Kortkort från gårdagens U21

Det blir inget matchreferat. Ett sådant finns här.

Först och främst vill jag gratulera alla som synade spelbolagens slentraianoddssättning på matchen mellan Pekings tipselitlag och ett Sirius med mest a-lagsspelare. Den snabbe fick fem gånger pengarna på Sirius. Fint betalt!

Och jag tycker att det är det man ska ha i åtanke när man tittar på matchen. Sirius a-lag mötte ett juniorlag. Ett bra juniorlag, men i alla fall. Ett lag som har ambitioner att gå upp i Superettan måste naturligtvis kunna vinna lätt över ett j-lag.

Bedrövlig första halvlek kan jag tycka. Många individuella misstag och bedrövligt försvarsspel. Bättre i andra, men inte så bra som man skulle vilja se i en sådan här match. Och lite anmärkningsvärt att det var bland annat de inhoppande junisarna som satte snurr på grejerna i andra.

Kul var:
*Att notera att Richard fortfarande är ett vasst alternativ i kassen. Vi har två grymma målisar.
*Att se Viktor Wikner komma in som defensiv mitt bredvid St Cyr. Wikner gjorde världen lättare för St Cyr vilket ledde till...
*Att St Cyr gjorde en riktigt bra andra halvlek.
*Att notera att Peking aldrig anföll på Söderbrings kant, trots att Söder och Philip bytter sida i halvtid. Inget särskilot, bara gediget backspel. Bra!
*Juniors trixerier. Det enda man undrar är hur 50-kilos killen fixar grejerna mot riktigt motstånd på en åker.

Frågetecken:
*P gjorde ett bra mål, men borde gjort tre till på sina chanser.
*Philip har en svacka och är en bra bit från de förhoppningar man skaffade sig i våras.
*Petter var iskall
*Bristen på spets. Det var tros allt ett j-lag vi mötte. Det borde gått lättare.
*Bosse A:s roll. Matchcoach? Individcoach? Peppare? Vid minst ett tillfälle hörde jag honom och Brännan ge motsatta direktiv till spelare. Tycker det verkar som om det finns saker att reda ut vad gäller rollfördelning.

Överlag var det intressant att bara sitta där och se vad som händer runt omkring. Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag egentligen tycker. Men man kan alltid roa sig med att filosofera över hur snacket bland supportrar och i media hade gått i sommar i en klubb som folk engagerar sig i - på gott och ont. Verkligen på gott och ont. Småklubbsmentaliteten och den relativt skyddade verkstaden som Sirius ändå är tror jag kanske kan vara de största tillgångarna i höst.

Det som jag till slut framför allt tar med mig från gårdagens besök på Löten är ändå Viktor Wikner. Han har tydligen varit i USA ett år och är tillbaka 20 % större. Gör sina saker lungt och fint och nästan alltid rätt. I det tysta. I like! Det är en spelartyp som inte direkt växer på träd.

Och så var det kul att se Junior trixa loss i andra halvlek. Men. Vissa herrar på läktaren stod och pratade om killen som tidernas talang som klubben borde signa på tre år på stört. Jag skulle nog vilja se 18-åringen i mer än 55 minuter mot ett gäng juniorer innan det känns vettigt att bedöma vad det är för en fågel. Han har onerkligen ett och annat i sin späda kropp. Men hur funkar han mot riktigt motstånd? Men lite spännande, visst.