Tema Hudiksvall: Konsultad galenskap och tävlingsstart

1998 samlades de starka krafterna i luleåfotbollen till möten kring vad som skulle kunna göras för att säkerställa att Luleå skulle "sättas på fotbollskartan". I svensk fotboll hade just fattats ett beslut om att införa ett nytt steg i seriesystemet, Superettan. Där skulle förstås Luleå ha ett lag med. Man kopplade in lite konsulter för att hjälpa till och stadens två starkaste klubbar, Lira BK och IFK Luleå, som hade turats om i division 1 ledde projektet. År 2000 bildades så Luleå FF. Då hade visserligen fem av de sju samarbetsklubbarna hoppat av och enbart Lira BK och Luleå FC skulle vara med på tåget. 2002 tvingades klubben börja om i femman på grund av ekonomiska problem. 2007 var man tillbaka i tvåan, men efter att man åkt ur direkt försvann 17 spelare och efter nästa säsong lade man ner verksamheten.

Sedelärande historia? Kan man tycka att det borde vara, men knappast. Luleå FF är ju inte det enda exemplet på en konstruerad klubb där ett antal av medlemmarna i den lokala fotbollsparnassen gått helt överstyr ivrigt påhejade av en välfakturerande konsultfirma.

I vår serie i år är det rätt gott om typ FC:ar där den mellanstora staden slagit ihop ett antal anrika varumärken för att "etablera elitfotboll" i Karlstad, Umeå, Östersund. Letar man längre ner i systemet blir det fler ändå. Det enda exempelet på en sådan sammanslagning som spelar elitfotboll är FC Trollhättan. Visst, där finns Väsby United också, men det är en annan typ av sammanslagning utan den typen av ambitioner som förpestat fotbollen i framför allt norrländska städer de senaste decennierna.

Å andra sidan finns en hel del andra i sammanhanget intressanta exempel också. GIF Sundsvall, Gefle IF, Kalmar FF, Trelleborgs FF, Jönköpings Södra. Klubbar i mellanstora städer utan fantastiska meritlistor som etablerat sig i elitfotbollen efter en och annan tabelldipp genom åren. Klubbar som är ohotade ettor i sina städer. Klubbar som har försökt bygga upp en långsiktigt hållbar elitverksamhet, samtidigt som sökt dialog och samarbete med andra mindre klubbar i området. En helt annan väg att gå. Som har visat sig betydligt mer framgångsrik.

Men i Hudiksvallsfotbollen skiter man uppenbarligen i att försöka se sig omkring och lära av exempel i omvärlden. Klubbarna i Hudik presenterade inte utan stolthet nyligen planerna på Hudiksvalls United, eller Hunited, som de på allvar kallar projektet.

På hemsidan glassar man sig igenom konsultfloskler och hitte-på-deviser på hobbylatin. Nu ska äntligen Hälsingland hamna på fotbollskartan. Styrelser ska sättas ihop, checkhäftet är igång och bankkontakterna tagna. En reklamares våta dröm som projekt. Obegränsat med lånade medel och svag till måttlig kompetens vad det gäller att granska relevansen i utgifter. Kanske är det annorlunda i Hunited, vad vet jag. Men projektplanen imponerar inte direkt.

Jag tänker inte orka gå igenom pajaserierna i Huniteds presentation. De är många. Utan jag nöjer mig med att konstatera ytterligare ett exempel i fotbollssverige där föraktet för professionalism och gediget arbete manifesteras. Man vill, trots varnande exempel, bygga sitt torn med översta klossen först. Man vill dra på sig kostnader som inte en klubb i tvåan ska ha och man överskattar det publikintresse och det marknadsintresse som finns för ett liknande projekt med hästlängder.

Jag är ledsen Hunited, men om fem år spelar ni fortfarande inte i norrettan. Om fem år har ni bytt styrelse minst tre gånger. Om fem år har minst hälften av samarbetsklubbarna hoppat av. Och om fem år spelar ni derbyn mot andra lokala elitprojekt som Friska Viljor FC i tvåan eller trean. Trist.

Men än så länge heter stadens främsta lag Hudiksvalls Allmänna Bollklubb (ett namn man bytte till redan 1935 när lokala sågverket Håstaholmen krävde att man bytte bort namnet Arbetares Bollklubb till något mindre subversivt). Och just ABK står för motståndet när Sirius tävlingsdebuterar i år med match i Svenska cupens första omgång i morgon. Ett ABK som inte verkar ha direkt dunderkoll på Sirius, eller vad sägs om tränare Pelle Lindbergs kommentar i lokalblaskan? "Enligt uppgift har de bara tappat en spelare från det lag som åkte ur superettan i fjol."

En riktigt viktig match. Inte därför att Svenska cupen är världens hetaste turnering och inte därför att motståndet är fantastiskt, men därför att det är årets första match med tävlingspuls. Årets första match där man inte laborerar i onödan med formationer och startelvor. Årets första tillfälle att få en lite tydligare inblick i hur Brännan och Antonio tänker sig säsongen. Dessutom ligger ett genrep inför seriestarten i form av en tävlingsmatch, med stor sannolikhet hemma, mot kvalificerat motstånd i potten.

Truppen som åker till Hudiksvall i morgon kommer med stor sannolikhet vara det bästa som är möjligt för dagen. Det vill säga att spelare som vilat från träningsmatcher med lite småskavanker kommer att vara med. Blomman kommer säkert vara med. Förmodligen även Haisem, Petter och Erik Z. De som man dock med säkerhet kan räkna bort är Emir Smajic med sin hälskada som med lite otur kan ta ett gäng veckor att bli kvitt, Gallo som röntgade knät i veckan och väntar på svar, Fredrik Söderbring som vill köra ett sista muskeltest innan han ger sig in i spel och Fredrik Olsson som behöver vila sina ljumskar några veckor till.

Den för mig mest intressanta frågan är dock vem som kommer att stå. Vi har som bekant seriens vassaste - och dyraste - målvaktsduo i laget. Nu kan de inte stå varsin halvlek längre. Någon kommer få förtroendet och den andre kommer att vara den som får kämpa för att ta platsen. Svårt att vara säker, men att döma av senaste tidens träningar, matcher samt de rykten som sipprar ut från lägret i Ungern är jag villig att sätta min hatt på att det är Bylle som står i morgon. Detta trots att matchen går på Richards gamla jaktmarker - Strands IF från Hudik var den klubb han lämnade för Trelleborgs FF och elitkarriären 2003.

Vad det sedan kommer att betyda i längden är svårt att sia om. Det är ändå en månad kvar till seriestarten. Men min känsla från tidigare under vintern kvarstår. Det blir Richard som för jaga.

Apropå målisar kan man glatt notera att gamle Siriuslegendaren Fredrik Sundfors flyttat ner i tvåan och hobbymålvaktande i just ABK. Han fanns med i första truppen mot UNIK, och lär finnas med även i morgon.

Kika på övriga norretankonkurrenter orkar jag inte just nu. Det får bli ett senare inlägg, men det har hänt en hel del sedan sist av intresse. Inte så konstigt, det var ju en månad sedan Studan lyfte locket senast. Dalkurd har öppnat pluskan, Boden bubblar, Vasalund tappar snudd på viktigaste snubben, V/S ser fortsatt starka ut framåt och Gröndal ligger i nyhetsskugga som vanligt. Men som sagt. Mer sedan.

Vi avrundar med att tippa morgondagens startelva. 4-1-4-1:

Jonas Bylund
Philip Berglund - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zetterqvist
Petter Österberg - Eric Jernberg - Patrik StCyr - Mani Tourang
Johan Pettersson

Truppen spikad?

Enligt hyggliga källor ska nu Bylle vara muntligen överens med Sirius om ett kontrakt. Samtidigt verkar det bli GUSK för Andreas Ahlm. Även Petter verkar befinna sig någonstans i gränslandet mellan "mycket nära" och "klar". Därmed skulle jag tippa att truppen är spikad, om nu ingen extremt billig och kompetent back lösgör sig ur Lötens dimma och ber om att få en chans.

Det är ingen hemlighet att alla sportchefer och tränare alltid vill ha mer och bättre spelare, och just en till back vore naturligtvis bra i den blå-svarta truppen. Samtidigt har man tydligt visat att man inte är intresserad av kö-spelare, utan att det måste vara folk som är med och konkurrerar om startelvan från dag ett. Annars kan man lika gärna slänga in Philip Berglund eller Dillan Ismail.

Det skulle innebära en trupp som ser ut som följer (vettiga alternativa positioner inom parentes - men nota bene, alla kan behöva spela back):

Målvakter: Richard Richardsson, Jonas Bylund, (Gustav Alpsten)

Backar: Fredrik Söderbring, Daniel Blomgren (mf), Daniel Fernberg, Haisem Ismail (mf), Oscar Zettergren

Mittfältare: Erik Zettergren (b), Moses Ogbu, Petter Österberg, Fredrik Olsson, Patrik StCyr, Mani Tourang (fw), Ian Ekstrand, Pierre Gallo, Eric Jernberg, Martin Östlund, Ahmed Kango, Eric Hörnell (fw)

Anfallare: Johan Petterson, Sunday Bale, Emir Smajic

Det är helt klart en vettig, men något skevt balanserad, trupp för norrettan. Och om tidigare långtidsskadade Daniel Blomgren och Fredrik Söderbring inte kommer kunna göra sina 20+ matcher så är det dessutom en ihålig trupp. Å andra sidan finns det inga trupper i ettan som inte skulle lida stort av att ha ett par-tre nyckelspelare skadade.

Grejen är ju dock att Sirius i år gått in i försäsongen med ett tiotal spelare på rehab. En extremt olycklig situation och en obehagligt kristallklar illustration över att Sirius som klubb har en lång väg att vandra. Skit som man dras med efter seriens slut rehabbar man lämpligast i november-december. Inte från mitten av januari. Sirius har dock ägnat de två senaste åren åt allt annat än att bygga en fungerande organisation och en proffsig fotbollskultur. Att inte ha samma tränare under sluttampen av serien och försäsongen betyder att man frånsäger sig möjligheterna att planera sådana saker. Det får man lida för nu.

Sedan kan man ju tycka att om man som spelare har lite ont någonstans i oktober så kanske man kan begripa på egen hand att det inte går bort av sig självt med hjälp av lite julmat.

En annan del av den ekvationen illustreras av södertäljeflyktingen Gurra. Under första träningsveckan drabbades han av problem i ena foten. Han hann knappt knysta om det på träningen förrän han satt i ett läkarrum. Mindre än 24 timmar senare. I Sirius är väntetider på tre-fyra månader ingenting omöjligt. Och allvarligt talat. Hellre fungerande sjukvård än en extra back.

Men det blir bättre. Vissa grejer funkar nu helt plötsligt efter år av pajaserier. Under senaste månaderna har vi med viss regelbundenhet nåtts av bulletiner om spelare som förnyat sina kontrakt. Detta är ett för Sirius helt nytt koncept. Jag minns med fasa en tidigare sportansvarig som frågade undertecknad om hur mycket det var rimligt att erbjuda en utländsk spelare i lön i ett kontraktsförslag. Jag, en snubbe som bara råkade gå förbi med noll och ingen fotbollsklubbserfarenhet. Han, en sportansvarig i en Superettaklubb. Så är det inte riktigt längre.

Veckans småplock:

* Vasalunds IF verkar ta upp kampen med TFF om att ha yngst trupp. Rena rama fritidsgården i startelvan mot just TFF senast. Dock ser det inte alls lika dassigt ut som för någon månad sedan och Vasa har nu bland annat något så oväntat som ett stabilt mittbackspar. Rajab verkar dessutom ha hittat målet och med spelare som Yasar och Jevtuschenko på mitten blir man nog inget bonkelag i år. Ryktet säger också att mer är på väg in. Vasa rycker fram som en underdog i år.

* Boden, av alla lag, är på väg att genomföra en av silly-Sveriges allra tyngsta värvningar i den ryske 32-åringe mittfältaren Vladimir But. Med 2 a-kamper för Ryssland, över 140 matcher i Bundesliga och sist men inte minst en Champions League-vinst med Borussia Dortmund ska väl killen vara tillräckligt meriterad för Norrettan kan man tycka. Varför då Boden? But är polare med Bodens mittback Sedunov. Men om det blir affär är fortfarande oklart, för som BBK:s klubbchef säger: "Vi vet inte hur vi ska göra, vi vill ju satsa ungt och lokalt." Studan funderar lite, och undrar om inte Ryssland borde kunna kvalificera som lokalt upptagningsområde för Boden. Dessutom är "but" passé simple av ett visst franskt verb, om man säger så. Men så har ju ordet en annan intressant betydelse på franska också. Å ena sidan, å andra sidan. (Studans mest irrelevanta kommentar ever?)

* En annan av seriens gamla landslagsmän, bosniern Nedim Halilovic, har hamnat i trassel med fogden efter en intressant affärsmodell med förra svenska klubben Örebro SK. ÖSK har betalat en miljon i runda slängar till lite olika bankkonton i Bosnien och Tyskland. ÖSK och Nedim hävdar att det var pengar för spelarrätten betalade till Varteks (var det väl?). Skatteverket hävdar att i så fall skulle det väl finnas kvitton och tror att det i stället var en dold sign-on fee som via Halilovics agent hamnade på eget konto. Vad de nu kan ha fått det ifrån. Halilovic sägs enligt olika uppgifter vara rätt sur över att bli upptaxerad med 600.000 och funderar på att lämna landet om det här inte styrs upp. Vi får väl se om Dalkurd kan lösa situationen på något sätt så att man får behålla sin anfallsstjärna.

* ÖFK får behålla Björkebaum. Tur för dem.

* VSK:s silly season verkar handla mer om vilka som ska sitta i styrelsen efter årsmötet i veckan än vilka som faktiskt ska spela fotboll för klubben i år. Från styrelsesillyn kan meddelas att den tänkta ordföranden bara ställer upp om hon får ha med sig sina kompisar i styrelsen. Övriga förslag till VSK:s styrelse inkluderar en viss Alex Oldrati och en viss Hans "Hansken" Johansson. Jag tippar på att det även fortsättningsvis kommer bjudas på mer underhållning i VSK:s styrelserum, på styrelseledamöternas facebooksidor och bloggar och i VLT:s kommentatorsfält än på arenan med det mysiga namnet Swedbank Park.

* Valsta Syrianska blir tuffaste konkurrenten om seriesegern. Draganov ändrade sig och stannar kvar. Undrar hur övertalningskampanjen såg ut. Och då menar jag rent konkret.

* Bara en dryg månad kvar nu. Sjukt kul ska det bli! Träningsmatcher i all ära, men det är inte så himla hett att följa Sirius förstärkta U-21 (med tanke på alla rehabbare) i minus 10 grader ute i obyggden. Morgondagens träningsmatch mot VU är dessutom inställd på grund av skador, allmän fatigue och kyla. Gott så.

* Från de matcher som redan spelats (ÖSK, 0-2 och Giffarna, 1-1) rapporteras svårigheter att hålla i bollen och skapa rediga anfall, men starkt försvarsspel av inte minst Fernberg. Ian Ekstrand har också plussats en del. Däremot kastade Richard in en boll mot Giffarna på eget bevåg, och på anfallsfronten finns det verkligen inget skoj att rapportera. Men som sagt. Ge mig en vettig startelva så ska jag nog masa mig iväg på träningsmatcherna.


Veckans startelva 23/2:

Jonas Bylund

Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Petter Österberg - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
Johan Pettersson

Bänk: Richard Richardsson, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Ian Ekstrand, Sunday Bale

Mediaträning

Det är smart att säga smarta saker om man skulle råka bli intervjuad. Det är inte smart att avsiktligt eller oavsiktligt böla över att saker och ting är som de är, om man råkar få en reporter på tråden. Förra veckan innehåller några intressanta exempel.

Om vi börjar med det positiva. Mani kritade nytt kontrakt med Sirius efter en del turer fram och tillbaka. Han pratar om revansch, klubbhjärta och "vi". Vi som i fansen och laget. Så gör man. Man pratar om att man hela tiden velat spela för Sirius, att hjärtat fått bestämma trots andra anbud. Det är inte hyckleri, det är så man gör om man är proffs. Det är så man gör om man sätter klubbens, och sitt eget bästa främst.

Mani kunde ju förstås lika gärna ha sagt att "jag hade gärna provat på något nytt nu, åkt ut och tjänat lite pengar kanske. Men med tanke på att jag knappt spelat alls förra året fanns det egentligen inga konkreta anbud, så därför är det skönt att jag kunde bli kvar. Sirius känns ändå som ett okej alternativ trots att det förstås känns lite beigt att lira i norrettan."

Det hade inte varit lika smart. Men det är ändå ungefär vad Eric Jernberg valde att göra i ett par artiklar i NWT i förra veckan. Det är inte så begåvat. Varför tjura offentligt över att han är bunden av ett kontrakt med Sirius som han själv skrivit på när han helgen innan har varit på upptakt och varit delaktig i att formulera nästa säsongs mål med klubben han ska spela för? Sirius vill ju inte sälja honom utan att få rimligt betalt och Carlstad United är inte beredda att slanta upp. End of story.

Antingen begriper han inte att han pratar med en tidning när han snackar med journalister som förmodligen har hängt med honom på Tingvalla i 5-6 år. Eller så är han en tjurskalle som trots att han vet vad som gäller inte kan låta bli att grina lite när chansen ges. Ungefär som högstadieungarna på skolan där jag jobbade förr: "Menguuuuurå! Ja vet att jag måste göra läxan och jag skaaaaa görare, men det är ändå sä jäla trååååkigt!"

Jag tvivlar inte på att han vill bo hemma i Carlstad med tjejen och med alla sina kompisar och vara kungen på Tingvalla. Men jag tror också att han hellre vill se hur bra han kan bli och att han egentligen inte har någon lust att växla ner ambitionerna. Men så jäkligt är livet. Man kan inte alltid ha båda delarna. Det smartaste i det läget är att lära av Manis exempel. Säga att det visserligen är kul att hans gamla juniortränare tar över CU och att han någon gång tänker sig att återvända, men att han också brinner av revanschlusta och att han vill utvecklas så mycket som möjligt och därför är det självklart att det är Sirius som gäller.

Grabben har ju redan bestämt sig enligt samtliga inblandade inklusive han själv. Så vad är problemet liksom?

Mani, Dubbel-Richard och Jernberg är alla exempel på siriusspelare som har tittat på andra alternativ än att spela för Blå-svart under vintern. De har båda förhandlat med klubben om både det ena och det andra gällande deras kontrakt. Det är inget fel med det. De har alla säkert haft sina skäl att vela. Och ingen ska vara naiv nog att tro att folk gör vad som helst för att få spela med Siriusstjärnan på hjärtat.

Men när beslutet till slut är fattat kräver jag fanimej att det är Manilinjen och Richardlinjen som gäller. Det är det bästa för klubben, och det är det bästa för dem. Mani och Richard hyllas som siriushjältar för att de väljer att vara kvar. Och ingen funderar på Richards tur till Sundsvall mitt under brinnande kris i höstas längre. Varför skulle man göra det? Vi har en klassmålis som vill vara kvar och ta tillbaka Sirius till eliten. Det räcker väl.

Men Jernberg hänger ut sig själv som den nya Hochen. Killen som alla inser vill vara någon annanstans, vill göra något annat och anser sig allmänt missförstådd och motarbetad. Och svaret från lokalmedia och fans blir förstås som förväntat. Och kanske till och med som förtjänat. Det är så onödigt. Det är ju bara att hålla käften om man inte har något positivt att säga för ögonblicket.

För när allt kommer till kritan och ska räknas om till poäng så är det annat än mediabegåvning och siriushjärtan som räknas. Det är hur proffsig man har varit som fotbollsspelare under försäsong och säsong. Hur väl man presterar på planen och hurpass bra fotbollsspelare man är. Och där kräver jag exakt samma sak av Richard, Mani och Jernberg. Och vad mer är, jag är övertygad om att alla tre kommer att leverera under året om inte skador kickar in. Jag är övertygad om att alla dessa tre kommer att starta i majoriteten av matcherna.

Men jag är också lika övertygad om att fans och press kommer att hylla Mani och Richard och vara betydligt mer överseende med deras brister, än vad gäller Jernberg. Den unge värmlandspöjken kommer att ha betydligt mer kritiska ögon på sig under säsongen. Och det framför allt för att han inte har vett att bete sig som folk när journalister hemifrån ringer. Som man bäddar får man ligga.

(Och innan någon slänger sig till kommentatorsfältet och hojtar om att jag dissar Richard och Mani. Det gör jag inte. Det förstår man nog om man läser texten ordentligt.)

* För övrigt blev det en väntad förlust i matchen mot ÖSK B. Då får man faktiskt också komma ihåg att den elva som Sirius ställde förhoppningsvis inte kommer att ha mycket gemensamt med startelvan mot Umeå i premiären.

* Och det är ju ett litet problem. En elva har vi på rehab. De flesta med smågrejer. Det är inte okej. Smågrejer ska behandlas under november-januari. Inte upptäckas och börja grunnas över när träningarna drar igång. Sirius har fortfarande en hel del organisatoriska sår att läka.

* Sillymässigt gläder sig Studan åt att vännerna ute vid högarna nu begriper att de har allt att vinna på att släppa Smajic och EZ till Sirius. Det kommer underlätta för dem sportsligt på alla sätt och vis. För Sirius del innebär det två viktiga kort till truppen. Som nu i princip bara saknar en till mittfältare, en back och en andremålis. Två av dem kan nog bli klara inom kort, om nu alla inblandade uppvisar vett och sans i förhandlingarna.

* Motståndare i Svenska cupens första omgång blir antingen lokala förmågorna UNIK eller gamla fina ABK från Hudik. Det är närmare till Valsätra.

* Ingen träningsmatch i helgen. Det är nog lika bra. Nästa helg blir det Giffarna. Det vore kul om vi kunde ha lite mer folk in action då. Kan jag tycka.

* Provspelarna från matchen mot ÖSK, gamle AIK-junisen Terland och ÄFF-mittfältaren Lagerstedt. De gjorde uppenbarligen ingen människa glad och lär vara helt avskrivna.


Veckans premiärstartelva (5/2):

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Petter Österberg - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
P

Bänk: Jonas Bylund, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Moses Ogbu

Upptakt

Helgen ägnades åt upptakt. I min bok är det nästan den enskilt viktigaste dagen på hela säsongen. I synnerhet i ett lag som Sirius som kommer från ett bisarrt halvdecennium där fler tränare än år passerat revy och där ingen egentlig kultur kring laget har etablerats. Följaktligen pratade man mycket om vad det innebär att vara fotbollsspelare. Man skapade gemensamma målbilder. Man pratade om do's and don'ts.

Nyckeln i hela konkarongen är också att spelarna köper Brännans ledarskap. Upptakten är lite av ett eldprov vad gäller den frågan. Och Studans observatörsstyrkor hävdar att det kändes riktigt bra i rummet. Och då är jag mer än glad.

Nu börjar dessutom träningsmatcherna. Man har dragit på sig ett våldsamt schema med fyra riktigt tuffa drabbningar som kick-off. Man börjar exempelvis med att åka till Örebro för match mot ÖSK. Den uttalade strategin bakom detta tuffa matchande så tidigt är att fokusera på försvarsspel. Och att illustrera vad som krävs.

Det är en vansklig balansakt. Sirius av idag är ett oskrivet kort och man har valt en helt annan väg än de flesta seriekonkurrenterna när det gäller val av motstånd. Håller man hyggligt tätt mot såpass kvalificerat motstånd är det naturligtvis ett kvitto på att man är på rätt väg. Släpper man sex bollar så är det kanske inget konstigt i sig, men ett fullt sannolikt scenario är att man ägnar februari åt att släppa in en jäkla massa mål och göra ytterst få. Hur slår det mot stämningen i så fall? Men försvarsspel lär man ju få träna i fall.

Vad gäller truppen annars så har den observante kunnat notera att både Petter och Mani tränar med laget. Ihärdiga rykten gör gällande att förhandlingarna med Mani dessutom ska vara slutförda any moment now. Petter verkar också inriktad på spel i Blå-svart, men frågan är om man verkligen har bytt linje när det gäller hur många yttermittfältare det ska vara i truppen.

Speaking om yttermittfältare så ryktas det att den unge nigerianen och nyförvärvet Ogbu fick sitt pass indraget och hotades med omedelbar utvisning av våra vänner på Migrationsverket. Smidigt. Siriusrepresentanter lär ha ägnat avsevärd tid åt att stångas med personalen på nämnda myndighet. Allt ska nu vara i ordning, men man kan ändå fundera lite på vad det är för sorts människor som snyter passet från 18-åringar utan att ringa upp andra avdelningar på samma myndighet för att kolla upp läget.

Vidare sägs det att det förekommer provspelare i faggorna. Men det har jag inte riktigt orkat gå till botten med ännu. Lite får ni väl ta reda på själva och hamra ner i kommentatorsfältet här ;)

Veckans startelva (22/1):

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Moses Ogbu - Pierre Gallo - Eric Jernberg - Mani Tourang
P

Bänk: Willy Kyrklund, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson, Petter Österberg

Höga insatser på försvarslotto

Siriusfotboll.se går idag ut med nyheten att Daniel Blomgren förlänger sitt kontrakt med Sirius. Som Studan var inne på redan i höstas så var detta en av knäckfrågorna i lagbygget inför säsongen 2010. Ska man välja att spela på mittbackslotto igen, eller ska man det inte. Sirius valde att göra det. Man har hela tiden antytt att man är väldigt intresserad av att ha Blomman i truppen och Blomman har också själv varit tydlig med att han gärna ser en fortsättning. Allt har hängt på läkarnas utlåtande. Det kom också från den inte helt obekante fotbollsdoktorn Leif Swärd. För flera veckor sedan.

Mycket bättre utlåtande än så kan man inte få. Ändå har Sirius uppenbarligen vacklat fram och tillbaka i frågan. Det är lätt att förstå. Det har hänt förut att spelare har bedömts som medicinskt "klara" av läkarexpertisen, men ändå kajkat ihop i skarpt läge. Det är inte heller helt ovanligt att långtidsskadade spelare drar på sig andra skador när man väl sätter igång för fullt men omedvetet fortsätter kompensera för den gamla skadan. Lägg till det att en inte obetydlig faktor bakom nedflyttningen förra året var just en satsning på långtidsskadade spelare.

Ändå väljer Sirius att skriva nytt med både Söderbring och Blomman. En sak kan man i alla fall säga om det. Det är rätt modigt. Misslyckas satsningen kan nye sportchefen Mattias Eriksson kallt räkna med att bli söndersågad i media. En sådan öppen dörr skulle inte ens sofflocksintelligentian på UNT-sporten lyckas missa. Lyckas det har å andra sidan Sirius både en av seriens bästa ytterbackar och den förmodligen bästa mittbacken på nivån i sin trupp. Och det är ju inte kattskit.

Och jag är övertygad om att det är där vågskålen till slut tippade över. Blomman är utan tvekan en spelare som Sirius desperat behöver och en spelartyp vi länge, länge saknat. Riktigt länge. Vem minns senast vi hade en försvarsspelare som hade en riktig fot? En frisk Blomman i truppen ger också Brännan några oerhört intressanta möjligheter. Den mest intressanta av alla är kanske att låta Blomman var den bakre ettan i den 4-1-4-1 som man säger sig vilja utgå från. En position där Gallo numera huserar eftersom han är den vi har som har den fot och den spelförståelse som krävs för positionen.

Kan man på det sättet frigöra Gallo från de defensiva bojorna ser det riktigt spännande ut. Från sin defensiva mittfältsposition har Gallo gjort fler poäng än exempelvis Ante Eriksson från hans offensiva position. Med Gallo längre fram i banan och med något mindre defensivt ansvar kan Sirius förmodligen hitta ytterligare en dimension i det offensiva spelet.

Löser sig både det ena och det andra dessutom med GUSK och EZ, som ju tränar med Sirius och verkligen vill satsa med Sirius, kan bli klar för blå-svart är det möjligt att Sirius då får ytterligare en kille som kan ta ansvar för den defensiva ettan. Många minns nog hur exempelvis en EZ som då knappt ens var torr bakom öronen nästan helt raderade ut Ante Eriksson på Studan i derbyt mot ESK.

För något säger mig att Blomman nog trots allt kan komma att behövas som mittback. I den bästa av världar kan OZ och Fernberg ta tillräckliga steg för att bli habila mittbackar i ettan, men dels är de bara två och dels skulle Sirius må bra av att få in en mittback som ligger klart före de båda. En trupp där Fernberg och OZ tampas om vem som är tvåa känns klart mer hälsosam än en trupp där de är givna om de är hela.

Och här kommer väl även brasklappen kring allt haleluja om kontraktsförlängningen av Blomman in i bilden. Jag tror som sagt att det är en riktig chansning. Man har ett riktigt tungt läkarutlåtande i ryggen och en spelare som vi redan har sett håller en hög Superettanivå när han väl spelar. Men man måste lik förbannat ha en vettig back-up på mittbacken om det skiter sig. Om Blomman inte kan spela mer än en handfull matcher och OZ och Fernberg är de enda man kan leva med att se i en startelva så har vi exakt samma usla situation som i fjol. Det är inte okej. Jag vill höra en förtroendeingivande plan B innan jag jublar helt och hållet.

Annars ser det bra ut på träningarna just nu. I dag kör laget sista dagen på den sista och riktigt hemska veckan i de treveckorscykler tränarteamet lagt upp för försäsongen där varje cykel börjar med en relativt lugn vecka för att sedan trappas upp och avslutas med hell week. Efter träningen i onsdags hördes exempelvis Petter (japp, han tränar med laget igen) säga att detta var den värsta dagen i hela hans fotbollskarriär.

Men intensiteten ser lovande ut. Sammanbitet och fokuserat på många håll. Laget har uppenbarligen lagt en del fokus på att prata karaktär och mentalitet. Bara en sådan sak som att alla utom ett par vid varje tillfälle lyckas ta sig loss för att köra två pass vissa dagar inger hopp. För det är på det planet de viktigaste förändringarna måste ske de närmaste månaderna. Det handlar om identiteten som fotbollsspelare. Om att identifiera kravbilder och definiera prestation. Sirius måste helt enkelt bli lite mer elit i sin verksamhet än som det såg ut när laget var ett elitlag på pappret.


Veckans startelva (22/1):

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Blomgren - Daniel Fernberg - Haisem Ismail
Erik Zettergren
Moses Ogbu - Pierre Gallo - Fredrik Olsson - Eric Jernberg
P

Bänk: Willy Kyrklund, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Patrik St Cyr, Petter Österberg

Resan kan börja

Idag kör så det nyblivna gärdesgårdsseriegänget Sirius sitt första träningspass på det som ska bli en sejour som alla inblandade antyder ska bli ettårig. Fast det kommer att bli väldigt svårt förstås, säger de sedan. Men det är klart vi ska gå upp. Fast det finns många bra lag i serien. Favoriter? Nää, kolla på Dalkurd bara. Och Valsta. Men klart vi ska gå upp.

Okej. Let's get it straight. Sirius är en av huvudfavoriterna att vinna den här serien. När oddsen börjar trilla in från spelbolagen skulle jag bli väldigt förvånad om man får mer än typ 4 ggr slanten på Sirius som seriesegrare. Det får man liksom vänja sig vid. Den pressen kommer Brännan och spelarna att behöva hantera i år.

Det är också där någonstans som säsongen lär börja i år. Det vore synd att säga att Sirius har lyckats inympa en vinnarmentalitet och ett bäst-när-det-gäller-stuk på verksamheten. Snarare tvärt om. Att vara favorit och ha pressen på sig behöver ju inte enbart uttolkas som att man har allt att förlora. Man kan ju tänka att det innebär att vi helt enkelt är bättre än de andra. Och att det innebär att vi rimligen har en bra chans att vinna.

Det sägs att Brännan har grävt in sig i en grotta under julhelgen och slöjdat på ett nytt standardverk för hur fotboll ska bedrivas i den här klubben. Nu vet jag ju inte vad som står där, och vad det innebär i praktiken. Men det kan inte gärna bli en försämring. Hittills har det ju inte funnits några egentliga strategier och riktlinjer. Sånt var inte riktigt Milles grej. Uppenbarligen inte Jeppes heller. Nu återstår det att se om det är Brännans grej. A-laget måste omgärdas av en ny kultur.

Jag vet att jag tjatar, men vi behöver en kultur som innebär att alla spelare tar ett individuellt ansvar för sin prestation och sin roll i gruppen. En kultur som går ut på att Sirius är det viktigaste som finns för varenda själ runt a-laget. En kultur som går ut på att tröjor är blöta efter alla träningspass. Ta vilken jävla DM-trea som helst i skidskytte. De har järnkoll på minsta kalori fram till midsommar och exakt vilka träningspass de ska köra fram till sekelskiftet. När två snubbar i Sirius snackar med varandra kan man höra saker som "öh, tränar vi i morgon förresten?" Visst, det har alltid varit skillnad mellan individuella sporter och lagsporter, men där någonstans finns en av kärnorna i problemet. En sätt att jobba med det finns typ två dörrar bort på kansliet. En dörr med en bandytröja upphängd utanpå. Knacka på där kan vara en början.

Låter det som raketforskning? Knappast va. Låter det som något som kanske inte borde vara nyheter? Kan man tycka. Låter det easy-piecy? Nix. Det låter jättesvårt. Grejen är ju den att kulturen runt laget länge har varit att det är okej att vara hyfsad. Att det är skönt att glida runt och fisa på träningarna och skita i U21-matcher. Det är inte lätt att ändra på kommando.

Nu ska det direkt sägas att detta långt ifrån gäller alla i laget. Många stretar på ytterst målmedvetet. Men känslan är att ända sedan sådana som Henke Eriksson och Brekkan härjade i siriuströjan har de som varit de tongivande spelarna också stått för den mest destruktiva attityden inom gruppen.

Och en av de märkligaste grejerna med det är att vi fans glatt slickat i oss den skiten. Paradexemplet är väl Daniel Hoch som suttit med ett stelopererat långfinger rätt upp i den blå-svarta röven i två år medan vi jublat över en lobb 2007. Ante Eriksson kom och var en skön snubbe ett tag. Sket i allt och alla, men lirade lite fin boll då och då. Vi jublar och saknar honom, och glömmer gärna samtidigt att en sådan som Gallo gjorde fler poäng från sin defensiva position än vad Ante gjorde från sin offensiva, samtidigt som han ständigt tillförde gruppen något.

Målet med nästa säsong kanske ska vara att etablera Sirius som något mer än en dörrmatta för trötta stockholmare. Men någon måste också bära den kulturförändringen. Tränarna är naturligtvis en generalviktig bit i det. Vi fans en annan. Spelarna måste också göra det. Nu. Från och med i eftermiddag. Ett av de viktigaste besluten från den nya tränarduon blir därför att utse ny kapten. Problemet är ju det att det inte direkt vimlar av kandidater. Gallo vore väl gjuten, om det inte vore det att han knappast är kaptenstypen. Bylle en annan het kandidat. Men han finns inte ens i truppen. Och om han skulle mönstra vår vackra skuta skulle han förmodligen bli andrekeeper. Och man kan knappt ha en förstekeeper som lagkapten. Söderbring då? Kanske. Han är en ledartyp utanför plan, men att utse en kille som varit skadad mer än han spelat är knappast klokt. P vore kanske tänkbar, men en kapten får inte falla ur totalt vid motgång.

Jag vet inte jag. Men det ska i alla fall bli spännande att följa den processen.

Annat som ska bli spännande att se framöver är om GUSK kan få ut sin svart-gula bäbisnapp ur hata-Sirius-fejan och inse att både GUSK och Sirius och hela uppsalafotbollen tjänar på om de släpper Smajic och EZ till Sirius utan gnäll. Det är ju inte så att GUSK gått lottlösa de senaste åren. De har frodats i överblivna siriusspelare som de fått gratis, och kommer så att göra även fortsättningsvis om man visar lite god vilja. Se där. Dagens sillyrykte. Smajic och lillebror Z blir klara för Sirius om GUSK kan samla ihop sina kvarvarande getter och fösa in dem i rätt hage.

Sedan funderar Studan lite grann över hur det kommer sig att vissa Dalkurdare tycker sig veta så mycket om Mani. Studan funderar vidare på Manis kontraktssituation och de kärvande förhandlingar som tycks föras mellan Sirius och Mani. I alla fall om man får tolka sportchefen i UNT lite fritt. Sirius är säkert inte ute ur bilden, men vi kan väl knappast heller erbjuda samma, öh, förmånliga villkor som en del andra klubbar i serien. Studan hoppas - och tror - fortfarande på det goda i världen, men skulle i dagsläget i alla fall inte bli jätteförvånade om Dalkurd kan presentera en före detta siriusmittfältare i sin trupp snart.

Andra både spännande och oroande sillyrykten florerar, men de får man jaga rätt på någon annanstans.

Premiärtruppen 7/1:

Richard Richardsson
Söderbring - Fernberg - OZ - Haisem
Ogbu - Gallo - EZ - Jernberg
P - Sunday

Bänk: Bylle, nån jävla mittback tack, Z, Olsson, Smajic

Tränare: Brännan, Andric

Årskrönika, my ass!

Jag är normalt sett en sucker för årskrönikor. Sammanfattningar av allt man glömt att man vill minnas och sånt man minns att man vill glömma. Men det finns en årskrönika som jag fanimej inte vill läsa. En som är allt för plågsam. Den om Sirius fotboll 2009. Och den tänker jag inte skriva heller. Men någon form av memento mori måste man väl ha med sig in i ett nytt decennium.

Den bästa örfilen att få i Uppsala just nu är ju annars att ta sig en sväng förbi Studans fotbollsplan och snegla upp på anslagstavlan. Precis som i en sådan där katastroffilm så har tiden låst sig i några ödesdigra siffror. Hemma 3. Borta 0. Ödets ironi att en av säsongens största segrar också var matchen där nedflyttningen hade kunnat undvikas på ett ganska smidigt sätt. Det fattades två mål till nytt kontrakt. I den 54:e minuten åkte Trollens Mohammadian ut samtidigt som Johan P missade ett heeelt öppet läge att göra 3-0. Resten av halvleken spelade Sirius utan motståndare. Lägen fanns för både fyra, fem, sex och sju mål. Till. 5-0 i den matchen hade räckt.

Och visst. Jernberg kunde gjort ett mål i första mot Syrianerna i sista omgången. En sådan chans är det väl inte för mycket begärt att sätta? Eller någon av de tusen andra chanserna under säsongen att göra de två målen, eller ta den extra poängen. Men det är den sista hemmamatchen i Superettan som det finns monument över hela vintern. Åk dit om du är för glad, och minns att du är dödlig.

Samtidigt är det genuint orättvist att haka upp sig på enskilda misstag och enskilda matcher under en säsong då så mycket annat gick åt helvete. Men i min värld finns det ändå en enskild detalj som står ut. En faktor som var skillnaden mellan nytt kontrakt och urspårning. Eller en av dem i alla fall. En av de tyngsta faktorerna. Det usla ledarskapet.

Jag tillhörde dem som välkomnade Jens T Andersson som rekrytering. Sort of, i alla fall. På samma sätt som supportrar till en klubb tenderar att sluta upp bakom de som representerar klubben. Jag menar, jag hade varken underlag för att avfärda eller höja killen till skyarna. Det har man ju inte. Man vet ju inte vilken ledartyp och vilken tränarmodell som har anställts. men man utgår någonstans ifrån att någon har koll på det. Att någon rekryterar ledare utefter nån sorts parametrar och nån sorts kriterier. Och Jens T sa rätt grejer och gav rätt intryck. Smart kille, helt enkelt.

Jag tänker inte för en sekund glömma bort att de kvalifikationer som krävs i Sirius är att man ska kunna koka soppa på en spik. Jag vet vilket material vi hade att tillgå och vilka avgöranden man hade att göra när det gäller truppen. Och visst, det hade varit kul att ha Catovic i stället för Hochen. Samtidigt förstår jag frestelsen att satsa på Hogge. Och jag förstår sponsor/publik/press-incitamentet. Och jag förstår också varför man valde att ta hit Makacha. För pengarna fick man ett fantastiskt cv och en kille som hade spetskunskaper som ingen annan hade i truppen. Eller typ serien. Sen vet vi att Hochen och Makacha var några av de största flopparna i årets serie. Hochen eftersom den jätterövaren - att han helt plötsligt skulle få för sig att spela och träna fotboll - inte gick hem. Makacha eftersom man trodde att man hade värvat en helt annan spelare.

I efterhand är det också lätt att säga att det var fel att satsa på Blomman och Söderbring. Samtidigt förstår jag det också. Det är spelare med hög kapacitet för kronan. Hade de spelat ens femton matcher var i år hade vi varit ett mittenlag. Då hade man snarare hyllat klubben för det järva beslutet att satsa på dem. Men nu var det inte så. Och det är en flop klubben naturligtvis fått betala dyrt för. Allt det där är uppenbara faktorer. Jag tror dock att det hade kunnat pareras tillräckligt väl med bra ledarskap.

Redan fem matcher in i säsongen började många kring klubben prata om behovet av att konsolidera det som fanns. Behovet av att jobba med den mentala biten och behovet av att skapa trygghet. Högstanivån var riktigt bra, men nåddes kanske 5-10 % av speltiden. Det är ett symptom på något. Ett symtom som hade kunnat hanteras annorlunda.

Den första biten. Under hela året spelade vi väldigt, väldigt sällan med samma backlinje. Vi spelade också väldigt, väldigt sällan med samma mittfält. Laguttagningarna förvandlades ofta till desperata chansningar och snacket gick mest kring vilka som inte var tillgängliga. Men det fanns förstås en annan möjlighet än att hoppas att det skulle funka bättre om man gjorde si eller så. Om man bytte position på den eller den. Om man ändrade lite i spelsystemet. Istället kunde man ha jobbat stenhårt på att exempelvis stärka Luggen, som man vid det laget borde ha insett skulle spela majoriteten av matcherna. Man kunde jobbat stenhårt på att etablera ett spel baserat på det man visste istället för att hoppas. Hoppas att P skulle funka som mittfältare. Hoppas att Hochen den här gången skulle göra ett kanoninhopp. Hoppas på att Makacha skulle anpassa sig. Hoppas på att Fredrik inte skulle behövas. Hoppas på att de långtidsskadade skulle tillfriskna.

Den andra biten. Man kunde ansträngt sig för att visa att Sirius var ett elitlag som bedrev en seriös verksamhet. Vi hade en tränare som tog mer eller mindre semester under några sommarveckor då poängbehovet var desperat. Spelarna fick signalen att tränaren tyckte annat var viktigare än serieprestationen. Det funkar förmodligen i framgång, men det funkar sämre i ett utsatt läge. Ska man begära den extra procenten av en spelare, ska man alltid vara redo att ge den själv. Träningar som börjar fyra ska inte börja kvart över fyra. Har man sagt att det ska finnas matlådor vid ett tillfälle så ska det finnas. Små detaljer kanske, men detaljer som sänder signaler.

Den tredje biten. Bristen på sportchef kostade mycket i bristande ledarskap. En sportchef är mer än snubben/snubban som fixar kontrakten och spelarna. En sportchef ska vara oljan i klubbmaskineriet. Kontaktytan mellan spelare och styrelse. Den person som ansvarar för att individerna utvecklas och förvaltar klubbens huvudtillgång - spelarna. Det ledarskapet fanns aldrig. När tränarna misslyckades med krisuppdraget i motgång, att utsätta och utmana spelarna internt, men skydda dem externt är det på sitt sätt fel att lägga den skulden bara på dem. Den sportchefsfunktion som fanns var i bästa fall ett mobilsvar, i sämsta fall en snubbe som gled in då och då och tyckte man skulle värva Rubarth. Typ. En närvarande sportchef hade sett vad som hände på ledarfronten tidigare och hade kunnat agera för att lösa situationen internt i stället för att få en lång utdragen process som slutade i ett spektakulärt avhopp med sex omgångar kvar.

Sorry, jag vet att jag tjatar. Men vafan. Vi åkte ur Superettan. Det är inte okej. Inte på det sätt det skedde i alla fall. Men jag var inne på det tidigare. Det kanske var nödvändigt med en krischock för klubben. Kanske till och med nödvändigt att åka ur. Näradödenupplevelsen med att klara sig kvar i sista omgången och sedan via kval hade kanske inte varit tillräcklig? Vem vet.

Så när vi nu packar ihop 2009 för gott så kan man ändå konstatera att det har hänt viktiga saker. Det viktigaste skulle jag nästan tro är att man har anställt en sportchef. Man har börjat jobba på en organisation som ska vara hållbar. Skissat på vilka som är de viktiga funktionerna och hur de ska samverka. Hela starten av fotbollsakademin är en del i samma långsiktighet. Den här gången har man också lärt sig av tidigare misstag och tidigt utsett en huvudtränare och sedan låtit den tränaren vara operativ i att rekrytera en andretränare. Det borde borga för ett ledarskap där rollerna är klara och där tränarna drar åt samma håll. Så var det inte i år. Så var det banne mig inte i år.

Huvuduppgiften för denna firma Brännström-Andric är utan tvekan att etablera ett tydligt ledarskap och en tydlig kravbild. Sätta ner foten och berätta vad som krävs för att spela fotboll i Sirius, och kanske framför allt vad som krävs för att varje individ ska utvecklas och nå sitt max. I förlängningen ska ingen spelare tycka att det räcker att spela i stans bästa lag i en av landets tre högsta serier. Kombinationen av den kollektiva och individuella ambitionen och viljan som saknats i truppen i några år är huvuduppgiften. Och minst lika viktigt som kravbilder för att komma dit är att tydliggöra vad klubben kan och kommer att göra för att hjälpa spelarna att komma dit.

I min bok är det det som är skillnaden mellan att vara en elitklubb och att inte vara det. det handlar inte om i vilken serie man spelar, utan det handlar om nivån på den verksamhet man har. Och ärligt talat. Själva resultatet är faktiskt bara slutprodukten. Jag är hellre medlem och supporter till en elitklubb i norrettan än en pajasklubb i allsvenskan. Paradexemplet sitter i samma kansli. Sirius bandy har excellerat i det som Sirius fotboll har ruttnat i. 2010 ska bli året då man inte pratar så mycket om långsiktighet, utan snarare bygger långsiktighet. Skål för det!

(Btw. Jag kanske är helt ute och cyklar, men en av funktionerna med att ha en sportchef tror jag är att uttalandena vi sett i UNT senaste tiden inte är resultatet av en slump, utan att klubben ÄNTLIGEN använder våra servila lokaljournalister till att styra informationen. Senaste artikeln innehöll ett par intressanta budskap.

1. Det finns inte på kartan att Legue själv kom på grejen med antingen Mani eller Petter. Det var Mattias Eriksson som planterade det. Jag kan tänka mig ett par olika syften med det. Huvudspåret är att de båda anser att de är självskrivna och att de ställer knasiga villkor för kontraktsförlängning. Värvningen av Ogbu säger också en del i sammanhanget. Båda kommer knappast spela i Sirius nästa år, och vem som blir kvar torde vara klart. Vidare så betyder det att ytterligare en spelare som kan spela ymf kommer in i truppen, eller omdisponeringar som innebär samma sak typ. Kanske.

2. Man kommer att satsa på en amerikan. Man har goda erfarenheter av det sedan tidigare... Jo tjena. Undrar vem det kan bli?

3. Vi ska inte förvänta oss underverk på transfermarknaden i vinter. Men man har en beredskap att plocka in ersättare för Blomman, men man räknar med Söderbring.)

Premiärtruppen 16/12:(4-1-4-1)

Richard Richardsson
Fredrik Söderbring - Daniel Fernberg - Daniel Blomgren - Haisem Ismail
Pierre Gallo
Moses Ogbu - Mr Z - Eric Jernberg - Mani Tourang
Johan Pettersson

Bänk: Jonas Bylund, Erik Zettergren, Sunday Bale, Oscar Zettergren, Fredrik Olsson

Tränare: Andreas Brännström
Ass tränare: Antonio Andric