Truppen för nästa säsong

Även om vi fortfarande har en stiligt knuten hängsnara att kravla ut ur så är augusti den tid på året då det är dags för en klubb att sätta sig ner och planera truppen inför kommande säsong. Det där är något som Sirius traditionellt gjort i oktober - november som tidigast, men om klubben är seriös med sin ambition att vara långsiktig så är det verkligen något man måste komma ifrån. Studanbloggen får säkert anledning att gå igenom truppen spelare för spelare, men först och främst hoppas jag att klubben är färdig med sin organisation. Att man har satt ner foten och bestämt sig för vem som är ansvarig för vad.

I ganska många år fungerade en normal silly season och truppbyggnadsperiod i Sirius ungefär som att spela tetris, fast med ett gäng olika personer vid spelkontrollen. Man tog liksom de bitar som råkade trilla ner från himlen och hoppades att de antingen skulle passa eller att man skulle kunna hinna vrida till dem i tid. Och så slogs man lite om kontrollen. Risken med den approachen är att man får ett bygge med rätt mycket hål i. Och jag antar att det lättaste sättet att undvika den situationen är att från styrelsens sida utse en person med huvudansvar och sedan ge den personen en budget att förhålla sig till. Och sedan ge fan i att springa på egna bollar.

Långsiktigt är det nog a och o för att på sikt kunna bygga det lag man vill ha. Jag tror det är bättre att ge en vision möjligheten att lyckas - eller att misslyckas, annars blir det i stort sett omöjligt att utvärdera vad som fungerar och vad som inte gör det. De senaste åren har det värvats spelare och gjorts prioriteringar i spelartrupperna som inte känns riktigt sunda. I årets spelartrupp tar exempelvis Daniel Hoch upp gott om löneutrymme som det fanns andra kandidater till (som har gjort betydligt bättre ifrån sig i årets superetta). Vi har betalat mer för en målvakt än vad någon annan klubb i serien har gjort (en helt okej målis visserligen). Och det finns förstås andra exempel.

Man måste förstås ta risker, men ju högre risk, desto lägre bör kostnaden vara. Spelare som Söderbring och Blomman kan förstås bli riktiga floppar. Sunday och Makacha också. De faller samtliga in, kanske med undantag av Makacha som kanske är den mest välmeriterade spelaren klubben har värvat, i kategorin högriskvärvningar. Men som alla har en hög potential till en relativt sett liten penning.

Men om man fick ha en liten önskan inför nästa säsong så skulle jag föredra värvningar av några spelare med så minimal risk som möjligt. Jag vill ha folk som är 27+ och som har gjort 100 raka matcher i bra serier. Jag vill ha sådana som Johan Svensson i Mjällby, Daniel Hallingström i Åtvid, Robin Ganemyr i Falkenberg, Anders Whass i Peking eller till och med en sån som Christer Persson i J-Södra. Okarismatiska spelare som man vet vad man får ut av och som man kan räkna med kommer att spela typ 27 matcher och göra det om inte lysande så i alla fall helt okej.

I stället tror jag att det är dags att droppa en del spelare som varit i truppen alldeles för länge utan att egentligen prestera på nivån mer än lite då och då.