Sirius - ett vinnande lag

Själv stod jag men Iphonen i högsta hugg vid spisen med två skrikande barn klängandes kring benen och en överkokande sås på plattan. Andra satt på läktaren på Trängens IP. Alla skrek vi rätt ut när Patrik St Cyr bankade in bollen i krysset med matchens sista spark. Brännan påstod att det var länge sedan han bara skrek så där rätt ut. Han tillägger att han eventuellt skadade andra hälften i ledarduon Antonio i hastigheten. Något med ett nackgrepp.

Jag var alltså inte där. Jag kan därför förstås inte jämföra med andra klassiska ögonblick av ren, höganrikad glädje. Som vändningen mot J-Södra. Som övertidsmålet mot Edsbyn i bandysemin. Eller som straffen mot Helenelund på Zinken.

Men hur man än vänder och vrider på det kan man säga två saker om St Cyrs sistaminutenspark i Örebro.

1. Den var oerhört viktig på många sätt.

2. Men ändå inte så viktig som man kan förledas att tro.

Okej. Självklart spetsar jag till det lite där. Sparken var värd två poäng, och det är förstås omöjligt att säga redan nu hur stor skillnad dessa två poäng hade gjort i slutet av serien. Men till och med Thomas Wernersson begriper ju att marginalerna i en sluttabell mycket väl kan hamna i det intervallet. Det var självklart viktigt.

Viktigt också för att målet utgjorde en konkret och omedelbar belöning för 93 minuters slit och löpvilja och en obändig vilja att inte ge upp förrän domaren blåser. Självklart för vissa, men inte för oss som följt Sirius de senaste åren. Att i en oerhört viktig match (vilka är inte viktiga nuförtiden...) dominera första halvlek, åka på ett baklängesmål efter ett tveksamt domslut/slarv, sedan kvittera och till slut slutforcera sista kvarten trots att alla går på hörntänderna - och få utdelning med sista sparken. Det är så o-Sirius. Eller rättare sagt, det är det nya Sirius.

Inte så viktigt då? Jo, jag tror att Sirius har lyckats nå såpass långt i sitt stabilitetsbygge att spelarna inte hade vikt ner sig framöver om matchen hade slutat 1-1. Man hade fortsatt köra på och hade ändå haft rimliga chanser att ta sig förbi något av lagen framför i tabellen. Nyckelmatchen hade fortfarande spelats den 6:e september på Söderstadion.

Jag ska som sagt var inte recensera matchen. Jag såg den ju inte. Jag ska bara konstatera att Sirius inte har vunnit fyra raka matcher sedan 2001. Att senast Sirius förlorade var i juni, borta mot ÖFK. Då UNT:s Agnes Dunder efter matchen frågade Brännan om han tänkte avgå.

Sirius har nu i höst tagit in i snitt en poäng per match på HTFF och i snitt 0,5 poäng per match mot VSK. Om nu VSK vinner ikväll - det är jag långt ifrån säker på. Jag såg CU mot HTFF, och det var inte ett ofarligt lag. Ett väldigt rörigt lag, men inte ofarligt. Och nu är det VSK som får en ny typ av press på sig. Som i en straffläggning där motståndaren precis har satt sin straff, måste VSK kliva fram och göra det alla förväntar sig. Men oavsett vilket så räcker trenden gott och väl.

Nu tror jag ju inte att Sirius kommer att gå blankt resten av säsongen, men jag sade före matchen mot ÖFK att jag tror att Sirius har råd att tappa sex poäng under hösten, det vill säga förlora max två av de nio återstående matcherna. Svårt, men inte omöjligt.

Till sist. Det är kul att hålla på Sirius nu. Men som den djävulens advokat jag är av tradition och ohejdad vana tycker jag att det kan vara på sin plats att konstatera att Sirius har varit som mest illa ute de senaste åren på grund av felaktiga analyser av resultatmässig framgång. Och om man nu är för hemmablind, så spana västerut. ESK är ett relevant exempel på hur illa det kan gå med en felaktig framgångsanalys, enstaka galningar på styrande poster och en enorm övervärdering av lagets kvalitet, sportsliga stabilitet, marknadsposition och inte minst organisationskompetens.

Om klubben misslyckas med att tolka det som hänt i år och föregående år - och då menar jag inte att det finns EN riktig tolkning, utan jag menar att man måste göra en nykter utvärdering av verksamheten bara, så basic är det - är risken överhängande att vi kommer fortsätta med ett steg framåt, två tillbaka ända ner i ESK-land i botten av tvåan.

Nu väntar åtta dagars återhämntning inför matchen mot Gröndal. Det är välbehövligt för alla inblandade. Det är en lång höst kvar framför oss.