fyra poäng upp till kvalplatsen (VSK) och sju poäng upp till Bajenkidsen. Det är helt och hållet inom det möjligas ram, men kom ihåg att Sirius måste ta poäng i två matcher fler än både VSK och HTFF - om man också vinner bortamatchen på Söderstadion - mäktar med på resterande 11 omgångar. Det är en väldigt tuff uppgift hur man än vänder och vrider på det.
På förhand hade jag tippat att vi skulle få se en relativt jämn match mellan ett bollrullande Sirius och ett vasst omställningslag i Syrianska IF Kerburan. Det som jag haoppades skulle avgöra var att Sirius känns som ett stabilare och jämnare lag med betydligt högre lägstanivå, men kanske inte riktigt samma spets som hemmalaget. Känslan efter matchen var att det var ungefär det vi fick se också. Även om matchen som helhet höll betydligt lägre kvalitet än jag förväntat mig.
Brännan förklarade/försvarade det stundtals väldigt hattiga och slarviga spelet med bland annat det faktum att planen inte vattnats före match och att Umbros bollar är sträva och vobbliga. Åååkej, tänker jag samtidigt som jag konstaterar att sådant med skillnad på olika bollfabrikats inverkan på matchkvaliteten har jag ingen koll på. Alls. Men om nu en bangolfspelare kan ha med sig förtio olika bollar till en runda, så visst...
Själv tyckte jag att jag såg något delvis annat, nämligen två lag som inledningsvis var lite väl nojiga att göra bort sig. Syrianska hade en fruktansvärt övertydlig spelidé som gick ut på att hitta yttermittfältare tidigt och sedan spela in bollar i straffområdet på inrusande Mete och Draganov så fort som möjligt. Det är ingen dum idé eftersom båda dessa, men i synnerhet Mete, är riktigt bra anfallare. Men för att taktiken ska funka fullt ut så kräver det också en enorm kvalitet på bollarna in i boxen. Där brast det för Syrianska allt som oftast.
Innermittfältet var mer eller mindre helt lämnat till Siriustrion Mani, Gallo, St Cyr. Mycket beronde på att Syrianskastjärnan Barlay donerade bort bollar frikostigt och sedan inte gjorde sitt defensiva jobb ordentligt. Dock lyckades Sirius förvånansvärt illa med att utnyttja exakt de ytor man hoppats få och exakt de ytor där man normalt är som bäst - de mellan mittfält och försvar. Alltsom oftast var det dåliga mottagningar och lama passningar och omställningslägena rann ut i sanden. Första halvlek var helt enkelt rätt dålig, med många felpass och extremt få heta chanser åt något håll.
Med undantag för tre-fyra heta slutminuter där huvudpersonerna hette Oscar Zettergren, Mattias Mete och Johan Pettersson. Efter tre slarviga bollhanteringar på mittplan från Sirius sida skapade nämligen denne Mete tre riktigt jobbiga situationer för Siriusförsvaret. Först vände han raskt bort Oscar Z i mittcirkeln och var på väg mot ett friläge. Situationen tvingade Oscar att dra ner Mete med en självklar varning som följd. Direkt efter frisparken kontrade Sirius, men slarvade och Mete kunde ställa om helt fri mot Bylle i Siriusmålet. Oscar igen redde dock ut situationen genom att blockera Metes avslut när Syrianskaanfallaren tvekade lite för länge. Och bara en minut senare var det dags igen. Bolltapp från Sirius och Mete och Draganov kom två mot en. Den här gången valde Mete att söka en sopren Draganov i straffområdet. Ett lååångt ben från Oscar Z avstyrde dock situationen.
Men mer än så. Oscars sena och avgörande brytning startade en Siriuskontring. Bollen gick till Blomman som raskt hittade Gallo, som i sin tur hittade ut till Kango på kanten med en precis boll. Kango slår in den i straffområdet på ett tillslag och väl där inne kan Johan Pettersson i helt fritt läge stöta in ledningsmålet. En omställning på kanske tio sekunder från straffområde till straffområde. Drillo hade varit stolt.
Därmed kunde alltså Sirius gå till halvtidsvila i ledning. Målet inprickat i 44:e minuten, och dessutom i en period som var Syrianskas bästa i matchen och där man höll på att få utdelning för sin taktiska spelplan. Dubbelt tungt för hemmalaget alltså, som hade behövt ledningen för att kunna hota på allvar i den här matchen.
Men tungt också för Sirius som redan innan halvtid tvingades göra två byten. Först Mani Tourang vars baksida sprang läck i 38:e (Ian in) och sedan Oscar Z som drog på sig en baksida i samband med rensingen och tvingades stanna kvar i omklädningsrummet när andra halvlek drog igång (Fernberg in).
I andra halvlek besannades också teorin att Syrianska är ett oskickligt lag i underläge. 45 minuter är lång tid att jaga kvittering på, men redan från start började hemmaspelarna tappa sina positioner och jaga egna lägen i stället för att metodiskt arbeta på samma sätt som i första. Det blev trångt om saligheten på mitten och Sirius bjöds på ännu större ytor att spela på. Just en sådan yta avgjorde matchen i mitten på halvleken. Ett riktigt mönsteranfall avslutades med att Patrik St Cyr hittade en snygg (men löjligt enkel) genomskärning till Kango. Fri med Keita drog han på ganska rätt på målisen, som dock inte kunde hålla bollen. Sakta rullade den mot målet och Syrianskabacken kom sekunden för sent för att freda målet. Domare Svahn var osäker på om bollen varit inne, men linjemannen var säker på sin sak och vinkade mål. Inga större protester från Syrianskaspelarna faktiskt, trots att flera röster i Siriusklacken som stod mitt framför situationen sa att bollen nog knappast var inne. Det må vara hur som helst med den saken. Mål dömdes och Sirius ledde med 2-0.
I det läget av matchen kändes en tvåmålsledning hur säker som helst. Frågan man ställde sig var snarare om inte Sirius ändå skulle lyckas göra de där fem målen som krävdes för att gå om Umeå. I synnerhet eftersom Syrianska var fruktansvärt oheta i avsluten. Mete missade mål med en nick i fantastiskt läge, Muqdisi (inbytt i stället för en tam Draganov) lyckades med bedriften att bredsida bollen över öppet mål från fem meter och Mete sumpade ett jätteläge framför Bylle tack vare en för dålig förstatouch (och helvbrysk behandling av Elias).
Men när Sirius just skulle börja skörda tre mot två-lägen hände det som inte fick hända. Johan Pettersson stukade foten och tvingades rulla av planen med nästan 20 minuter kvar. Eftersom Sirius då gjort sina tre byten fick man avsluta matchen med 10 man. Syrianska bytte då också in Sallanto, och därmed fick man in ytterligare en spelare som kan skapa chanser för egen maskin (det är fortfarande ett mysterium för mig att han börjar på bänken - visst, han har uppenbara svagheter, men inte mycket mer än andra i det laget. Istället har han en spetskompetens som Syrianska verkligen behöver.)
Sirius klarade dock den situationen riktigt bra trots att man föll på tok för långt ner i banan utan sin anfallare. Syrianska lassade mest in inlägg i straffområdet och Bylle och hans försvar hade faktiskt inga som helst problem att stå där och skicka bort bollarna. Tacksamt. Istället för reducering var Kango dessutom nära att sätta trean när han Kurre Hamrinade sig genom Syrianskas lätt dementa försvar, men valde en obegriplig pass istället för eget avslut.
Sirius vann dock till slut tämligen rättvist, men det var inte efter någon fantastisk insats och det var inte med stil och finess. Det var helt enkelt en fråga om högre lägstanivå och bra koll på Syrianskas få men vassa vapen. Vid tre-fyra tillfällen visade man dessutom upp en klass som inte många andra lag i serien besitter, och vid två av dessa gjorde man också mål. Det räcker när dessutom försvarsspelet är så pass stabilt som igår.
Om man ska vara kritisk så får man konstatera att en hel del spelare misslyckades med sina uppgifter i framför allt första halvlek. Syrianskas farligaste spelare fick ofta alldeles för mycket utrymme att agera på och Mani och Kango agerade stundtals lite väl naivt när de fick bollen samtidigt som Gallo var blek i första. Därmed blev Johan P ofta helt isolerad på topp. Och då är Sirius också rätt uddlöst.
De stora glädjeämnena igår var att vi kunde konstatera dels att Bylle i målet är säkerheten själv. Han har förbättrat sitt tidigare svaga luftspel något enormt och tillsammans med det redan utmärkta närspelet innebär det nu att jag håller Bylle som en av seriens absolut bästa målvakter, vilket också kolumnen för insläppta mål i tabellen bekräftar. Det känns oerhört tryggt! Vidare är det ju en gåva att ha fått tillbaka Blomman i spel. Nu har vi bara sett honom som högerback, men han kan användas även i mittförsvaret och som defensiv mittfältare. Han är alldeles för bra för den här serien, och det är bara att bocka och tacka för att han är tillbaka. Och jag känner mig faktiskt ganska säker på att om han hade varit hel i fjol hade vi spelat kvar i Superettan. Så bra är han.
Dessutom måste man naturligt framhålla Kangos insats. Han var riktigt bra mot Västerås hemma och var inblandad i båda målen då. Nu gjorde han ett själv och spelade fram till det andra. En matchavgörande insats som gav honom ett välförtjänt pris som matchens lirare. och killen är bara 18 år! Kangos stora tillgång är ett utmärkt psyke och en verklig vilja att hela tiden förbättra sig. Han är snabb och teknisk, men behöver förbättra många delar i spelet - framför allt det defensiva - och måste naturligtvis skaffa sig mer rutin. Men vilken talang Sirius ändå fått fram där! Igår gjorde han sitt första mål i seriespel för Sirius. Men det kommer fler...
Man skulle kunna nämna fler. St Cyr har hittat en ny nivå i sitt offensiva spel (vilket dock går ut över de defensiva uppgifterna ibland), Haisem håller en såpass hög och jämn nivå att man ofta glömmer bort att ens nämna det eftersom man tar det för givet numera. Johan Pettersson har fått mycket kritik, men han är oerhört viktig för Sirius. Han gör inte bara de viktiga målen, utan han är också väldigt viktig i defensiven. Inte minst på defensiva fasta. Och att han nu förmodligen kommer att vara borta ett gäng matcher är ett stort problem för Sirius eftersom man är tunnt bestyckade framåt.
Men det som jag framför allt vill framhålla från den här matchen. Och det som ger hopp om en trevlig höst är Sirius bredd, och den nya tryggheten i uppträdandet. Igår tvingades Sirius till tre relativt tidiga byten varav bara ett var förutsett (Blomman förväntades orka som bäst i 70 minuter). Alla de spelare som kommer in gör dock insatser som är i princip på samma nivå som den de ersatte. Och kvar på bänken satt spelare som Sunday och Moses som är sådana som kan förändra en matchbild på egen hand. Det lovar gott för framtiden.
Nu väntar en match hemma mot Östersund på torsdag. Sirius förlorade bortamötet med 1-0 efter att ha fått ett "englandsmål" bortdömt (skott i ribban som studsade ner innanför mållinjen och sedan ut). ÖFK har inlett hösten med två uddamålsförluster och kommer till Studenternas som stora underdogs. Här ser jag en vis fara. ÖFK kämpar om nödvändiga poäng i botten och kommer sälja sig myckt dyrt, samtidigt som Sirius kommer att ses som storfavoriter. Sirius får absolut inte se torsdagsmatchen som en lite enklare andhämntningsuppgift efter två riktigt tuffa matcher. Det finns inga vilopunkter under hösten.
Det har börjat bra, och det ser bra ut. Sirius har fyra poäng upp till kvalplatsen (VSK) och sju poäng upp till Bajenkidsen. Det är helt och hållet inom det möjligas ram, men kom ihåg att Sirius måste ta poäng i två matcher fler än både VSK och HTFF - om man också vinner bortamatchen på Söderstadion - mäktar med på resterande 11 omgångar. Det är en väldigt tuff uppgift hur man än vänder och vrider på det.
14 augusti 2010
Nästa måstematch - Kerburan borta
Ingen rast, ingen ro. I morgon är det dags för nästa svåra match på vägen mot Superettan. Vinsten mot VSK i måndags var som sagt var helt nödvändig för att jakten på topplagen ska kännas realistiskt. Men för att den vinsten ska vara något värd måste den naturligtvis följas upp med fortsatta segrar eftersom det fortfarande är nio poäng att ta in på Bajenkidsen och fyra poäng upp till kvalplatsen.
Och uppgiften i morgon är svår. Sirius hade problem att ta ens en poäng i hemmamötet i en märklig match, men lyckades få in 2-2 i slutminuterna. Sirius spelade dock rätt bra framför allt i andra halvlek och hade Syrianska i brygga, när domaren hittade en tveksam straff till gästerna. Borta på konstgräset i Västerås blir det dock andra förutsättningar, inte minst i form av underlaget.
Nu borde konstgräs vara något som gynnar Sirius i och med att man vill vara ett bollförande och snabbt spelande lag, vilket självklart gynnas av bra underlag. Dock har Sirius haft det jobbigt spelmässigt på konstgräs hittills i år, med tunga förluster mot bland annat Umeå och Östersund. Självklart har laget dock tränat på konstgräs hela veckan för att vara optimalt förberedda. Vidare har man under en relativt lugn träningsvecka fokuserat en hel del på fasta situationer. Det är inte så förvånande, i den avdelningen har Sirius fortfarande mycket oanvänt kapital att sätta sprätt på. Och det är förstås där som saknaden av Gurra från förra säsongen är som störst. Han gör ju sina fem-sex mål per säsong på fasta - ingen har kunnat plocka upp den manteln hittills i år. (Gurra har för övrigt också fått en fin start på sin utlåning till Trollen, med andra raka målet på lika många matcher igår. Valet av Trollhättan framstår mer och mer som ett riktigt val - inga risker, bara möjligheter - och massor med speltid och arbete på plan.)
För första gången i år har dessutom Sirius chansen - om man vill - att spela med samma mittfält som matchen innan. Ernesto, som tvingades till ett tidigt byte senast har gett klartecken för spel. Dock är det väl osäkert om tränarna väljer att chansa med honom i startelvan. En annan glädjande nyhet är också att Blommans fot verkar ha svarat bra på halvleken han spelade senast mot VSK, och även han är nog aktuell för start. Det innebär att Sirius har konkurrens om i stort sett alla platser, och oavsett hur man väljer att starta mot Kerburan kommer man att ha en för serien fantastisk bänk. Sirius bredd när man nu är kvitt skadeproblemen kommer onekligen att vara en tillgång i höst.
Hemmalaget är dock självklart inte ofarligt, och efter segern mot Umeå senast (säkrades först i 93:e minuten) känner man nog att man har någon form av häng på kvalplatsen. Under sommaruppehållet har man också värvat starkt i form av Draganov från Valsta Syrianska, och med Draganov och Mattias Mete har de en duo på topp som hör till seriens absolut vassaste. Två spelare som är riktigt bra inne i straffområdet, och som kan skapa farligheter ur nästan ingenting.
Vidare har man ett par starka kort på mittfältet, bland annat i Sallanto - som dock var bänkad senast - som i förra mötet var den som höll i bollen och skapade chanser åt Mete trots att laget var ordentligt tillbakatryckta. Samuel Barlay är ett annat intressant namn, men han har varit rätt svag hittills i år. Det är dock en spelare att hålla koll på.
Kerburans svaghet är tveklöst i försvaret. Nu tror jag också - om jag har räknat rätt - att Sami Hanna, som spelade mittback senast, är avstängd vilket ytterligare försvagar Kerburans försvar. De hade jätteproblem med Sirius anfallare senast, och under press spelade laget med huvudena helt under armen. Den typen av svackor i matchen måste Sirius utnyttja bättre i morgon.
Det blir en tuff match, men jag ser Sirius som favoriter ändå tack vare ett bättre grundspel, inga större kvalitetsluckor i truppen och en högre lägstanivå. En bredd och en lägstanivå som kommer att vara oerhört betydelsfulla faktor när nu norrettan går in i en period med tre matcher på åtta dagar för lagen. Nio poäng att spela om alltså, och jag tror att tabellen kan komma att se helt annorlunda ut efter denna vecka. Bland annat har serieledande HTFF ett par tuffa matcher, och Vasalund har redan vikit ner sig med två raka förluster i omstarten. Här finns det ytterligare mark att vinna för det lag som håller kvaliteten i veckan alltså.
Studans tre punkter för tre poäng:
1. Håll koll på Mete och Draganov.
Senast sprang Mete enkelt in ettan med skallen efter att siriusförsvaret tappat uppmärksamheten blott någon sekund. Mete har en förmåga att komma med fart på rätt ytor, och Sallanto har visat att han är en kille som träffar de ytorna med precisa bollar. Extremt jobbigt att försvara sig mot alltså. Därför är det viktigt att Sirius nu kan få in förhoppningsvis både Blomman och Söderbring i spel. De ger en del intressanta möjligheter att formera de bakre regionerna på, oavsett vilket så är Sirius ett klart tryggare och bättre lag med Blomman på plan. Vidare kan jag nog tänka mig att St Cyr får en specialuppgift på mitten i att vara jobbig på Sallanto, eller Barlay om Sallanto är fortsatt bänkad (vågar man hoppaspå det?).
2. Vinna på Mani och Kango-lotto.
Jag tror nog att båda dessa startar efter fina insatser senast, Mani förmodligen centralt, om man väljer att inte chansa med Ernesto, vilket skulle ge plats för antingen Petter eller Sunday i startelvan. Mani och Kango från start är dock alltid en liten chansning. Båda har vid vissa tillfällen fallit ur helt ur matcherna, och då tvingat fram tidiga byten - något som Sirius tvingats till vid förvånansvärt många tillfällen i år. Lyckas dessa båda som senast blir dock Sirius oerhört spännande och oförutsägbart framåt. Och Kerburan har ett i mitt tycke betydligt sämre försvar än det VSK vi mötte senast.
3. Behålla fokus.
Det var en oerhört viktig - och heeelt nödvändig seger senast som sagt. Det gäller dock att förvalta en sådan seger rätt i truppen. Det är lätt att se sådana matcher som att jobbet är gjort i och med att anspänningen är så hög inför en sådan match och man omedvetet tenderar att slappna av. Den här matchen är ett stort test för ledarna, om man har lyckats förbereda truppen rätt mentalt.
Hos oddssättarna är Kerburan knappa favoriter i morgon. Det gör inget. Min värdering av styrkeförhållandena är dock omvänt, att Sirius är knappa favoriter. Där Syrianska lever på ett par enskilda spelares spetskompetens, spelare som i alla fall i Draganovs fall är rätt lättstörda också, har Sirius en betydligt bredare bas att falla tillbaka på. Det tror jag blir avgörande i morgon.
Elvan:
I stället för att plita ner den elva jag tror mest på tar jag ut en spekulationselva bara för att illustrera bredden i truppen. Detta är en fullt möjlig elva även om jag tror att Brännan formulerar laget lite annorlunda, med lite mindre chanstagande - exempelvis genom att låta Ernesto vila och inte chansa med Blomman som mittback:
Bylle
Söderbring - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - P - Mani
Det innebär en bänk där vi skulle ha flera spelare som skulle starta hos de flesta av våra konkurrenter. Kanske exempelvis Oscar Z, Ian, Sunday, Petter, Fredrik O, Richard och Erik Z. Och då är en spelare som Fernberg inte ens med i truppen. Så hårt är det om platserna!
Avspark 18.00 i morgon på Swedbank Park i Västerås. Åk dit! Det är ju bara en timme i bilen. Lätt värt det!
Och uppgiften i morgon är svår. Sirius hade problem att ta ens en poäng i hemmamötet i en märklig match, men lyckades få in 2-2 i slutminuterna. Sirius spelade dock rätt bra framför allt i andra halvlek och hade Syrianska i brygga, när domaren hittade en tveksam straff till gästerna. Borta på konstgräset i Västerås blir det dock andra förutsättningar, inte minst i form av underlaget.
Nu borde konstgräs vara något som gynnar Sirius i och med att man vill vara ett bollförande och snabbt spelande lag, vilket självklart gynnas av bra underlag. Dock har Sirius haft det jobbigt spelmässigt på konstgräs hittills i år, med tunga förluster mot bland annat Umeå och Östersund. Självklart har laget dock tränat på konstgräs hela veckan för att vara optimalt förberedda. Vidare har man under en relativt lugn träningsvecka fokuserat en hel del på fasta situationer. Det är inte så förvånande, i den avdelningen har Sirius fortfarande mycket oanvänt kapital att sätta sprätt på. Och det är förstås där som saknaden av Gurra från förra säsongen är som störst. Han gör ju sina fem-sex mål per säsong på fasta - ingen har kunnat plocka upp den manteln hittills i år. (Gurra har för övrigt också fått en fin start på sin utlåning till Trollen, med andra raka målet på lika många matcher igår. Valet av Trollhättan framstår mer och mer som ett riktigt val - inga risker, bara möjligheter - och massor med speltid och arbete på plan.)
För första gången i år har dessutom Sirius chansen - om man vill - att spela med samma mittfält som matchen innan. Ernesto, som tvingades till ett tidigt byte senast har gett klartecken för spel. Dock är det väl osäkert om tränarna väljer att chansa med honom i startelvan. En annan glädjande nyhet är också att Blommans fot verkar ha svarat bra på halvleken han spelade senast mot VSK, och även han är nog aktuell för start. Det innebär att Sirius har konkurrens om i stort sett alla platser, och oavsett hur man väljer att starta mot Kerburan kommer man att ha en för serien fantastisk bänk. Sirius bredd när man nu är kvitt skadeproblemen kommer onekligen att vara en tillgång i höst.
Hemmalaget är dock självklart inte ofarligt, och efter segern mot Umeå senast (säkrades först i 93:e minuten) känner man nog att man har någon form av häng på kvalplatsen. Under sommaruppehållet har man också värvat starkt i form av Draganov från Valsta Syrianska, och med Draganov och Mattias Mete har de en duo på topp som hör till seriens absolut vassaste. Två spelare som är riktigt bra inne i straffområdet, och som kan skapa farligheter ur nästan ingenting.
Vidare har man ett par starka kort på mittfältet, bland annat i Sallanto - som dock var bänkad senast - som i förra mötet var den som höll i bollen och skapade chanser åt Mete trots att laget var ordentligt tillbakatryckta. Samuel Barlay är ett annat intressant namn, men han har varit rätt svag hittills i år. Det är dock en spelare att hålla koll på.
Kerburans svaghet är tveklöst i försvaret. Nu tror jag också - om jag har räknat rätt - att Sami Hanna, som spelade mittback senast, är avstängd vilket ytterligare försvagar Kerburans försvar. De hade jätteproblem med Sirius anfallare senast, och under press spelade laget med huvudena helt under armen. Den typen av svackor i matchen måste Sirius utnyttja bättre i morgon.
Det blir en tuff match, men jag ser Sirius som favoriter ändå tack vare ett bättre grundspel, inga större kvalitetsluckor i truppen och en högre lägstanivå. En bredd och en lägstanivå som kommer att vara oerhört betydelsfulla faktor när nu norrettan går in i en period med tre matcher på åtta dagar för lagen. Nio poäng att spela om alltså, och jag tror att tabellen kan komma att se helt annorlunda ut efter denna vecka. Bland annat har serieledande HTFF ett par tuffa matcher, och Vasalund har redan vikit ner sig med två raka förluster i omstarten. Här finns det ytterligare mark att vinna för det lag som håller kvaliteten i veckan alltså.
Studans tre punkter för tre poäng:
1. Håll koll på Mete och Draganov.
Senast sprang Mete enkelt in ettan med skallen efter att siriusförsvaret tappat uppmärksamheten blott någon sekund. Mete har en förmåga att komma med fart på rätt ytor, och Sallanto har visat att han är en kille som träffar de ytorna med precisa bollar. Extremt jobbigt att försvara sig mot alltså. Därför är det viktigt att Sirius nu kan få in förhoppningsvis både Blomman och Söderbring i spel. De ger en del intressanta möjligheter att formera de bakre regionerna på, oavsett vilket så är Sirius ett klart tryggare och bättre lag med Blomman på plan. Vidare kan jag nog tänka mig att St Cyr får en specialuppgift på mitten i att vara jobbig på Sallanto, eller Barlay om Sallanto är fortsatt bänkad (vågar man hoppaspå det?).
2. Vinna på Mani och Kango-lotto.
Jag tror nog att båda dessa startar efter fina insatser senast, Mani förmodligen centralt, om man väljer att inte chansa med Ernesto, vilket skulle ge plats för antingen Petter eller Sunday i startelvan. Mani och Kango från start är dock alltid en liten chansning. Båda har vid vissa tillfällen fallit ur helt ur matcherna, och då tvingat fram tidiga byten - något som Sirius tvingats till vid förvånansvärt många tillfällen i år. Lyckas dessa båda som senast blir dock Sirius oerhört spännande och oförutsägbart framåt. Och Kerburan har ett i mitt tycke betydligt sämre försvar än det VSK vi mötte senast.
3. Behålla fokus.
Det var en oerhört viktig - och heeelt nödvändig seger senast som sagt. Det gäller dock att förvalta en sådan seger rätt i truppen. Det är lätt att se sådana matcher som att jobbet är gjort i och med att anspänningen är så hög inför en sådan match och man omedvetet tenderar att slappna av. Den här matchen är ett stort test för ledarna, om man har lyckats förbereda truppen rätt mentalt.
Hos oddssättarna är Kerburan knappa favoriter i morgon. Det gör inget. Min värdering av styrkeförhållandena är dock omvänt, att Sirius är knappa favoriter. Där Syrianska lever på ett par enskilda spelares spetskompetens, spelare som i alla fall i Draganovs fall är rätt lättstörda också, har Sirius en betydligt bredare bas att falla tillbaka på. Det tror jag blir avgörande i morgon.
Elvan:
I stället för att plita ner den elva jag tror mest på tar jag ut en spekulationselva bara för att illustrera bredden i truppen. Detta är en fullt möjlig elva även om jag tror att Brännan formulerar laget lite annorlunda, med lite mindre chanstagande - exempelvis genom att låta Ernesto vila och inte chansa med Blomman som mittback:
Bylle
Söderbring - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - P - Mani
Det innebär en bänk där vi skulle ha flera spelare som skulle starta hos de flesta av våra konkurrenter. Kanske exempelvis Oscar Z, Ian, Sunday, Petter, Fredrik O, Richard och Erik Z. Och då är en spelare som Fernberg inte ens med i truppen. Så hårt är det om platserna!
Avspark 18.00 i morgon på Swedbank Park i Västerås. Åk dit! Det är ju bara en timme i bilen. Lätt värt det!
12 augusti 2010
We've only just begun
Två dagar efter gastkramningen på Studenternas lägrar sig verkligheten över det uppjagade sinnet. Att vinna en "måstematch" är förstås bland det skönaste man kan göra. Men man tenderar också att glömma varför det var en måstematch. Det är där någonstans fokus måste ligga nu.
Men visst. Det var en bra match. Med tanke på de yttre förutsättningarna, med vattenplaning på i stort sett hela planen och patetiskt häftigt ösregn stora delar av matchen, så var det till och med riktigt bra. Det var en match mellan två lag som bjöd till, spelade fotboll och hela tiden gick för poängen. Det var en match mellan två lag som skapade chanser. Riktiga chanser efter bra spel och inte bara slumpmässigt uppkomna chanser efter motståndares misstag. Visst, det fanns sådana också, men det spelades ändå överraskande mycket riktig fotboll i förrgår.
Men en del av snacket runt segern är direkt trams. Som att det skulle ha skett en stor förändring med laget över sommaren, till exempel. Då glömmer man bort att Sirius gjorde en ännu bättre - betydligt bättre match i Västerås. Fyra poäng är rimlig utdelning för Sirius på dessa matcher, men rimligare hade varit tre i Västerås och en i Uppsala.
Och segern mot VSK var inte heller lösningen. Den var en förutsättning för att kunna fortsätta kämpa om Superettan. På söndag är det match igen. Den måste också vinnas. Och sedan på torsdag. Och sedan nästa söndag. Det är så det ser ut i höst. En lång räcka matcher, som i princip alla måste vinnas.
Men det är härligt att vara med igen! Det är härligt att känna att det nu är ett helt genomförbart projekt att ta sig till nästa års Superetta. Men det förutsätter att laget och ledarna kan hålla huvudet kallt bland alla vildhjärnor som pratar om "att nya röster tillfört en helt annan energi i laget" och att "se vad det går bra bara man kämpar lite".
För så här lite snett utifrån ser det ut som om Sirius redan har en plan med sin spel i år. Som inte har förändrats stort, men som däremot har fått lite förändrade förutsättningar. Framför allt genom en skadesituation som innebär att i stort sett alla spelare är i träning och tillgängliga, till skillnad mot tidigare i år där fem-sec - ibland sju - potentiella startspelare varit otillgängliga. Det är en vansinnigt stor skillnad det.
Sirius har hittills i år inte ställt upp med samma mittfält två matcher i rad. Inte för att ledarna älskar att exprimentera, utan för att det inte gått helt enkelt.
Det andra huvudsakliga skälet tror jag är att många av de idéer och de förändringar som genomförts från säsongens början så sakteliga börjar sätta sig. Tid är en inte helt oväsentlig faktor.
Så min ödmjuka gissning är att det allra bästa för chanserna att avancera till Superettan är att ge laget lugn och ro att fortsätta detta arbete. Det är inte alkemi ett fotbollslag håler på med. Det finns inga quick fixes. Så därför är jag fortsatt skeptisk till Bosse Anderssons närvaro i klubben. Hittills har ingen kunnat förklara vad han egentligen ska göra och varför.
Så länge det är så tror jag att det är ett stort problem. Det är ju egentligen bara att tänka efter själv hur man skulle reagera om tjefen släpade in en ny kollega som "ska se till att det händer lite grejer här eftersom ni uppenbarligen inte fixar det själva". Helt utan tydliga mandat, annat än att tillföra lite energi och flexa ett tveksamt CV. Jag vet att jag skulle bli lite syrak i alla fall. Men jag kanske oroar mig i onödan. Det kanske ser betydligt bättre ut internt än vad det gör utåt. Låt oss hoppas det.
And while you're at it, hoppas det knästående och med knäppta händer gärna.
Förresten. Detalj jag tar med mig från matchen:
Bytet i mitten på andra halvlek när Sunday kommer in. Ledning med ett mål i uselt väglag, och man väljer att plocka in en tonårig forward i tveksam form. Inte en brunkande och rutinerad mittfältare. I min bok är det genialt. Med Sunday fick de in en bollhållare som kunde vinna tid och frisparkar högt upp i banan och förlägga mer spel på harmlösa ytor. Dessutom tvingar det det jagande laget att behålla mer folk hemåt. Simpelt egentligen, men få vågar faktiskt göra det.
En annan detalj. Lika mycket som jag njöt av att se Patrik St Cyr göra sin bästa match offensivt i blå-svart, lika mycket oroades jag över att gästernas Bärlin hade bollen hela tiden i andra halvlek i just den ytan. Det hade kunnat kosta oss trepoängaren.
Och så vill jag framhålla Kangos tjockisfint på Holmgren. Tack för den! Och Blommans comeback. Det kändes som ALLA blå-svarta på plan blev några snäpp tryggare. Tänk vad han ska kunna åstadkomma med mer än en träningsvecka i bagaget... Och målen. Inlägg i rätt ytor där rätt löpningar kommer. Vad lätt det kan vara att göra mål då. De enkla målen är tillbaka. Rejoice!
Men visst. Det var en bra match. Med tanke på de yttre förutsättningarna, med vattenplaning på i stort sett hela planen och patetiskt häftigt ösregn stora delar av matchen, så var det till och med riktigt bra. Det var en match mellan två lag som bjöd till, spelade fotboll och hela tiden gick för poängen. Det var en match mellan två lag som skapade chanser. Riktiga chanser efter bra spel och inte bara slumpmässigt uppkomna chanser efter motståndares misstag. Visst, det fanns sådana också, men det spelades ändå överraskande mycket riktig fotboll i förrgår.
Men en del av snacket runt segern är direkt trams. Som att det skulle ha skett en stor förändring med laget över sommaren, till exempel. Då glömmer man bort att Sirius gjorde en ännu bättre - betydligt bättre match i Västerås. Fyra poäng är rimlig utdelning för Sirius på dessa matcher, men rimligare hade varit tre i Västerås och en i Uppsala.
Och segern mot VSK var inte heller lösningen. Den var en förutsättning för att kunna fortsätta kämpa om Superettan. På söndag är det match igen. Den måste också vinnas. Och sedan på torsdag. Och sedan nästa söndag. Det är så det ser ut i höst. En lång räcka matcher, som i princip alla måste vinnas.
Men det är härligt att vara med igen! Det är härligt att känna att det nu är ett helt genomförbart projekt att ta sig till nästa års Superetta. Men det förutsätter att laget och ledarna kan hålla huvudet kallt bland alla vildhjärnor som pratar om "att nya röster tillfört en helt annan energi i laget" och att "se vad det går bra bara man kämpar lite".
För så här lite snett utifrån ser det ut som om Sirius redan har en plan med sin spel i år. Som inte har förändrats stort, men som däremot har fått lite förändrade förutsättningar. Framför allt genom en skadesituation som innebär att i stort sett alla spelare är i träning och tillgängliga, till skillnad mot tidigare i år där fem-sec - ibland sju - potentiella startspelare varit otillgängliga. Det är en vansinnigt stor skillnad det.
Sirius har hittills i år inte ställt upp med samma mittfält två matcher i rad. Inte för att ledarna älskar att exprimentera, utan för att det inte gått helt enkelt.
Det andra huvudsakliga skälet tror jag är att många av de idéer och de förändringar som genomförts från säsongens början så sakteliga börjar sätta sig. Tid är en inte helt oväsentlig faktor.
Så min ödmjuka gissning är att det allra bästa för chanserna att avancera till Superettan är att ge laget lugn och ro att fortsätta detta arbete. Det är inte alkemi ett fotbollslag håler på med. Det finns inga quick fixes. Så därför är jag fortsatt skeptisk till Bosse Anderssons närvaro i klubben. Hittills har ingen kunnat förklara vad han egentligen ska göra och varför.
Så länge det är så tror jag att det är ett stort problem. Det är ju egentligen bara att tänka efter själv hur man skulle reagera om tjefen släpade in en ny kollega som "ska se till att det händer lite grejer här eftersom ni uppenbarligen inte fixar det själva". Helt utan tydliga mandat, annat än att tillföra lite energi och flexa ett tveksamt CV. Jag vet att jag skulle bli lite syrak i alla fall. Men jag kanske oroar mig i onödan. Det kanske ser betydligt bättre ut internt än vad det gör utåt. Låt oss hoppas det.
And while you're at it, hoppas det knästående och med knäppta händer gärna.
Förresten. Detalj jag tar med mig från matchen:
Bytet i mitten på andra halvlek när Sunday kommer in. Ledning med ett mål i uselt väglag, och man väljer att plocka in en tonårig forward i tveksam form. Inte en brunkande och rutinerad mittfältare. I min bok är det genialt. Med Sunday fick de in en bollhållare som kunde vinna tid och frisparkar högt upp i banan och förlägga mer spel på harmlösa ytor. Dessutom tvingar det det jagande laget att behålla mer folk hemåt. Simpelt egentligen, men få vågar faktiskt göra det.
En annan detalj. Lika mycket som jag njöt av att se Patrik St Cyr göra sin bästa match offensivt i blå-svart, lika mycket oroades jag över att gästernas Bärlin hade bollen hela tiden i andra halvlek i just den ytan. Det hade kunnat kosta oss trepoängaren.
Och så vill jag framhålla Kangos tjockisfint på Holmgren. Tack för den! Och Blommans comeback. Det kändes som ALLA blå-svarta på plan blev några snäpp tryggare. Tänk vad han ska kunna åstadkomma med mer än en träningsvecka i bagaget... Och målen. Inlägg i rätt ytor där rätt löpningar kommer. Vad lätt det kan vara att göra mål då. De enkla målen är tillbaka. Rejoice!
08 augusti 2010
VSK hemma - skärselden
Jag åkte till Söderstadion igår för att möta hösten. Och jag fick mer höst än man kan önska. Bajenkidsen mötte Carlstad United i norrettans omstart under vad som måste beskrivas som rent fjantigt mycket regn. Bajen vann med 2-0 utan att behöva förta sig. Malke och Gustavsson var kvar och Freddy Söderberg sprang runt och såg blöt och olycklig ut. Tedengren gjorde två fina mål och Carlstad brände med viss stilsäkerhet alla de fantastiska chanser de radade upp i andra halvlek.
Carlstad hade absolut kunnat få med sig poäng hem från vattenpolon. Om man bara inte hade varit så mentalt sist i serien. HTFF gjorde vad som behövdes och visade att de blir laget att slå i höst om man vill till Superettan. Men omöjliga att rubba? Knappast.
Samtidigt satt Brännan och VSK:s tränare Kalle Granath i Västerås och spanade på Kerburan mot Umeå. Som gamla polare från ESK-tiden satt de och samanalyserade vad de såg enligt uppgift. Som om det inte fanns någon morgondag.
För i morgon gäller det. Den som säger något annat än att det är en dödsaviktig match för Sirius är otillräknelig och bör spärras in. VSK ligger sju mastiga poäng före, på kvalplatsen till Superettan. Vinner Sirius är det fyra poäng upp, eller fem - beroende på vad Vasalund gör. Vinner VSK är det tio poäng upp. I så fall börjar silly season på tisdag. Inte ens om man heter Tvarko Matanovic och är tränare i Asmundstorps IF kan man se en ljusning i det läget.
Alla vet det. På Löten har det de senaste dagarna varit uppenbart. Det som började som en halvflamsig skolresa för ett par veckor sedan när laget samlades efter semestern, och som sedan fortsatte som ett boot camp i en dålig hollywoodrulle med spelarna kräkandes bakom träden i Röbo har de senaste dagarna utvecklats till en butter och grinig laddning.
Jag tror det är bra. Visst var internmatchen i torsdags så usel att man ville krypa ihop och hulka i fosterställning, och visst har vissa spelare uppenbarligt långt till något man kan kalla formtopp. Men alla spelare i truppen - utom Emir Smajic som har nån vecka till med ispåsar på knät kvar- tränar för fullt, och alla slåss om en plats i elvan. Till och med Blomman. Jag skulle inte bli förvånad om han finns med i truppen i morgon. Kanske inte som startspelare ännu, men på bänken.
Situationen i truppen öppnar onekligen upp för ivriga spekulationer om startelvan. Söderbring är mer eller mindre i fas igen, och när Philip verkar ha hittat en liten svacka känns det som om högerbacksplatsen står mellan honom och Ian. Min gissning är att Söder ligger steget före, men Ian har å andra sidan gjort det bra på sistone. Fernberg har haft en tung höststart och Oscar utmanar verkligen om platsen bredvid givne Elias. Helt jämnt skägg och jag skulle behöva slå en T6:a (kan man ha tillräckligt många nördreferenser i en bloggtext?) för att gissa vem som startar av de två. T6:an säger Oscar, by the way.
På mitten har vi både problem och inte problem. Det stora, stora problemet är att Jernberg har försvunnit till Degen. Läs gärna vad familjen skriver i sin bloggpost om Jernberg. Det tål att närstuderas. Jernberg hade varit sjukt viktig i höst, nu får man lösa fältet utan honom. Det är ingen avancerad gissning att det är Ernesto som får den uppgiften centralt. Han har varit bra de senaste veckorna, men han är ingen Jernberg. Bakom är naturligtvis Gallo given. Bredvid är det öppnare. St Cyr konkurrerar med Fredrik och Erik Z - och kanske Blomman - om den platsen. Erik och Blomman tror jag behöver mer tid, och jag tror att de båda hamnar på bänken i morgon. Och jag undrar om inte St Cyr blir valet före Fredrik. Och i så fall undrar jag om inte Fredrik faktiskt hamnar utanför truppen. Så tufft är det om platserna!
Så långt till de delar där vi har minst problem. Men den riktiga huvudvärken är att snickra ihop den främre trion. Jag känner mig helt säker på att Johan P spelar, inte för att han har varit fantastisk på träningarna på sistone - även om han drog in en fantastisk volley från huvudhöjd i krysset igår, utan för att han har högst lägstanivå. Och högst potentiell nivå. Bra kombination. Petter har varit en skugga av sitt forna jag. Så mycket skugga att jag faktiskt tror att han kan hamna utanför elvan. Mani har å andra sidan varit riktigt intressant på sistone och verkar ikapp med sig själv. Jag tror han startar.
Det ger Sunday, Moses, Petter och Kango som alternativ till sista platsen. Jag tror som sagt Petter bänkas. Av de andra tre har Moses och Kango sett hetast ut på sistone. Sunday verkar ha en rejäl svacka och hamnar nog på bänken, men han har kvalitéer som gör att han kan hoppa in och ändra på hela skiten om det vill sig. Jag tror man resonerar så med Moses också. Han känns inte som en startspelare, men om man hamnar i ett läge där man behöver förändra matchbilden och få en annan typ av spel så är Moses inte så dum att ha på bänken. Det skulle innebära Kango är tillbaka. Vän av ordning minns i så fal traumat i Botkyrka i våras, den senaste matchen då både Kango och Mani startade tillsammans. Visst, vi vann. Men ingen vet fortfarande hur och det sägs att polisen och åklagaren i Hallunda fortfarande har en öppen utredning om grovt rån liggande. Mani och Kango borde ha bytts ut efter en kvart i den matchen. Ett sådant val skulle onekligen spä på min ångest, ändå lutar jag nästan att det blir så. Alternativet är Sunday i mitten och Johan P på en kant.
Jo en sak till. Bylle står.
VSK då? Usch. Bra lag. Stabilt lag. Framför allt ett lag. Jag såg inte matchen i Västerås själv, men samstämmiga uppgifter säger att de fick springa i första. Nåt så in i helvete. Inte låna bollen. Då tyder det på viss styrka att tugga sig tillbaka i matchen och kvittera. Man har ett lag där alla vet vad de ska göra och där Granath verkar ha jobbat väldigt mycket med tydlighet, uppgift, roller och attityd. (Läs för övrigt gärna Braxingens matiga intervju med Granath. Boggjobb när det är som bäst!)
VSK kommer inte ha mycket boll i morgon, även om Granath säger att de jobbat med possessionspelet i sommar - eftersom hans analys går ut på att de kommer bemötas annorlunda i höst. Det tror jag stämmer, men inte på måndag. Sirius har ett starkare mittfält när det gäller passningsspel, det vet man i VSK, och det innebär att man kommer att fokusera på att stå rätt och vara farliga när det gäller. Ändå har laget resurser att fläska på om det behövs.
VSK startade sin akademiverksamhet några år tidigare än Sirius, vilket har gett resultat. Man har en hel klan med unga, riktigt bra spelare som exempelvis tonåringarna Östling, Sjöberg och Tronêt. Den sistnämnde svalde en geting häromdagen och fick hänga lite på akuten, men ska vara redo för spel mot Sirius. Det var också Tronêt som gjorde VSK:s mål i träningsmatchen mot Dalkurd förra veckan (1-1). Han blir defenitivt en att se upp med på måndag.
Kort sagt. Det drar ihop sig till rent obehag på Studenternas på måndag. Känslan är att Sirius fortfarande har en "färdigare" trupp och ett bättre lag. Däremot är helt säkert VSK ett tryggare lag. Det är Sirius som måste jaga. Det är Sirius säsong som är mer eller mindre över om man förlorar. Därför ser Studans tre nycklar för seger i morgon ut som följer:
1. Mental islossning.
Ja, Sirius hemma ska slå VSK sju gånger av tio. Den känslan måste sitta fast genuint hos spelarna. Oddsen är på deras sida. Det hjälper inte mycket att vara en bättre spelare än den man har mot sig om man inte också känner sig bättre. Det blir overkligt viktigt att spelare som Johan P och Mani skaffar sig mentalt övertag på sina backar, så att det är de som måste fundera inför varje läge och inte de blå-svarta.
2. Eh... målskyttet...
Goddag yxskaft. Erkännes. Klart som fan man måste göra mål om man ska vinna. Men det är Sirius största problem. Skrapa bort de åtta vi gjorde mot Bodens ruin så har vi i snitt ett per match. Det GÅR inte i längden. Ett mål kommer nog inte räcka imorgon. Vi kommer skapa tillräckligt med chanser för flera mål. De måste sitta. Inte minst behöver vi få de enkla målen. Hörnor, frisparkar. Som det är nu måste Sirius som lag vara fruktansvärt bra. Rulla ut motståndarna helt och sätta folk i frilägen. Vi sätter ungefär ett av tre frilägen och inte så mycket annat. Det innebär att vi måste skapa sex frilägen i morgon. Minst. Det går väl an mot Dalkurd och Boden, men är jättesvårt mot bra lag.
3. Ernesto
Ytan mellan backlinje och mittfält är nästan alltid den där man kan såra motståndarna som mest. En rättvänd spelare med boll i den ytan är hyperfarlig. Men det kräver också en hel del av den spelare som ska hamna där rättvänd med boll. När Jernberg gått till Degen är det Ernesto som ska axla den rollen. VSK har ett stabilt, men inte särskilt vindsnabbt mittbackspar. mani och P måste löpa sönder det, men det kräver att Ernesto kan leverar de bollarna då. Jag hoppas han är klar för den uppgiften.
Vid niotiden har vi facit. Då vet vi om Sirius lyckats ta sig upp en bit på Skärseldsberget.
Gisseelva:
Bylle
Söderbring - Elias - Oscar - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
P - Sunday - Mani
(Ok, där sa jag mot mig själv. Men vem fan orkar vara konsekvent...)
19.00 på Studenternas. Och kom ihåg, vi på läktaren kommer att vara viktiga i morgon!
Just det, till sist får ni inte missa Kangos bloggdebut! Jag blir så glad av att läsa den att jag ändrar mig på stört om startelvan. Kango tar Sundays plats och gör en rockad med P. Kango sätter sedan 1-0 i 11:e minuten. Kom ihåg var ni läste det först...
Carlstad hade absolut kunnat få med sig poäng hem från vattenpolon. Om man bara inte hade varit så mentalt sist i serien. HTFF gjorde vad som behövdes och visade att de blir laget att slå i höst om man vill till Superettan. Men omöjliga att rubba? Knappast.
Samtidigt satt Brännan och VSK:s tränare Kalle Granath i Västerås och spanade på Kerburan mot Umeå. Som gamla polare från ESK-tiden satt de och samanalyserade vad de såg enligt uppgift. Som om det inte fanns någon morgondag.
För i morgon gäller det. Den som säger något annat än att det är en dödsaviktig match för Sirius är otillräknelig och bör spärras in. VSK ligger sju mastiga poäng före, på kvalplatsen till Superettan. Vinner Sirius är det fyra poäng upp, eller fem - beroende på vad Vasalund gör. Vinner VSK är det tio poäng upp. I så fall börjar silly season på tisdag. Inte ens om man heter Tvarko Matanovic och är tränare i Asmundstorps IF kan man se en ljusning i det läget.
Alla vet det. På Löten har det de senaste dagarna varit uppenbart. Det som började som en halvflamsig skolresa för ett par veckor sedan när laget samlades efter semestern, och som sedan fortsatte som ett boot camp i en dålig hollywoodrulle med spelarna kräkandes bakom träden i Röbo har de senaste dagarna utvecklats till en butter och grinig laddning.
Jag tror det är bra. Visst var internmatchen i torsdags så usel att man ville krypa ihop och hulka i fosterställning, och visst har vissa spelare uppenbarligt långt till något man kan kalla formtopp. Men alla spelare i truppen - utom Emir Smajic som har nån vecka till med ispåsar på knät kvar- tränar för fullt, och alla slåss om en plats i elvan. Till och med Blomman. Jag skulle inte bli förvånad om han finns med i truppen i morgon. Kanske inte som startspelare ännu, men på bänken.
Situationen i truppen öppnar onekligen upp för ivriga spekulationer om startelvan. Söderbring är mer eller mindre i fas igen, och när Philip verkar ha hittat en liten svacka känns det som om högerbacksplatsen står mellan honom och Ian. Min gissning är att Söder ligger steget före, men Ian har å andra sidan gjort det bra på sistone. Fernberg har haft en tung höststart och Oscar utmanar verkligen om platsen bredvid givne Elias. Helt jämnt skägg och jag skulle behöva slå en T6:a (kan man ha tillräckligt många nördreferenser i en bloggtext?) för att gissa vem som startar av de två. T6:an säger Oscar, by the way.
På mitten har vi både problem och inte problem. Det stora, stora problemet är att Jernberg har försvunnit till Degen. Läs gärna vad familjen skriver i sin bloggpost om Jernberg. Det tål att närstuderas. Jernberg hade varit sjukt viktig i höst, nu får man lösa fältet utan honom. Det är ingen avancerad gissning att det är Ernesto som får den uppgiften centralt. Han har varit bra de senaste veckorna, men han är ingen Jernberg. Bakom är naturligtvis Gallo given. Bredvid är det öppnare. St Cyr konkurrerar med Fredrik och Erik Z - och kanske Blomman - om den platsen. Erik och Blomman tror jag behöver mer tid, och jag tror att de båda hamnar på bänken i morgon. Och jag undrar om inte St Cyr blir valet före Fredrik. Och i så fall undrar jag om inte Fredrik faktiskt hamnar utanför truppen. Så tufft är det om platserna!
Så långt till de delar där vi har minst problem. Men den riktiga huvudvärken är att snickra ihop den främre trion. Jag känner mig helt säker på att Johan P spelar, inte för att han har varit fantastisk på träningarna på sistone - även om han drog in en fantastisk volley från huvudhöjd i krysset igår, utan för att han har högst lägstanivå. Och högst potentiell nivå. Bra kombination. Petter har varit en skugga av sitt forna jag. Så mycket skugga att jag faktiskt tror att han kan hamna utanför elvan. Mani har å andra sidan varit riktigt intressant på sistone och verkar ikapp med sig själv. Jag tror han startar.
Det ger Sunday, Moses, Petter och Kango som alternativ till sista platsen. Jag tror som sagt Petter bänkas. Av de andra tre har Moses och Kango sett hetast ut på sistone. Sunday verkar ha en rejäl svacka och hamnar nog på bänken, men han har kvalitéer som gör att han kan hoppa in och ändra på hela skiten om det vill sig. Jag tror man resonerar så med Moses också. Han känns inte som en startspelare, men om man hamnar i ett läge där man behöver förändra matchbilden och få en annan typ av spel så är Moses inte så dum att ha på bänken. Det skulle innebära Kango är tillbaka. Vän av ordning minns i så fal traumat i Botkyrka i våras, den senaste matchen då både Kango och Mani startade tillsammans. Visst, vi vann. Men ingen vet fortfarande hur och det sägs att polisen och åklagaren i Hallunda fortfarande har en öppen utredning om grovt rån liggande. Mani och Kango borde ha bytts ut efter en kvart i den matchen. Ett sådant val skulle onekligen spä på min ångest, ändå lutar jag nästan att det blir så. Alternativet är Sunday i mitten och Johan P på en kant.
Jo en sak till. Bylle står.
VSK då? Usch. Bra lag. Stabilt lag. Framför allt ett lag. Jag såg inte matchen i Västerås själv, men samstämmiga uppgifter säger att de fick springa i första. Nåt så in i helvete. Inte låna bollen. Då tyder det på viss styrka att tugga sig tillbaka i matchen och kvittera. Man har ett lag där alla vet vad de ska göra och där Granath verkar ha jobbat väldigt mycket med tydlighet, uppgift, roller och attityd. (Läs för övrigt gärna Braxingens matiga intervju med Granath. Boggjobb när det är som bäst!)
VSK kommer inte ha mycket boll i morgon, även om Granath säger att de jobbat med possessionspelet i sommar - eftersom hans analys går ut på att de kommer bemötas annorlunda i höst. Det tror jag stämmer, men inte på måndag. Sirius har ett starkare mittfält när det gäller passningsspel, det vet man i VSK, och det innebär att man kommer att fokusera på att stå rätt och vara farliga när det gäller. Ändå har laget resurser att fläska på om det behövs.
VSK startade sin akademiverksamhet några år tidigare än Sirius, vilket har gett resultat. Man har en hel klan med unga, riktigt bra spelare som exempelvis tonåringarna Östling, Sjöberg och Tronêt. Den sistnämnde svalde en geting häromdagen och fick hänga lite på akuten, men ska vara redo för spel mot Sirius. Det var också Tronêt som gjorde VSK:s mål i träningsmatchen mot Dalkurd förra veckan (1-1). Han blir defenitivt en att se upp med på måndag.
Kort sagt. Det drar ihop sig till rent obehag på Studenternas på måndag. Känslan är att Sirius fortfarande har en "färdigare" trupp och ett bättre lag. Däremot är helt säkert VSK ett tryggare lag. Det är Sirius som måste jaga. Det är Sirius säsong som är mer eller mindre över om man förlorar. Därför ser Studans tre nycklar för seger i morgon ut som följer:
1. Mental islossning.
Ja, Sirius hemma ska slå VSK sju gånger av tio. Den känslan måste sitta fast genuint hos spelarna. Oddsen är på deras sida. Det hjälper inte mycket att vara en bättre spelare än den man har mot sig om man inte också känner sig bättre. Det blir overkligt viktigt att spelare som Johan P och Mani skaffar sig mentalt övertag på sina backar, så att det är de som måste fundera inför varje läge och inte de blå-svarta.
2. Eh... målskyttet...
Goddag yxskaft. Erkännes. Klart som fan man måste göra mål om man ska vinna. Men det är Sirius största problem. Skrapa bort de åtta vi gjorde mot Bodens ruin så har vi i snitt ett per match. Det GÅR inte i längden. Ett mål kommer nog inte räcka imorgon. Vi kommer skapa tillräckligt med chanser för flera mål. De måste sitta. Inte minst behöver vi få de enkla målen. Hörnor, frisparkar. Som det är nu måste Sirius som lag vara fruktansvärt bra. Rulla ut motståndarna helt och sätta folk i frilägen. Vi sätter ungefär ett av tre frilägen och inte så mycket annat. Det innebär att vi måste skapa sex frilägen i morgon. Minst. Det går väl an mot Dalkurd och Boden, men är jättesvårt mot bra lag.
3. Ernesto
Ytan mellan backlinje och mittfält är nästan alltid den där man kan såra motståndarna som mest. En rättvänd spelare med boll i den ytan är hyperfarlig. Men det kräver också en hel del av den spelare som ska hamna där rättvänd med boll. När Jernberg gått till Degen är det Ernesto som ska axla den rollen. VSK har ett stabilt, men inte särskilt vindsnabbt mittbackspar. mani och P måste löpa sönder det, men det kräver att Ernesto kan leverar de bollarna då. Jag hoppas han är klar för den uppgiften.
Vid niotiden har vi facit. Då vet vi om Sirius lyckats ta sig upp en bit på Skärseldsberget.
Gisseelva:
Bylle
Söderbring - Elias - Oscar - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
P - Sunday - Mani
(Ok, där sa jag mot mig själv. Men vem fan orkar vara konsekvent...)
19.00 på Studenternas. Och kom ihåg, vi på läktaren kommer att vara viktiga i morgon!
Just det, till sist får ni inte missa Kangos bloggdebut! Jag blir så glad av att läsa den att jag ändrar mig på stört om startelvan. Kango tar Sundays plats och gör en rockad med P. Kango sätter sedan 1-0 i 11:e minuten. Kom ihåg var ni läste det först...
05 augusti 2010
Fyra dygn kvar - internmatch
Det drar ihop sig. Om bara fyra dagar ska Sirius ta emot VSK hemma på Studan i omstarten av norrettan. Att säga att det är en viktig match är ingen överdrift:
1 Hammarby TFF 13 9 1 3 27-17 28
2 Västerås SK 13 8 2 3 22-14 26
3 Vasalund 13 8 1 4 24-16 25
4 Umeå 13 7 3 3 33-17 24
5 Sirius 13 5 4 4 21-11 19
6 Aram/Syriansk 13 5 3 5 14-14 18
7 Syr Kerburan 13 5 2 6 22-25 17
8 Valsta Syrian 13 4 4 5 20-22 16
9 Östersund 13 5 1 7 16-23 16
10 Forward 13 4 3 6 23-21 15
11 Dalkurd 13 3 5 5 21-23 14
12 Gröndal 13 4 2 7 17-26 14
13 Boden 13 3 3 7 17-37 12
14 Carlstad U 13 3 2 8 14-25 11
Om Sirius förlorar är det alltså minst nio poäng upp till kvalplats. Att ta igen på 12 matcher. Då kan bara den mest optimistiska av optimister hitta ett ljus i tunneln. Sirius måste helt enkelt vinna på måndag. Mot ett riktigt bra lag - i mitt tycke det mest stabila i serien.
Det är förstås ingen enkel uppgift och därför var det extra intressant att glida ner till Löten och titta på dagens träning. För efter en stentuff återstart på träningen och två U21-matcher med halva a-truppen i varje match så var det idag dags för internmatch. 2x30 minuter, 11 mot 11.
Lagen såg ut som följer:
Gult lag:
Richard
Ian - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - Sunday - Moses
Blått lag:
Bylle
Philip - Fernberg - OZ - Söderbring
EZ - Wikner (j) - Fredrik
Mani - P - Petter
I halvtid var dessutom två byten planerade, i gult lag bytte Blomman mot Dillan och i blått lag bytte Erik Z mot Kim Eriksson (j).
Matchen slutade 2-0 till gult lag efter ett mål i vardera halvlek signerat Moses. Första målet kom till efter slarv från Fernberg (och innan det Söderbring) och andra målet efter ett fint förarbete av Ernesto.
Dock var det en undermålig match. Dåligt spel och många felbeslut. Särskilt det blå laget hade problem med sitt mittfältsspel, och de enda som kommer undan med godkänt från den sidan är Oscar och Mani. Tyvärr var både P och Petter helt iskalla och det blå laget skapade otroligt lite chanser på 60 minuter.
Lite bättre fart i gula laget, i synnerhet i första halvlek. Elias och Blomman är ett mittbackspar att hålla tummarna så det vitnar för. Blomman visade med sina 30 minuter att det är en riktig klasspelare, och att han överhuvudtaget gör 30 minuter match är såklart positivt. Han har tränat fullt hela veckan, men vart det landar återstår väl att se. Stängt var det bakåt i alla fall, och kreativt framåt. Ernesto visade också upp en hel del. Moses gjorde två mål och var som vanligt, det vill säga irrationell men stundals väldigt ineffektiv. Även Haisem och Patrik gjorde vettiga insatser. Men sedan var det tyvärr inget vidare där heller. Framför allt var det oroväckande att se att Sunday var helt under isen.
Nu är ju en internmatch efter en tung träningsperiod inget att haka upp sig allt för mycket på, men nog hade jag hoppats att få se lite bättre spel. Men om vi säger att det var ett genrep och att jinxregeln är att bra premiär följer på dåligt genrep, så var det väl ett positivt besked kanske. Men nog har Brännan och Antonio en hel del att fundera på under helgen.
1 Hammarby TFF 13 9 1 3 27-17 28
2 Västerås SK 13 8 2 3 22-14 26
3 Vasalund 13 8 1 4 24-16 25
4 Umeå 13 7 3 3 33-17 24
5 Sirius 13 5 4 4 21-11 19
6 Aram/Syriansk 13 5 3 5 14-14 18
7 Syr Kerburan 13 5 2 6 22-25 17
8 Valsta Syrian 13 4 4 5 20-22 16
9 Östersund 13 5 1 7 16-23 16
10 Forward 13 4 3 6 23-21 15
11 Dalkurd 13 3 5 5 21-23 14
12 Gröndal 13 4 2 7 17-26 14
13 Boden 13 3 3 7 17-37 12
14 Carlstad U 13 3 2 8 14-25 11
Om Sirius förlorar är det alltså minst nio poäng upp till kvalplats. Att ta igen på 12 matcher. Då kan bara den mest optimistiska av optimister hitta ett ljus i tunneln. Sirius måste helt enkelt vinna på måndag. Mot ett riktigt bra lag - i mitt tycke det mest stabila i serien.
Det är förstås ingen enkel uppgift och därför var det extra intressant att glida ner till Löten och titta på dagens träning. För efter en stentuff återstart på träningen och två U21-matcher med halva a-truppen i varje match så var det idag dags för internmatch. 2x30 minuter, 11 mot 11.
Lagen såg ut som följer:
Gult lag:
Richard
Ian - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - Sunday - Moses
Blått lag:
Bylle
Philip - Fernberg - OZ - Söderbring
EZ - Wikner (j) - Fredrik
Mani - P - Petter
I halvtid var dessutom två byten planerade, i gult lag bytte Blomman mot Dillan och i blått lag bytte Erik Z mot Kim Eriksson (j).
Matchen slutade 2-0 till gult lag efter ett mål i vardera halvlek signerat Moses. Första målet kom till efter slarv från Fernberg (och innan det Söderbring) och andra målet efter ett fint förarbete av Ernesto.
Dock var det en undermålig match. Dåligt spel och många felbeslut. Särskilt det blå laget hade problem med sitt mittfältsspel, och de enda som kommer undan med godkänt från den sidan är Oscar och Mani. Tyvärr var både P och Petter helt iskalla och det blå laget skapade otroligt lite chanser på 60 minuter.
Lite bättre fart i gula laget, i synnerhet i första halvlek. Elias och Blomman är ett mittbackspar att hålla tummarna så det vitnar för. Blomman visade med sina 30 minuter att det är en riktig klasspelare, och att han överhuvudtaget gör 30 minuter match är såklart positivt. Han har tränat fullt hela veckan, men vart det landar återstår väl att se. Stängt var det bakåt i alla fall, och kreativt framåt. Ernesto visade också upp en hel del. Moses gjorde två mål och var som vanligt, det vill säga irrationell men stundals väldigt ineffektiv. Även Haisem och Patrik gjorde vettiga insatser. Men sedan var det tyvärr inget vidare där heller. Framför allt var det oroväckande att se att Sunday var helt under isen.
Nu är ju en internmatch efter en tung träningsperiod inget att haka upp sig allt för mycket på, men nog hade jag hoppats att få se lite bättre spel. Men om vi säger att det var ett genrep och att jinxregeln är att bra premiär följer på dåligt genrep, så var det väl ett positivt besked kanske. Men nog har Brännan och Antonio en hel del att fundera på under helgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)