Stabila tre poäng

Sirius gjorde ungefär vad man skulle igår och fick välmotiverade och välmeriterande tre poäng med sig hem till Uppsala från det tuffa bortamötet med Västeråssyrianerna Kerburan. Välmotiverade eftersom Sirius över 94 minuter spelad fotboll var det bättre och mer homogena laget. Välmeriterande eftersom Kerburan är ett av seriens starkaste hemmalag.

På förhand hade jag tippat att vi skulle få se en relativt jämn match mellan ett bollrullande Sirius och ett vasst omställningslag i Syrianska IF Kerburan. Det som jag haoppades skulle avgöra var att Sirius känns som ett stabilare och jämnare lag med betydligt högre lägstanivå, men kanske inte riktigt samma spets som hemmalaget. Känslan efter matchen var att det var ungefär det vi fick se också. Även om matchen som helhet höll betydligt lägre kvalitet än jag förväntat mig.

Brännan förklarade/försvarade det stundtals väldigt hattiga och slarviga spelet med bland annat det faktum att planen inte vattnats före match och att Umbros bollar är sträva och vobbliga. Åååkej, tänker jag samtidigt som jag konstaterar att sådant med skillnad på olika bollfabrikats inverkan på matchkvaliteten har jag ingen koll på. Alls. Men om nu en bangolfspelare kan ha med sig förtio olika bollar till en runda, så visst...

Själv tyckte jag att jag såg något delvis annat, nämligen två lag som inledningsvis var lite väl nojiga att göra bort sig. Syrianska hade en fruktansvärt övertydlig spelidé som gick ut på att hitta yttermittfältare tidigt och sedan spela in bollar i straffområdet på inrusande Mete och Draganov så fort som möjligt. Det är ingen dum idé eftersom båda dessa, men i synnerhet Mete, är riktigt bra anfallare. Men för att taktiken ska funka fullt ut så kräver det också en enorm kvalitet på bollarna in i boxen. Där brast det för Syrianska allt som oftast.

Innermittfältet var mer eller mindre helt lämnat till Siriustrion Mani, Gallo, St Cyr. Mycket beronde på att Syrianskastjärnan Barlay donerade bort bollar frikostigt och sedan inte gjorde sitt defensiva jobb ordentligt. Dock lyckades Sirius förvånansvärt illa med att utnyttja exakt de ytor man hoppats få och exakt de ytor där man normalt är som bäst - de mellan mittfält och försvar. Alltsom oftast var det dåliga mottagningar och lama passningar och omställningslägena rann ut i sanden. Första halvlek var helt enkelt rätt dålig, med många felpass och extremt få heta chanser åt något håll.

Med undantag för tre-fyra heta slutminuter där huvudpersonerna hette Oscar Zettergren, Mattias Mete och Johan Pettersson. Efter tre slarviga bollhanteringar på mittplan från Sirius sida skapade nämligen denne Mete tre riktigt jobbiga situationer för Siriusförsvaret. Först vände han raskt bort Oscar Z i mittcirkeln och var på väg mot ett friläge. Situationen tvingade Oscar att dra ner Mete med en självklar varning som följd. Direkt efter frisparken kontrade Sirius, men slarvade och Mete kunde ställa om helt fri mot Bylle i Siriusmålet. Oscar igen redde dock ut situationen genom att blockera Metes avslut när Syrianskaanfallaren tvekade lite för länge. Och bara en minut senare var det dags igen. Bolltapp från Sirius och Mete och Draganov kom två mot en. Den här gången valde Mete att söka en sopren Draganov i straffområdet. Ett lååångt ben från Oscar Z avstyrde dock situationen.

Men mer än så. Oscars sena och avgörande brytning startade en Siriuskontring. Bollen gick till Blomman som raskt hittade Gallo, som i sin tur hittade ut till Kango på kanten med en precis boll. Kango slår in den i straffområdet på ett tillslag och väl där inne kan Johan Pettersson i helt fritt läge stöta in ledningsmålet. En omställning på kanske tio sekunder från straffområde till straffområde. Drillo hade varit stolt.

Därmed kunde alltså Sirius gå till halvtidsvila i ledning. Målet inprickat i 44:e minuten, och dessutom i en period som var Syrianskas bästa i matchen och där man höll på att få utdelning för sin taktiska spelplan. Dubbelt tungt för hemmalaget alltså, som hade behövt ledningen för att kunna hota på allvar i den här matchen.

Men tungt också för Sirius som redan innan halvtid tvingades göra två byten. Först Mani Tourang vars baksida sprang läck i 38:e (Ian in) och sedan Oscar Z som drog på sig en baksida i samband med rensingen och tvingades stanna kvar i omklädningsrummet när andra halvlek drog igång (Fernberg in).

I andra halvlek besannades också teorin att Syrianska är ett oskickligt lag i underläge. 45 minuter är lång tid att jaga kvittering på, men redan från start började hemmaspelarna tappa sina positioner och jaga egna lägen i stället för att metodiskt arbeta på samma sätt som i första. Det blev trångt om saligheten på mitten och Sirius bjöds på ännu större ytor att spela på. Just en sådan yta avgjorde matchen i mitten på halvleken. Ett riktigt mönsteranfall avslutades med att Patrik St Cyr hittade en snygg (men löjligt enkel) genomskärning till Kango. Fri med Keita drog han på ganska rätt på målisen, som dock inte kunde hålla bollen. Sakta rullade den mot målet och Syrianskabacken kom sekunden för sent för att freda målet. Domare Svahn var osäker på om bollen varit inne, men linjemannen var säker på sin sak och vinkade mål. Inga större protester från Syrianskaspelarna faktiskt, trots att flera röster i Siriusklacken som stod mitt framför situationen sa att bollen nog knappast var inne. Det må vara hur som helst med den saken. Mål dömdes och Sirius ledde med 2-0.

I det läget av matchen kändes en tvåmålsledning hur säker som helst. Frågan man ställde sig var snarare om inte Sirius ändå skulle lyckas göra de där fem målen som krävdes för att gå om Umeå. I synnerhet eftersom Syrianska var fruktansvärt oheta i avsluten. Mete missade mål med en nick i fantastiskt läge, Muqdisi (inbytt i stället för en tam Draganov) lyckades med bedriften att bredsida bollen över öppet mål från fem meter och Mete sumpade ett jätteläge framför Bylle tack vare en för dålig förstatouch (och helvbrysk behandling av Elias).

Men när Sirius just skulle börja skörda tre mot två-lägen hände det som inte fick hända. Johan Pettersson stukade foten och tvingades rulla av planen med nästan 20 minuter kvar. Eftersom Sirius då gjort sina tre byten fick man avsluta matchen med 10 man. Syrianska bytte då också in Sallanto, och därmed fick man in ytterligare en spelare som kan skapa chanser för egen maskin (det är fortfarande ett mysterium för mig att han börjar på bänken - visst, han har uppenbara svagheter, men inte mycket mer än andra i det laget. Istället har han en spetskompetens som Syrianska verkligen behöver.)

Sirius klarade dock den situationen riktigt bra trots att man föll på tok för långt ner i banan utan sin anfallare. Syrianska lassade mest in inlägg i straffområdet och Bylle och hans försvar hade faktiskt inga som helst problem att stå där och skicka bort bollarna. Tacksamt. Istället för reducering var Kango dessutom nära att sätta trean när han Kurre Hamrinade sig genom Syrianskas lätt dementa försvar, men valde en obegriplig pass istället för eget avslut.

Sirius vann dock till slut tämligen rättvist, men det var inte efter någon fantastisk insats och det var inte med stil och finess. Det var helt enkelt en fråga om högre lägstanivå och bra koll på Syrianskas få men vassa vapen. Vid tre-fyra tillfällen visade man dessutom upp en klass som inte många andra lag i serien besitter, och vid två av dessa gjorde man också mål. Det räcker när dessutom försvarsspelet är så pass stabilt som igår.

Om man ska vara kritisk så får man konstatera att en hel del spelare misslyckades med sina uppgifter i framför allt första halvlek. Syrianskas farligaste spelare fick ofta alldeles för mycket utrymme att agera på och Mani och Kango agerade stundtals lite väl naivt när de fick bollen samtidigt som Gallo var blek i första. Därmed blev Johan P ofta helt isolerad på topp. Och då är Sirius också rätt uddlöst.

De stora glädjeämnena igår var att vi kunde konstatera dels att Bylle i målet är säkerheten själv. Han har förbättrat sitt tidigare svaga luftspel något enormt och tillsammans med det redan utmärkta närspelet innebär det nu att jag håller Bylle som en av seriens absolut bästa målvakter, vilket också kolumnen för insläppta mål i tabellen bekräftar. Det känns oerhört tryggt! Vidare är det ju en gåva att ha fått tillbaka Blomman i spel. Nu har vi bara sett honom som högerback, men han kan användas även i mittförsvaret och som defensiv mittfältare. Han är alldeles för bra för den här serien, och det är bara att bocka och tacka för att han är tillbaka. Och jag känner mig faktiskt ganska säker på att om han hade varit hel i fjol hade vi spelat kvar i Superettan. Så bra är han.

Dessutom måste man naturligt framhålla Kangos insats. Han var riktigt bra mot Västerås hemma och var inblandad i båda målen då. Nu gjorde han ett själv och spelade fram till det andra. En matchavgörande insats som gav honom ett välförtjänt pris som matchens lirare. och killen är bara 18 år! Kangos stora tillgång är ett utmärkt psyke och en verklig vilja att hela tiden förbättra sig. Han är snabb och teknisk, men behöver förbättra många delar i spelet - framför allt det defensiva - och måste naturligtvis skaffa sig mer rutin. Men vilken talang Sirius ändå fått fram där! Igår gjorde han sitt första mål i seriespel för Sirius. Men det kommer fler...

Man skulle kunna nämna fler. St Cyr har hittat en ny nivå i sitt offensiva spel (vilket dock går ut över de defensiva uppgifterna ibland), Haisem håller en såpass hög och jämn nivå att man ofta glömmer bort att ens nämna det eftersom man tar det för givet numera. Johan Pettersson har fått mycket kritik, men han är oerhört viktig för Sirius. Han gör inte bara de viktiga målen, utan han är också väldigt viktig i defensiven. Inte minst på defensiva fasta. Och att han nu förmodligen kommer att vara borta ett gäng matcher är ett stort problem för Sirius eftersom man är tunnt bestyckade framåt.

Men det som jag framför allt vill framhålla från den här matchen. Och det som ger hopp om en trevlig höst är Sirius bredd, och den nya tryggheten i uppträdandet. Igår tvingades Sirius till tre relativt tidiga byten varav bara ett var förutsett (Blomman förväntades orka som bäst i 70 minuter). Alla de spelare som kommer in gör dock insatser som är i princip på samma nivå som den de ersatte. Och kvar på bänken satt spelare som Sunday och Moses som är sådana som kan förändra en matchbild på egen hand. Det lovar gott för framtiden.

Nu väntar en match hemma mot Östersund på torsdag. Sirius förlorade bortamötet med 1-0 efter att ha fått ett "englandsmål" bortdömt (skott i ribban som studsade ner innanför mållinjen och sedan ut). ÖFK har inlett hösten med två uddamålsförluster och kommer till Studenternas som stora underdogs. Här ser jag en vis fara. ÖFK kämpar om nödvändiga poäng i botten och kommer sälja sig myckt dyrt, samtidigt som Sirius kommer att ses som storfavoriter. Sirius får absolut inte se torsdagsmatchen som en lite enklare andhämntningsuppgift efter två riktigt tuffa matcher. Det finns inga vilopunkter under hösten.

Det har börjat bra, och det ser bra ut. Sirius har fyra poäng upp till kvalplatsen (VSK) och sju poäng upp till Bajenkidsen. Det är helt och hållet inom det möjligas ram, men kom ihåg att Sirius måste ta poäng i två matcher fler än både VSK och HTFF - om man också vinner bortamatchen på Söderstadion - mäktar med på resterande 11 omgångar. Det är en väldigt tuff uppgift hur man än vänder och vrider på det.

Nästa måstematch - Kerburan borta

Ingen rast, ingen ro. I morgon är det dags för nästa svåra match på vägen mot Superettan. Vinsten mot VSK i måndags var som sagt var helt nödvändig för att jakten på topplagen ska kännas realistiskt. Men för att den vinsten ska vara något värd måste den naturligtvis följas upp med fortsatta segrar eftersom det fortfarande är nio poäng att ta in på Bajenkidsen och fyra poäng upp till kvalplatsen.

Och uppgiften i morgon är svår. Sirius hade problem att ta ens en poäng i hemmamötet i en märklig match, men lyckades få in 2-2 i slutminuterna. Sirius spelade dock rätt bra framför allt i andra halvlek och hade Syrianska i brygga, när domaren hittade en tveksam straff till gästerna. Borta på konstgräset i Västerås blir det dock andra förutsättningar, inte minst i form av underlaget.

Nu borde konstgräs vara något som gynnar Sirius i och med att man vill vara ett bollförande och snabbt spelande lag, vilket självklart gynnas av bra underlag. Dock har Sirius haft det jobbigt spelmässigt på konstgräs hittills i år, med tunga förluster mot bland annat Umeå och Östersund. Självklart har laget dock tränat på konstgräs hela veckan för att vara optimalt förberedda. Vidare har man under en relativt lugn träningsvecka fokuserat en hel del på fasta situationer. Det är inte så förvånande, i den avdelningen har Sirius fortfarande mycket oanvänt kapital att sätta sprätt på. Och det är förstås där som saknaden av Gurra från förra säsongen är som störst. Han gör ju sina fem-sex mål per säsong på fasta - ingen har kunnat plocka upp den manteln hittills i år. (Gurra har för övrigt också fått en fin start på sin utlåning till Trollen, med andra raka målet på lika många matcher igår. Valet av Trollhättan framstår mer och mer som ett riktigt val - inga risker, bara möjligheter - och massor med speltid och arbete på plan.)

För första gången i år har dessutom Sirius chansen - om man vill - att spela med samma mittfält som matchen innan. Ernesto, som tvingades till ett tidigt byte senast har gett klartecken för spel. Dock är det väl osäkert om tränarna väljer att chansa med honom i startelvan. En annan glädjande nyhet är också att Blommans fot verkar ha svarat bra på halvleken han spelade senast mot VSK, och även han är nog aktuell för start. Det innebär att Sirius har konkurrens om i stort sett alla platser, och oavsett hur man väljer att starta mot Kerburan kommer man att ha en för serien fantastisk bänk. Sirius bredd när man nu är kvitt skadeproblemen kommer onekligen att vara en tillgång i höst.

Hemmalaget är dock självklart inte ofarligt, och efter segern mot Umeå senast (säkrades först i 93:e minuten) känner man nog att man har någon form av häng på kvalplatsen. Under sommaruppehållet har man också värvat starkt i form av Draganov från Valsta Syrianska, och med Draganov och Mattias Mete har de en duo på topp som hör till seriens absolut vassaste. Två spelare som är riktigt bra inne i straffområdet, och som kan skapa farligheter ur nästan ingenting.

Vidare har man ett par starka kort på mittfältet, bland annat i Sallanto - som dock var bänkad senast - som i förra mötet var den som höll i bollen och skapade chanser åt Mete trots att laget var ordentligt tillbakatryckta. Samuel Barlay är ett annat intressant namn, men han har varit rätt svag hittills i år. Det är dock en spelare att hålla koll på.

Kerburans svaghet är tveklöst i försvaret. Nu tror jag också - om jag har räknat rätt - att Sami Hanna, som spelade mittback senast, är avstängd vilket ytterligare försvagar Kerburans försvar. De hade jätteproblem med Sirius anfallare senast, och under press spelade laget med huvudena helt under armen. Den typen av svackor i matchen måste Sirius utnyttja bättre i morgon.

Det blir en tuff match, men jag ser Sirius som favoriter ändå tack vare ett bättre grundspel, inga större kvalitetsluckor i truppen och en högre lägstanivå. En bredd och en lägstanivå som kommer att vara oerhört betydelsfulla faktor när nu norrettan går in i en period med tre matcher på åtta dagar för lagen. Nio poäng att spela om alltså, och jag tror att tabellen kan komma att se helt annorlunda ut efter denna vecka. Bland annat har serieledande HTFF ett par tuffa matcher, och Vasalund har redan vikit ner sig med två raka förluster i omstarten. Här finns det ytterligare mark att vinna för det lag som håller kvaliteten i veckan alltså.


Studans tre punkter för tre poäng:

1. Håll koll på Mete och Draganov.
Senast sprang Mete enkelt in ettan med skallen efter att siriusförsvaret tappat uppmärksamheten blott någon sekund. Mete har en förmåga att komma med fart på rätt ytor, och Sallanto har visat att han är en kille som träffar de ytorna med precisa bollar. Extremt jobbigt att försvara sig mot alltså. Därför är det viktigt att Sirius nu kan få in förhoppningsvis både Blomman och Söderbring i spel. De ger en del intressanta möjligheter att formera de bakre regionerna på, oavsett vilket så är Sirius ett klart tryggare och bättre lag med Blomman på plan. Vidare kan jag nog tänka mig att St Cyr får en specialuppgift på mitten i att vara jobbig på Sallanto, eller Barlay om Sallanto är fortsatt bänkad (vågar man hoppaspå det?).

2. Vinna på Mani och Kango-lotto.
Jag tror nog att båda dessa startar efter fina insatser senast, Mani förmodligen centralt, om man väljer att inte chansa med Ernesto, vilket skulle ge plats för antingen Petter eller Sunday i startelvan. Mani och Kango från start är dock alltid en liten chansning. Båda har vid vissa tillfällen fallit ur helt ur matcherna, och då tvingat fram tidiga byten - något som Sirius tvingats till vid förvånansvärt många tillfällen i år. Lyckas dessa båda som senast blir dock Sirius oerhört spännande och oförutsägbart framåt. Och Kerburan har ett i mitt tycke betydligt sämre försvar än det VSK vi mötte senast.

3. Behålla fokus.
Det var en oerhört viktig - och heeelt nödvändig seger senast som sagt. Det gäller dock att förvalta en sådan seger rätt i truppen. Det är lätt att se sådana matcher som att jobbet är gjort i och med att anspänningen är så hög inför en sådan match och man omedvetet tenderar att slappna av. Den här matchen är ett stort test för ledarna, om man har lyckats förbereda truppen rätt mentalt.

Hos oddssättarna är Kerburan knappa favoriter i morgon. Det gör inget. Min värdering av styrkeförhållandena är dock omvänt, att Sirius är knappa favoriter. Där Syrianska lever på ett par enskilda spelares spetskompetens, spelare som i alla fall i Draganovs fall är rätt lättstörda också, har Sirius en betydligt bredare bas att falla tillbaka på. Det tror jag blir avgörande i morgon.

Elvan:
I stället för att plita ner den elva jag tror mest på tar jag ut en spekulationselva bara för att illustrera bredden i truppen. Detta är en fullt möjlig elva även om jag tror att Brännan formulerar laget lite annorlunda, med lite mindre chanstagande - exempelvis genom att låta Ernesto vila och inte chansa med Blomman som mittback:

Bylle
Söderbring - Elias - Blomman - Haisem
St Cyr - Ernesto - Gallo
Kango - P - Mani

Det innebär en bänk där vi skulle ha flera spelare som skulle starta hos de flesta av våra konkurrenter. Kanske exempelvis Oscar Z, Ian, Sunday, Petter, Fredrik O, Richard och Erik Z. Och då är en spelare som Fernberg inte ens med i truppen. Så hårt är det om platserna!

Avspark 18.00 i morgon på Swedbank Park i Västerås. Åk dit! Det är ju bara en timme i bilen. Lätt värt det!

Måstematch? Närå.

Tillbaka i stan igen. Ska ärligen erkänna att jag har dålig koll och är dåligt påläst inför dagens match mot Assyriska. Men en sak kan jag säga med rätt stor säkerhet. Jag tänker kolla i princip lika mycket på tavlan idag. Vasalund tar mot Norrköping hemma och Trollhättan tar mot J-Södra. Den äventyrliga delen av mig ser gärna kryss i dessa två matcher. Realisten i mig börjar dock så smått resignera och tänker att det är nog fan bäst att de torskar rejält, både FCT och Vasa. Min Superettan 2010-kalkyl bygger nu på att jag på allvar tror att det räcker med tre segrar under resten av säsongen för att säkra kontraktet. Bara de kommer rätt. Vasa hemma, FCT hemma och kvalmatchen hemma.

Vinner vi mot både FCT och Vasa så hamnar vi på 27 och FCT måste i såfall ta åtta pinnar på resterande åtta matcher och Vasa måste ta nio på resterande åtta. Det tror jag faktiskt inte att de gör.

Finns bara ett - eller ett par - krux med det hela. För det första så måste man vinna de där två matcherna. Annars är det ju rökt. För det andra kanske jag har fel. Det har hänt förr. FCT och Vasa kanske får värsta segerflytet. Så det säkraste är väl att börja plocka poäng redan idag.

Assyriska är inte ett omöjligt lag att slå. Vi var rätt nära i bortamatchen i år där Sirius gjorde en av de få helgjutna taktiska insatser vi sett laget göra denna säsong. Vi hade 1-0 och Assyriska började uppträda precis så idiotiskt som uträknat. Gång efter gång fick vi fina kontringslägen. 2-0 ska bara komma i den matchen - och då behöver vi aldrig tjafsa om bollen som nog var ute innan Llumnica nickade in den.

Lärdomen efter den matchen är dock klar. Assyriska går att rubba. Sirius kan spela taktiskt riktig fotboll. Och det är bäst att fortsätta spela tills domaren blåser. Vad gäller laguppställningar och eventuella taktiska dispositioner har jag tyvärr inte så mycket att komma med idag, eftersom jag inte följt lagen under veckan. Jag får göra som de flesta andra. Såga allt och alla i efterhand. En sak dock. I nuvarande läge ser jag helst två forwards. Med nuvarande tabelläge och självförtroende ser jag inte att Sirius kommer att kunna hålla uppe spelet och fylla på med mittfältare så mycket som krävs i ett 4-2-3-1. Det kommer att behöva avlastas med långbollar. Och då ser jag hellre två anfallare. Det ökar chansen att få med sig frisparkar i bra lägen och inte minst ökar det chansen att någon faktiskt kommer att komma rätt efter en nicktouch eller en skarvning.

I väntan på matchen läser jag Anders Carlsson i VSK. Han har också funderat lite kring det faktum att Dalkurd har nio amatörer i truppen. Läs och ta er en funderare. Studan har sagt det förut. Det är dags för en rejäl granskning av ekonomin inom svensk fotboll även i lägre divisioner. Lika villkor är en trevlig början när det gäller idrott.