Seriefinal

Japp. Så är det. Seriefinal. Vinnaren i matchen på Söderstadion i morgon kväll kliver upp i serieledning eftersom Syrianska Kerburan luggade VSK på alla poängen i söndagskvällens derby. Inför 6441 åskådare! Okej publiksiffra, får man säga.

Långt ifrån ståhejet i Västmanland hade Sirius en lugn träningsförmiddag på Löten i strålande höstväder. Inte mycket att säga om den träningen egentligen. Typsik dagen-före-match-träning där ingen gick in i närkamper och där man fokuserade på olika detaljer. Uppspelsfasen, spelvändningar och fasta situationer var fokusområdena.

Annat var det igår när det smällde rejält i närkamperna under stundom och var sådär tjurigt att man nästan blev lite rädd vid sidan. En typ av träning som är en funktion av att Sirius helt plötsligt har så många öppna platser i truppen och startelvan i och med att så relativt få spelare är skadade eller sjuka. En typ av laddning som andas vinnarskallar - vissa nästan på gränsen till galenskap. En typ av truppstatus som Sirius kanske inte haft på fyra-fem säsonger.

Där är Sirius nu. Inför säsongen undrade jag om tränarna skulle kunna vända ett lag som släppt in kring 50 baljor per säsong och som förlorat mer än man vunnit till ett vinnande lag. Trots att man är i en snäppet lägre serie är det ingen enkel skuta att vända. Det är trots allt ganska få matcher även på den här nivån som är stängda med 20 minuter kvar. Det lag som uppvisar bästa inställningen, fysiken och skallen dessa sista 20 minuter pekar i riktning mot trepoängaren. Och de fem, för att inte säga sju, senaste matcherna har Sirius varit det laget. Det vittnar ett poängsnitt sedan slutet av juni på 2,5 om.

Så när Sirius går in på Söderstadion i morgon är jag övertygad om att det är serietvåan och hemmalaget som känner sig som underdogs. De spelare som knatade upp på övervåningen i Diöshallen för matchgenomgång i förmiddags utstrålade självförtroende. Så kommer det vara i spelargången i morgon också. Det är en mycket bra början.

Värre är dock att Pierre Gallo inte återhämtat sig från sin sjukdom. Det är ett avbräck. Ytterligare spelare testas i morgon, vilket Sirius 19-mannatrupp vittnar om. Däremot är Ernesto och Elias Storm tillbaka i truppen och i högsta grad aktuella för startelvan. Ernesto tycker jag borde ha en given plats på mittfältet om han är i skick för åtminstone 75 minuter. Hålet på mitten mot Gröndal var så stort att man kunde ha använt det som slutförvaring för kärnavfall. Ernesto kan bidra med spelsinne och passningstempo högre upp i banan och därmed göra livet enklare för omgivningen. Det innebär också att Petter kan få komma tillbaka ut på sin kant, vilket vore bra.

Vad Elias comeback i truppen medför är dock svårare att sia om. Fernberg - OZ klarade sig utmärkt mot Gröndal, och framför allt Fernberg har varit riktigt bra efter sedan han kommit tillbaka in i startelvan. Å andra sidan har Fernberg såpass ofta gjort sina sämsta insatser efter just ett par riktigt bra matcher. Så ofta att det känns som en faktor. Magkänslan säger dock att tränarna kommer välja rutin och satsa på Elias. Gissningsvis bredvid Fernberg. Men jag har haft fel förr, och att peta ett mittbackspar som just hållit nollan i en svår match är inget man gör för skojs skull.

Några andra plaster känns öppna. Om Ernesto kommer in ska någon ut. Mitt tips är att det blir Mani, och att Petter hamnar på vänsterkanten och Kango får fortsätta till höger. Visserligen har Kango dippat på sistone, men Mani har inte heller riktigt övertygat. Kango kommer dessutom att få spela mot HTFF:s vänsterback Elliot Käck. Det är visserligen en spelare som jag gillar en del, men han har klara svagheter i defensiven och har dessutom normalt i uppgift att gå framåt ofta. Det borde kunna passa Kango ganska bra, om han nu kan hitta tillbaka till läget han var i mot exempelvis VSK.

Jag är inte heller helt hundra på hur lösningen på det mer defensiva innermittfältet kommer att se ut. Känslan är att Erik Z är på uppgång, och att exempelvis Blomman har kämpat en del på sistone. Patrik St Cyr har varit jämn och bra på mycket, men Erik har en del andra egenskaper som jag tror skulle vara rätt gött att ha på planen mot Minibajen. Sedan kan naturligtvis ytterligare förändringar tvingas fram när Brännan börjar ringa runt i truppen i morgon.

Bajen då? Tja. Vi vet att mittbacken Törnstrand och offensive mittfältaren Tranberg är avstängda. Annars är det ju ingen som vet hur läget i truppen är i den föreningen. De har förstås också skavanker och kännigar så här års, och halva truppen har precis börjat skolan igen efter sommaren och nån är säkert sjuk.

Annars är HTFF ett av de lag jag sett mer än en gång i år, och jag har imponerats lite av konsekvensen och oräddheten i deras uppträdande. Jag får verkligen äta upp mitt försäsongstips som placerade dem i bottenstriden, men faktum är att HTFF kommit långt i år på att sällan göra särskilt fel och att vara skolade i grund och botten. Det är inte heller ett skrajset lag. Mot Carlstad U hade exempelvis lovande högerbacken Matthias Olsson det riktigt jobbigt mot Gzim Istrefi i andra halvlek, som tog sig runt gång på gång. Olsson blev dock inte särskilt nedslagen av det utan fortsatte gå framåt och spela sitt spel.

Men känslan är att det ändå är en ganska tunn trupp de har. Några spelare håller riktigt hög klass för serien, men de är svaga på andra håll. Utan Fadi Malke försvinner också en stor bit anfallsspel. Inte bara på grund av Malkes obestridliga spets (målet han gör på Studan är rent löjligt!), utan också eftersom yttermittfältarna har en viktig roll i deras spelmönster där de gärna ska ta sig in i banan och lämna utrymme på kanten för ytterbackarna samtidigt som de hotar i djupled. När det klaffar är de jobbiga att försvara sig mot.

Samtidigt är jag inte jätteimpad av deras försvarsspel alla gånger. Det går absolut att ta sig in i ytan mellan backlinje och mittfält. Mittbackarna är ganska osäkra i positionsspelet och ytterbackarna har sina styrkor i det offensiva spelet. Kolla gärna på highlights från Umeå-HTFF på Umeå FC:s hemsida. Den typen av chanser som UFC skapar skapade också Carlstad United. Det kommer Sirius också att kunna göra. På videon är det Tom Nodén och Erik Figueroa som bildar mittbackspar. Samma som lär spela i morgon. De hade det verkligen jobbigt. Det bör de kunna få i morgon också.

Om jag så till slut ska komma fram till tre nycklar för seger, så blir det följande:

1. Fem raka-känslan

Nej. Man kommer inte närmare och närmare sin nästa förlust ju fler segrar man tar i rad. Man ökar sannolikheten för en ny vinst i nästa match. Det är värre för HTFF som har en skakigare trend. De hade ett enormt försprång på Sirius i sommarhängmattan. Nu är vi ikapp och förbi om vi vinner. De vet att de möter ett lag som inte förlorat i höst. Vi vet att vi möter ett lag som kämpar. Fördel Sirius mentalt, trots bortaplan.

2. Tvinga Bajens mittbackar fatta jobbiga beslut

Det kommer inte automatiskt för dem. Titta på klippet igen. Särskilt Nodéns agerande vid baklängesmålet och vid Umeås hörna är talande. Man kan riktigt se hur det värker i skallen på honom. "Vad ska jag göra? Stöta? Falla? Markera? Fan, fan, fan!" Om Sirius hittar farten över mitten kommer de hamna i situationer där de kommer fatta felbeslut och komma ur position. Det blir ofta enorma luckor för mittfältare att löpa in i när den ena stöter.

3. Hitta ett fungerande mittfältsspel igen

Mot Gröndal kanske det kan vara okej att tappa bort 180 centrala kvadrat. Det räcker ändå om man håller försvaret tight. Men om Bajen får vinna den ytan på samma sätt som Gröndal kommer det bli en jobbig kväll. Brorsorna Forsberg är bra i den ytan, och vilka som nu får chansen i morgon måste återta den. Det blir en utmaning utan Gallo. Lyckas det är jag övertygad om att vi tar tre poäng. Om inte måste vi ha en massa tur.

Just det. En sak till. Vi får se till att det blir Sirius som har hemmaplan i morgon. Alla till Stockholm! Det är trots allt första hösten i mannaminne som Sirius spelar en match för att ta serieledningen.