22 augusti 2010

Ny testkörning av "maskinen"

Maskinen Sirius. Det var den vi såg i torsdags. Västerås hade redan gjort sitt och vunnit på ett kompromisslöst och delvis ganska imponerande sätt. Sirius skulle vid förlust vara sju poäng efter. Läge att rasa ihop alltså. Läge att gå ut och hoppas att någon annan ska göra det åt en.

Eller läge att ta fram maskinen.

Det var exakt vad Sirius gjorde, och det är exakt det som gör att jag ser an mot resten av säsongen med viss tillförsikt. För Sirius var inte särskilt bra i torsdags. Länge såg matchen ut precis som jag är övertygad om att ÖFK hade pratat om på genomgången. Lågt, ultralågt matchtempo, mycket frisparkar, trångt på mitten och en övervikt i hörnstatistiken för gästerna.

Ändå var jag egentligen aldrig ens orolig. Trots att exempelvis en klippa som Elias gick bort sig vid flera tillfällen så kändes det 100 % tryggt. Sirius agerade som ett lag som vet att man är bättre och som vet att det kommer att ge utdelning så småningom. Och jag kan inte tänka mig något mer tacksamt lag än ÖFK att testa de egenskaperna mot, för något så genommenlöst har jag nog sällan skådat på Studenternas.

Nu blev det två klassmål som avgjorde. En frispark från Blomman inskruvad i fel hörn för målvakten, och en volleykanon i nättaket från Petter. Men det kunde ha blivit fler mål. Kango sköt i ribban och Petter i stolpen. Och under de femminutersperioder som Sirius la i den högre växeln var klasskillnaden total. Och under resten av matchen - total kontroll.

Även om inte alla håller med. Så här skriver åtminstone för dagen mediokre mittbacken Erik Löfgren om matchen på www.fotbollz.se:

"Nu blev det bara ännu en av de där hedersamma jävla förlusterna som måste vara bland det värsta livet kan utsätta en för. Jag blir hellre utspelad av ett mycket bättre lag och torskar stort. Att känna att man är nära, och att man nästan lika gärna kunde stått som vinnare, och ändå förlora..."

Man känner helt klart för att ta fram sitt norrländsk-svenska lexikon och slå upp ordet "hedersam". Men vem är jag att slå in spikar i jämtarnas självförnekelseprojekt. Jag är så nöjd som det är. Just i torsdags var en seger med 2-0 i en riktigt tråkig match och där Siriusspelarna är lite småtjuriga efter matchen exakt det besked jag ville ha. Jag ville se ett Sirius som bara hämtar och slår in de där "lätta poängen" i kassan och sedan tuffar på mot nästa match.

Och jag ville se en sak till. Jag vill se Blomman ta klivet upp på mittfältet. Och när Ernesto byttes ut med skadekänningar redan i den 37:e minuten (det är lite så vi jobbar i Sirius - minst ett byte redan i första halvlek) blev jag drömhörd. Söderbring in på högerbacken och Blomman in på mitten och Gallo upp ett hack i banan.

Och så vill jag att det alltid ska se ut hädanefter. Blomman är mer eller mindre facit i allt han tar sig för. Det är uppenbart att han ännu inte orkar fullt ut, och att han försöker sig på val som han inte kan backa upp fullt ut heller. Han var långt ifrån felfri, men ändå bäst på plan.

Ernesto förresten. Två minuter innan målet kunde hela Uppsala se en gamnackad portugis som singnalerade för byte. Sedan fick Sirius frisparken - som för övrigt Ernesto försökte lägga vantarna på. Och det blev mål. Och då var bytet redo. Men då var det kul med fotboll igen, tyckte Ernesto och ville inte alls byta. Märkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Men en sak vet jag hur jag tänker tolka. I vintras fattades en del beslut som var rätt kontroversiella i det lilla. Man valde att satsa på Blomman, Söderbring och Bylle. Man valde att fokusera på att lägga grunden till ett fungerande försvarsspel. Man valde att ta krafttag med den fysiska biten hos spelarna. Det är de bitarna som började falla på plats redan innan sommaruppehållet, och det är de bitarna vi förhoppningsvis kan skörda frukten av i oktober.

Man kan antingen välja att tro på den typen av förklaringar, eller så kan man välja att tro på förklaringsmodeller som "Super-Bo-effekten". Alltså den effekt som man får på en spelargrupps prestationer genom att hyra in någon utifrån med oklara arbetsuppgifter och ännu mer oklar roll i gruppen. Personligen tenderar jag att se de senaste omgångarnas framgångar som uppnådda trots all turbulens under sommaren. Vilket jag i sin tur ser som ännu ett styrkebevis.

Och i morgon är det alltså dags för ytterligare en testkörning av "maskinen". Tredje matchen på åtta dagar är en svår match. Forward borta, på en regnsjuk och redan från början usel skapelse till plan. Detta med en trupp som är ganska sliten efter hårt matchande och där både en och två spelare förmodligen dras med småskavanker. Sirius går återigen in och ställer upp till match som skyhöga favoriter. Men grejen är att för varje match de vinner nu, desto mer tydlig blir känslan hos spelarna att man är ett vinnande lag. Ett självbekräftande system helt enkelt.

Och för varje seger man tar i rad, kommer förlusten - om eller när den väl kommer - spela mindre roll mentalt. Det kallas för vinnarmentalitet. Och den bär långt.

Nu är inte Forward några dunungar direkt. Det är ett bra lag trots den anskärmliga tabellplaceringen. Det är ett lag som skapar enormt mycket chanser och som har farlig spets i form av Herish Kuhi, som om han hade gjort mål på minst hälften av sina frilägen hade toppat skytteligan ordentligt vid det här laget. Men vi kan nog också räkna med att Forward är minst lika slitet som Sirius. Viktige ytterbacken Björndahl skadades förra omgången och ytterligare spelare dras med skavanker, och truppen är tunn.

I Sirius finns varken Ernesto, Johan P eller Fredrik med i truppen. Däremot är Mani och Oscar Z tillbaka i truppen. Det kommer ge träanrduon en mängd intressanta valmöjligheter. Man ska välja högerback. Och det valet kommer att vara avgörande för mittfältet. Jag tror nog att de är frestade att spela Söderbring som högerback och Blomman som defensiv fältare från start - om de nu vågar starta med två spelare som potentiellt sett kan komma att behöva gå ut innan halvtid. Mellan de tre mittbackarna känns det också hugget som stucket. Både Oscar och Fernis har positiva kurvor, medan Elias kurva verkar peka lite nedåt. Frågan är var dessa kurvor möts.

Vidare så har man att välja mellan Sunday och Emir på topp och Mani på eller av planen från start. Min gissning är att man vill fortsätta göra så få förändringar som möjligt. Men jag vet inte. Jag har inte lyckats ta mig till Löten och spana den här veckan. Därför har jag inte heller mycket till matchanalys att komma med heller. Sirius kommer att vara favoriter till att ta över mittfältet. Forward har ju också tappat en för dem oerhört viktig spelare som Klingberg, som gick till Degen under uppehållet. Och man saknar Björndahl. Det är två viktiga innebandyfrippor mindre det. Det enda som bekymrar mig liiite är vem som ska göra målen. Sunday har onekligen en bit kvar till formen - vilket är okej om man är 19 - och Emir har en bit kvar till jämnheten på den här nivån. Lika bra att fortsätta göra mål på fasta alltså - och hålla tätt bakåt. Sirius idag kan vinna så också. Jag har sett det själv.

3 kommentarer:

Farbror the Guru sa...

Det blir en vidrig dag med mycket till livs.

Anonym sa...

Maskinen ångar på!

Farbror the Guru sa...

Vaffan!? Blogger censurerar F5, < & >

Den nya sortens Sirius som knorrar upp bollar i klykan i 93:e är en frisk fläkt. Det är lite annat än att ligga i fosterställning och katalogisera sina mojligheter till misslyckanden.