Bloggsilly

Tack.

Ni har faktiskt varit fler än vad man skulle kunna tro som har följt Studanbloggen på sistone. Av olika anledningar har de olika Studanskribenterna fallit från eller tagit paus från bloggandet en efter en. Och nu är det min tur.

I och med detta inlägg kommer Studanbloggen att hibernera på obestämd tid tills dess någon känner sig hugad att väcka den igen. Detta därför att jag istället fortsätter blogga här framöver. Häng gärna med, om ni vill.

Vinnare utsedd i Studantävlingen!

Här skulle man ägna kvällen åt att sammanställa resultaten i Studans norrettantävling, om ni mot all förmodan kommer ihåg den.

Nu visar det sig att Joint redan har gjort det. Spana längst ner i kommentarerna till inlägget. Summan av kardemumman är att resultaten blev som följer:

1. Joint, 25 p
2. Farbror, 22 p
2. Blinkande Lyktor, 22 p
4. Hornby, 20 p
5. Bigbadda, 19 p
6. Kritan, 16 p
6. Brukarn, 16 p
8. Sakul, 14 p
9. Tommy, 11 p
10. Håwe, 10 p

Grattis (och tack för jobbet!) till Joint, som ska få sig en svettig målisträningströja vid tillfälle!

Sirius - Umeå, agnarna från vetet

Sirius har en superettaplats 2011 i egen hand. Ingen kan påstå att det blir lätt, men faktum är att Sirius inte ens behöver vinna en enda av de tre matcher man maximalt har kvar att spela i år. Oavgjort mot Umeå i morgon, och oavgjort i två matcher mot J-Södra i kvalet räcker, om kvalmålen faller rätt. Förhoppningsvis får Studan chansen att återkomma med en kvalanalys/spekulation här senare, men i morgon är det som sagt Umeå FC hemma som väntar.

Umeå, näst sämst i serien sedan den vände i somras. 10 poäng på 12 matcher. Borta mot Sirius, näst bäst med sina 25 poäng på 12 matcher. Ett Umeå som inte har annat än den så kallade hedern att spela för. Mot Sirius, som har allt - precis allt att vinna. Kan det sluta med annat än hemmaseger?

Som legitimerad siriusdystopiker måste jag förstås säga ja. Sirius har de senaste åren haft ett track record av att vika ned sig i viktiga matcher. En tendens att inte vilja vara delaktig när det verkligen gäller som mest. Jag vet inte hur det ser ut i skallen på folk i truppen ikväll, och i morgon vid match, men som jag ser det är det nog den största, om inte den enda faktorn som kan sumpa det här för Sirius. Och de som var i Borlänge förra helgen fick se det hända. Välorganiserat och riktigt fram till motgång, sedan ras.

Man lär efter den matchen ha pratat en hel del om just den mentala prestationen, om att alldeles för många vek ner sig vid olika tillfällen i den matchen. Eller, jag hoppas att man gjorde det i alla fall. Sirius i andra halvlek var ett lag där spelarna lämnades som små oaser av sina kompisar. Och i ett lag som bygger på att vara just bra som ett lag - det finns inte de enskilda spelarna som avgör på egen hand - är det en säker väg till misslyckande. I morgon får det inte hända igen.

Andra orosmoln finns förstås också. Pierre Gallo har haft känning i en vad och kommer enligt Sirius officiella sida stå över matchen i morgon. Vidare har det varit en del sjukdom i truppen i veckan, och det kan vara fler som måste stå över, även om i stort sett alla utom de långtidsskadade tränade sista lätta träningen idag. Och så är naturligtvis Fernberg avstängd efter sitt röda kort senast.

Men. Umeå har också problem. Och då menar jag problem som inte i första hand är relaterade till det faktum att de ska spendera en vacker höstdag på att åka halva Sverige söderut och spela en för dem totalt betydelselös match och förmodligen alla ser mest fram emot ölen på vägen hem efter en avslutad säsong. Man har nämligen avstängningar och skador på många av de tyngsta namnen i truppen. Bland annat är både skyttekungen Danny Persson och Toby Davies i anfallet avstängda, Kali Ongala lämnade under sommaren och på skadelistan finns viktige backen Jens Sjöström tillsammans med Henrik Sensström och någon till. Dessutom har man stora frågetecken för Andreas Hermansson, den gamle legendaren, som har ryggproblem. Umeå får inte ihop till en hel trupp ur a-laget.

Det är helt enkelt inte samma Umeå som slog Sirius hemma med 2-0 i premiären i våras.

Men Sirius är som sagt var inte heller utan frågetecken. Att Oscar Zettergren går in och ersätter Fernberg i backlinjen behöver man nog inte fundera extra på. Där finns inget alternativ liksom. Däremot kan jag tänka mig ett antal olika scenarier på mitten. Oscar Z kan inte spela på två ställen samtidigt, vilket innebär att den defensiva mittfältsrollen han innehaft med den äran på sistone måste ersättas av någon. Och både brorsan Erik och Blomman är borta. Gallo också, även om det verkligen inte är hans idealposition. Men det innebär att man måste in på fjärde- eller till och med femtevalet på positionen. Det lär stå mellan Fredrik Olsson och Patrik St Cyr, som i så fall halkar ner ett snäpp i banan.

De offensiva centrala platserna kommer om Fredrik spelar defensiv besättas av St Cyr och någon till, gissningsvis Petter, Ian eller Ernesto. Om St Cyr spelar defensiv blir det nog både Petter och Ian eller Ernesto centralt. Det är naturligtvis ett betydligt mer offensivt alternativ, men det lämnar också förmodligen backlinjen rätt ensam. Om jag själv fick välja skulle jag föredra det mer defensiva alternativet, med både Fredrik och Patrik. Sirius har byggt sin relativa framgång i år bakifrån och känslan är att det vore vanskligt att börja laborera med grundinställningarna i det här läget.

Yttermittfältsplatserna innebär också ett val. Om Petter inte spelar på mitten spelar han förstås på en kant. I så fall blir den andra kanten ett val mellan Moses och Kango i Manis frånvaro. Kango gjorde ingen kanonmatch i Borlänge direkt, och Moses gjorde ett småspännade inhopp. Kango är utan tvekan mer skolad (vilket också säger en del om Moses...) och har ett skott som funkar. Moses kan få vilken back som helst i serien att bli yr i skallen, men saknar helt och hållet avslutsfot och hans passningsspel är inte heller det bästa. Smaken är som baken, men jag är mer intresserad av poäng än underhållning och föredrar Kango.

Johan P, Haisem, Söderbring, Elias och Bylle spelar alla på sina platser om inget oförutsett händer. Det är fem pers. Och det är i sig naturligtvis ett stort problem. Att behöva laborera med sex olika positioner i startelvan är ingen önskedröm, men på sitt sätt är vi faktiskt tillbaka där vi började säsongen frånvaromässigt. Blomman, Gallo, Fernberg, Mani och Erik Z - och Jernberg - hade alla varit högaktuella startspelare om de hade varit spelklara. Självklart är det ett avbräck.

Men jag tror och hoppas att Sirius ska fixa det ändå. De vanliga tre nycklarna till seger kokas ner till en idag. För att säkra kvalplatsen handlar det om en sak.

Skalle
Om Sirius i morgon går ut till match som ett lag. Om man inte viker ner sig, blir nervösa, backar från ansvar, blir rädda och fegar ur kommer Sirius att greja det här på egen hand. Men gör man inte jobbet. Tillsammans. Då blir det en tuff resa och många blickar och tankar mot drabbningen i Botkyrka. Snälla Sirius, låt oss inte hamna i det läget.

Och skulle allt gå åt skogen kan man i alla fall investera i en katastrofförsäkring via Svenska spel, där dubbeln Umeå FC-Syrianska Kerburan ger dryga 15 ggr pengarna.

Ibland blir huvudet fullt av frågor

Upplands fotbollsförbund kallar till tränarträff med "IK Sirius sportchef Bo Andersson" som kommer att "berätta om utvecklingsplanen i föreningen."

Sportchef? Det är den första frågan jag har. "Utvecklingsplanen i föreningen" är nästa. Det låter oerhört spännade, och jag noterar att det är Bosse som verkar vara ansvarig för den, eftersom det är han som ska prata om den.

Men sportchef fick han inte vara länge. Någon har ändrat:

Så jag återkommer till frågan. Vilken roll har Bosse? Hur ser utvecklingsplanen ut? Vem ligger bakom den? Är den förankrad?

Jag vill veta mer...

Speedway, någon?

Tillbaka i Studanbloggen efter en intressant vecka på UNT. Vi får väl se hur fortsättningen på det sammarbetet.

Men.

Nu är jag sur igen.

Jag kommenterar inte speedway på den här bloggen. jag kan ingenting om speedway, och jag tycker det är tråkigt. Jättetrist, faktiskt. Är det nån som då skulle ha lust att läsa en krönika där jag skriver från Hallstavik att dyngsämsta elitlaget Rospiggarna i sin match mot Mupparna bjöd på erbarmlig underhållning eftersom lagen bara åkte runt runt på en grusväg, men att till och med en dålig fotbollsmatch har ett större underhållningsvärde eftersom det alltid finns taktiska finesser och fina spelsekvenser att njuta av?

Vad skulle tidningsläsarna säga om Västerviks Tidningar anställde mig och lät mig rapportera om stadens speedwaylag? De skulle aldrig göra det förstås. Av respekt för läsarna som faktiskt är intresserade av speedway.

Men. Fotboll kan ju alla. Fotboll gillar alla. Och därför är det också helt okej med krönikor från en fotbollsmatch som går ut på hur kul det är med speedway.

Förlåt en sur jävel, men jag hade hellre läst en text från Sirius match mot Dalkurd i söndags som försökte få grepp om hur Sirius kunde tappa sitt spel helt och göra en riktigt usel andra halvlek. En krönika som försökte gå till botten med vad som kan vara problemet i ett lag där spelarna slutar hjälpa varandra på planen, och varför Sirius tappade mittfältet helt i andra halvlek. Eller kanske en krönika som försökte bjuda läsarna på spekulationer om den närmaste tiden?

Studan i tillfällig boning

Hejhej. Ber om ursäkt för stiltjen här på bloggen. Studanbloggen är för veckan utlokaliserad till det stora mediehuset i byn och finns här. Men vi är snart tillbaka igen. Och den som vill förstärka Studanredaktionen är som alltid ytterst välkommen. Särskilt inför bandyn skulle det uppskattas storligen!

Telefonintervju med "Panikbyrån"

Eftersom Studans huvudskribent "Panikbyrån" befinner sig gömd i de toskanska bergen för ett par veckor bestämde sig Studanbloggen för att genomföra en telefonintervju. Huvudämnet blir naturligtvis de senaste två omgångarnas ras.

Studan: "Vad har egentligen hänt? Sirius har gått från att vara ett oerhört stabilt vinnande lag till att förlora två matcher i rad?"

Panikbyrån: "Nu har jag ju visserligen inte sett matcherna i fråga eftersom jag åkte till Italien förra lördagen och ingen av matcherna har sänts på RAI, men jag tror man kan konstatera att laget inte springer tillräckligt mycket. Man måste hela tiden flytta upp ytterbackarna och springa. Jag tror inte Brännan och Antonio har varit tillräckligt tydliga där senaste veckorna. Har man en blåsvart tröja på sig måste man kämpa!"

Studan: "Inte tillräckligt tydliga? Hur menar du?"

Panikbyrån: "Jag vill inte förhäva mig själv, men jag tror vi kan prata om en Panikbyråeffekt. Sedan i somras har jag funnits i närheten av laget, följt träningar, pratat regelbundet med båda tränarna. Jag skulle inte vilja påstå att det är jag som lagt upp taktiken eller så, jag vill ogärna prata i termer om vilken effekt jag har haft. Men jag tror ändå att man måste konstatera att mitt mentorskap ändå har resulterat i tio raka matcehr utan förlust. Grabbarna sprang som fan i somras, och sådant ger resultat. Nu däremot har ju jag rest bort ett tag och trodde kanske lite naivt att trenden skulle kunna hålla i sig ändå, men då har vi två raka förluster. För mig är sambandet tydligt.

Studan: "Ehh, åååkej. Men tror du det går att få någon rätsida på det här? Är direktplatsen till Superettan körd nu?

Panikbyrån: "Det är klart det blir svårt. Man måste kämpa på planen och sätta sina chanser på den här nivån. Jag är borta även över nästa match, och sedan är det bara två matcher kvar. Men jag är optimist! Jag tror det kan räcka till kval. Och väl där blir Sirius förstås oerhört farliga."

Studan: "Tack för det Panikbyrån, och ha det nu så trevligt i Italien.

Panikbyrån: "Tack du! Och du, en sak till. Det ser riktigt ljust ut inför nästa säsong. Jag har snackat med Mats Rubarth, och han har lovat att göra comeback. Och han får också med sig Krister Nordin som kommer att ta en ledarroll kring laget. Båda de har spelat i AIK och vet vad som krävs. Jag tror det blir skitbra!"

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Bylle höll tionde nollan när Sirius hälsade på i Norrbotten i helgen. 10 nollor på 21 matcher. En nolla även på söndag mot Carlstad och Sirius har hållit nollan i hälften av matcherna i år. Det är ett facit som tål att upprepas och upprepas. I norrettan 2006 släppte Sirius in 0,95 mål per match, men det är undantaget. Annars har vi pendlat mellan 2 och bortåt 3 (2004) till och med. De tre senaste åren har vi släppt in över 50 mål på 30 matcher. Visst, mot bättre motstånd, men det är i det ljuste säsongens 14 insläppta mål på 21 matcher ska ses. Det är riksbäst i de högre serierna.

Och tittar vi efter sommaruppehållet är det bara tre lag som gjort mål på Sirius. De två toppkonkurrenterna HTFF och VSK och underskattade Forward. I endast två matcher har Sirius släppt in mer än ett mål - 0-2 mot Umeå i premiären och 2-2 mot Kerburan strax före uppehållet.

Gallo lär ha fällt en kommentar efter Bodenmatchen kring den känslan som detta facit skapar både hos Sirius och motståndarna. "Det är som om luften går ur dem när vi gör ett mål. De vet att det blir omöjligt för dem att vinna då." Och på samma sätt känner förstås Siriusspelarna. Det är den känslan som gör att det går att "spela dåligt" och ändå vinna matcher.

Och det är här någonstans man måste buga sig för det jobb som Brännan har gjort, med god hjälp av Antonio. Vilken idiot som helst kan träna ett vinnande lag från ett dukat bord och uppnå någon form av resultat. För att ta ett löjligt exempel så skulle Real Madrid vinna de flesta matcherna även med Jesper Blomqvist som head coach. Spelarna och staben är tillräckligt bra. Men det är bara riktigt vassa tränare som förmår vända trender. Som kan vända förluster till vinster och ämligt försvarsspel till landets bästa. Och by jove, var Sirius ett förlorande lag.

Det är ingen liten sak Brännan har gjort med Sirius. Och framgångarna har uppmärksammats. Brännan utsågs nyligen tillsammans med Kalle Granath i VSK som managers för norrettanlaget i "Morgondagens stjärnor", matchen mellan norrettans och söderettans talanger. Och i vissa delar av fotbollssverige nämns Brännan som ett av de stora tränarlöftena i Sverige.

För mig blir en av de stora frågorna för framtiden om Sirius har vett att ta vara på de som bär den här säsongens framgångar på sina axlar. Jag har hört folk inom klubben säga saker som får nackhåren att resa sig på mig i sammanhanget. Herr ordförande har exempelvis sagt att "Självklart har Bosse en roll i det här, det måste man förstå. Brännan och Antonio är division tre. Bosse är elit rätt igenom."

En heltidare inom Hammarby sa också för liten tid sen att det var ju en jävla tur att ni fick in Bosse som kunde vända på skutan.

Alltså, jag vill inte måla fan på väggen. Men jag ser en överhängande risk för att framgångarna i höst kommer att tolkas just som framgångar i höst, och inte ses över ett längre perspektiv. Sådant som skulle kunna resultera i att man satsar på att behålla Bosse i stället för Brännan och Antonio. Och då får vi killen som värvade Jonevret, Quirinio och Oremo i stället för killen som har gjort Fernberg, St Cyr, Petter och P & co till vinnare igen.

Och det här menar jag inte som kritik mot Bosse. Jag tror att han kan vara bra för kostymerna runt klubben, för att knyta sponsorer till Sirius och för att skaka tass. Men han ska ha rätt roll för att det ska funka - och jag är en konservativ jävel som tror på det här med väl definierade arbetsuppgifter inom en orgnaisation.

Men att folk säger så där är ett tecken på det som kanske är Brännans svaghet som tränare. Han har inte sett till att ta cred för sitt arbete, och han har inte riktigt förmått kliva ur bilden av honom som sidekick till Jocke Mattsson och spelaren som "hjälper till" med laget. För Sirius del kan det vara en katastrof. Det finns trots allt klubbar som har koll där ute, och just nu är det en absurd rea på kvalitet i Uppsala.

Nu återstår fem matcher av norrettan. Tre lag gör upp om två platser till fortsatt chans på avancemang. VSK, Sirius och HTFF. Och om mot allför modan två av dessa skulle sladda till det orentligt på slutet finns Kerburan med och hugger. Men att de skulle plocka in fem poäng på Sirius eller sex på VSK på återstående fem matcher är osannolikt. Och om jag ska koka ner det ytterligare så är känslan definitivt att HTFF är laget på nedgång av de tre. Mycket talar för att seriesegern står mellan Sirius och VSK. Två lag som har det gemensamt att de leds av två unga oerhört lovande tränare som lyckats få rätsida på laget efter år av knaserier.

VSK bärs av en stark offensiv, inte minst ett strakt offensivt mittfält, och en oerhört imponerande moral - VSK har vänt underläge till seger fem gånger i år - men har sina svagheter i ett relativt begränsat försvar, råder det omvända för Sirius - ett ramstarkt försvar gör att det inte är hela världen att anfallsspelet har klickat stora delar av säsongen. Vad som också imponerar med VSK är den armada av tonåringar som tar på sig bärande roller i de grönvita. Filip Tronêt är exempelvis bara 17 år, men gör hälften av VSK:s avgörande mål från sin mittfältsplats. Det är bland annat ett resultat av att västeråsarna har haft sin akademi igång ett tag. Förhoppningsvis kommer Sirius inom några år också kunna spela in 17-åringar på viktiga platser i takt med att vår akademi utvecklas.

Jag tror inte att varken VSK eller Sirius kommer att tappa särskilt många poäng på resterande fem matcher. Om något av lagen tappade mer än tre poäng skulle jag bli förvånad. Tittar vi på omgång för omgång sre det ut som följer:

Omgång 22:
Sirius - Carlstad United
VSK - Umeå FC
HTFF - Bodens BK

Detta bör utan större problem bli tre hemmasegrar. Umeå slarvade bort sina tätchanser i en dålig höstuppstart, och även om man fått igång spelet något nu på slutet ligger laget i ingenmansland och spelare som Danny Persson tänker mer på vart han ska spela nästra år och har till och med provspelat med ÖSK mitt under säsongen. VSK på hemmaplan vinner en sådan match åtta gånger av tio i nuvarande form.

Sirius är förstås mycket bättre än Carlstad United, som dock inte saknar kvalitet - men dock jämnhet. Ett lag som spelar för kontraktet med kniven mot strupen är aldrig att underskatta, men Sirius bör vinna hemma.

Hammarby slår Boden hemma trots turbulensen i moderskeppet. Boden är INTE bra borta och särskilt inte på naturgräs.

Omgång 23:

Bodens BK - VSK
Vasalund - Sirius
HTFF - Dalkurd

Den här omgången är den jag är lite skraj för. Vasalund borta är aldrig kul, aldrig enkelt. Även om Vasa inte kommer att ha något att spela för så är det ett svårläst lag med en mängd unga spelare med ambition och talang. De kan göra en plattmatch, men de kan också göra en kanonmatch. Svårt.

Samtidigt har VSK en lättare match, även om Boden har varit bra hemma tidvis och har spelare som kan hota. Och HTFF slår ett rörigt Dalkurd hemma.

Omgång 24:

VSK - HTFF
Sirius - Arameiska

Här kommer å andra sidan konkurrenter med 100 % säkerhet tappa poäng medan Sirius har en på pappret enkel match mot nedlagda Norsborgssyrianerna. I Västerås är hemmalaget favoriter, men det är ändå en sådan match som passar Bajenkidsen som spelar för egna karriärer.

Omgång 25:

Dalkurd - Sirius
HTFF - ÖFK
Vasalund - VSK

VSK:s tur att åka till Solna. Samma gäller för dem som för Sirius. Vasa har kvalitet och kan störa. Om HTFF är kvar i toppstriden vinner de mot ÖFK, som är ett mycket sämre lag. Sirius får en skrattmatch om Dalkurd är klara med säsongen - vilket är mycket troligt, annars blir det tufft mot ett bra hemmalag.

Omgång 26:

Sirius - Umeå FC
VSK - Dalkurd
Gröndal - HTFF

Det här är en match Sirius kommer vinna. Umeå åker på årets segaste bortaresa för en meningslös match långt borta mot ett bra lag. VSK har en likaledes "enkel" match mot Dalkurd, som jag skulle tro är klara för fortsatt spel i norrettan. HTFF förlorar mot Gröndal. Lätt.

Hemsk höst väntar alltså. Och jag missar de kommande tre matcherna på grund av illa planerad semester. Tufft för hjärtat blir det. Nyckellaget är som jag ser det Vasalund. De kan avgöra en tight tätstrid med sina hösthemmamatcher mot HTFF, Sirius och VSK (de har ju redan vunnit den mot TFF).

***********************************************

Till sist. Bara för att följa upp tråden från förra veckans bloggpost. Det är nu bekräftat att Valstas "starke man" Sulan sitter häktad sedan en månad efter inblandning i en enorm krog- och momshärva i Stockholm. Inte mindre än ETTHUNDRA Kling och Klang var tydligen med i razzian - det motsvarar en tennismatch mot Israel i runda slängar. Att detta har efterverkningar för märstaklubben är naturligtvis inte automatiskt nödvändigt. Men - momsfiffel i niosiffrorsklassen kan ha något att göra med lönepolicies i norra Stor-Stockholm. Kan ha. Kanske.

Fortfarande väntar jag med spänning på att pressen ska ta upp frågan.

Seger och kvalplats

I en dryg halvtimme ledde Sirius division 1 norra i måndags. Sirius hade just gjort 1-0 i Upplandsderbyt mot Valsta Syrianska, och i Västerås stod det fortfarande 1-1. När röken till slut hade lagt sig över Mälardalen hade både Sirius och VSK gjort varsit mål till vilket innebär att Västerås SK leder serien en poäng före Sirius.

Om vi tar det positiva.

Det här var Sirius nionde (9!) raka match utan förlust. Det är en imponerande svit Brännans lagbygge är inne i. Precis lika imponerande är det faktum att det var Sirius nionde nolla i år. Att bara ha släppt in 14 mål på 20 matcher är en smärre blå-svart revolution i en klubb där man har haft för vana att släppa in mellan två och tre baljor i snitt per match.

Och det är där någonstans man ska se måndagens match. Sirius vann mot ett lag man i princip aldrig slår, efter en medioker (och nu är jag snäll) insats. Men ändå kändes det faktiskt rätt säkert, trots att det var gästerna från Märsta som visade upp det bästa spelet och den - och det här stör lite - bästa viljan.

Vilket för oss in på det negativa.

Första halvlek var på många sätt fullt i klass med första halvleken borta mot Arameiska Syrianska. Det var en erbarmlig halvlek där den återigen nykomponerade (framtvingat av skador, sjukdom och avstängning) mittfältstriangeln svajade betänkligt, och där yttrarna Mani och Kango var helt anonyma. Resultatet blev att Sirius mycket sällan hade boll på ett konstrujtuvt sätt. Erik Z och Petter slet på, men tappade positionerna så det vischlade om det. Ernesto kampade uppenbarligen om portugisiska mästerskapet i kurragömma (rekordet, som innehas av Pauleta, var han väl i och för sig inte nära) och bidrog inte på något sätt till att stadga upp spelet.

Resultatet blev att korthuset från Valsta fick se ut som ett harmoniskt och välspelande lag trots att diverse omständigheter gjort att den startelva gästerna ställde upp med var minst sagt fascinerande. Men mer om sådant skvaller senare...

I halvtid lär Brännan ha kopplat på svordomsfläkten ordentligt. Det ryktades om könsordskvantiteter som sällan skådats i ett blåsvart omklädningsrum. Kanske fungerade det på något sätt. Mani inledde i alla fall andra halvlek med att tvinga fram lite fasta situationer på sin kant, istället för att spela bollen blint åt vilket jävla håll som helst. Viktig skillnad.

Det var också Mani som fixade straffen. Straffen som fick pappa Djordjic att näst intill implodera av serbiska invektiv. Och jag förstår honom på sitt sätt. Mani tajmar en bra situation fel och kommer på baksidan av försvaren inne i boxen. Men i stället för att ge upp situationen hoppar han mer eller mindre in i ryggen på honom och faller. Och domaren blåser straff.

Tack för kaffet, sa Johan P och sköt in ettan via Buluts lama nävar. Ingen bra dömd straff. Ingen bra slagen straff. Ingen bra siriusinsats so far. Men 1-0. Sedan kom Gallo in efter att man till slut hittat Ernesto borta vid ena sidlinjen och därför kunde byta ut honom. Det första Gallo gör är att bomba en hörna i huvudet på Haisem, som kommer perfekt på bortre stolpen. 2-0.

Och där känns matchen förstås tvärdöd. All cred till Valsta som sedan faktiskt behåller huvudet uppe på axlarna och fortsätter nöta på på ett bra sätt. De skulle nog ha haft en straff också när Fredrik Söderbring tog med armen i straffområdet. Men det var en sådan kväll när Sirius hade lite pay back-time. Och som Brännan sa efter matchen: Det finns inget att be om ursäkt för. Sirius var dåliga, men stabila. Det räcker ganska ofta för att vinna mot ett i grunden lite sämre lag. Det gjorde det igår.

När man ändå har börjat jämföra med insatsen mot Arameiska så måste man genast konstatera att skillnaden fanns i backlinjens uppträdande. Arameiska fick skapa sex-sju 100 %-chanser i den halvleken. Valsta skapade två riktigt bra. Och då var Bylle där med ett par räddningar som känns så mannagrynsgröt vid det här laget att vi nästan glömmer bort hur fantastiska de är. Sirius är helt enkelt ruggigt stabila bakåt.

Nu är Sirius alltså där uppe där man sagt att man ska vara. En viktig ingrediens i receptet som tagit laget dit är faktiskt något så trist som tålamod och konsekvens. Sirius spelare och ledare har orkat tro på att deras klass - ja, man får faktiskt kalla det för det - kommer att betala sig till slut och att det stabila försvarsspel man lagt grunden till kommer att ge resultat även i tabellen.

Det kanske låter som stora ord, men Sirius har i år börjat genomgå en förändring som är rätt radikal för vår svajiga förening. Jag har inte tid att sammanfatta mina tankar kring det just nu, men det kommer var så säkra. Men jämför gärna för ett ögonblick Sirius från Stellan fram till idag. Det är många förlorade år i den jämförelsen. Nu har klubben att förstå att förvalta det vi börjar skymta idag. Jag är inte nervös för resterande sex matcher i år, men sådana tankar gör mig byxis.

Well. Speaking of byxis. I dagarna sitter ett antal arkitekter bakom "kreativa "sportsliga lösningar i några klubbar vi känner till och biter på naglarna. I alla fall om man får tro ihärdiga rykten från märstahållet. Det ryktas inte bara om spelarstrejker och uteblivna löner, det sägs även att Bosse Batong har hittat ett par häktningar av folk med anknytning till klubben och att ett visst kassaskåp och andra intressanta dokument ska vara beslagtagna. Tränaren Ranko Djordjic bekräftar också till marsta.nu att vissa spelare har strejkat.

Studan - och många andra - undrar nog om det inte är dags för journalistkåren att börja rota lite snart. Men, men. Jag kan förstås ha hört fel. Det är kanske bara illasinnade rykten. Oyals korta besök i märstaklubben kanske finansierades på ett helt riktigt sätt. Kanske förekommer inga tveksamma kontraktslösningar. Kanske har inga spelare de senaste åren fått svarta löner. Kanske är Ekan faktiskt knäskadad. Se där, ett gäng trådar att dra i, om man är på det humöret. Jag är det inte. Men när så många av varandra oberoende rykten ändå florerar så platsar det att ta upp i en blogg.

Upplandsderbydags

Crazy days. Har som synes inte hunnit sammanfatta förra veckans seriefinal här. Inte heller har jag hunnit vara nere på så många träningar som jag velat, eller hunnit skaffa fram information i den utsträckning jag skulle vilja för att ha något vettigt att säga om en match som den ikväll.

Men men. Vi kör ändå. Om vi börjar med förra veckans "seriefinal" på Söderstadion så är det mesta om den sagt på annat håll. Spana in www.siriusfotboll.se för bland annat highlights och referat om ni är intresserade av den biten. Sammanfattningsvis gjorde Sirius en okej match och fick med sig ett okej resultat. Sirius förlorade två poäng på en avgrundsdjup svacka kring halvtiden. Sista kvarten av första och första tio av andra var den typ av dipp som vi faktiskt har varit förskonade från senaste månaderna, och Hammarby TFF är tillräckligt bra för att utnyttja den typen av dalgång. Nu blev det ett mål i baken där, men det beror lika mycket på en fantastisk målvaktsinsast som på något annat.

Å andra sidan hade Sirius en period i första och sista 35 minuterna där serieledarna var helt och hållet utspelade. Som sagt, se highlightsen. Att Sirius inte lyckas göra mål under sista halvtimmens forcering är smått sensationellt. Det visar på två intressanta detaljer - för det första så har Sirius reella anfallsproblem när både Sunday och Emir är iskalla. De chanser och de mål man skapar måste man göra exceptionellt mycket rätt för att skapa. Ingenting blir gratis. Man kan liksom inte förvänta sig sådana grejer som när Ernesto står och jonglerar lite på mittplan och drar på en livsfarlig volley i parti och minut. Eller sådant som Erik Z:s genomskärning till Petter. Ändå är det så det måste gå till innan Sirius skapar.

Ta bara målet. Ernesto håller in bollen i vad som ser ut att vara alldeles för länge, sedan chippar han den över två backar till Söderbring som gjort en löpning längs kanten. Skott. Retur. Mål. Det är "överhög" klass på Ernestos prestation. Kalla mig cyniker, men i längden måste Sirius börja göra skitmål. I synnerhet om man ska gå upp en nivå i systemet.

Den andra intressanta detaljen är att Sirius håller en klass som är spetsigast i den här serien. Man har resurserna för att pumpa isär serieledarna på bortaplan. Genom pur överlägsenhet i alla spelets moment. Med trasigt mittfält och Elias Storm på bänken.

Det måste med till kvällens match mot notoriskt problematiska Valsta Syrianska. Problematiska eftersom Sirius endast har en ynka seger mot laget i seriespel, trots att vi möts jämt. Problematsika eftersom Valsta får AIK att se ut som en harmonisk klubb. I somras sparkades en handfull spelare åt olika håll. Tränaren fick gå och ersattes av postjugoslaviske svordomsmästaren Ranko Djordic. Vad han har tillfört spelet är väl oklart, däremot kan man nog räkna med att spelarna måste tvätt öronen noggrant efter varje träningspass. Lyssna på Ranko ikväll. Ta gärna med er en serb/kroat/sloven/bosniak för att översätta vad han skriker till stackars bosniern Desnica. Det är en del av den underhållning jag förväntar mig ikväll.

En annan del som jag hoppas ska bidra till underhållningen är Sirius spel. Gallo är tillbaka efter en hysterisk sjukdom som gjorde att han tappade näst intill en handfull kilon på bara en vecka. Men han har sett vass ut i veckan och är säkerligen spelsugen. Blomman gick ju sönder senast och Patrik St Cyr är avstängd. Det öppnar förstås för Erik Z bredvid Gallo och Ernesto som offensiv mitt. Inget ont om St Cyr och Blomman i hans nuvarande form, men Gallo, Z och Ernesto känns som det mittfält som är spelskickligast. I backlinjen skulle jag kunna tänka mig att Elias kommer tillbaka, i så fall snarast i stället för Oscar. Det var ingen katastrofinsats senast, men det sviktade ibland, och jag tror att frestelsen att spela Elias blir för stor - trots att jag nog tycker att det finns poänger att spela Fernberg - Oscar eftersom det är spelare som säkert finns kvar i klubben i vår, medan Elias bara har kontrakt säsongen ut. I alla fall så länge Fernberg - Oscar inte gör bort sig helt.

Framåt står striden mellan Kango och Mani om den enda öppna platsen i den delen av planen. Med Ramadan avklarad och ett bra inhopp i ryggen tror jag på Kango igen. Mani var inte direkt dålig senast, men vi får faktiskt ut oroväckande lite av honom. Och bakåt är det alltid en säkerhetsrisk. Trots Kangos uppenbara defensiva brister är han faktiskt bättre i den ligan, tycker jag.

Vad gäller gästerna så vet vi att trion Junegard, Ekan och Bulut är tillbaka i truppen sedan förra veckans förlust mot Carlstad United. Det är startspelare och viktiga tillskott i luftslottet. Däremot saknas Valsta-Sunday efter en varning senast - om jag har räknat rätt. Det är ett avbräck, trots att vi som var i Märsta i våras minns hur Philip Berglund osynligförklarade Valstastjärnan helt.

Valsta är helt klart ett lag som har problem med hur de egentligen ska spela. De har inte lyckats få någon kontinuitet efter sommarens turbulens och har hoppat mellan laguppställningar och till och med spelsystem. Och efter senaste förlusten mot bottenlaget Carlstad kan de inte ens lura sig själva att de har något att komma med längre när det gäller toppstriden. Sett till statistik och allmänna förutsätningar är nog Valsta, kanske tillsammans med Arameiska Syrianska, det mest tacksamma laget i serien att möta just nu.

Men nu är det Sirius som står för Valstas motstånd. Och Valsta har varit präktigt usla i serien förr - och ändå ställt till det för Sirius. I Valsta finns desstom ett par spelare som med blandad rätta anser sig gravt misshandlade av Sirius, och knappast vill någonting hellre än att vinna på Studan. Räkna med übertaggade duon Ekström-Smedjegården. Om nu Smedjegården spelar. Han har varit borta ett tag, och jag har inte orkat leta reda på varför. Ekan har varit Valstas nav i år, och Smedjegården har bombar fram längs med sin kant. De är helt klart några att se upp med i kväll.

På det stora hela tycker jag ändå att Valsta är ett lag som passar Sirius rätt bra. Kom också ihåg att ett Sirius i rätt dålig form dominerade bortamatchen mot Valsta trots att Gallo visades ut redan i första halvlek. Men för att det ska bli en trea måste följande klaffa:

1. Ernesto, Gallo och Erik Z i 270 minuter?
Om jag gissar rätt kommer Sirius att starta med tre spelare som inte kört 90 minuter på ett bra tag. Ernesto kommer aldrig fixa 90. Erik kan säkert köra 90 på ren vilja, men hur bra kommer han att vara sista 20? Och Gallo har nyss varit dundersjuk. Alternativen känns som sagt sämre, men vågar Brännan-Antonio gambla med tre 70-minutersspelare?

2. Utnyttja ett lag i kaos
Valsta har visserligen inte spelat bra försvar någonsin i år. Och visserligen är Junegård tillbaka, men Valsta har problem med organisationen på defensiva fasta och kommer att ha svårt att hänga med om Sirius lyckas driva upp tempot. Men framför allt kommer Valsta att rasa vid motgångar. Senast var det i princip inbördeskrig sista kvarten, det kommer knappast bli bättre idag om det går dem mot. Det kan Sirius om man är lite kalla utnyttja. Gäller bara att undvika skador...

3. Håll koll på en vass offensiv trio
Ekan är ingen pissespelare egentligen. Det bara verkade så när han var i Sirius och fes i U21. För Valstas offensiv har han varit viktig som speluppläggare och pulsmaskin på mitten. Framåt hotar även Owin Ododuemeke och underskattade Mikael Nilsson. Detta är en trio som har kapacitet att förstöra för de flesta försvar i serien. Man är starka på fasta situationer och Mikael Nilsson har trots allt gjort sju baljor i år. Dessutom har Desnica blandat och gett sedan i somras. Han har enligt uppgift varvat riktigt bra insatser med rena bottennapp. Vilket humör är han på idag?

Sammanfattningsvis ansågs Valsta Syrianska vara en av förhandsfavoriterna i serien i år. Man har en helt okej trupp och man har spelat bra i många matcher även om de har varit ohyggligt ojämna. Men de kan en hel del i sina bästa stunder. Därför gäller det att Sirius inte låter dem få igång en "bra stund" ikväll. I så fall ska det här kunna gå vägen.

Vid seger kommer dessutom Sirius att avancera till minst en andraplats eftersom Bajenkidsen åkte på stryk i norrort igår mot Vasalund. VSK har dessutom en tuffare match än vad många tror hemma mot Forward. Forward i nuvarande form borde passa VSK rätt illa och vi är nog en och annan som kommer att sitta med Everysport i telefonen ikväll för att följa den matchen parallellt. Är det månne Sirius kväll ikväll?

Seriefinal

Japp. Så är det. Seriefinal. Vinnaren i matchen på Söderstadion i morgon kväll kliver upp i serieledning eftersom Syrianska Kerburan luggade VSK på alla poängen i söndagskvällens derby. Inför 6441 åskådare! Okej publiksiffra, får man säga.

Långt ifrån ståhejet i Västmanland hade Sirius en lugn träningsförmiddag på Löten i strålande höstväder. Inte mycket att säga om den träningen egentligen. Typsik dagen-före-match-träning där ingen gick in i närkamper och där man fokuserade på olika detaljer. Uppspelsfasen, spelvändningar och fasta situationer var fokusområdena.

Annat var det igår när det smällde rejält i närkamperna under stundom och var sådär tjurigt att man nästan blev lite rädd vid sidan. En typ av träning som är en funktion av att Sirius helt plötsligt har så många öppna platser i truppen och startelvan i och med att så relativt få spelare är skadade eller sjuka. En typ av laddning som andas vinnarskallar - vissa nästan på gränsen till galenskap. En typ av truppstatus som Sirius kanske inte haft på fyra-fem säsonger.

Där är Sirius nu. Inför säsongen undrade jag om tränarna skulle kunna vända ett lag som släppt in kring 50 baljor per säsong och som förlorat mer än man vunnit till ett vinnande lag. Trots att man är i en snäppet lägre serie är det ingen enkel skuta att vända. Det är trots allt ganska få matcher även på den här nivån som är stängda med 20 minuter kvar. Det lag som uppvisar bästa inställningen, fysiken och skallen dessa sista 20 minuter pekar i riktning mot trepoängaren. Och de fem, för att inte säga sju, senaste matcherna har Sirius varit det laget. Det vittnar ett poängsnitt sedan slutet av juni på 2,5 om.

Så när Sirius går in på Söderstadion i morgon är jag övertygad om att det är serietvåan och hemmalaget som känner sig som underdogs. De spelare som knatade upp på övervåningen i Diöshallen för matchgenomgång i förmiddags utstrålade självförtroende. Så kommer det vara i spelargången i morgon också. Det är en mycket bra början.

Värre är dock att Pierre Gallo inte återhämtat sig från sin sjukdom. Det är ett avbräck. Ytterligare spelare testas i morgon, vilket Sirius 19-mannatrupp vittnar om. Däremot är Ernesto och Elias Storm tillbaka i truppen och i högsta grad aktuella för startelvan. Ernesto tycker jag borde ha en given plats på mittfältet om han är i skick för åtminstone 75 minuter. Hålet på mitten mot Gröndal var så stort att man kunde ha använt det som slutförvaring för kärnavfall. Ernesto kan bidra med spelsinne och passningstempo högre upp i banan och därmed göra livet enklare för omgivningen. Det innebär också att Petter kan få komma tillbaka ut på sin kant, vilket vore bra.

Vad Elias comeback i truppen medför är dock svårare att sia om. Fernberg - OZ klarade sig utmärkt mot Gröndal, och framför allt Fernberg har varit riktigt bra efter sedan han kommit tillbaka in i startelvan. Å andra sidan har Fernberg såpass ofta gjort sina sämsta insatser efter just ett par riktigt bra matcher. Så ofta att det känns som en faktor. Magkänslan säger dock att tränarna kommer välja rutin och satsa på Elias. Gissningsvis bredvid Fernberg. Men jag har haft fel förr, och att peta ett mittbackspar som just hållit nollan i en svår match är inget man gör för skojs skull.

Några andra plaster känns öppna. Om Ernesto kommer in ska någon ut. Mitt tips är att det blir Mani, och att Petter hamnar på vänsterkanten och Kango får fortsätta till höger. Visserligen har Kango dippat på sistone, men Mani har inte heller riktigt övertygat. Kango kommer dessutom att få spela mot HTFF:s vänsterback Elliot Käck. Det är visserligen en spelare som jag gillar en del, men han har klara svagheter i defensiven och har dessutom normalt i uppgift att gå framåt ofta. Det borde kunna passa Kango ganska bra, om han nu kan hitta tillbaka till läget han var i mot exempelvis VSK.

Jag är inte heller helt hundra på hur lösningen på det mer defensiva innermittfältet kommer att se ut. Känslan är att Erik Z är på uppgång, och att exempelvis Blomman har kämpat en del på sistone. Patrik St Cyr har varit jämn och bra på mycket, men Erik har en del andra egenskaper som jag tror skulle vara rätt gött att ha på planen mot Minibajen. Sedan kan naturligtvis ytterligare förändringar tvingas fram när Brännan börjar ringa runt i truppen i morgon.

Bajen då? Tja. Vi vet att mittbacken Törnstrand och offensive mittfältaren Tranberg är avstängda. Annars är det ju ingen som vet hur läget i truppen är i den föreningen. De har förstås också skavanker och kännigar så här års, och halva truppen har precis börjat skolan igen efter sommaren och nån är säkert sjuk.

Annars är HTFF ett av de lag jag sett mer än en gång i år, och jag har imponerats lite av konsekvensen och oräddheten i deras uppträdande. Jag får verkligen äta upp mitt försäsongstips som placerade dem i bottenstriden, men faktum är att HTFF kommit långt i år på att sällan göra särskilt fel och att vara skolade i grund och botten. Det är inte heller ett skrajset lag. Mot Carlstad U hade exempelvis lovande högerbacken Matthias Olsson det riktigt jobbigt mot Gzim Istrefi i andra halvlek, som tog sig runt gång på gång. Olsson blev dock inte särskilt nedslagen av det utan fortsatte gå framåt och spela sitt spel.

Men känslan är att det ändå är en ganska tunn trupp de har. Några spelare håller riktigt hög klass för serien, men de är svaga på andra håll. Utan Fadi Malke försvinner också en stor bit anfallsspel. Inte bara på grund av Malkes obestridliga spets (målet han gör på Studan är rent löjligt!), utan också eftersom yttermittfältarna har en viktig roll i deras spelmönster där de gärna ska ta sig in i banan och lämna utrymme på kanten för ytterbackarna samtidigt som de hotar i djupled. När det klaffar är de jobbiga att försvara sig mot.

Samtidigt är jag inte jätteimpad av deras försvarsspel alla gånger. Det går absolut att ta sig in i ytan mellan backlinje och mittfält. Mittbackarna är ganska osäkra i positionsspelet och ytterbackarna har sina styrkor i det offensiva spelet. Kolla gärna på highlights från Umeå-HTFF på Umeå FC:s hemsida. Den typen av chanser som UFC skapar skapade också Carlstad United. Det kommer Sirius också att kunna göra. På videon är det Tom Nodén och Erik Figueroa som bildar mittbackspar. Samma som lär spela i morgon. De hade det verkligen jobbigt. Det bör de kunna få i morgon också.

Om jag så till slut ska komma fram till tre nycklar för seger, så blir det följande:

1. Fem raka-känslan

Nej. Man kommer inte närmare och närmare sin nästa förlust ju fler segrar man tar i rad. Man ökar sannolikheten för en ny vinst i nästa match. Det är värre för HTFF som har en skakigare trend. De hade ett enormt försprång på Sirius i sommarhängmattan. Nu är vi ikapp och förbi om vi vinner. De vet att de möter ett lag som inte förlorat i höst. Vi vet att vi möter ett lag som kämpar. Fördel Sirius mentalt, trots bortaplan.

2. Tvinga Bajens mittbackar fatta jobbiga beslut

Det kommer inte automatiskt för dem. Titta på klippet igen. Särskilt Nodéns agerande vid baklängesmålet och vid Umeås hörna är talande. Man kan riktigt se hur det värker i skallen på honom. "Vad ska jag göra? Stöta? Falla? Markera? Fan, fan, fan!" Om Sirius hittar farten över mitten kommer de hamna i situationer där de kommer fatta felbeslut och komma ur position. Det blir ofta enorma luckor för mittfältare att löpa in i när den ena stöter.

3. Hitta ett fungerande mittfältsspel igen

Mot Gröndal kanske det kan vara okej att tappa bort 180 centrala kvadrat. Det räcker ändå om man håller försvaret tight. Men om Bajen får vinna den ytan på samma sätt som Gröndal kommer det bli en jobbig kväll. Brorsorna Forsberg är bra i den ytan, och vilka som nu får chansen i morgon måste återta den. Det blir en utmaning utan Gallo. Lyckas det är jag övertygad om att vi tar tre poäng. Om inte måste vi ha en massa tur.

Just det. En sak till. Vi får se till att det blir Sirius som har hemmaplan i morgon. Alla till Stockholm! Det är trots allt första hösten i mannaminne som Sirius spelar en match för att ta serieledningen.

Manic Monday närmar sig

*Edit: Västeråsderbyt är på söndag, och inte på måndag som nån idiot har skrvit i den här texten. Finns säkert fler fel också...*

Det blev ingen matchrapport här efter drabbningen mot Gröndal. Jag hoppade in för officiella hemsidan och skrev ett referat där, så jag orkade aldrig riktigt göra dubbelarbete. Så om ni vill ha en städad Studanversion av händelserna kan ni läsa här.

Vissa saker finns väl att tillägga till huvudbudskapet - Sirius gör en förhållandevis dålig match men visar upp en imponerande lägstanivå och tar en stabil 1-0-seger. Man kan dock konstatera att lösningen på mittfältsproblemen med att ersätta Gallo med Blomman och vända på mittfältstriangeln så att Blomman blev ensam balansspelare inte fungerade alls. Dels hade Blomman en svag dag, vilket jag dock inte tycker är mycket att tjafsa om - han kommer tillbaka från år av skador och det kommer alltid dippar då. På mitten är också uppgifterna svårare än på högerbacken och kräver mer av fokus, bolltouch och snabbhet i tanken. Sådant som kommer med tiden. Dels hade blev avstånden mellan mittrion alldeles för stora. Bottenlaget kom alltså att dominera bollinnehavet, vilket ju kan tyckas rätt märkligt.

Elias Storm ersattes dock mer än väl i mittförsvaret. Faktum är att backlinjen hade dunderkoll matchen igenom. Allt Gröndal skapade var ett (1) farligt inspel och två farliga hörnor. Resten skapade inte några problem alls för Siriusförsvaret, som nu har nått upp i en standard som innebär att det går att byta ut en till två spelare varje match och ändå inte släppa till ett skit. Det tål verkligen att upprepas, men Sirius har hållt nollan åtta gånger i år på 18 matcher och man har släppt in 13 mål totalt. Det är SJUKA siffror.

Det är även en boomerang tillbaka i kolan på alla idioter som hävdar att förändringen kom i somras. Fem av de åtta nollorna kom i våras. Och på de tretton vårmatcherna släppte Sirius in elva mål. Vill man förklara en process som ett fotbollslags prestationskurva får man allt hitta på något bättre än "Bosse-effekten" eller att "kolla, nu springer alla på planen". Eller så får man stå där i sin propellermössa.

Alla begriper också att fortsatt framgång inte är given. Sirius har kommit ikapp såpass att man faktiskt har allt i egna händer. Men det kommer att förloras poäng framöver. Man måste i alla fall räkna med det scenariot. Och då gäller det också att hålla huvudet kallt och kunna falla tillbaka på den samlade erfarenheten av Sirius 2010 och känna sig trygg i vetskapen om att summeringen sker den 24 oktober och att Sirius grundkompetens är om inte självklart högst i serien, så nära på.

Men visst, om Sirius förlorar på måndag kan man ju alltid skylla på att spelarna inte sprang tillräckligt och plocka in någon ny fotbollsprofil från Stockholm. Vad gör Krister Nordin nu för tiden? Han kunde springa han.

Förlåt om jag raljerar, men när ska den här klubben orka lita till sig själv och titta inåt i stället för utåt?

Detta om detta. På måndag är det alltså det smäller. Derby i Västerås och Sirius på Söderstadion. Även om man har en aldrig så stor propellermössa begriper man att det är viktiga matcher. Sirius kan med kackiga resultat i båda matcherna vara fem poäng efter. Det är förmodligen i mastigaste laget med sju matcher kvar att spela. Inte omöjligt, men det är ett jävla Matterhorn att spurta upp för. Med bra resultat i båda matcherna leder man å andra sidan serien med ett poäng, och med garanterad poängförlust för minst en av konkurrenterna, eftersom de möts senare. Då är det HTFF och VSK som har en rejäl uppförsbacke.

Sirius är inne i en okej träningsvecka vad jag förstår. Jag har dock inte hunnit vara nere på Löten. Ernesto och Elias är okej efter sina förkylningar, Gallo har inte börjat träna än dock och det borde han nog göra idag eller absolut senast i morgon för att vara aktuell på måndag. Har man varit riktigt sjuk i en vecka tar det garanterat några dagar att återhämta sig också. Och Gallo behövs verkligen i den typ av match som väntar på måndag.

För Minibajens del är läget i veckan förstås inget som jag har en aning om. Det vi vet inför matchen redan nu är att Törnstrand och Tranberg är avstängda. Törnstrand har spelat i de flesta matcherna som mittback och Tranberg är en junior som spelat en hel del, mest som inhoppare på det offensiva mittfältet. Det är inga jätteavbräck för hemmalaget och det känns som om de har alternativ som är bättre att tillgå.

Jag ämnar återkomma med en mer ingående postning inför matchen.

Från Västeråssidan kan nämnas att Syrianska har två tunga avbräck inför derbyt i och med att Samuel Barlay spelar landskamp för Sierra Leone och Sebastian Sallanto är avstängd. Det gör att kerburanmittfältet kommer bli rätt tunnt. Eventuellt är dock walesaren Hurlin tillbaka från skada, och det skulle underlätta lite. Det är ändå en rätt bra spelare. VSK fortsätter att dra på sig relativt få varningar och har inga avstängda. Damianovici ska vara spelklar igen efter en hjärnskada och det verkar som att VSK har en full trupp att välja ur.

Sirius kan dock knappast kosta på sig att bry sig alltför mycket om vad som händer på betongöknen i Västerås. Det räcker med att vi andra gör det. Är ett kryss där för mycket att be om? Hur som helst blir måndagen något alldeles extra för oss som faktiskt bryr oss om Norrettan. Det som gör att det ändå är med försiktig optimism jag tänker ta mig igenom den här helgen är stämningen i Sirius omklädningsrum efter matchen. Det fanns inte en spelare där inne som inte var fullt och fast övertygad om att vi kommer att köra över Lillbajen på måndag. Och vinnarkänslan är inget man ska skämta bort. Det är i allra högsta grad en faktor i en förväntat jämn match.

Måndagsmatch mot Gröndal

Måndag. En arbetsvecka tar sin början. Inte alltid så kul, men jobbet måste ju göras. Lite så känns kvällens match mot otäcka Gröndals IK. Fyra raka segrar ska enligt en samstämmig expertis enkelt bli fem. Faktum är att hos exempelvis Svenska spel är Sirius den här fotbollshelgens största favorit i Sverige.

I Aftonbladet skriver exempelvis Tobias Holm från småläbbiga sajten Rekat och klart så här under vinjetten "Dagens säkra": "Jag har respekt för Gröndal, men i dag känns uppgiften övermäktig. Sirius går för dagen som ett godståg och har i och med sitt segertåg häng på Bajens talanger i toppen. Disciplinerade insatser, match efter match. Superettan närmar sig och Gröndal avfärdas på vägen."

Om vi för en sekund bortser från att Tobias Holm igår när han skrev den lilla texten inte hade en suselisus om hur lagen ikväll kommer se ut, och att han förmodligen varken har sett Sirius eller Gröndal spela fotboll i år, så är han ju läskunnig. Och den som spanar in Norrettan efter uppehållet kan knappast annat än att hålla med. Respekt för Gröndal är motiverat, och Sirius går som tåget.

Som den nervöse dystopiker jag är kan jag förstås ändå hitta orosmoln, även om det jag sett sedan mitten av juli är löjligt bra från Sirius sida. Men kvällens motståndare Gröndals IK kommer med all sannolikhet att erbjuda en ny typ av motstånd för hösten. (Jag räknar inte ÖFK som motstånd här, för de var så jävla usla.) Gröndal kommer med all sannolikhet försöka kopiera segerreceptet från Aspuddens IP och tjorva till det ordentligt på sin planhalva och spela på gränsen till brutalt. Om de kunde skulle de säkert behandla planen med jordfräs och framkalla ösregn också så att förutsättningarna blev exakt de samma.

De ytor som Sirius har kunnat spela så framgångsrikt på mot VSK, Kerburan och ÖFK (jag såg inte matchen mot Forward) kommer förmodligen inte att finnas i alls samma utsträckning. Gröndal kommer vilja stå lågt och tätt och krympa ytor, vilket innebär att Sirius måste löpa rätt och dra upp tempot själva, något man enligt de som var i Örebro hade vissa svårigheter med mot Forward.

Vidare har man vissa problem i truppen. Ernesto och Gallo är som alla har kunnat läsa i UNT hemma och kryar på sig. Det innebär att båda de spelarna som har passningstempo och skalle nog att styra tempot är borta. Nu ska det direkt sägas att Gallo har haft en kämpig höst, och inte presterat i nivå med det man blivit bortskämd med. Men han är ändå oerhört viktig för Sirius spel.

Lösningen på problemet kommer med all säkerhet att bli Blomman. Jag skulle bli mycket förvånad om inte han hamnar ett steg upp i banan. Blomman är, för att använda Antonios och Brännans ord efter matchen mot Kerburan, facit i det mesta han tar sig för. Han är visserligen ännu inte ikapp efter sin långa frånvaro och har haft perioder i matcherna där han faller ur och gör dumheter, men det är ändå ingen tvekan om att han klarar positionen utmärkt.

Sedan skulle det inte förvåna mig om Petter får fortsatt förtroende som central mittfältare även mot Gröndal. Ian känns för tunn och Mani för råddig mot ett lag som man måste slå genom att vara konsekvent. Det är verkligen inte Petters roll, men han kommer i alla fall att med säkerhet göra jobbet.

Att sedan Brännan har nominerat en 19-mannatrupp kan jag inte tolka på annat sätt än att det i den listan står med en spelare som inte kommer att kunna spela, men att man inte vill bjussa motståndarna på vem det är. I UNT ger å andra sidan Brännan en ledtråd, när han säger att Elias varit sjuk.

Med två-tre centrala spelare borta är det en jävla massa dominoeffekter i truppen, vilket gör den extremt svårspekulerad, men jag gissar att man vill ha relativt få ändringar och att det därmed blir ungefär så här:

Bylle
Söderbring - Fernberg - Oscar/Elias - Haisem
Blomman - Petter - St Cyr
Kango - P - Mani/Sunday

Vad Gröndal tänker och tycker har jag ingen aning om. Det är det lag i serien som jag har smäst koll och dessutom det lag som förmodligen har använt flest antal spelare. I och med samarbetet med Brommapojkarna har de olika trupper varje gång i princip, och vad som kommer till Studan ikväll känns omöjligt att spekulera i.

Men jag ger mig i alla fall på att lista tre nycklar för tre poäng.

1. Passningsspelet.
Sirius måste ha ett snabbt och precis passningsspel för att inte behöva ha flyt för att vinna i kväll. Och då är det extra olyckligt att det är just Gallo och Ernesto som är borta. Dagens Sirius kommer därmed att bli ett av de mest passningssvaga alternativ man kan tänka sig, vilket jag ser som ett stort potentiellt problem. Att Blomman kommer flyttas upp i banan med tanke på den situationen är jag helt övertygad om. Haisem är också en stark kandidat att flyttas upp på yttern, men frågan är om man anser att Adam Outinen redan är en startspelare? Jag tvivlar. Om spelet dock har gått i baklås är jag övertygad om att det kommer komma ett tidigt byte där.

Jag är lite orolig för just detta, och därför blir nyckel ett att kunna lösa det problemet bra.

2. Låsa fast bollen offensivt.
Sirius måste bli snäppet smartare på offensvi planhalva. Gröndal vill att bollen ska vara där och de vill se passningar i sidled framför egen backlinje. Det ger dem optimala möjligheter att ställa om. Därför skulle jag vilja se ett smartare Sirius som väljer att gå in i situationer och vinna frisparkar, hörnor och inkast istället för osäkra passningar i sidled. Gröndal kommer spela hårt, och då gäller det också att inte hoppa undan, utan att faktiskt ta smällen och få frisparken.

3. Lugn.
Det kan ta tid att hitta rätt ikväll. Men står det 0-0 i 70:e minuten har Sirius fortfarande 20 minuter på sig, och det är viktigt att inte ta onödiga risker och tappa positioner bakåt. Likaså om Gröndal får in ett tidigt mål, så kommer gäller det att fortsätta mala på. Sirius är ett mycket bättre fotbollslag, och bara genom att göra "fel" eller ha sjukt mycket otur kan man förlora den här matchen. Om man ska hårddra. Därför är det också extra glädjande att Sirius just kommer från en match där man vänt ett underläge till seger mot ett rätt bra lag. Sirius har varit tunga sista 20 i alla matcher i höst, det självförtroendet måste med in på plan. Det är trots allt lättare att göra mål på ett defensivinriktat lag mot slutet när de börjar bli trötta.

Sirius - ett vinnande lag

Själv stod jag men Iphonen i högsta hugg vid spisen med två skrikande barn klängandes kring benen och en överkokande sås på plattan. Andra satt på läktaren på Trängens IP. Alla skrek vi rätt ut när Patrik St Cyr bankade in bollen i krysset med matchens sista spark. Brännan påstod att det var länge sedan han bara skrek så där rätt ut. Han tillägger att han eventuellt skadade andra hälften i ledarduon Antonio i hastigheten. Något med ett nackgrepp.

Jag var alltså inte där. Jag kan därför förstås inte jämföra med andra klassiska ögonblick av ren, höganrikad glädje. Som vändningen mot J-Södra. Som övertidsmålet mot Edsbyn i bandysemin. Eller som straffen mot Helenelund på Zinken.

Men hur man än vänder och vrider på det kan man säga två saker om St Cyrs sistaminutenspark i Örebro.

1. Den var oerhört viktig på många sätt.

2. Men ändå inte så viktig som man kan förledas att tro.

Okej. Självklart spetsar jag till det lite där. Sparken var värd två poäng, och det är förstås omöjligt att säga redan nu hur stor skillnad dessa två poäng hade gjort i slutet av serien. Men till och med Thomas Wernersson begriper ju att marginalerna i en sluttabell mycket väl kan hamna i det intervallet. Det var självklart viktigt.

Viktigt också för att målet utgjorde en konkret och omedelbar belöning för 93 minuters slit och löpvilja och en obändig vilja att inte ge upp förrän domaren blåser. Självklart för vissa, men inte för oss som följt Sirius de senaste åren. Att i en oerhört viktig match (vilka är inte viktiga nuförtiden...) dominera första halvlek, åka på ett baklängesmål efter ett tveksamt domslut/slarv, sedan kvittera och till slut slutforcera sista kvarten trots att alla går på hörntänderna - och få utdelning med sista sparken. Det är så o-Sirius. Eller rättare sagt, det är det nya Sirius.

Inte så viktigt då? Jo, jag tror att Sirius har lyckats nå såpass långt i sitt stabilitetsbygge att spelarna inte hade vikt ner sig framöver om matchen hade slutat 1-1. Man hade fortsatt köra på och hade ändå haft rimliga chanser att ta sig förbi något av lagen framför i tabellen. Nyckelmatchen hade fortfarande spelats den 6:e september på Söderstadion.

Jag ska som sagt var inte recensera matchen. Jag såg den ju inte. Jag ska bara konstatera att Sirius inte har vunnit fyra raka matcher sedan 2001. Att senast Sirius förlorade var i juni, borta mot ÖFK. Då UNT:s Agnes Dunder efter matchen frågade Brännan om han tänkte avgå.

Sirius har nu i höst tagit in i snitt en poäng per match på HTFF och i snitt 0,5 poäng per match mot VSK. Om nu VSK vinner ikväll - det är jag långt ifrån säker på. Jag såg CU mot HTFF, och det var inte ett ofarligt lag. Ett väldigt rörigt lag, men inte ofarligt. Och nu är det VSK som får en ny typ av press på sig. Som i en straffläggning där motståndaren precis har satt sin straff, måste VSK kliva fram och göra det alla förväntar sig. Men oavsett vilket så räcker trenden gott och väl.

Nu tror jag ju inte att Sirius kommer att gå blankt resten av säsongen, men jag sade före matchen mot ÖFK att jag tror att Sirius har råd att tappa sex poäng under hösten, det vill säga förlora max två av de nio återstående matcherna. Svårt, men inte omöjligt.

Till sist. Det är kul att hålla på Sirius nu. Men som den djävulens advokat jag är av tradition och ohejdad vana tycker jag att det kan vara på sin plats att konstatera att Sirius har varit som mest illa ute de senaste åren på grund av felaktiga analyser av resultatmässig framgång. Och om man nu är för hemmablind, så spana västerut. ESK är ett relevant exempel på hur illa det kan gå med en felaktig framgångsanalys, enstaka galningar på styrande poster och en enorm övervärdering av lagets kvalitet, sportsliga stabilitet, marknadsposition och inte minst organisationskompetens.

Om klubben misslyckas med att tolka det som hänt i år och föregående år - och då menar jag inte att det finns EN riktig tolkning, utan jag menar att man måste göra en nykter utvärdering av verksamheten bara, så basic är det - är risken överhängande att vi kommer fortsätta med ett steg framåt, två tillbaka ända ner i ESK-land i botten av tvåan.

Nu väntar åtta dagars återhämntning inför matchen mot Gröndal. Det är välbehövligt för alla inblandade. Det är en lång höst kvar framför oss.

Ny testkörning av "maskinen"

Maskinen Sirius. Det var den vi såg i torsdags. Västerås hade redan gjort sitt och vunnit på ett kompromisslöst och delvis ganska imponerande sätt. Sirius skulle vid förlust vara sju poäng efter. Läge att rasa ihop alltså. Läge att gå ut och hoppas att någon annan ska göra det åt en.

Eller läge att ta fram maskinen.

Det var exakt vad Sirius gjorde, och det är exakt det som gör att jag ser an mot resten av säsongen med viss tillförsikt. För Sirius var inte särskilt bra i torsdags. Länge såg matchen ut precis som jag är övertygad om att ÖFK hade pratat om på genomgången. Lågt, ultralågt matchtempo, mycket frisparkar, trångt på mitten och en övervikt i hörnstatistiken för gästerna.

Ändå var jag egentligen aldrig ens orolig. Trots att exempelvis en klippa som Elias gick bort sig vid flera tillfällen så kändes det 100 % tryggt. Sirius agerade som ett lag som vet att man är bättre och som vet att det kommer att ge utdelning så småningom. Och jag kan inte tänka mig något mer tacksamt lag än ÖFK att testa de egenskaperna mot, för något så genommenlöst har jag nog sällan skådat på Studenternas.

Nu blev det två klassmål som avgjorde. En frispark från Blomman inskruvad i fel hörn för målvakten, och en volleykanon i nättaket från Petter. Men det kunde ha blivit fler mål. Kango sköt i ribban och Petter i stolpen. Och under de femminutersperioder som Sirius la i den högre växeln var klasskillnaden total. Och under resten av matchen - total kontroll.

Även om inte alla håller med. Så här skriver åtminstone för dagen mediokre mittbacken Erik Löfgren om matchen på www.fotbollz.se:

"Nu blev det bara ännu en av de där hedersamma jävla förlusterna som måste vara bland det värsta livet kan utsätta en för. Jag blir hellre utspelad av ett mycket bättre lag och torskar stort. Att känna att man är nära, och att man nästan lika gärna kunde stått som vinnare, och ändå förlora..."

Man känner helt klart för att ta fram sitt norrländsk-svenska lexikon och slå upp ordet "hedersam". Men vem är jag att slå in spikar i jämtarnas självförnekelseprojekt. Jag är så nöjd som det är. Just i torsdags var en seger med 2-0 i en riktigt tråkig match och där Siriusspelarna är lite småtjuriga efter matchen exakt det besked jag ville ha. Jag ville se ett Sirius som bara hämtar och slår in de där "lätta poängen" i kassan och sedan tuffar på mot nästa match.

Och jag ville se en sak till. Jag vill se Blomman ta klivet upp på mittfältet. Och när Ernesto byttes ut med skadekänningar redan i den 37:e minuten (det är lite så vi jobbar i Sirius - minst ett byte redan i första halvlek) blev jag drömhörd. Söderbring in på högerbacken och Blomman in på mitten och Gallo upp ett hack i banan.

Och så vill jag att det alltid ska se ut hädanefter. Blomman är mer eller mindre facit i allt han tar sig för. Det är uppenbart att han ännu inte orkar fullt ut, och att han försöker sig på val som han inte kan backa upp fullt ut heller. Han var långt ifrån felfri, men ändå bäst på plan.

Ernesto förresten. Två minuter innan målet kunde hela Uppsala se en gamnackad portugis som singnalerade för byte. Sedan fick Sirius frisparken - som för övrigt Ernesto försökte lägga vantarna på. Och det blev mål. Och då var bytet redo. Men då var det kul med fotboll igen, tyckte Ernesto och ville inte alls byta. Märkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Men en sak vet jag hur jag tänker tolka. I vintras fattades en del beslut som var rätt kontroversiella i det lilla. Man valde att satsa på Blomman, Söderbring och Bylle. Man valde att fokusera på att lägga grunden till ett fungerande försvarsspel. Man valde att ta krafttag med den fysiska biten hos spelarna. Det är de bitarna som började falla på plats redan innan sommaruppehållet, och det är de bitarna vi förhoppningsvis kan skörda frukten av i oktober.

Man kan antingen välja att tro på den typen av förklaringar, eller så kan man välja att tro på förklaringsmodeller som "Super-Bo-effekten". Alltså den effekt som man får på en spelargrupps prestationer genom att hyra in någon utifrån med oklara arbetsuppgifter och ännu mer oklar roll i gruppen. Personligen tenderar jag att se de senaste omgångarnas framgångar som uppnådda trots all turbulens under sommaren. Vilket jag i sin tur ser som ännu ett styrkebevis.

Och i morgon är det alltså dags för ytterligare en testkörning av "maskinen". Tredje matchen på åtta dagar är en svår match. Forward borta, på en regnsjuk och redan från början usel skapelse till plan. Detta med en trupp som är ganska sliten efter hårt matchande och där både en och två spelare förmodligen dras med småskavanker. Sirius går återigen in och ställer upp till match som skyhöga favoriter. Men grejen är att för varje match de vinner nu, desto mer tydlig blir känslan hos spelarna att man är ett vinnande lag. Ett självbekräftande system helt enkelt.

Och för varje seger man tar i rad, kommer förlusten - om eller när den väl kommer - spela mindre roll mentalt. Det kallas för vinnarmentalitet. Och den bär långt.

Nu är inte Forward några dunungar direkt. Det är ett bra lag trots den anskärmliga tabellplaceringen. Det är ett lag som skapar enormt mycket chanser och som har farlig spets i form av Herish Kuhi, som om han hade gjort mål på minst hälften av sina frilägen hade toppat skytteligan ordentligt vid det här laget. Men vi kan nog också räkna med att Forward är minst lika slitet som Sirius. Viktige ytterbacken Björndahl skadades förra omgången och ytterligare spelare dras med skavanker, och truppen är tunn.

I Sirius finns varken Ernesto, Johan P eller Fredrik med i truppen. Däremot är Mani och Oscar Z tillbaka i truppen. Det kommer ge träanrduon en mängd intressanta valmöjligheter. Man ska välja högerback. Och det valet kommer att vara avgörande för mittfältet. Jag tror nog att de är frestade att spela Söderbring som högerback och Blomman som defensiv fältare från start - om de nu vågar starta med två spelare som potentiellt sett kan komma att behöva gå ut innan halvtid. Mellan de tre mittbackarna känns det också hugget som stucket. Både Oscar och Fernis har positiva kurvor, medan Elias kurva verkar peka lite nedåt. Frågan är var dessa kurvor möts.

Vidare så har man att välja mellan Sunday och Emir på topp och Mani på eller av planen från start. Min gissning är att man vill fortsätta göra så få förändringar som möjligt. Men jag vet inte. Jag har inte lyckats ta mig till Löten och spana den här veckan. Därför har jag inte heller mycket till matchanalys att komma med heller. Sirius kommer att vara favoriter till att ta över mittfältet. Forward har ju också tappat en för dem oerhört viktig spelare som Klingberg, som gick till Degen under uppehållet. Och man saknar Björndahl. Det är två viktiga innebandyfrippor mindre det. Det enda som bekymrar mig liiite är vem som ska göra målen. Sunday har onekligen en bit kvar till formen - vilket är okej om man är 19 - och Emir har en bit kvar till jämnheten på den här nivån. Lika bra att fortsätta göra mål på fasta alltså - och hålla tätt bakåt. Sirius idag kan vinna så också. Jag har sett det själv.

Den "lätta" omgången

Två höstomgångar har spelats. En toppkvintett har utkristalliserats bestående av Hammarby TFF, Västerås SK, Umeå FC, Sirius och Vasalund. I den kvintetten har jag fortsatt svårt att tro på Vasalund. De känns som de tunnaste och mest sårbara av topplagen. Och de har inlett hösten direkt svagt med två raka förluster mot nedflyttningskandidaterna Gröndal och Carlstad United. Nu har de återigen en svår match mot Valsta Syrianska i kväll. Jag tror att den matchen slutar 1-1, och att Vasalund gradvis kommer segla neråt i tabellen.

Kampen om de två första platserna står mellan resterande kvartett. Och den kommande veckoomgången som spelas idag och i morgon känns oerhört intressant, och toppkvartettens insatser anser jag kommer att säga väldigt mycket om hur säsongen kommer att gå.

Hur tänker jag då?

Jo, alla dessa fyra lag har haft en eller två på pappret riktigt tuffa matcher i omstarten. Man har gjort varierande resultat, och på vissa av lagen har pressen ökat - Umeås enda poäng på två matcher är förstås en besvikelse. Sirius till exempel har å andra sidan precis skrynklat sig ur den bökiga sits man satte sig i i våras och jagat in poäng på samtliga topplag och är nu med i striden. Och det intressanta är att nu ställs alla fyra topplagen inför en veckomatch mot på pappret klent motstånd. Matcher som man bara ska vinna. Samtidigt har alla lagen, utom möjligtvis VSK som möter Carlstad borta på måndag, riktigt tuffa matcher i helgen.

Umeå möter det kanske allra sämsta laget i serien, Boden, borta. Norrlandsderby, visst, men efter Umeås knackiga inledning är en vinst mot bottenlaget ett måste. VSK möter Gröndal hemma. Gröndal är visserligen tillsammans med Sirius det enda laget som tagit full pott i omstarten, men vill VSK konkurrera om seriesegern är naturligtvis en seger mot ett lag som Gröndal hemma ett måste. Hammarby TFF möter underpresterande mittenlaget Arameiska/Syrianska hemma på Söderstadion och ska naturligtvis bara vinna. Och det samma gäller förstås Sirius osm möter nedflyttningskandidaten ÖStersunds FK hemma.

Spelbolagen är tydliga. Samtliga dessa fyra lag är storfavoriter att vinna sina "mellanmatcher". Utmaningen blir att gå in i dessa matcher med korrekt fokus. Och det är inte så jäkla lätt. Det blir matcher där topplagen måste göra allting själva (utom möjligen Umeå - Boden verkar ha lite dålig kläm på det där med att utnyttja fördelen av att det alltid är lättare att försvara sig än att anfalla.). Det blir matcher där spelarna, som i många fall är relativt orutinerade, måste gå in och göra jobbet mot ett lag de "vet" att de bara ska slå. Många, många, många betydligt bättre lag än dessa fyra har stupat på liknande matcher. Och förmågan och hantera dem anser jag kommer peka i riktningen mot säsongsslutet. Det kommer nämligen att komma fler "lätta" matcher där trepoängaren redan ingår i slutkalkylen.

För Sirius del är jag förstås extra orolig. Det är kroniskt, förvisso. Men Sirius är laget som nu jagat sig ikapp via två mycket meriterande segrar mot på pappret svårt motstånd. Och på söndag åker man till Örebro för att möta Forward på en av seriens absolut sämsta planer. Forward som börjat riktigt bra i höst och som är ett riktigt svårspelat lag på sin hemmaplan. Dessutom har man en knapp handfull skadade och avstängda spelare och jag är säker på att tanken att "det är ju i alla fall bättre att ha den här situationen mot ÖFK hemma än på Söderstdion" smyger sig på i det undermedvetna hos en och annan.

Det blir lite av Brännans elddop. I det prognostiserade ösregnet i morgon vill jag se ett Sirius som bara trummar på och plöjer ner jämtarna i matchen. Vid vinst har Sirius tre matcher i rad med segrar, vilket inte har hänt på ett par år. Då är Sirius helt plötsligt ett vinnande lag. Vid förlust är risken stor att luften går ur lite. Vidare är risken stor att de tre konkurrenterna lägger ytterligare marginal ner till Sirius, och effekten blir då lite den som hos en cyklist i en Tour de France-etapp just segat sig i kapp täten på väg uppför ett berg för att sedan slappna av lite, lite och då bli frånåkt igen. I cykling kommer man nästan aldrig tillbaka i sådant läge. Det är riktigt svårt i fotboll också.

Därför.

Är.

Matchen.

I.

Morgon.

Så.

Vansinnigt.

Viktig!


Spekulation kring laget.

Det blir förstås förändringar igen. Oscar och Mani är båda avstängda och lätt skadade. Jag kan inte tänka mig att P kommer att vara redo för spel. Tighe Dombrowski spelade med stukning ett par matcher. Han satte liksom i en bettskena och körde. Men det är han det. P spelar inte i morgon. Och där har vi det största avbräcket.

Å andra sidan är det Sundays stora chans! Dessutom är Emir klar för spel och kan därmed vara ett seriöst alternativ som inhoppare.

I andra lagdelar finns det problem av angenämare art. Både Söderbring och Blomman visade att de är fullgoda alterbativ på högerbacken. I alla fall i 65 minuter... Jag tror i och för sig inte att någon av dem är redo för 90, men det öppnar i alla fall för alternativ där bak. I synnerhet som också Fernberg gjorde ett bra inhopp senast.

På mittfältet finns också ett gäng alternativ. Fredrik O är förmodligen fortfarande borta eftersom han har varit sjuk i veckan. Kanske är Ernesto också borta. Men St Cyr, Gallo och Ian kan spela. Säkert också Erik Z, även om han har en bit kvar till formen. Och vill man ha fler alternativ kan man flytta upp Blomman ett snäpp. Personligen är det lite en favorit. Jag tror i och för sig att det är för tidigt eftersom Blomman knappast kan spela mycket mer än timmen, men om man flyttar upp Blomman på defensiva mitten bredvid St Cyr så gör man det möjligt att få Gallo en bit i banan. Och DET vore intressant!

Men om jag ska gissa elva så tror jag att man väljer att göra så få förändringar som möjligt inför denna den sextonde matchen i rad i år (!) med olika mittfältsuppställningar. Jag tror så här:

Bylle
Blomman - Elias - Fernberg - Haisem
St Cyr - Ian - Gallo
Kango - Sunday - Petter


Idag har jag inte heller riktigt tid att analysera ÖFK, därför känns det fel att komma med utförliga "nycklar till seger". Inför den här matchen tror jag dock att oavsett det faktum att ÖFK faktiskt är farliga framåt på bland annat fasta samt genom Ante Björkebaum som är en riktigt bra spelare, så handlar segerreceptet väldigt mycket om Sirius egen prestation. Men det har jag ju redan varit inne på...

Ses i morgon! Ikväll håller jag tummarna för frmför allt Boden och Gröndal!

Stabila tre poäng

Sirius gjorde ungefär vad man skulle igår och fick välmotiverade och välmeriterande tre poäng med sig hem till Uppsala från det tuffa bortamötet med Västeråssyrianerna Kerburan. Välmotiverade eftersom Sirius över 94 minuter spelad fotboll var det bättre och mer homogena laget. Välmeriterande eftersom Kerburan är ett av seriens starkaste hemmalag.

På förhand hade jag tippat att vi skulle få se en relativt jämn match mellan ett bollrullande Sirius och ett vasst omställningslag i Syrianska IF Kerburan. Det som jag haoppades skulle avgöra var att Sirius känns som ett stabilare och jämnare lag med betydligt högre lägstanivå, men kanske inte riktigt samma spets som hemmalaget. Känslan efter matchen var att det var ungefär det vi fick se också. Även om matchen som helhet höll betydligt lägre kvalitet än jag förväntat mig.

Brännan förklarade/försvarade det stundtals väldigt hattiga och slarviga spelet med bland annat det faktum att planen inte vattnats före match och att Umbros bollar är sträva och vobbliga. Åååkej, tänker jag samtidigt som jag konstaterar att sådant med skillnad på olika bollfabrikats inverkan på matchkvaliteten har jag ingen koll på. Alls. Men om nu en bangolfspelare kan ha med sig förtio olika bollar till en runda, så visst...

Själv tyckte jag att jag såg något delvis annat, nämligen två lag som inledningsvis var lite väl nojiga att göra bort sig. Syrianska hade en fruktansvärt övertydlig spelidé som gick ut på att hitta yttermittfältare tidigt och sedan spela in bollar i straffområdet på inrusande Mete och Draganov så fort som möjligt. Det är ingen dum idé eftersom båda dessa, men i synnerhet Mete, är riktigt bra anfallare. Men för att taktiken ska funka fullt ut så kräver det också en enorm kvalitet på bollarna in i boxen. Där brast det för Syrianska allt som oftast.

Innermittfältet var mer eller mindre helt lämnat till Siriustrion Mani, Gallo, St Cyr. Mycket beronde på att Syrianskastjärnan Barlay donerade bort bollar frikostigt och sedan inte gjorde sitt defensiva jobb ordentligt. Dock lyckades Sirius förvånansvärt illa med att utnyttja exakt de ytor man hoppats få och exakt de ytor där man normalt är som bäst - de mellan mittfält och försvar. Alltsom oftast var det dåliga mottagningar och lama passningar och omställningslägena rann ut i sanden. Första halvlek var helt enkelt rätt dålig, med många felpass och extremt få heta chanser åt något håll.

Med undantag för tre-fyra heta slutminuter där huvudpersonerna hette Oscar Zettergren, Mattias Mete och Johan Pettersson. Efter tre slarviga bollhanteringar på mittplan från Sirius sida skapade nämligen denne Mete tre riktigt jobbiga situationer för Siriusförsvaret. Först vände han raskt bort Oscar Z i mittcirkeln och var på väg mot ett friläge. Situationen tvingade Oscar att dra ner Mete med en självklar varning som följd. Direkt efter frisparken kontrade Sirius, men slarvade och Mete kunde ställa om helt fri mot Bylle i Siriusmålet. Oscar igen redde dock ut situationen genom att blockera Metes avslut när Syrianskaanfallaren tvekade lite för länge. Och bara en minut senare var det dags igen. Bolltapp från Sirius och Mete och Draganov kom två mot en. Den här gången valde Mete att söka en sopren Draganov i straffområdet. Ett lååångt ben från Oscar Z avstyrde dock situationen.

Men mer än så. Oscars sena och avgörande brytning startade en Siriuskontring. Bollen gick till Blomman som raskt hittade Gallo, som i sin tur hittade ut till Kango på kanten med en precis boll. Kango slår in den i straffområdet på ett tillslag och väl där inne kan Johan Pettersson i helt fritt läge stöta in ledningsmålet. En omställning på kanske tio sekunder från straffområde till straffområde. Drillo hade varit stolt.

Därmed kunde alltså Sirius gå till halvtidsvila i ledning. Målet inprickat i 44:e minuten, och dessutom i en period som var Syrianskas bästa i matchen och där man höll på att få utdelning för sin taktiska spelplan. Dubbelt tungt för hemmalaget alltså, som hade behövt ledningen för att kunna hota på allvar i den här matchen.

Men tungt också för Sirius som redan innan halvtid tvingades göra två byten. Först Mani Tourang vars baksida sprang läck i 38:e (Ian in) och sedan Oscar Z som drog på sig en baksida i samband med rensingen och tvingades stanna kvar i omklädningsrummet när andra halvlek drog igång (Fernberg in).

I andra halvlek besannades också teorin att Syrianska är ett oskickligt lag i underläge. 45 minuter är lång tid att jaga kvittering på, men redan från start började hemmaspelarna tappa sina positioner och jaga egna lägen i stället för att metodiskt arbeta på samma sätt som i första. Det blev trångt om saligheten på mitten och Sirius bjöds på ännu större ytor att spela på. Just en sådan yta avgjorde matchen i mitten på halvleken. Ett riktigt mönsteranfall avslutades med att Patrik St Cyr hittade en snygg (men löjligt enkel) genomskärning till Kango. Fri med Keita drog han på ganska rätt på målisen, som dock inte kunde hålla bollen. Sakta rullade den mot målet och Syrianskabacken kom sekunden för sent för att freda målet. Domare Svahn var osäker på om bollen varit inne, men linjemannen var säker på sin sak och vinkade mål. Inga större protester från Syrianskaspelarna faktiskt, trots att flera röster i Siriusklacken som stod mitt framför situationen sa att bollen nog knappast var inne. Det må vara hur som helst med den saken. Mål dömdes och Sirius ledde med 2-0.

I det läget av matchen kändes en tvåmålsledning hur säker som helst. Frågan man ställde sig var snarare om inte Sirius ändå skulle lyckas göra de där fem målen som krävdes för att gå om Umeå. I synnerhet eftersom Syrianska var fruktansvärt oheta i avsluten. Mete missade mål med en nick i fantastiskt läge, Muqdisi (inbytt i stället för en tam Draganov) lyckades med bedriften att bredsida bollen över öppet mål från fem meter och Mete sumpade ett jätteläge framför Bylle tack vare en för dålig förstatouch (och helvbrysk behandling av Elias).

Men när Sirius just skulle börja skörda tre mot två-lägen hände det som inte fick hända. Johan Pettersson stukade foten och tvingades rulla av planen med nästan 20 minuter kvar. Eftersom Sirius då gjort sina tre byten fick man avsluta matchen med 10 man. Syrianska bytte då också in Sallanto, och därmed fick man in ytterligare en spelare som kan skapa chanser för egen maskin (det är fortfarande ett mysterium för mig att han börjar på bänken - visst, han har uppenbara svagheter, men inte mycket mer än andra i det laget. Istället har han en spetskompetens som Syrianska verkligen behöver.)

Sirius klarade dock den situationen riktigt bra trots att man föll på tok för långt ner i banan utan sin anfallare. Syrianska lassade mest in inlägg i straffområdet och Bylle och hans försvar hade faktiskt inga som helst problem att stå där och skicka bort bollarna. Tacksamt. Istället för reducering var Kango dessutom nära att sätta trean när han Kurre Hamrinade sig genom Syrianskas lätt dementa försvar, men valde en obegriplig pass istället för eget avslut.

Sirius vann dock till slut tämligen rättvist, men det var inte efter någon fantastisk insats och det var inte med stil och finess. Det var helt enkelt en fråga om högre lägstanivå och bra koll på Syrianskas få men vassa vapen. Vid tre-fyra tillfällen visade man dessutom upp en klass som inte många andra lag i serien besitter, och vid två av dessa gjorde man också mål. Det räcker när dessutom försvarsspelet är så pass stabilt som igår.

Om man ska vara kritisk så får man konstatera att en hel del spelare misslyckades med sina uppgifter i framför allt första halvlek. Syrianskas farligaste spelare fick ofta alldeles för mycket utrymme att agera på och Mani och Kango agerade stundtals lite väl naivt när de fick bollen samtidigt som Gallo var blek i första. Därmed blev Johan P ofta helt isolerad på topp. Och då är Sirius också rätt uddlöst.

De stora glädjeämnena igår var att vi kunde konstatera dels att Bylle i målet är säkerheten själv. Han har förbättrat sitt tidigare svaga luftspel något enormt och tillsammans med det redan utmärkta närspelet innebär det nu att jag håller Bylle som en av seriens absolut bästa målvakter, vilket också kolumnen för insläppta mål i tabellen bekräftar. Det känns oerhört tryggt! Vidare är det ju en gåva att ha fått tillbaka Blomman i spel. Nu har vi bara sett honom som högerback, men han kan användas även i mittförsvaret och som defensiv mittfältare. Han är alldeles för bra för den här serien, och det är bara att bocka och tacka för att han är tillbaka. Och jag känner mig faktiskt ganska säker på att om han hade varit hel i fjol hade vi spelat kvar i Superettan. Så bra är han.

Dessutom måste man naturligt framhålla Kangos insats. Han var riktigt bra mot Västerås hemma och var inblandad i båda målen då. Nu gjorde han ett själv och spelade fram till det andra. En matchavgörande insats som gav honom ett välförtjänt pris som matchens lirare. och killen är bara 18 år! Kangos stora tillgång är ett utmärkt psyke och en verklig vilja att hela tiden förbättra sig. Han är snabb och teknisk, men behöver förbättra många delar i spelet - framför allt det defensiva - och måste naturligtvis skaffa sig mer rutin. Men vilken talang Sirius ändå fått fram där! Igår gjorde han sitt första mål i seriespel för Sirius. Men det kommer fler...

Man skulle kunna nämna fler. St Cyr har hittat en ny nivå i sitt offensiva spel (vilket dock går ut över de defensiva uppgifterna ibland), Haisem håller en såpass hög och jämn nivå att man ofta glömmer bort att ens nämna det eftersom man tar det för givet numera. Johan Pettersson har fått mycket kritik, men han är oerhört viktig för Sirius. Han gör inte bara de viktiga målen, utan han är också väldigt viktig i defensiven. Inte minst på defensiva fasta. Och att han nu förmodligen kommer att vara borta ett gäng matcher är ett stort problem för Sirius eftersom man är tunnt bestyckade framåt.

Men det som jag framför allt vill framhålla från den här matchen. Och det som ger hopp om en trevlig höst är Sirius bredd, och den nya tryggheten i uppträdandet. Igår tvingades Sirius till tre relativt tidiga byten varav bara ett var förutsett (Blomman förväntades orka som bäst i 70 minuter). Alla de spelare som kommer in gör dock insatser som är i princip på samma nivå som den de ersatte. Och kvar på bänken satt spelare som Sunday och Moses som är sådana som kan förändra en matchbild på egen hand. Det lovar gott för framtiden.

Nu väntar en match hemma mot Östersund på torsdag. Sirius förlorade bortamötet med 1-0 efter att ha fått ett "englandsmål" bortdömt (skott i ribban som studsade ner innanför mållinjen och sedan ut). ÖFK har inlett hösten med två uddamålsförluster och kommer till Studenternas som stora underdogs. Här ser jag en vis fara. ÖFK kämpar om nödvändiga poäng i botten och kommer sälja sig myckt dyrt, samtidigt som Sirius kommer att ses som storfavoriter. Sirius får absolut inte se torsdagsmatchen som en lite enklare andhämntningsuppgift efter två riktigt tuffa matcher. Det finns inga vilopunkter under hösten.

Det har börjat bra, och det ser bra ut. Sirius har fyra poäng upp till kvalplatsen (VSK) och sju poäng upp till Bajenkidsen. Det är helt och hållet inom det möjligas ram, men kom ihåg att Sirius måste ta poäng i två matcher fler än både VSK och HTFF - om man också vinner bortamatchen på Söderstadion - mäktar med på resterande 11 omgångar. Det är en väldigt tuff uppgift hur man än vänder och vrider på det.

Nästa måstematch - Kerburan borta

Ingen rast, ingen ro. I morgon är det dags för nästa svåra match på vägen mot Superettan. Vinsten mot VSK i måndags var som sagt var helt nödvändig för att jakten på topplagen ska kännas realistiskt. Men för att den vinsten ska vara något värd måste den naturligtvis följas upp med fortsatta segrar eftersom det fortfarande är nio poäng att ta in på Bajenkidsen och fyra poäng upp till kvalplatsen.

Och uppgiften i morgon är svår. Sirius hade problem att ta ens en poäng i hemmamötet i en märklig match, men lyckades få in 2-2 i slutminuterna. Sirius spelade dock rätt bra framför allt i andra halvlek och hade Syrianska i brygga, när domaren hittade en tveksam straff till gästerna. Borta på konstgräset i Västerås blir det dock andra förutsättningar, inte minst i form av underlaget.

Nu borde konstgräs vara något som gynnar Sirius i och med att man vill vara ett bollförande och snabbt spelande lag, vilket självklart gynnas av bra underlag. Dock har Sirius haft det jobbigt spelmässigt på konstgräs hittills i år, med tunga förluster mot bland annat Umeå och Östersund. Självklart har laget dock tränat på konstgräs hela veckan för att vara optimalt förberedda. Vidare har man under en relativt lugn träningsvecka fokuserat en hel del på fasta situationer. Det är inte så förvånande, i den avdelningen har Sirius fortfarande mycket oanvänt kapital att sätta sprätt på. Och det är förstås där som saknaden av Gurra från förra säsongen är som störst. Han gör ju sina fem-sex mål per säsong på fasta - ingen har kunnat plocka upp den manteln hittills i år. (Gurra har för övrigt också fått en fin start på sin utlåning till Trollen, med andra raka målet på lika många matcher igår. Valet av Trollhättan framstår mer och mer som ett riktigt val - inga risker, bara möjligheter - och massor med speltid och arbete på plan.)

För första gången i år har dessutom Sirius chansen - om man vill - att spela med samma mittfält som matchen innan. Ernesto, som tvingades till ett tidigt byte senast har gett klartecken för spel. Dock är det väl osäkert om tränarna väljer att chansa med honom i startelvan. En annan glädjande nyhet är också att Blommans fot verkar ha svarat bra på halvleken han spelade senast mot VSK, och även han är nog aktuell för start. Det innebär att Sirius har konkurrens om i stort sett alla platser, och oavsett hur man väljer att starta mot Kerburan kommer man att ha en för serien fantastisk bänk. Sirius bredd när man nu är kvitt skadeproblemen kommer onekligen att vara en tillgång i höst.

Hemmalaget är dock självklart inte ofarligt, och efter segern mot Umeå senast (säkrades först i 93:e minuten) känner man nog att man har någon form av häng på kvalplatsen. Under sommaruppehållet har man också värvat starkt i form av Draganov från Valsta Syrianska, och med Draganov och Mattias Mete har de en duo på topp som hör till seriens absolut vassaste. Två spelare som är riktigt bra inne i straffområdet, och som kan skapa farligheter ur nästan ingenting.

Vidare har man ett par starka kort på mittfältet, bland annat i Sallanto - som dock var bänkad senast - som i förra mötet var den som höll i bollen och skapade chanser åt Mete trots att laget var ordentligt tillbakatryckta. Samuel Barlay är ett annat intressant namn, men han har varit rätt svag hittills i år. Det är dock en spelare att hålla koll på.

Kerburans svaghet är tveklöst i försvaret. Nu tror jag också - om jag har räknat rätt - att Sami Hanna, som spelade mittback senast, är avstängd vilket ytterligare försvagar Kerburans försvar. De hade jätteproblem med Sirius anfallare senast, och under press spelade laget med huvudena helt under armen. Den typen av svackor i matchen måste Sirius utnyttja bättre i morgon.

Det blir en tuff match, men jag ser Sirius som favoriter ändå tack vare ett bättre grundspel, inga större kvalitetsluckor i truppen och en högre lägstanivå. En bredd och en lägstanivå som kommer att vara oerhört betydelsfulla faktor när nu norrettan går in i en period med tre matcher på åtta dagar för lagen. Nio poäng att spela om alltså, och jag tror att tabellen kan komma att se helt annorlunda ut efter denna vecka. Bland annat har serieledande HTFF ett par tuffa matcher, och Vasalund har redan vikit ner sig med två raka förluster i omstarten. Här finns det ytterligare mark att vinna för det lag som håller kvaliteten i veckan alltså.


Studans tre punkter för tre poäng:

1. Håll koll på Mete och Draganov.
Senast sprang Mete enkelt in ettan med skallen efter att siriusförsvaret tappat uppmärksamheten blott någon sekund. Mete har en förmåga att komma med fart på rätt ytor, och Sallanto har visat att han är en kille som träffar de ytorna med precisa bollar. Extremt jobbigt att försvara sig mot alltså. Därför är det viktigt att Sirius nu kan få in förhoppningsvis både Blomman och Söderbring i spel. De ger en del intressanta möjligheter att formera de bakre regionerna på, oavsett vilket så är Sirius ett klart tryggare och bättre lag med Blomman på plan. Vidare kan jag nog tänka mig att St Cyr får en specialuppgift på mitten i att vara jobbig på Sallanto, eller Barlay om Sallanto är fortsatt bänkad (vågar man hoppaspå det?).

2. Vinna på Mani och Kango-lotto.
Jag tror nog att båda dessa startar efter fina insatser senast, Mani förmodligen centralt, om man väljer att inte chansa med Ernesto, vilket skulle ge plats för antingen Petter eller Sunday i startelvan. Mani och Kango från start är dock alltid en liten chansning. Båda har vid vissa tillfällen fallit ur helt ur matcherna, och då tvingat fram tidiga byten - något som Sirius tvingats till vid förvånansvärt många tillfällen i år. Lyckas dessa båda som senast blir dock Sirius oerhört spännande och oförutsägbart framåt. Och Kerburan har ett i mitt tycke betydligt sämre försvar än det VSK vi mötte senast.

3. Behålla fokus.
Det var en oerhört viktig - och heeelt nödvändig seger senast som sagt. Det gäller dock att förvalta en sådan seger rätt i truppen. Det är lätt att se sådana matcher som att jobbet är gjort i och med att anspänningen är så hög inför en sådan match och man omedvetet tenderar att slappna av. Den här matchen är ett stort test för ledarna, om man har lyckats förbereda truppen rätt mentalt.

Hos oddssättarna är Kerburan knappa favoriter i morgon. Det gör inget. Min värdering av styrkeförhållandena är dock omvänt, att Sirius är knappa favoriter. Där Syrianska lever på ett par enskilda spelares spetskompetens, spelare som i alla fall i Draganovs fall är rätt lättstörda också, har Sirius en betydligt bredare bas att falla tillbaka på. Det tror jag blir avgörande i morgon.

Elvan:
I stället för att plita ner den elva jag tror mest på tar jag ut en spekulationselva bara för att illustrera bredden i truppen. Detta är en fullt möjlig elva även om jag tror att Brännan formulerar laget lite annorlunda, med lite mindre chanstagande - exempelvis genom att låta Ernesto vila och inte chansa med Blomman som mittback:

Bylle
Söderbring - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - P - Mani

Det innebär en bänk där vi skulle ha flera spelare som skulle starta hos de flesta av våra konkurrenter. Kanske exempelvis Oscar Z, Ian, Sunday, Petter, Fredrik O, Richard och Erik Z. Och då är en spelare som Fernberg inte ens med i truppen. Så hårt är det om platserna!

Avspark 18.00 i morgon på Swedbank Park i Västerås. Åk dit! Det är ju bara en timme i bilen. Lätt värt det!

We've only just begun

Två dagar efter gastkramningen på Studenternas lägrar sig verkligheten över det uppjagade sinnet. Att vinna en "måstematch" är förstås bland det skönaste man kan göra. Men man tenderar också att glömma varför det var en måstematch. Det är där någonstans fokus måste ligga nu.

Men visst. Det var en bra match. Med tanke på de yttre förutsättningarna, med vattenplaning på i stort sett hela planen och patetiskt häftigt ösregn stora delar av matchen, så var det till och med riktigt bra. Det var en match mellan två lag som bjöd till, spelade fotboll och hela tiden gick för poängen. Det var en match mellan två lag som skapade chanser. Riktiga chanser efter bra spel och inte bara slumpmässigt uppkomna chanser efter motståndares misstag. Visst, det fanns sådana också, men det spelades ändå överraskande mycket riktig fotboll i förrgår.

Men en del av snacket runt segern är direkt trams. Som att det skulle ha skett en stor förändring med laget över sommaren, till exempel. Då glömmer man bort att Sirius gjorde en ännu bättre - betydligt bättre match i Västerås. Fyra poäng är rimlig utdelning för Sirius på dessa matcher, men rimligare hade varit tre i Västerås och en i Uppsala.

Och segern mot VSK var inte heller lösningen. Den var en förutsättning för att kunna fortsätta kämpa om Superettan. På söndag är det match igen. Den måste också vinnas. Och sedan på torsdag. Och sedan nästa söndag. Det är så det ser ut i höst. En lång räcka matcher, som i princip alla måste vinnas.

Men det är härligt att vara med igen! Det är härligt att känna att det nu är ett helt genomförbart projekt att ta sig till nästa års Superetta. Men det förutsätter att laget och ledarna kan hålla huvudet kallt bland alla vildhjärnor som pratar om "att nya röster tillfört en helt annan energi i laget" och att "se vad det går bra bara man kämpar lite".

För så här lite snett utifrån ser det ut som om Sirius redan har en plan med sin spel i år. Som inte har förändrats stort, men som däremot har fått lite förändrade förutsättningar. Framför allt genom en skadesituation som innebär att i stort sett alla spelare är i träning och tillgängliga, till skillnad mot tidigare i år där fem-sec - ibland sju - potentiella startspelare varit otillgängliga. Det är en vansinnigt stor skillnad det.

Sirius har hittills i år inte ställt upp med samma mittfält två matcher i rad. Inte för att ledarna älskar att exprimentera, utan för att det inte gått helt enkelt.

Det andra huvudsakliga skälet tror jag är att många av de idéer och de förändringar som genomförts från säsongens början så sakteliga börjar sätta sig. Tid är en inte helt oväsentlig faktor.

Så min ödmjuka gissning är att det allra bästa för chanserna att avancera till Superettan är att ge laget lugn och ro att fortsätta detta arbete. Det är inte alkemi ett fotbollslag håler på med. Det finns inga quick fixes. Så därför är jag fortsatt skeptisk till Bosse Anderssons närvaro i klubben. Hittills har ingen kunnat förklara vad han egentligen ska göra och varför.

Så länge det är så tror jag att det är ett stort problem. Det är ju egentligen bara att tänka efter själv hur man skulle reagera om tjefen släpade in en ny kollega som "ska se till att det händer lite grejer här eftersom ni uppenbarligen inte fixar det själva". Helt utan tydliga mandat, annat än att tillföra lite energi och flexa ett tveksamt CV. Jag vet att jag skulle bli lite syrak i alla fall. Men jag kanske oroar mig i onödan. Det kanske ser betydligt bättre ut internt än vad det gör utåt. Låt oss hoppas det.

And while you're at it, hoppas det knästående och med knäppta händer gärna.

Förresten. Detalj jag tar med mig från matchen:
Bytet i mitten på andra halvlek när Sunday kommer in. Ledning med ett mål i uselt väglag, och man väljer att plocka in en tonårig forward i tveksam form. Inte en brunkande och rutinerad mittfältare. I min bok är det genialt. Med Sunday fick de in en bollhållare som kunde vinna tid och frisparkar högt upp i banan och förlägga mer spel på harmlösa ytor. Dessutom tvingar det det jagande laget att behålla mer folk hemåt. Simpelt egentligen, men få vågar faktiskt göra det.

En annan detalj. Lika mycket som jag njöt av att se Patrik St Cyr göra sin bästa match offensivt i blå-svart, lika mycket oroades jag över att gästernas Bärlin hade bollen hela tiden i andra halvlek i just den ytan. Det hade kunnat kosta oss trepoängaren.

Och så vill jag framhålla Kangos tjockisfint på Holmgren. Tack för den! Och Blommans comeback. Det kändes som ALLA blå-svarta på plan blev några snäpp tryggare. Tänk vad han ska kunna åstadkomma med mer än en träningsvecka i bagaget... Och målen. Inlägg i rätt ytor där rätt löpningar kommer. Vad lätt det kan vara att göra mål då. De enkla målen är tillbaka. Rejoice!