30 mars 2007
Facit
Sådär ja. Nu vet vi. Efter tunga överläggningar och djupt skådande i kristallkulor, sillysammanställningar och den i sammanhanget oundgängliga SEF-guiden har hela Studan enats om hur Superettan 2007 kommer att sluta. Räkna med några skrällar. Vilka som åker hiss ner till ettan vet ni redan. Resten vet ni inte än. Men snart.
27 mars 2007
Botten #2: Bunkeflo IF
Fel del av Skåne bara. Annars är Bunkeflo IF dagens motsvarighet till Åshöjdens BK. 1993 spelade Biffarna – ja dom kallar sig faktiskt så – i division VI, och nu ska man alltså äntra Superettan efter att ha skjutit kapten Milles tidigare skuta Assyriska FF i sank genom kvalsegern i höstas. Det är alltså lite grand som om Börje SK skulle seriespela mot IFK Norrköping, Öster och alla de där andra gamla storlagen på dekis när det nu vankas superettafotboll på malmöbeachen i vår.
Detta sagt har vi nog konstaterat Bunkeflo IF:s två mest intressanta drag. Dels är Bunkeflo Superettans outsider nummer ett och dels ligger hemmaarenan direkt på playan i Malmö, just under brofästet. Ett normalt Brekkanavslut skulle alltså ha goda chanser att landa på danskt territorialvatten. Rent sportsligt ska Bunkeflo, trots att hemsidan envisas med att kalla klubben för möjligheternas förening, följaktligen inte ha skuggan av en chans i årets Superetta. Allt annat än omedelbar nedflyttning vore lika sannolikt som om Grekland skulle vinna fotbolls-EM.
Under våren har ryktet dock sagt att Biffarna skall inleda ett samarbetsavtal med FC Köpenhamn, något som ju naturligtvis sände kalla kårar genom de förmodade bottenkonkurrenterna. En kille som är nummer 42 i FCK:s verksamhet skulle förmodligen vara ett toppnamn i Superettan. Nu bidde det inte FCK, det bidde ett samarbetsavtal med Limhamns IF i stället. Storklubben Limhamns IF, ett förväntat topplag i division III södra Götaland.
Så vad har då en klubb vars främsta nyförvärv inför säsongen är Salif Jönsson från Kirseberg och Daniel Sliper från IFK Malmö för målsättning med årets säsong? Sportchef Johan Anderson säger till Svenska fotbollsförbundets hemmis att man nog rent realistiskt får rikta in sig på att etablera sig i Superettan, men att målsättningen å andra sidan är att vinna alla matcher man spelar. Det är ju ingen dum målsättning, snarare konstigt om man har någon annan. Undertecknad tror dock att det blir sjukt svårt för Biffarna att vinna tillräckligt många matcher i år för att hålla sig kvar. Visserligen var man nära att gå upp redan inför förra säsongen då man förlorade mot J-Södra i kvalet och fjolårsäsongen kröntes med en knapp men ändå ganska rättvis dubbelmötesseger mot Assyriska, så någon form av grundkapacitet finns ju i truppen. Men anfallsparet Erol Bekir-Salif Jönsson måste nog dels vara hela hela säsongen och dels fortsätta göra mål även mot kvalificerat motstånd. Och som kvalificerat motstånd räknas tyvärr inte japanska andraligalaget Komazawa, Ängelholms FF och Lunds BK vilka man under försäsongen alla lyckats besegra med 3-2 efter mycken möda och stort besvär.
I övriga försäsongsmatcher har det blivit oavgjort eller knappt stryk mot storheter som Hvidovre (1-1), Kirseberg (0-1) och Höllviken (1-1) och stordäng mot giftiga division II-laget MABI (0-3), superettakollegan Öster (0-4) och nyallsvenska Trelleborg (0-5). Bäst hittills anser nye tränaren Anders Grimberg att spelet har fungerat mot Trelleborg, även om man ”gick bort sig lite i andra halvlek”.
Min totalbedömning av Bunkeflos framtid under säsongen 2007 baserar sig på ett tre minuter långt inslag på tv-sporten från i höstas samt femton minuters surfande. Det räcker utan tvekan till att konstatera att det blir mycket knixigt för Biffarna att krångla sig kvar i Superettan trots strandtomt mot Kontinenten på hemmaarenan. På det så kallade pappret är det ganska svårt, för att inte säga lönlöst, att hitta de två lag som skulle utgöra räddningsplanka för det lag som var chanslöst mot Sylvia förra året och som inte har förbättrat truppen nämnvärt jämfört med andra lag i serien. Snarare tvärtom efter tappet av gamle skyttekungen och häradsfyllot Sypnievski. Om inte Bunkeflo åker ur i år ska jag bära orange-blått på Studan hela nästa säsong.
Dock vill jag rekommendera alla att gå på Bunkeflo-Limhamns kick-off den 2 april. De 200 första får varsin Whopper. Med tanke på Biffarnas publiksnitt förra året förutspår jag en större hamburgerdonation till Malmö Stadsmission den 3 april.
Tips: Sist
Detta sagt har vi nog konstaterat Bunkeflo IF:s två mest intressanta drag. Dels är Bunkeflo Superettans outsider nummer ett och dels ligger hemmaarenan direkt på playan i Malmö, just under brofästet. Ett normalt Brekkanavslut skulle alltså ha goda chanser att landa på danskt territorialvatten. Rent sportsligt ska Bunkeflo, trots att hemsidan envisas med att kalla klubben för möjligheternas förening, följaktligen inte ha skuggan av en chans i årets Superetta. Allt annat än omedelbar nedflyttning vore lika sannolikt som om Grekland skulle vinna fotbolls-EM.
Under våren har ryktet dock sagt att Biffarna skall inleda ett samarbetsavtal med FC Köpenhamn, något som ju naturligtvis sände kalla kårar genom de förmodade bottenkonkurrenterna. En kille som är nummer 42 i FCK:s verksamhet skulle förmodligen vara ett toppnamn i Superettan. Nu bidde det inte FCK, det bidde ett samarbetsavtal med Limhamns IF i stället. Storklubben Limhamns IF, ett förväntat topplag i division III södra Götaland.
Så vad har då en klubb vars främsta nyförvärv inför säsongen är Salif Jönsson från Kirseberg och Daniel Sliper från IFK Malmö för målsättning med årets säsong? Sportchef Johan Anderson säger till Svenska fotbollsförbundets hemmis att man nog rent realistiskt får rikta in sig på att etablera sig i Superettan, men att målsättningen å andra sidan är att vinna alla matcher man spelar. Det är ju ingen dum målsättning, snarare konstigt om man har någon annan. Undertecknad tror dock att det blir sjukt svårt för Biffarna att vinna tillräckligt många matcher i år för att hålla sig kvar. Visserligen var man nära att gå upp redan inför förra säsongen då man förlorade mot J-Södra i kvalet och fjolårsäsongen kröntes med en knapp men ändå ganska rättvis dubbelmötesseger mot Assyriska, så någon form av grundkapacitet finns ju i truppen. Men anfallsparet Erol Bekir-Salif Jönsson måste nog dels vara hela hela säsongen och dels fortsätta göra mål även mot kvalificerat motstånd. Och som kvalificerat motstånd räknas tyvärr inte japanska andraligalaget Komazawa, Ängelholms FF och Lunds BK vilka man under försäsongen alla lyckats besegra med 3-2 efter mycken möda och stort besvär.
I övriga försäsongsmatcher har det blivit oavgjort eller knappt stryk mot storheter som Hvidovre (1-1), Kirseberg (0-1) och Höllviken (1-1) och stordäng mot giftiga division II-laget MABI (0-3), superettakollegan Öster (0-4) och nyallsvenska Trelleborg (0-5). Bäst hittills anser nye tränaren Anders Grimberg att spelet har fungerat mot Trelleborg, även om man ”gick bort sig lite i andra halvlek”.
Min totalbedömning av Bunkeflos framtid under säsongen 2007 baserar sig på ett tre minuter långt inslag på tv-sporten från i höstas samt femton minuters surfande. Det räcker utan tvekan till att konstatera att det blir mycket knixigt för Biffarna att krångla sig kvar i Superettan trots strandtomt mot Kontinenten på hemmaarenan. På det så kallade pappret är det ganska svårt, för att inte säga lönlöst, att hitta de två lag som skulle utgöra räddningsplanka för det lag som var chanslöst mot Sylvia förra året och som inte har förbättrat truppen nämnvärt jämfört med andra lag i serien. Snarare tvärtom efter tappet av gamle skyttekungen och häradsfyllot Sypnievski. Om inte Bunkeflo åker ur i år ska jag bära orange-blått på Studan hela nästa säsong.
Dock vill jag rekommendera alla att gå på Bunkeflo-Limhamns kick-off den 2 april. De 200 första får varsin Whopper. Med tanke på Biffarnas publiksnitt förra året förutspår jag en större hamburgerdonation till Malmö Stadsmission den 3 april.
Tips: Sist
26 mars 2007
Botten #1: IF Sylvia
Studan har som (övermäktig?) ambition att ranka lagen i Superettan innan premiären om knappt tre veckor. Vi placerar in lagen i fyra grupper utifrån förväntad slutposition i tabellen: Toppen (plats 1-4), Övre mitten (plats 5-8), Nedre mitten (plats 9-12), Botten (plats 13-16). Först ut: ett av tre östgötalag. Ett av två östgötalag som får slita ont för att spela elitfotboll även 2008. Hello and Goodbye, IF Sylvia.
15 mars 2007
Mardrömscenariot - Tänk om vi båda har rätt...
Visst, jag är böjd att hålla med om att en rak robertsforsisk 4-4-2-uppställning med exakt 15,4 meter mellan lagdelarna i fallet Sirius av idag vore ungefär som att försöka trycka ner en rund kloss i ett fyrkantigt hål. Och det går ju bra, som alla vet, bara den runda klossen är tillräckligt liten. Det är lite så jag ser det. Genom att spela med en bordsfotbollsuppställning utnyttjar man inte spelarnas maximala kapacitet. Man måste helt enkelt slipa bort funktionella delar av spelarnas kompetens för att passa in dem i den önskade formen.
Men, säger då vän av ordning. Det måste ju finnas någon sorts fördel med rak 4-4-2. Om det inte skulle göra det så skulle det ju med tvång innebära att vår nya tränarkonstellation är dum i huvudet. Att deras bollar inte är riktigt runda, så att säga. Det är ett tråkigt alternativ, så vi lämnar det för ett tag och tittar då på det eventuellt positiva med rak 4-4-2. Det bör gå ganska fort.
Rak 4-4-2 spelas idag av samtliga lag i division tre och nedåt, förutom vissa sköna gäng vars spelartrupper består av 40-åriga farsor och deras 17-åriga söner varav 92 % är anfallare och 8 % är försvarare tack vare sina fängelsemeriter. Dessutom används spelsystemet av två kategorier elitfotbollslag. De som inte kan bättre och de som inte begriper bättre. De lärde tvista ännu om vilken av dessa två kategorier det är fördelaktigast att tillhöra. Detta beror helt enkelt på att en rak 4-4-2-uppställning har vissa fördelar för ett lag som har en trupp med minst åtta mittbackar och som spelar efter devisen att om ett lag inte kan göra mål på oss kan de inte heller vinna mot oss. Ett lag som har en trupp av spelare som är skolade i rak 4-4-2 är riktigt svårt att besegra även med ett bollinnehav på över 60 %. Lag som inte kan bättre kan alltså vara betjänta av att spela 4-4-2. Exempel på sådana lag är Enköpings SK och Portsmouth.
Lag som inte begriper bättre är lag som tror att oavsett vilka spelartyper som finns i truppen är det enda sättet för oss att kanske nå någon form av framgång att spela med ett spelsystem som alla kan och som skänker trygghet i truppen eftersom vi räknar med att alla lag vi möter är klart bättre än oss. Alternativt lag som alltid har spelat så och "det har ju gått bra". Det är feltänkt av flera anledningar. För det första har inte alla spelare under 25 år dödats in i fasta 4-4-2-positioner. Det är vi gamla trettiplussare som kan diskutera våra nogsamt ihopljugda meriter med varandra utifrån vilken position man spelat på. För dagens juniorer låter det lika knepigt när jag säger att jag var höger innermittfältare än gång i tiden som när farfar säger att han var centerhalv. För det andra finns det andra spelsystem som lämpar sig ännu bättre för utpräglat defensiv kontringsfotboll. Grekland vann inte EM med en rak 4-4-2, om man säger så. Dessutom är rak 4-4-2 effektivast mot just rak 4-4-2. Längst mittbackar vinner. På det här viset har lag som Djurgården, AIK, Malmö FF, Trelleborg, Häcken och ÖSK med flera åkt ur allsvenskan. Eller vänta nu. Hur åkte ÖSK ur egentligen... Kanske Lagrell kan svara på det. IFK Göteborg borde åka ur på det sättet om rättvisa funnes.
Min främsta farhåga inför säsongen 2007 är att både vi på gubbhyllan och Mille har rätt. Mille har rätt så till vida att Sirius kommer att få åka flottstång så det sjunger om det i Superettan om vi inte grisspelar oss igenom skiten. Och vi har rätt så till vida att spelarmaterialet inte alls fungerar för 4-4-2. I så fall kommer vi att förlora alla matcher med 4-2. Utom mot ESK där vi som vanligt kommer att förlora med uddamålet borta och vinna med 3-0 hemma. Jon Rytterbro var lite inne på den här linjen nu senast då han menade att antingen får vi skaffa oss försvarsspelare eller så får vi hitta en kille som sätter fem baljor per match.
Min tanke är en kombination av dessa linjer. Vi kan kalla dem Rytterbro 1 och Rytterbro 2. I enlighet med Rytterbro 1 samarbetsavtalar vi till oss Boskailo från Djurgården och vi lånar RÅP från AIK. I enlighet med Rytterbro 2 skulle jag här vilja släppa ett rykte från en mycket initierad källa. Allas vår P kan efter nästa vecka bli aktuell för Sirius. P ligger precis på gränsen i ÖSK-truppen och denna trupp spikas i helgen. Hamnar P utanför ligger en utlåning till Sirius mycket nära till hands eftersom han fortfarande har kontrakt med ÖSK. Kontakter lär redan ha tagits i smyg. (Se denna information som dels ett substansiellt rykte och dels ett test på hur noga UNT läser denna sida).
Summan av kardemumman för min del blir denna. Sirius kommer att spela 4-4-2 i år om så regelverket skulle skrivas om och tillåta 15 spelare på plan. Trygghet framför allt oavsett konsekvenser. Lika smart som att helförsäkra en Volvo 242 från -84. Men folk gör ju sånt. Jag har alltså gett upp tron på att det kommer att bli 4-3-3. Jag tänker i stället hoppas på en o-rak och flexibel 4-4-2. En rak 4-4-2 är nämligen dödsstöten för Sirius av idag eftersom spelsystemet bygger så mycket på inlägg, fasta situationer och ett anfallspar av modell fyrtorn och släpvagn. Ingen blå-svart har kunnat slå ett redigt inlägg detta millenium och så lär knappast ske i år heller. Ingen blå-svart har vidare nickat in en fast situation sedan Ingvar Carlsson var statsminister och den enda i dagens trupp som skulle ha någon som helst potential som targetplayer är förmodligen Olle Kullinger version 2003 eller så. Däremot skulle en 4-4-2 med säg P och Hoch på topp (Olle kommer in i 73:e och skrämmer skiten ur motståndarbackarna) och Ante i en fri offensiv roll framför Gallo-RÅP-Mani som i sin tur står framför en backlinje med Linus-Boskailo-Gurra-Tighe kanske kunna göra de underverk vi kräver. Det vackra i den här kråksången är ju dessutom att utanför denna elva finns en bänk med namn som Olle, Antou, Özgur, Christos, Musse, Fredrik, Hjalmar, Daouda, Luggen, Kim och Palmqvist.
Med Rytterbro 1 och 2, en krokig 4-4-2 och en tränarduo som kan tänka sig att släppa sargen åtminstone med ena handen kanske det inte är helkört i år i alla fall.
Men, säger då vän av ordning. Det måste ju finnas någon sorts fördel med rak 4-4-2. Om det inte skulle göra det så skulle det ju med tvång innebära att vår nya tränarkonstellation är dum i huvudet. Att deras bollar inte är riktigt runda, så att säga. Det är ett tråkigt alternativ, så vi lämnar det för ett tag och tittar då på det eventuellt positiva med rak 4-4-2. Det bör gå ganska fort.
Rak 4-4-2 spelas idag av samtliga lag i division tre och nedåt, förutom vissa sköna gäng vars spelartrupper består av 40-åriga farsor och deras 17-åriga söner varav 92 % är anfallare och 8 % är försvarare tack vare sina fängelsemeriter. Dessutom används spelsystemet av två kategorier elitfotbollslag. De som inte kan bättre och de som inte begriper bättre. De lärde tvista ännu om vilken av dessa två kategorier det är fördelaktigast att tillhöra. Detta beror helt enkelt på att en rak 4-4-2-uppställning har vissa fördelar för ett lag som har en trupp med minst åtta mittbackar och som spelar efter devisen att om ett lag inte kan göra mål på oss kan de inte heller vinna mot oss. Ett lag som har en trupp av spelare som är skolade i rak 4-4-2 är riktigt svårt att besegra även med ett bollinnehav på över 60 %. Lag som inte kan bättre kan alltså vara betjänta av att spela 4-4-2. Exempel på sådana lag är Enköpings SK och Portsmouth.
Lag som inte begriper bättre är lag som tror att oavsett vilka spelartyper som finns i truppen är det enda sättet för oss att kanske nå någon form av framgång att spela med ett spelsystem som alla kan och som skänker trygghet i truppen eftersom vi räknar med att alla lag vi möter är klart bättre än oss. Alternativt lag som alltid har spelat så och "det har ju gått bra". Det är feltänkt av flera anledningar. För det första har inte alla spelare under 25 år dödats in i fasta 4-4-2-positioner. Det är vi gamla trettiplussare som kan diskutera våra nogsamt ihopljugda meriter med varandra utifrån vilken position man spelat på. För dagens juniorer låter det lika knepigt när jag säger att jag var höger innermittfältare än gång i tiden som när farfar säger att han var centerhalv. För det andra finns det andra spelsystem som lämpar sig ännu bättre för utpräglat defensiv kontringsfotboll. Grekland vann inte EM med en rak 4-4-2, om man säger så. Dessutom är rak 4-4-2 effektivast mot just rak 4-4-2. Längst mittbackar vinner. På det här viset har lag som Djurgården, AIK, Malmö FF, Trelleborg, Häcken och ÖSK med flera åkt ur allsvenskan. Eller vänta nu. Hur åkte ÖSK ur egentligen... Kanske Lagrell kan svara på det. IFK Göteborg borde åka ur på det sättet om rättvisa funnes.
Min främsta farhåga inför säsongen 2007 är att både vi på gubbhyllan och Mille har rätt. Mille har rätt så till vida att Sirius kommer att få åka flottstång så det sjunger om det i Superettan om vi inte grisspelar oss igenom skiten. Och vi har rätt så till vida att spelarmaterialet inte alls fungerar för 4-4-2. I så fall kommer vi att förlora alla matcher med 4-2. Utom mot ESK där vi som vanligt kommer att förlora med uddamålet borta och vinna med 3-0 hemma. Jon Rytterbro var lite inne på den här linjen nu senast då han menade att antingen får vi skaffa oss försvarsspelare eller så får vi hitta en kille som sätter fem baljor per match.
Min tanke är en kombination av dessa linjer. Vi kan kalla dem Rytterbro 1 och Rytterbro 2. I enlighet med Rytterbro 1 samarbetsavtalar vi till oss Boskailo från Djurgården och vi lånar RÅP från AIK. I enlighet med Rytterbro 2 skulle jag här vilja släppa ett rykte från en mycket initierad källa. Allas vår P kan efter nästa vecka bli aktuell för Sirius. P ligger precis på gränsen i ÖSK-truppen och denna trupp spikas i helgen. Hamnar P utanför ligger en utlåning till Sirius mycket nära till hands eftersom han fortfarande har kontrakt med ÖSK. Kontakter lär redan ha tagits i smyg. (Se denna information som dels ett substansiellt rykte och dels ett test på hur noga UNT läser denna sida).
Summan av kardemumman för min del blir denna. Sirius kommer att spela 4-4-2 i år om så regelverket skulle skrivas om och tillåta 15 spelare på plan. Trygghet framför allt oavsett konsekvenser. Lika smart som att helförsäkra en Volvo 242 från -84. Men folk gör ju sånt. Jag har alltså gett upp tron på att det kommer att bli 4-3-3. Jag tänker i stället hoppas på en o-rak och flexibel 4-4-2. En rak 4-4-2 är nämligen dödsstöten för Sirius av idag eftersom spelsystemet bygger så mycket på inlägg, fasta situationer och ett anfallspar av modell fyrtorn och släpvagn. Ingen blå-svart har kunnat slå ett redigt inlägg detta millenium och så lär knappast ske i år heller. Ingen blå-svart har vidare nickat in en fast situation sedan Ingvar Carlsson var statsminister och den enda i dagens trupp som skulle ha någon som helst potential som targetplayer är förmodligen Olle Kullinger version 2003 eller så. Däremot skulle en 4-4-2 med säg P och Hoch på topp (Olle kommer in i 73:e och skrämmer skiten ur motståndarbackarna) och Ante i en fri offensiv roll framför Gallo-RÅP-Mani som i sin tur står framför en backlinje med Linus-Boskailo-Gurra-Tighe kanske kunna göra de underverk vi kräver. Det vackra i den här kråksången är ju dessutom att utanför denna elva finns en bänk med namn som Olle, Antou, Özgur, Christos, Musse, Fredrik, Hjalmar, Daouda, Luggen, Kim och Palmqvist.
Med Rytterbro 1 och 2, en krokig 4-4-2 och en tränarduo som kan tänka sig att släppa sargen åtminstone med ena handen kanske det inte är helkört i år i alla fall.
14 mars 2007
På tal om spelsystem
Det är kanske inte världens roligaste åsikt, men hur jag än rådbråkar mig kommer jag alltid tillbaks till att organisationen, det som bland gemene man ofta benämns "spelsystem", trots allt inte är huvudsaken. Tråkiga 4-4-2 kan spelas på jag vet inte hur många sätt. Siffrorna verkar säga en sak, men döljer lika ofta det som är väsentligt.
Nämligen vad man har och hur man disponerar vad man har.
Att som Sirius nu spela rakt 4-4-2 när man inte har några riktiga yttrar att placera i de rena ytterpositionerna är taktiskt självmord. Inte är det heller direkt optimalt att spela med Gallo och Ante ensamma på mitten. Gallo är en fantastisk passningsspelare, men behöver jordfräs och duracellkanin med sig.
4-3-3 är på alla sätt bättre, vilket redan beskrivits och argumenterats fullödigt och väl här på bloggen. Men man kan faktiskt spela 4-4-2 också. Hörde talas om att det finns de som funderar på ett diamantmittfält, och det är också oceaner bättre än det vi sett hittills.
Men vad tusan. Även med kass taktik fick vi med oss ett hyfsat resultat mot Djurgården. Vad har ESK för ursäkt? 0-6! Fyra mål av Quirino?! Heja! Så ser ett samarbete ut!
Nämligen vad man har och hur man disponerar vad man har.
Att som Sirius nu spela rakt 4-4-2 när man inte har några riktiga yttrar att placera i de rena ytterpositionerna är taktiskt självmord. Inte är det heller direkt optimalt att spela med Gallo och Ante ensamma på mitten. Gallo är en fantastisk passningsspelare, men behöver jordfräs och duracellkanin med sig.
4-3-3 är på alla sätt bättre, vilket redan beskrivits och argumenterats fullödigt och väl här på bloggen. Men man kan faktiskt spela 4-4-2 också. Hörde talas om att det finns de som funderar på ett diamantmittfält, och det är också oceaner bättre än det vi sett hittills.
Men vad tusan. Även med kass taktik fick vi med oss ett hyfsat resultat mot Djurgården. Vad har ESK för ursäkt? 0-6! Fyra mål av Quirino?! Heja! Så ser ett samarbete ut!
05 mars 2007
Hur bör Sirius organisera sig?
Svaret på den frågan bör naturligtvis vara: på så sätt att klubben tar fler poäng än de skulle gjort med en annan organisation...
Hursomhelst verkar Sirius denna säsong välja en klassisk tydlig 4-4-2 organisation. Detta har tydligt förmedlats av tränarna både innan och under försäsongen.
Jag är inte skeptisk generellt mot att organisationen kan vara 4-4-2, dock är jag fundersam kring förutsättningarna i Sirius till detta...
Ett rakt mittfält i 4-4-2 kräver enorm löpkapacitet och framförallt kanske egenskaper hos innermittfältarna som är tvåvägsmässiga. Här tycker jag Sirius har, om än inte envägsspelare, spelare som behärskar delar av spelet väldigt bra men saknar dessa tvåvägsmässiga mittfältarna av hög kvalitet som krävs i 4-4-2.
Sirius trupp är som klippt och skuren för en 4-3-3 organisation, framförallt är det mittfältet som enligt mig får mer balans och tydligare roller i denna organisation. Men också forwardsbesättningen skulle klara av detta med bravur.
En silly-elva modell 4-3-3 skulle i så fall kunna se ut så här...
MV: Jon Rytterbro
HB: Linus Smedjegården
MB: Jonas Lundmark
MB: Gustaf Segerström
VB: Tighe Dombrowski
Saknar Hjalmar Bertwig i backlinjen...men vi får se under försäsongen vilka två mittbackar som visar framfötterna...ytterbackarna är tämligen givna då riktig konkurrens saknas för tillfälligt...möjligtvis skulle Lundmark kunna spela ytterback och Dombrowski mittfältare.
DMF: Pierre Gallo
DMF: Fredrik Olsson
OMF: Andreas Eriksson
Ett välbalanserat mittfält med en hårt arbetande bollvinnare och djupledsspelare (Olsson), en bra passningsspelare och speluppgbyggare (Gallo) samt en stark bollhållare som kan flytta boll själv (Eriksson).
HF: Daniel Hoch
CF: Olle Kullinger eller Antou Jallow
VF: Mani Tourang
Olle Kullingers fysiska status avgör om han blir startspelare eller inte. Hoch och Tourang skall inte ses som yttrar utan mer ges en friare roll att vandra offensivt. Ett komplement med mer djupledskvaliteter behövs på bänken, sannolikt Christopher Lundin eller Marcus Palmquist.
Lagets balans kan varieras enkelt genom att exempelvis Andreas Eriksson blir forward och Daouda Sall eller Kim Skoglund kommer in på mitten. Möjligheterna till variation är större i organisationen 4-3-3 både vad gäller dispositionen av spelare och utgångspositioner i anfallsspel och försvarsspel.
Kommentarer?
Hursomhelst verkar Sirius denna säsong välja en klassisk tydlig 4-4-2 organisation. Detta har tydligt förmedlats av tränarna både innan och under försäsongen.
Jag är inte skeptisk generellt mot att organisationen kan vara 4-4-2, dock är jag fundersam kring förutsättningarna i Sirius till detta...
Ett rakt mittfält i 4-4-2 kräver enorm löpkapacitet och framförallt kanske egenskaper hos innermittfältarna som är tvåvägsmässiga. Här tycker jag Sirius har, om än inte envägsspelare, spelare som behärskar delar av spelet väldigt bra men saknar dessa tvåvägsmässiga mittfältarna av hög kvalitet som krävs i 4-4-2.
Sirius trupp är som klippt och skuren för en 4-3-3 organisation, framförallt är det mittfältet som enligt mig får mer balans och tydligare roller i denna organisation. Men också forwardsbesättningen skulle klara av detta med bravur.
En silly-elva modell 4-3-3 skulle i så fall kunna se ut så här...
MV: Jon Rytterbro
HB: Linus Smedjegården
MB: Jonas Lundmark
MB: Gustaf Segerström
VB: Tighe Dombrowski
Saknar Hjalmar Bertwig i backlinjen...men vi får se under försäsongen vilka två mittbackar som visar framfötterna...ytterbackarna är tämligen givna då riktig konkurrens saknas för tillfälligt...möjligtvis skulle Lundmark kunna spela ytterback och Dombrowski mittfältare.
DMF: Pierre Gallo
DMF: Fredrik Olsson
OMF: Andreas Eriksson
Ett välbalanserat mittfält med en hårt arbetande bollvinnare och djupledsspelare (Olsson), en bra passningsspelare och speluppgbyggare (Gallo) samt en stark bollhållare som kan flytta boll själv (Eriksson).
HF: Daniel Hoch
CF: Olle Kullinger eller Antou Jallow
VF: Mani Tourang
Olle Kullingers fysiska status avgör om han blir startspelare eller inte. Hoch och Tourang skall inte ses som yttrar utan mer ges en friare roll att vandra offensivt. Ett komplement med mer djupledskvaliteter behövs på bänken, sannolikt Christopher Lundin eller Marcus Palmquist.
Lagets balans kan varieras enkelt genom att exempelvis Andreas Eriksson blir forward och Daouda Sall eller Kim Skoglund kommer in på mitten. Möjligheterna till variation är större i organisationen 4-3-3 både vad gäller dispositionen av spelare och utgångspositioner i anfallsspel och försvarsspel.
Kommentarer?
02 mars 2007
Speglingar
Ingen dålig dag för Sirius. If you can't beat 'em, join 'em. Får lite vibbar från Milan på 90-talet, då dom köpte varenda spelare som var bra just mot dom. Gillar det. Inte för att jag gillar Milan, det ska gudarna veta att jag inte gör, men för att det visar på tåga, mod och ambition i Sirius. När KÖPTE vi senast en spelare? Jag har ärligt talat inte en aning.
Så allt är bra då, eller? Vad tror ni? Självklart inte. Årets Sirius har inte visat sig på plan ännu, och gör inte det i morgon heller. Vet inte hur mycket man kan utläsa av morgondagens match, förutom att vi (som vi redan konstaterat här på Studan) är "rätt" sårbara för skador i backlinjen.
En snabb jämförelse - spegling i vattnet, blick i spegeln - mellan morgondagens startelva och den, typ, idealiska visar prov på grumliga vätskor, spruckna speglar.
2007, modell bra
Jon
Linus, Gurra, Luggen, Tighe
Ante, Fredrik, Gallo, Mani
Antou, Hoch
2007, modell försäsong mot Syrianska
Jon
Linus, Fredrik, Luggen, Tighe
Kim, Daouda, Gallo, Lundin
Antou, Olle
Men nej, jag säger inget. Mer än att det är ett ganska skumt mittfält. Och (återigen) att Fredrik inte ska lira mittback. Kan vi inte bara ta och klona Luggen; klyva den rakt itu och skapa två sidbenor?
jaja. Vi kan väl helt enkelt säga att vi bara räknar träningsmatcherna fr o m nästa vecka? Ok, deal.
Så allt är bra då, eller? Vad tror ni? Självklart inte. Årets Sirius har inte visat sig på plan ännu, och gör inte det i morgon heller. Vet inte hur mycket man kan utläsa av morgondagens match, förutom att vi (som vi redan konstaterat här på Studan) är "rätt" sårbara för skador i backlinjen.
En snabb jämförelse - spegling i vattnet, blick i spegeln - mellan morgondagens startelva och den, typ, idealiska visar prov på grumliga vätskor, spruckna speglar.
2007, modell bra
Jon
Linus, Gurra, Luggen, Tighe
Ante, Fredrik, Gallo, Mani
Antou, Hoch
2007, modell försäsong mot Syrianska
Jon
Linus, Fredrik, Luggen, Tighe
Kim, Daouda, Gallo, Lundin
Antou, Olle
Men nej, jag säger inget. Mer än att det är ett ganska skumt mittfält. Och (återigen) att Fredrik inte ska lira mittback. Kan vi inte bara ta och klona Luggen; klyva den rakt itu och skapa två sidbenor?
jaja. Vi kan väl helt enkelt säga att vi bara räknar träningsmatcherna fr o m nästa vecka? Ok, deal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)