Det är fortfarande rätt ordentligt märkvärdigt att tänka att Sirius faktiskt spelar i Superettan 2007. Samma serie som IFK Norrköping, till exempel. Och få lag i SE har lika många hängivna supportrar som dem. Så det är med viss sympati jag läser hur det hela tiden bara bidde en tumme av alla storslagna planer och goda intentioner. Det blir nästan komiskt att läsa hur spelare efter spelare väljer andra klubbar före Peking. Florén, Jelecák, Cetinkaya, Ingelsten, Bjurström, lokala talanger som hellre går till Åtvid... Sympati till fansen, som måste genomlida detta makabra skådespel dag ut och dag in.
Men det är klart, som nykomlingar i Superettan gläds man åt varje lilla motgång som drabbar precis varenda lag. Låt vara att de flesta spelare som passerar revy i slutändan skriver på för en SE-klubb.
Som t ex förre AIK:aren Markus Karlsson. Fan. Han hade kunnar vara en närmast perfekt förstärkning för IKS. Det vimlar inte direkt av kompetenta vänsterbackar, och särskilt inte sådana som har AIK-koppling och därmed känner Millqvist direkt eller indirekt. Fan igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar