Årskrönika, my ass!

Jag är normalt sett en sucker för årskrönikor. Sammanfattningar av allt man glömt att man vill minnas och sånt man minns att man vill glömma. Men det finns en årskrönika som jag fanimej inte vill läsa. En som är allt för plågsam. Den om Sirius fotboll 2009. Och den tänker jag inte skriva heller. Men någon form av memento mori måste man väl ha med sig in i ett nytt decennium.

Den bästa örfilen att få i Uppsala just nu är ju annars att ta sig en sväng förbi Studans fotbollsplan och snegla upp på anslagstavlan. Precis som i en sådan där katastroffilm så har tiden låst sig i några ödesdigra siffror. Hemma 3. Borta 0. Ödets ironi att en av säsongens största segrar också var matchen där nedflyttningen hade kunnat undvikas på ett ganska smidigt sätt. Det fattades två mål till nytt kontrakt. I den 54:e minuten åkte Trollens Mohammadian ut samtidigt som Johan P missade ett heeelt öppet läge att göra 3-0. Resten av halvleken spelade Sirius utan motståndare. Lägen fanns för både fyra, fem, sex och sju mål. Till. 5-0 i den matchen hade räckt.

Och visst. Jernberg kunde gjort ett mål i första mot Syrianerna i sista omgången. En sådan chans är det väl inte för mycket begärt att sätta? Eller någon av de tusen andra chanserna under säsongen att göra de två målen, eller ta den extra poängen. Men det är den sista hemmamatchen i Superettan som det finns monument över hela vintern. Åk dit om du är för glad, och minns att du är dödlig.

Samtidigt är det genuint orättvist att haka upp sig på enskilda misstag och enskilda matcher under en säsong då så mycket annat gick åt helvete. Men i min värld finns det ändå en enskild detalj som står ut. En faktor som var skillnaden mellan nytt kontrakt och urspårning. Eller en av dem i alla fall. En av de tyngsta faktorerna. Det usla ledarskapet.

Jag tillhörde dem som välkomnade Jens T Andersson som rekrytering. Sort of, i alla fall. På samma sätt som supportrar till en klubb tenderar att sluta upp bakom de som representerar klubben. Jag menar, jag hade varken underlag för att avfärda eller höja killen till skyarna. Det har man ju inte. Man vet ju inte vilken ledartyp och vilken tränarmodell som har anställts. men man utgår någonstans ifrån att någon har koll på det. Att någon rekryterar ledare utefter nån sorts parametrar och nån sorts kriterier. Och Jens T sa rätt grejer och gav rätt intryck. Smart kille, helt enkelt.

Jag tänker inte för en sekund glömma bort att de kvalifikationer som krävs i Sirius är att man ska kunna koka soppa på en spik. Jag vet vilket material vi hade att tillgå och vilka avgöranden man hade att göra när det gäller truppen. Och visst, det hade varit kul att ha Catovic i stället för Hochen. Samtidigt förstår jag frestelsen att satsa på Hogge. Och jag förstår sponsor/publik/press-incitamentet. Och jag förstår också varför man valde att ta hit Makacha. För pengarna fick man ett fantastiskt cv och en kille som hade spetskunskaper som ingen annan hade i truppen. Eller typ serien. Sen vet vi att Hochen och Makacha var några av de största flopparna i årets serie. Hochen eftersom den jätterövaren - att han helt plötsligt skulle få för sig att spela och träna fotboll - inte gick hem. Makacha eftersom man trodde att man hade värvat en helt annan spelare.

I efterhand är det också lätt att säga att det var fel att satsa på Blomman och Söderbring. Samtidigt förstår jag det också. Det är spelare med hög kapacitet för kronan. Hade de spelat ens femton matcher var i år hade vi varit ett mittenlag. Då hade man snarare hyllat klubben för det järva beslutet att satsa på dem. Men nu var det inte så. Och det är en flop klubben naturligtvis fått betala dyrt för. Allt det där är uppenbara faktorer. Jag tror dock att det hade kunnat pareras tillräckligt väl med bra ledarskap.

Redan fem matcher in i säsongen började många kring klubben prata om behovet av att konsolidera det som fanns. Behovet av att jobba med den mentala biten och behovet av att skapa trygghet. Högstanivån var riktigt bra, men nåddes kanske 5-10 % av speltiden. Det är ett symptom på något. Ett symtom som hade kunnat hanteras annorlunda.

Den första biten. Under hela året spelade vi väldigt, väldigt sällan med samma backlinje. Vi spelade också väldigt, väldigt sällan med samma mittfält. Laguttagningarna förvandlades ofta till desperata chansningar och snacket gick mest kring vilka som inte var tillgängliga. Men det fanns förstås en annan möjlighet än att hoppas att det skulle funka bättre om man gjorde si eller så. Om man bytte position på den eller den. Om man ändrade lite i spelsystemet. Istället kunde man ha jobbat stenhårt på att exempelvis stärka Luggen, som man vid det laget borde ha insett skulle spela majoriteten av matcherna. Man kunde jobbat stenhårt på att etablera ett spel baserat på det man visste istället för att hoppas. Hoppas att P skulle funka som mittfältare. Hoppas att Hochen den här gången skulle göra ett kanoninhopp. Hoppas på att Makacha skulle anpassa sig. Hoppas på att Fredrik inte skulle behövas. Hoppas på att de långtidsskadade skulle tillfriskna.

Den andra biten. Man kunde ansträngt sig för att visa att Sirius var ett elitlag som bedrev en seriös verksamhet. Vi hade en tränare som tog mer eller mindre semester under några sommarveckor då poängbehovet var desperat. Spelarna fick signalen att tränaren tyckte annat var viktigare än serieprestationen. Det funkar förmodligen i framgång, men det funkar sämre i ett utsatt läge. Ska man begära den extra procenten av en spelare, ska man alltid vara redo att ge den själv. Träningar som börjar fyra ska inte börja kvart över fyra. Har man sagt att det ska finnas matlådor vid ett tillfälle så ska det finnas. Små detaljer kanske, men detaljer som sänder signaler.

Den tredje biten. Bristen på sportchef kostade mycket i bristande ledarskap. En sportchef är mer än snubben/snubban som fixar kontrakten och spelarna. En sportchef ska vara oljan i klubbmaskineriet. Kontaktytan mellan spelare och styrelse. Den person som ansvarar för att individerna utvecklas och förvaltar klubbens huvudtillgång - spelarna. Det ledarskapet fanns aldrig. När tränarna misslyckades med krisuppdraget i motgång, att utsätta och utmana spelarna internt, men skydda dem externt är det på sitt sätt fel att lägga den skulden bara på dem. Den sportchefsfunktion som fanns var i bästa fall ett mobilsvar, i sämsta fall en snubbe som gled in då och då och tyckte man skulle värva Rubarth. Typ. En närvarande sportchef hade sett vad som hände på ledarfronten tidigare och hade kunnat agera för att lösa situationen internt i stället för att få en lång utdragen process som slutade i ett spektakulärt avhopp med sex omgångar kvar.

Sorry, jag vet att jag tjatar. Men vafan. Vi åkte ur Superettan. Det är inte okej. Inte på det sätt det skedde i alla fall. Men jag var inne på det tidigare. Det kanske var nödvändigt med en krischock för klubben. Kanske till och med nödvändigt att åka ur. Näradödenupplevelsen med att klara sig kvar i sista omgången och sedan via kval hade kanske inte varit tillräcklig? Vem vet.

Så när vi nu packar ihop 2009 för gott så kan man ändå konstatera att det har hänt viktiga saker. Det viktigaste skulle jag nästan tro är att man har anställt en sportchef. Man har börjat jobba på en organisation som ska vara hållbar. Skissat på vilka som är de viktiga funktionerna och hur de ska samverka. Hela starten av fotbollsakademin är en del i samma långsiktighet. Den här gången har man också lärt sig av tidigare misstag och tidigt utsett en huvudtränare och sedan låtit den tränaren vara operativ i att rekrytera en andretränare. Det borde borga för ett ledarskap där rollerna är klara och där tränarna drar åt samma håll. Så var det inte i år. Så var det banne mig inte i år.

Huvuduppgiften för denna firma Brännström-Andric är utan tvekan att etablera ett tydligt ledarskap och en tydlig kravbild. Sätta ner foten och berätta vad som krävs för att spela fotboll i Sirius, och kanske framför allt vad som krävs för att varje individ ska utvecklas och nå sitt max. I förlängningen ska ingen spelare tycka att det räcker att spela i stans bästa lag i en av landets tre högsta serier. Kombinationen av den kollektiva och individuella ambitionen och viljan som saknats i truppen i några år är huvuduppgiften. Och minst lika viktigt som kravbilder för att komma dit är att tydliggöra vad klubben kan och kommer att göra för att hjälpa spelarna att komma dit.

I min bok är det det som är skillnaden mellan att vara en elitklubb och att inte vara det. det handlar inte om i vilken serie man spelar, utan det handlar om nivån på den verksamhet man har. Och ärligt talat. Själva resultatet är faktiskt bara slutprodukten. Jag är hellre medlem och supporter till en elitklubb i norrettan än en pajasklubb i allsvenskan. Paradexemplet sitter i samma kansli. Sirius bandy har excellerat i det som Sirius fotboll har ruttnat i. 2010 ska bli året då man inte pratar så mycket om långsiktighet, utan snarare bygger långsiktighet. Skål för det!

(Btw. Jag kanske är helt ute och cyklar, men en av funktionerna med att ha en sportchef tror jag är att uttalandena vi sett i UNT senaste tiden inte är resultatet av en slump, utan att klubben ÄNTLIGEN använder våra servila lokaljournalister till att styra informationen. Senaste artikeln innehöll ett par intressanta budskap.

1. Det finns inte på kartan att Legue själv kom på grejen med antingen Mani eller Petter. Det var Mattias Eriksson som planterade det. Jag kan tänka mig ett par olika syften med det. Huvudspåret är att de båda anser att de är självskrivna och att de ställer knasiga villkor för kontraktsförlängning. Värvningen av Ogbu säger också en del i sammanhanget. Båda kommer knappast spela i Sirius nästa år, och vem som blir kvar torde vara klart. Vidare så betyder det att ytterligare en spelare som kan spela ymf kommer in i truppen, eller omdisponeringar som innebär samma sak typ. Kanske.

2. Man kommer att satsa på en amerikan. Man har goda erfarenheter av det sedan tidigare... Jo tjena. Undrar vem det kan bli?

3. Vi ska inte förvänta oss underverk på transfermarknaden i vinter. Men man har en beredskap att plocka in ersättare för Blomman, men man räknar med Söderbring.)

Premiärtruppen 16/12:(4-1-4-1)

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Fernberg - Daniel Blomgren - Haisem Ismail
Pierre Gallo
Moses Ogbu - Mr Z - Eric Jernberg - Mani Tourang
Johan Pettersson

Bänk: Jonas Bylund, Erik Zettergren, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson

Tränare: Andreas Brännström
Ass tränare: Antonio Andric

Sena klappar, någon?

Inget ont om vanliga julklappar, men som supporter och amatörtyckare skulle man gärna ha en önskelista som bara gällde Sirius. Det är ju en oändlighet innan norrettan sparkar igång och mycket hinner hända, men en del önskningar skulle gärna få slå in betydligt tidigare. Det som blir tydligt när man önskar är att man vill ha allt, t.ex. både en härligt långsiktig ungdomssatsning och ett blixtsnabbt avancemang till Superettan. Kanske är jag för otålig eller ställer orealistiska krav, men så här ser min lista ut:

1: Påskrifter av spelare som fortfarande hänger löst. Då pratar jag först och främst om spelare som Mani Tourang, Petter Österberg och kanske även någon av de spelare som drogs med skador förra året, beroende på skadeläget. Detta tror jag är viktigt för att det visar fans, spelare och även konkurrenter. Det visar att vi fortfarande är attraktiva som klubb och att vi har spelare som är beredda att stanna och kämpa för klubben.

2: Ett par nyförvärv som får mig att känna "wow", eller åtminstone "det behövdes verkligen". Det kan vara en back eller bara en helt annan typ av spelare än de som nu finns i Sirius. Jag är naturligtvis medveten om att sånt kostar, men önska kan man ju alltid...

3: Ett gäng unga spelare som överraskar positivt. Alltså inte bara är lovande utan på allvar utmanar etablerade spelare som Fredrik Olsson, Pierre Gallo, Johan Pettersson med flera. Spelare som är unga men tuffa nog att vara skillnaden mellan ok och succé.

4: Ett Sirius som från första träningsmatchen ser ut som ett LAG där alla ser ut att vara beredda att ge allt för varandra. Ett lag som ser ut att ha en tydlig spelidé och där spelarna tror stenhårt på den.

5: En ungdomssatsning som redan nu känns som en garanti för att lovande ungdomar med jämna mellanrum ska slå sig in i A-laget. Jag antar att det är tanken med akademin, och det ska bli spännande att följa under året.

6: Ett Sirius som inleder serien som ett topplag. Senaste säsongen tog hårt, och även om det är lika nervöst med toppstrid som bottenstrid mår man betydligt bättre efter en seger.

7: Ett Sirius som en sen, härlig höstdag säkrar avancemanget inför en skrikande publik på Studenternas.

Kanske väl tuffa krav, men jag längtar redan.

PS. Ryktet säger att man hade fyra tränare på intervju för jobbet som 2:a-tränare, två höjde sig över övriga och man föll för den minst meriterade. Jag både hoppas och tror att det fanns goda skäl för det valet.

Långt ner i näringskedjan

Det händer inte sådär störtmycket i sillyn i vår lilla serie. Mest tränarbyten, uppflyttningar av ungdomsspelare, ett och annat förnyat kontrakt och så spelare som lämnar så klart. Med ett undantag. Valstasyrianerna är på offensiven och har värvat tre helt okej spelare av superettaklass i Motas, Johansson och Nilsson.

I Märsta snackar Brytar-Börje om Superettan, och visst. V/S har i dagsläget en vettig trupp, om man bortser från vissa nyckelpositioner. Det ryktas visserligen att gamle Siriusbekantingen Linus Smedjegården ska byta lag med Motas och gå till Väsby. Hugget som stucket. Värre då att Slavik gått till Brage och att Bylle knappast lär vara kvar. Om inte annat med tanke på de rykten som sipprat ut från Valsta om hur de behandlar spelare som inte är så sugna på att förlänga kontrakten.

Speaking of Bylle så är det nu enligt snacket i korridorerna på Ackis inte helt uteslutet att det blir Sirius ändå. Trots att RR väljer att fullfölja sitt kontrakt. Eller vem vet. It takes two to tango, och Sirius ska ju i så fall tycka att det är vettig truppmanagment att ha två så jämförelsevis högklassiga - och därmed också förhållandevis dyra - målisar i truppen. RR lär redan vara den överlägset dyraste målisen i serien och frågan är om man då ska riskera en situation där han teoretiskt sett skulle kunna bli den överlägset dyraste andremålisen i serien.

Personligen är jag lite kluven i fallet Richardsson. Bra målis, utan tvekan. Kanske seriens vassaste. Och ja, jag tycker det är bra att ha seriens vassaste målis. Men jag fick lära mig någon gång i forntiden att det finns något som heter alternativkostnad. Och om Sirius hade lyckats kränga RR till Giffarna och få tillbaka lite av de stålars vi kastade efter Örebro, och dessutom kunnat minska lönebudgeten något kanske det hade varit ett intressant alternativ.

Att investera i en bra "produkt" behöver ju inte automatiskt betyda att man har gjort en bra affär. Lite som att man om man köper en sproilans BMW för 2, 5 mille så har man definitivt fått en bra bil. Men frågan är om man har gjort en bra affär bara för att bilen är bra.

Men jag gillar Richard. Han har siriushjärta och han är en bra målis. Så det blir säkert bra.

Och man tager vad man haver i årets torftiga sillyhöst, liksom. Men det är lotten för lag som halkar ur. Det är inte bara en serie man trillar ur. Det är ett hack ner på näringskedjan också. Få för nivån riktigt högklassiga spelare hoppar och jublar över ett kontrakt med en norrettanklubb och bussresor till nordpolen varannan vecka. Om man säger så. Men spännande provspelare kan vara på väg efter helgerna, så man ska väl inte ge upp hoppet helt. Och den befintliga truppen ser faktiskt fortfarande väldigt bra ut för serien.

Annat är det med Vasalund. Att Kennedy skulle kvista var väl ingen sensation, men Senatore, Korkmaz och Dimitriadis gör det samma. Och det verkar väl vara sådär för laget som släppte in tio baljor per match i fjol. Nu har dock de tidigare skrinlagda planerna på sammanslagning med Väsby som Studan pratade om tidigare väckts till liv igen. Just nu ser det ut som om det är det enda som kan rädda skiten från att träffa den riktigt stora fläkten för solnaiterna.

Vad som ska kunna rädda Bajenkidsen från degradering övergår dock den mänskliga varelsens kapacitet till tankekraft. Hittills har de fyra bästa - och typ äldsta - stuckit. Och man ska fylla på med vad då? P14? Bajenskonsortiets organisationspyramid börjar mer och mer likna lutande tornet i Pisa. Man har a-laget i superettan, TFF och tipselit. Och Jeppe Blomqvist som ansvarig för det hela. Kul. Endast en nedflyttningsplats ser öppen ut i år.

Veckans Dalkurd. Brwa Nouri, högerbacken Sadi och fransmännen Kribii och Gargouri har alla skrivit nya tvåårskontrakt med Borlängeklubben. Dessutom är Colo Halit på väg tillbaka efter korsbandskadan. Dalkurd har en bra trupp. Riktigt bra. Men jag läser i nyhetsartikeln om fransmännens kontrakt på Dalkurds hemmis och jag blir som vanligt lite förbryllad: "Han var en klass för sig själv i testmatchen och dalkurd skrev direkt kontrakt me han efter mathen." (Om Kribii)

Åkej. Det ger ju en intressant bild av hur kontraktsförhandlingar går till i den klubben. Jag ber här läsaren beakta det faktum att Kribii spelade under amatörkontrakt förra säsongen. Han gjorde alltså en testmatch som imponerade så mycket att klubben direkt erbjöd honom *trumvirvel* max 2999 svenska kronor om året! Han måste blivit överlycklig över det budet eftersom han skrev på direkt. Det skulle naturligtvis aldrig falla mig in att antyda att det kanske ingick något mer i det kontraktet. Jag vill bara gratulera Dalkurd till att de fick en såpass bra spelare utan att behöva ersätta honom med månadslön, bostad, fri mat eller liknande. Killen gillar väl Borlänge helt enkelt.

Anyways. Dalkurd och Valsta ser i dagsläget ut som två av de lag som bör härja i toppen. Och det gör baske mig vi med. Här kommer truppen:

Premiärtruppen 16/12:
(4-1-4-1)
Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Fernberg - Daniel Blomgren - Haisem Ismail
Pierre Gallo
Moses Ogbu - Mr Z - Eric Jernberg - Erik Zettergren
Johan Pettersson

Bänk: Jonas Bylund, Patrik St Cyr, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson

Tränare: AB
Ass tränare: AA

Spelschemat börjar ta form

Det är fortfarande förvånansvärt lungt på sillyfronten i Norrettan. Jag antar att alla sportchefer har häcken full med att svara på e-mails från killar "som har högre ambitioner än att spela i div IV" och som är "bra med högern, vänstern, en mot en". Etc, etc.

Det senaste i serien är väl annars att Umeå FC signar en ny tränare idag vad det verkar, Stuart Gibson. Ett lag i serien ryktas dessutom vara ute efter varenda spelare i landet som en gång har gjort ett snyggt mål eller som kan anses intressant på något sätt. Om man samlade ihop alla spelare i Mälardalen som har fått ett "kontraktsförslag" från detta lag och fick dem att tacka ja, skulle de ha en rätt fet trupp nästa år om man säger så. Åtminstone tre uppsalaspelare har varit där på provspel i alla fall. Och ytterligare tre från närområdet.

Kontraktsförslagen verkar dessutom se ganska spännade ut vad Studan erfar. En spelare verkar ha blivit muntligen erbjuden "fri bostad, fri mat, 7000 vitt, 7000 svart och fria resor hem till sin bostad i närheten av Stockholm". Det finns vittnen till det erbjudandet, men som vanligt lär ingen vilja prata högt om det. Och vad vet jag. Jag har bara tredjehandsuppgifter, så jag väljer att inte prata om namn, eller nämna vilken klubb det rör sig om. Men om vi säger så. Den typ av anspråk en del spelare ställer i diskussioner med "vita" klubbar visar med all önskvärd tydlighet att det råder en, ähum, smått diversifierad konkurrenssituation.

Well. För Sirius del är det just nu julledigt från träningarna, men det har väl knappast undgått någon att Moses Ogbu skrev på ett kontrakt i veckan samt att Luggen tar typ time out. Dessutom skickar ju Giffarnas val av Naurin mellan stolparna vissa signaler till vart målvaktsfrågan pekar. Det vill säga, allt talar för att Richard stannar i Sirius eftersom förmodligen ingen annan klubb i Sverige (förutom Giffarna då) ens för en sekund skulle överväga att betala den prislapp som sitter på killen. Deras argument går efter linjen "men vi kan ju få en minst lika bra keeper för halva priset." Svårt att argumentera mot.

Om vi förutsätter att det är så blir den mest intressanta frågan; hur blir det med Bylle? Jag har ingen aning. Faktum är att han har tränat med Sirius. Faktum är att han vill spela med Sirius. På pappret är naturligtvis Bylle/Richard den absolut starkaste målvaktskonstellationen i serien. Men en liknande situation som den som rådde mellan Jon och Bylle sist det begav sig är knappast önskvärd. Ingen av dem ser sig som andramålis och det är väl inte säkert att det bara vore av godo att ha en sådan situation. Det skulle i så fall bli en grannlaga uppgift för Brännan att navigera i.

Andra rykten säger att Petter är ute på turné för att försöka fånga sista chansen till ett kontrakt som medger spel för pengar. Det pratas löst om USA, men frågan är om det går att få folk däröver att gå på en Antou Jallow till. Det pratas också om vissa klubbar i stockholmsområdet. Vi får väl se.

På inkontot aktualiserar backflykten att det blir relevant att förstärka där. Signalerna från Blomman är försiktigt positiva och dessutom sägs det att man tittar på att försöka få in två backar till. En av dem kommer med all säkerhet att vara Erik Z. Han verkar vara villig att ta upp en seriös satsning och han har tränat med Sirius i höst.

Och så slutligen. Dagens mest intressanta rykte är att det preliminära spelschemat säger bortapremiär mot Umeå FC helgen 17-18 april och hemmapremiär mot Dalkurd veckan efter. Båda lag med vissa ambitioner i serien. Spännande!



Nej inte helt slutligen. Slut-slutligen så har vi förstås veckans mix av vetenskap, ihärdiga rykten, fåfänga drömmar och sånt. Håll till godo.

Premiärtruppen 3/12:



(4-1-4-1)

Jonas Bylund (c)

Fredrik Söderbring - Oscar Zettergren - Daniel Blomgren - Haisem Ismail

Pierre Gallo

Moses Ogbu - Eric Jernberg - Fredrik Olsson - Mani Tourang

Sunday Bale (- Johan Pettersson) (men fan då, det blev visst en för mycket... nå, vi säger att P är sjuk då...)



Bänk: Richard Richardsson, Patrik St Cyr, Erik Zettergren, Daniel Fernberg, Wilhelm Ingves



Tränare: Andreas Brännström

Ass tränare: Pelle Johansson