FC Trollhättan. Smaka på den. Svenska klubbar som döper sina sammanslutningar till "Football Club" eller "United" har en särskild plats i mitt hjärta. Jag behöver nog knappast säga vilken. FCT är dessutom intimt förknippad med en avbruten semester för 50 mil i ösregn för att se den mest bisarra utklassningsseger jag sett. 5-2-matchen i återstarten av serien efter sommaruppehållet. Matchen som fick styrelsen i Sirius (varav ingen såg matchen) att kalla till möten med spelare och tränare och säga åt dem att inte gå så offensivt med ytterbackarna (vilket de inte gjorde). Sirius dominerade då allt spel från minut ett till 93 och släppte in osannolika fem mål. På typ tre chanser. Världsklass.
Hade Vasalund haft samma utdelning som Trollhättan hade i den matchen hade de vunnit senaste matchen på Studan med 10-3. Så kul hoppas jag verkligen inte att Trollen kommer ha det i morgon. De verkar inte ens särskilt inställda på att ha kul, om man ska tro sympatiske tränaren L-O Mattsson inför matchen på FCT:s hemmis. "De vet nog att vi kommer att spela lågt och inte släppa till så mycket."
Sant. Och startelvan hade vi nog också räknat ut, även om det var gulligt av dem att lämna ut den inklusive taktiska dispositioner. Men sanningen är ju den att Trollhättan knappast åker till Uppsala för att överraska. De åker dit för att göra det de kan göra och hoppas att Sirius, som ligger jäkligt bra till i bjusstoppen av serien, ska göra som i 22 av 27 matcher hittills i år - erbjuda trepoängaren till de som förmår utnyttja våra misstag. Jämfört med förra matchen saknar dessutom Trollhättan sin bäste spelare Bilgin Aliosman och startelvaspelaren Olof Hvidén-Watson. Men å andra sidan ställer vi ånyo upp en backlinje som kanske inte direkt var den tilltänkta när säsongen planerades. Om man säger så. Sirius håller också å sin sida på truppen i sedvanlig ordning. Vi som med tiden blivit världsmästare i siriusal kremlologi vet dock vad det betyder när man tar ut en 18-mannatrupp till en hemmamatch. Mer än så säger jag inte.
Egentligen är det inte ens meningsfullt att göra en analys av en match mellan två bottenlag så här dags på säsongen. Trollhättan kan skicka oss till ettan med en seger, och vi gör i praktiken detsamma med dem om vi vinner. Matcher med den typen av förutsättningar vinns efter helt andra parametrar än matcher i La Ligas 12:e omgång. "Bästa laget" kan ta sig i brasan. Huvudet påskruvat och skruvdobbarna i schack är det som gäller. Oavgjort ain't good enough. Och det finns alltså bara en nyckel till seger:
Våga vägra vara svamparna.
Visar inlägg med etikett FC Trollhättan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FC Trollhättan. Visa alla inlägg
18 oktober 2009
05 juli 2009
"Individuella misstag mördade oss."
Det är inte mitt citat efter dagens krejsyshow i Trollhättan. Det kommer från en uppsalabo med siriuskläder. Det är väl en av dagens sanningar. Det finns några andra också. L-O Mattsson var inte bara ödmjuk på presskonferensen efter matchen. Han talade nog sanning också när han sa att "detta är ett av de bästa lagen vi har mött. Vi hade inte en chans defensivt och vi fick ändra hela vårt upplägg eftersom jag ärligt talat inte kunde föreställa mig att Sirius var så bra." Det säger killen vars lag just har vunnit med 5-2. Den lokala reportern eldade på genom att kommentera försvarsspelet: "ni har ju sett oerhört stabila ut defensivt i år, men idag var ni inte ens nära. Vad beror det på?". L-O svarar: "Vi hängde inte med helt enkelt. Det gick ruskigt snabbt."
Bredvid L-O satt Jens T A och stirrade ut i tomma luften. "Så vitt jag vet består fotboll av två delar i alla fall. Offensiv och defensiv. Mycket som vi gör offensivt såg väldigt bra ut, men man måste vilja försvara också. Vi blir väldigt hårt straffade för våra misstag idag." Kan man lugnt säga. Ärligt talat har jag nog aldrig sett ett lag i Superettan spela så bra anfallsfotboll som Sirius gjorde idag. Det var en enorm fart och variation. Skarvningar, kortpassningar, perfekta inlägg, farliga fasta - you name it. Fantasifullt, variationsrikt och extremt underhållande. Det gav 1-3 i halvtid. Mellan backlinje och mittfält var ytorna enorma. Jag förstår frestelsen att spela med fyra såpass offensivt orienterade mittfältare, men balansen blev - ähum - en smula lidande. Med Fredrik Olsson på planen hade vi kanske löst en hel del av den defensiva problematiken, men å andra sidan hade naturligtvis offensiven blivit lidande. Rätt val? Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte. Jag begriper mig inte på den här matchen. Vi släpper till sju avslut på mål. Det är ingen katastrof på något sätt. Vi har tio egna avslut på mål varav två i virket. Det är också rätt bra. FCT sätter sitt första avslut i första halvlek. Avslutet är perfekt, stolpe in, otagbart efter ett vackert anfall, resultatet av ett dåligt siriusuppspel, men vilka lag sumpar inte ett uppspel då och då?. Direkt efter gör de 2-1. Vi har ett läge att rensa bort bollen, men Luggens nick blir knas, och de kan vända spelet. Avslutet är perfekt. Ett sånt misstag gör de flesta superettalag ett par-tre av per match. 3-1 är ett skott stenhårt i nättaket från 25-30 meter från en kille som inte gjort ett enda mål i år. Visst, han är oattackerad, men han missar lätt 19 av 20 sådana. Eller gör som Mani, drar den i ribbkrysset. I andra har FCT alltså inte ens en halvchans, knappt ens bollen under kontroll på offensiv planhalva. Sen kommer Etéus in och får en riktig smörpass som skär mellan mittbackar och mittfält. En touch och mål. Resultatet av ett inkast vid mittlinjen. Där försvinner matchen. Det var som Degen borta i fjol, fast tvärtom. Då tyckte jag samma bisarra matchbild var rätt najs.
Jag skämtar inte. Sirius spelade fantastisk fotboll i den här matchen. Misstag, visst, men inte fler än Trollhättan. Inte fler än något annant lag. L-O Mattsson avrundar med att säga "jag skulle inte oroa mig om jag var tränare i Sirius. Ni är alldeles för bra för att åka ur." Visst, visst, men vi behöver väl poäng också? L-O Mattsson är inte första motståndartränaren den här säsongen som har sagt samma sak. Men poängen är ju poängen, och jag vet att jag borde skriva att det jämnar ut sig i längden och spelar vi bara så här i fortsättningen är det lugnt, men det går bara inte. Å andra sidan har jag inget bättre alternativ för hur vi skulle spela. Det är ju så här Sirius ska spela, fast utan misstagen. Men det gäller väl oavsett spelsätt, misstag är ju det man förlorar på. Men det är väl så lösningen ser ut. Ta bort misstagen. I så fall krossar vi Syrianska. Jag lovar.
Bredvid L-O satt Jens T A och stirrade ut i tomma luften. "Så vitt jag vet består fotboll av två delar i alla fall. Offensiv och defensiv. Mycket som vi gör offensivt såg väldigt bra ut, men man måste vilja försvara också. Vi blir väldigt hårt straffade för våra misstag idag." Kan man lugnt säga. Ärligt talat har jag nog aldrig sett ett lag i Superettan spela så bra anfallsfotboll som Sirius gjorde idag. Det var en enorm fart och variation. Skarvningar, kortpassningar, perfekta inlägg, farliga fasta - you name it. Fantasifullt, variationsrikt och extremt underhållande. Det gav 1-3 i halvtid. Mellan backlinje och mittfält var ytorna enorma. Jag förstår frestelsen att spela med fyra såpass offensivt orienterade mittfältare, men balansen blev - ähum - en smula lidande. Med Fredrik Olsson på planen hade vi kanske löst en hel del av den defensiva problematiken, men å andra sidan hade naturligtvis offensiven blivit lidande. Rätt val? Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte. Jag begriper mig inte på den här matchen. Vi släpper till sju avslut på mål. Det är ingen katastrof på något sätt. Vi har tio egna avslut på mål varav två i virket. Det är också rätt bra. FCT sätter sitt första avslut i första halvlek. Avslutet är perfekt, stolpe in, otagbart efter ett vackert anfall, resultatet av ett dåligt siriusuppspel, men vilka lag sumpar inte ett uppspel då och då?. Direkt efter gör de 2-1. Vi har ett läge att rensa bort bollen, men Luggens nick blir knas, och de kan vända spelet. Avslutet är perfekt. Ett sånt misstag gör de flesta superettalag ett par-tre av per match. 3-1 är ett skott stenhårt i nättaket från 25-30 meter från en kille som inte gjort ett enda mål i år. Visst, han är oattackerad, men han missar lätt 19 av 20 sådana. Eller gör som Mani, drar den i ribbkrysset. I andra har FCT alltså inte ens en halvchans, knappt ens bollen under kontroll på offensiv planhalva. Sen kommer Etéus in och får en riktig smörpass som skär mellan mittbackar och mittfält. En touch och mål. Resultatet av ett inkast vid mittlinjen. Där försvinner matchen. Det var som Degen borta i fjol, fast tvärtom. Då tyckte jag samma bisarra matchbild var rätt najs.
Jag skämtar inte. Sirius spelade fantastisk fotboll i den här matchen. Misstag, visst, men inte fler än Trollhättan. Inte fler än något annant lag. L-O Mattsson avrundar med att säga "jag skulle inte oroa mig om jag var tränare i Sirius. Ni är alldeles för bra för att åka ur." Visst, visst, men vi behöver väl poäng också? L-O Mattsson är inte första motståndartränaren den här säsongen som har sagt samma sak. Men poängen är ju poängen, och jag vet att jag borde skriva att det jämnar ut sig i längden och spelar vi bara så här i fortsättningen är det lugnt, men det går bara inte. Å andra sidan har jag inget bättre alternativ för hur vi skulle spela. Det är ju så här Sirius ska spela, fast utan misstagen. Men det gäller väl oavsett spelsätt, misstag är ju det man förlorar på. Men det är väl så lösningen ser ut. Ta bort misstagen. I så fall krossar vi Syrianska. Jag lovar.
04 juli 2009
Omstart mot Trollhättan
Nu är det äntligen, äntligen dags för riktigt match igen. Inget är som dagen-innan-ångesten. Det unika tillfällets fönster där man fortfarande kan laborera med teoretiska uppställningar och hypotetiska matchbildsscenarier, utan att ha sett skiten fullbordas. Jag har väl egentligen aldrig kännt mig trygg inför en Siriusmatch, förutom då vi åkte för att möta Skiljebo borta efter sommarmatchen mot AIK. I bussen dit påstod jag att man kunde sälja sitt hus och sätta alla pengar på Sirius. Vi förlorade med 5-2. Tur att jag inte hade nåt hus.
I morgon är det alltså dags för match mot Trollhättan. Nykomlingarna från bandyland är ett av de lagen som vi av all rimlighet att döma har att slåss mot i vår del av tabellen resten av säsongen. Alltså en sjukt viktig match att framför allt inte förlora. Trollhättan är inte ett enkelt lag att möta. Visserligen gör de aldrig mål, men de släpper inte heller in några mål. Under sommaren har laget förstärkt med två, på pappret rätt vassa, anfallare. Mattias Etéus är bänkliraren från IFK Göteborg som alltid varit lovande, och alltid varit nära ett genombrott innan det alltid kommit någon snorvalp från vischan och snott platsen för honom. En stor och stark anfallare som folk hävdar lätt skulle platsa i allsvenskan i typ alla andra lag. Det vete fan, men han pangade in tre bollar i genrepet - U21-matchen mot Häcken.
Vidare har de värvat ytterligare ett av alla de ungdomsproffs i utlandet som aldrig slagit, Tobias Mikaelsson från Aston Villa. Han får knappt ens lira i reservlaget och känns om möjligt ännu mer svårbedömd. Ingen av dem startar dock mot Sirius, eftersom Trollhättan väljer samma startelva som i senaste matchen då man kvaddade Qviding efter tre mål från Bilgin Aliosman. Trollhättan fortsätter alltså bygga sin framtid på konsekvens, konsekvens och ännu mera konsekvens. Och de 14 utespelare de gått runt på hittills i år kommer i alla fall inte utökas från start. Det betyder också att vi vet vad som väntar med all sannolikhet.
Själv har jag bara sett laget i matchen borta mot J-Södra och sluttampen borta mot IFK Norrköping. Och jag måste säga att jag är rätt imponerad av en del detaljer i deras spel. Framför allt såg jag ett lag som i princip aldrig gick bort sig defensivt, vilket alltid är extremt jobbigt att möta. Jag har ingen statistik på det, men känslan är att på den här nivån tillkommer en rätt stor andel av alla mål efter mer eller mindre pinsamma misstag. Ett lag som kan stänga den detaljen i stor utsräckning är svårt att besegra. Vidare har de i Aliosman en spelare som påminner en del om vår gamle Olle Kullinger. En smart allt-i-allo-anfallare som omväxlande springer och tuggar på sina motståndare och omväxlande löper väck från dem. Han har gjort fem mål i år, varav tre nu senast och blir mannen att hålla koll på. Allt som oftast var det Olof Hvidén-Watson som serverade bollarna framåt. Han spelar vänsterytter i morgon, vilket blir en speciell uppgift för Petter att hålla koll på.
En sak som känns säker är dock att det lär bli firma Fernberg-Segerströms huvuduppgift att hålla Aliosman i Herrans tukt och förmaning, för även om ingen startelva ännu finns (så vitt jag var den inte ens spikad när spelartruppen reste till Västergötland idag) så är det inte svårgissat hur backlinjen kommer se ut i alla fall. Det blir Luggen - Gurra - Fernberg - Haisem. Sen blir det svårare. Makacha är hemma igen efter ett par bra landskamper och Gallo är given om han är hel igen - och det lär han vara. Det känns som två spelare som är väldigt troliga. Likaså Petter. Det betyder Fredrik, Mani eller Jernberg på en kant och då tror jag kanske mer på Jernberg. Eller hoppas i alla fall. Han var ett tag på g till Trollhättan, och vill säkert visa upp sig i hemmaregionen, dessutom har han "foten" - ett ovärderligt vapen mot ett defensivt starkt lag.
På topp måste man ju gissa på Shpetim - P, om det blir en 4-1-3-2-uppställning, vilket verkar troligt om man tittar på hur U21 spelat på sistone. Men jag är inte så säker. Sunday har enligt uppgift presterat bra på träningar ett tag nu och var en av få som visade lite av värde mot Bajen. Att han får speltid känns mer eller mindre säkert, och det känns inte 100 % otroligt att han kan ersätta P från start. Sunday är hur man än vänder och vrider på det en spelartyp som normalt kan uträtta betydligt mer mot ett tight försvar än P, som är komparativt bättre med större ytor att löpa på.
Känslan inför matchen är hur som helst att det här går åt pipsvängen. Jag vet inte varför egentligen, men Sirius är ett lag som de senaste årgångarna har haft det tufft mot på pappret sämre motstånd vars huvudstyrka är konsekvens och rakt 4-4-2. Det känns som om våra spelare alltid kommer till ett läge där tålamodet sviker mot sådana lag och omställningarna kommer en efter en mot oss. Den matchbilden kommer definitivt att straffa oss i så fall. Taktiskt kommer det att handla om att styra bort deras uppspel från vänstersidan och se till att vi alltid har djup på Aliosman och djupledslöpande Mohammadian och hans vänsterdoja. Det kommer att handla om att vända om och ha tålamod. Och framför allt att inte slarva.
Vi kommer troligtvis kunna få ha en hel del boll och ska vara bättre i passningsspelet än FCT. Förhoppningsvis kan Makacha, om han nu spelar, i högre grad än tidigare avlasta Gallo vad gäller framspelningarna. Det skulle göra vårt spel avsevärt jobbigare att styra bort. L-O Mattsson, FCT:s tränare, är ingen dumskalle. Han kommer att ha bra koll på hur vi har spelat hittills och han kommer att sätta press på Gallo, var så säkra. Han vet att vi alltid kommer vilja passa oss ur tighta lägen och kommer säkert att låta en man stressa på topp, stå lågt med resten av laget och minimera ytorna på vår offensiva planhalva. Då brukar sodledspassen komma och därmed också omställningslägena. Förhindra det, och hälften är vunnet.
I morgon är det alltså dags för match mot Trollhättan. Nykomlingarna från bandyland är ett av de lagen som vi av all rimlighet att döma har att slåss mot i vår del av tabellen resten av säsongen. Alltså en sjukt viktig match att framför allt inte förlora. Trollhättan är inte ett enkelt lag att möta. Visserligen gör de aldrig mål, men de släpper inte heller in några mål. Under sommaren har laget förstärkt med två, på pappret rätt vassa, anfallare. Mattias Etéus är bänkliraren från IFK Göteborg som alltid varit lovande, och alltid varit nära ett genombrott innan det alltid kommit någon snorvalp från vischan och snott platsen för honom. En stor och stark anfallare som folk hävdar lätt skulle platsa i allsvenskan i typ alla andra lag. Det vete fan, men han pangade in tre bollar i genrepet - U21-matchen mot Häcken.
Vidare har de värvat ytterligare ett av alla de ungdomsproffs i utlandet som aldrig slagit, Tobias Mikaelsson från Aston Villa. Han får knappt ens lira i reservlaget och känns om möjligt ännu mer svårbedömd. Ingen av dem startar dock mot Sirius, eftersom Trollhättan väljer samma startelva som i senaste matchen då man kvaddade Qviding efter tre mål från Bilgin Aliosman. Trollhättan fortsätter alltså bygga sin framtid på konsekvens, konsekvens och ännu mera konsekvens. Och de 14 utespelare de gått runt på hittills i år kommer i alla fall inte utökas från start. Det betyder också att vi vet vad som väntar med all sannolikhet.
Själv har jag bara sett laget i matchen borta mot J-Södra och sluttampen borta mot IFK Norrköping. Och jag måste säga att jag är rätt imponerad av en del detaljer i deras spel. Framför allt såg jag ett lag som i princip aldrig gick bort sig defensivt, vilket alltid är extremt jobbigt att möta. Jag har ingen statistik på det, men känslan är att på den här nivån tillkommer en rätt stor andel av alla mål efter mer eller mindre pinsamma misstag. Ett lag som kan stänga den detaljen i stor utsräckning är svårt att besegra. Vidare har de i Aliosman en spelare som påminner en del om vår gamle Olle Kullinger. En smart allt-i-allo-anfallare som omväxlande springer och tuggar på sina motståndare och omväxlande löper väck från dem. Han har gjort fem mål i år, varav tre nu senast och blir mannen att hålla koll på. Allt som oftast var det Olof Hvidén-Watson som serverade bollarna framåt. Han spelar vänsterytter i morgon, vilket blir en speciell uppgift för Petter att hålla koll på.
En sak som känns säker är dock att det lär bli firma Fernberg-Segerströms huvuduppgift att hålla Aliosman i Herrans tukt och förmaning, för även om ingen startelva ännu finns (så vitt jag var den inte ens spikad när spelartruppen reste till Västergötland idag) så är det inte svårgissat hur backlinjen kommer se ut i alla fall. Det blir Luggen - Gurra - Fernberg - Haisem. Sen blir det svårare. Makacha är hemma igen efter ett par bra landskamper och Gallo är given om han är hel igen - och det lär han vara. Det känns som två spelare som är väldigt troliga. Likaså Petter. Det betyder Fredrik, Mani eller Jernberg på en kant och då tror jag kanske mer på Jernberg. Eller hoppas i alla fall. Han var ett tag på g till Trollhättan, och vill säkert visa upp sig i hemmaregionen, dessutom har han "foten" - ett ovärderligt vapen mot ett defensivt starkt lag.
På topp måste man ju gissa på Shpetim - P, om det blir en 4-1-3-2-uppställning, vilket verkar troligt om man tittar på hur U21 spelat på sistone. Men jag är inte så säker. Sunday har enligt uppgift presterat bra på träningar ett tag nu och var en av få som visade lite av värde mot Bajen. Att han får speltid känns mer eller mindre säkert, och det känns inte 100 % otroligt att han kan ersätta P från start. Sunday är hur man än vänder och vrider på det en spelartyp som normalt kan uträtta betydligt mer mot ett tight försvar än P, som är komparativt bättre med större ytor att löpa på.
Känslan inför matchen är hur som helst att det här går åt pipsvängen. Jag vet inte varför egentligen, men Sirius är ett lag som de senaste årgångarna har haft det tufft mot på pappret sämre motstånd vars huvudstyrka är konsekvens och rakt 4-4-2. Det känns som om våra spelare alltid kommer till ett läge där tålamodet sviker mot sådana lag och omställningarna kommer en efter en mot oss. Den matchbilden kommer definitivt att straffa oss i så fall. Taktiskt kommer det att handla om att styra bort deras uppspel från vänstersidan och se till att vi alltid har djup på Aliosman och djupledslöpande Mohammadian och hans vänsterdoja. Det kommer att handla om att vända om och ha tålamod. Och framför allt att inte slarva.
Vi kommer troligtvis kunna få ha en hel del boll och ska vara bättre i passningsspelet än FCT. Förhoppningsvis kan Makacha, om han nu spelar, i högre grad än tidigare avlasta Gallo vad gäller framspelningarna. Det skulle göra vårt spel avsevärt jobbigare att styra bort. L-O Mattsson, FCT:s tränare, är ingen dumskalle. Han kommer att ha bra koll på hur vi har spelat hittills och han kommer att sätta press på Gallo, var så säkra. Han vet att vi alltid kommer vilja passa oss ur tighta lägen och kommer säkert att låta en man stressa på topp, stå lågt med resten av laget och minimera ytorna på vår offensiva planhalva. Då brukar sodledspassen komma och därmed också omställningslägena. Förhindra det, och hälften är vunnet.
25 juni 2009
Paussammanfattning av Superettan, del 3.
Vi fortsätter översikten av paustabellen i Superettan med en titt i de nedre regionerna, närmare bestämt platserna 9-12.
Landskrona BoIS
It is something rotten in the state of Skåne. BoIS fortsätter att briljera i sin roll som fotbollens svar på bermudatriangeln. All talang och kompetens som drar på sig den svart-vitrandiga tröjan försvinner spårlöst. År efter år bläddrar förståsigpåarkåren i spelartruppspapprena och konstaterar att BoIS har ett lag som ska slåss om de allsvenska platserna. År efter år "underpresterar" BoIS. År efter år spelar BoIS betydligt bättre borta än hemma. Ändå pratar röster kring laget om att allt är bättre i år. Det är bättre stämning i truppen, bättre fart på träningar, bättre snack på stan. Och så vidare. Säkert godare korv i pausen också. Ändå är och förblir BoIS uppenbarligen ett lag som varvar riktiga bottennapp med väldigt bra spel.
Som för många andra klubbar är ekonomin en stor käpp i hjulet för BoIS. Under sommaruppehållet försöker man ryktesvis kränga en del spelare vars kontrakt går ut i vinter, bland annat Ivo Pekalski och Pär Cederqvist. Totalt ryktas en handfull spelare vara på utgång. Sådant ska förstås tas med en nypa salt, men bilden är ändå den av ett lag som famlar efter kontinuitet. Spelmässigt tvivlar jag inte på att BoIS har kapaciteten att klättra i tabellen, men något säger mig ändå att det inte blir så. Efter uppehållet har de två som jag ser det rätt avgörande matcher för hur deras säsong ska fortsätta; Assyriska hemma och Giffarna borta. Vinster där och själförtroendeboosten kan räcka en bra bit. Förluster istället kommer att tvinga ner BoIS i ångestträsket för resten av säsongen.
Qviding
Laget från Göteborg som ingen, absolut ingen (förutom Joakim Jensens fru) bryr sig om. De är dock det enda laget i Sverige som besegrat Mjällby i seriespel i år och på många sätt en mardrömsmotståndare för både klubbkassörer och tränare. För så jäkla dåliga och underdoggiga som de själva gör sitt bästa för att ge intrycket av är de då sannerligen inte. De har en av seriens vassaste, eller åt minstone mest effektiva, forwards i Hannes Stiller. De har en av de bättre mittbackarna i Joakim Jensen och ett par tre nyckelspelare till. De spelar en rätt smart och cynisk superettafotboll och plockar sina poäng med stor regelbundenhet. Och det lär de väl fortsätta med. Just nu ligger de tia, så himla mycket sämre lär de inte bli till slut. Och kanske inte så himla mycket bättre heller, även om jag nog anser att de plockat färre poäng än förväntat i vår. Truppen är dock hyggligt tunn och Qviding är känsliga för skador och avstängningar på sina nyckelspelare.
FC Trollhättan
Årets tokjumbo sett till alla förhandstips. Jag envisades inför säsongen med att påstå att de definitivt inte kommer att bli sämsta nykomling. Viss risk finns det väl för att jag kommer att få äta upp den hatten, men jag tror ändå inte det trots att laget tillhör den klunga som ligger i den absoluta botten inom tre poängs marginal. Anledningen till det är att Trollhättan har läst på sin nykomlingsmanual till punkt och pricka. De omsätter överlägset färst mål i serien. Imponerande/skrämmande 8-12 i målskillnad efter 12 matcher talar sitt tydliga språk. Få personer i Sverige, förmodligen ens bland superettatränarna kan på rak arm nämna särskilt många FCT-spelare. Ändå är Trollhättan det lag i serien som använt överlägset minst antal spelare i seriespelet. Totalt 14 utespelare på 12 matcher, vilket förstås är löjligt få med tanke på att de flesta lag använder 13 i en vanlig match.
Det står problemet har som synes på målskillnaden varit målskyttet. Egentligen har man bara haft en anfallare i spel i truppen, Bilgin Aliosman, en riktig Olle Kullinger-typ som gjort över hälften av lagets mål i år. Till omstarten har man dock dels lånat j-landslagsmeriterade Mattias Ekéus från IFK Göteborg samt värvat Aston Villas (före det LSK) anfallare Tobias Mikaelsson. Även om han inte gjort många knop (typ inga) i Villas a-lag så tillhörde han trots allt de engelska reservseriemästarna (även om det inte verkar som om han spelat så mycket där heller). Hur som helst är det väl tveklöst så att FCT får en hel del ytterligare spets framåt inför omstarten. Hur långt det kommer att räcka återstår naturligtvis att se, men jag tror inte att något lag även fortsättningsvis kommer kunna hämta enkla poäng mot Trollhättan.
Vasalund
Trollhättans raka motsats och det lag som omsatt klart mest mål i serien. Totalt har det blivit 40 mål (varav 25 i den egna kassen) på 12 matcher i serien, alltså 3,25 i snitt per match. Det är en hel del. Framför allt blir det ju lite jobbigt när man snittar över 2 bakåt. Nu är visserligen Vasas trupp balanserad som så att man räknar med att göra mycket mål. I nigerianen Kennedy har man tveklöst en av de mest intressanta spelarna i serien. En kille som finns inblandad i nästan allt i målväg för solnaiterna. Förutom Kennedy så vimlar truppen av vettiga offensiva spelare och lagets kvalité framåt har gott och väl visat sig räcka till för att skapa 10-15 avslut per match på i stort sett alla lag i serien. Men bakåt läcker det som ett såll. För den som såg matchen mot Sirius före uppehållet framstår det som ett under att laget "bara" har släppt in 25 mål hittills.
Vasalund kommer att vara helt chanslösa på nytt kontrakt i år om man inte får tillbaka någon form av defensiv stabilitet. Målvakten Amamoo må vara en pajas och en strulpelle, men han behövs. Likaså mittbacken Ferhat Korkmaz, som förmodligen fortfarande är skadad, men ingen vet egentligen vad som händer i det lag som det är svårast att få information om i hela serien. Vad som dock står klart är att Vasa förlorar viktige mittfältaren Yosif Ayuba till samarbetsklubben Djurgården under uppehållet. Man kan nog med viss säkerhet dock räkna med att en eller ett par spelare går omvända vägen till Vasa. Det är nog bäst att det blir defensivt orienterade spelare. Jag tror dock inte att det hjälper. Vasa är på tok för ojämna och för svaga defensivt för att orka hålla sig kvar.
Landskrona BoIS
It is something rotten in the state of Skåne. BoIS fortsätter att briljera i sin roll som fotbollens svar på bermudatriangeln. All talang och kompetens som drar på sig den svart-vitrandiga tröjan försvinner spårlöst. År efter år bläddrar förståsigpåarkåren i spelartruppspapprena och konstaterar att BoIS har ett lag som ska slåss om de allsvenska platserna. År efter år "underpresterar" BoIS. År efter år spelar BoIS betydligt bättre borta än hemma. Ändå pratar röster kring laget om att allt är bättre i år. Det är bättre stämning i truppen, bättre fart på träningar, bättre snack på stan. Och så vidare. Säkert godare korv i pausen också. Ändå är och förblir BoIS uppenbarligen ett lag som varvar riktiga bottennapp med väldigt bra spel.
Som för många andra klubbar är ekonomin en stor käpp i hjulet för BoIS. Under sommaruppehållet försöker man ryktesvis kränga en del spelare vars kontrakt går ut i vinter, bland annat Ivo Pekalski och Pär Cederqvist. Totalt ryktas en handfull spelare vara på utgång. Sådant ska förstås tas med en nypa salt, men bilden är ändå den av ett lag som famlar efter kontinuitet. Spelmässigt tvivlar jag inte på att BoIS har kapaciteten att klättra i tabellen, men något säger mig ändå att det inte blir så. Efter uppehållet har de två som jag ser det rätt avgörande matcher för hur deras säsong ska fortsätta; Assyriska hemma och Giffarna borta. Vinster där och själförtroendeboosten kan räcka en bra bit. Förluster istället kommer att tvinga ner BoIS i ångestträsket för resten av säsongen.
Qviding
Laget från Göteborg som ingen, absolut ingen (förutom Joakim Jensens fru) bryr sig om. De är dock det enda laget i Sverige som besegrat Mjällby i seriespel i år och på många sätt en mardrömsmotståndare för både klubbkassörer och tränare. För så jäkla dåliga och underdoggiga som de själva gör sitt bästa för att ge intrycket av är de då sannerligen inte. De har en av seriens vassaste, eller åt minstone mest effektiva, forwards i Hannes Stiller. De har en av de bättre mittbackarna i Joakim Jensen och ett par tre nyckelspelare till. De spelar en rätt smart och cynisk superettafotboll och plockar sina poäng med stor regelbundenhet. Och det lär de väl fortsätta med. Just nu ligger de tia, så himla mycket sämre lär de inte bli till slut. Och kanske inte så himla mycket bättre heller, även om jag nog anser att de plockat färre poäng än förväntat i vår. Truppen är dock hyggligt tunn och Qviding är känsliga för skador och avstängningar på sina nyckelspelare.
FC Trollhättan
Årets tokjumbo sett till alla förhandstips. Jag envisades inför säsongen med att påstå att de definitivt inte kommer att bli sämsta nykomling. Viss risk finns det väl för att jag kommer att få äta upp den hatten, men jag tror ändå inte det trots att laget tillhör den klunga som ligger i den absoluta botten inom tre poängs marginal. Anledningen till det är att Trollhättan har läst på sin nykomlingsmanual till punkt och pricka. De omsätter överlägset färst mål i serien. Imponerande/skrämmande 8-12 i målskillnad efter 12 matcher talar sitt tydliga språk. Få personer i Sverige, förmodligen ens bland superettatränarna kan på rak arm nämna särskilt många FCT-spelare. Ändå är Trollhättan det lag i serien som använt överlägset minst antal spelare i seriespelet. Totalt 14 utespelare på 12 matcher, vilket förstås är löjligt få med tanke på att de flesta lag använder 13 i en vanlig match.
Det står problemet har som synes på målskillnaden varit målskyttet. Egentligen har man bara haft en anfallare i spel i truppen, Bilgin Aliosman, en riktig Olle Kullinger-typ som gjort över hälften av lagets mål i år. Till omstarten har man dock dels lånat j-landslagsmeriterade Mattias Ekéus från IFK Göteborg samt värvat Aston Villas (före det LSK) anfallare Tobias Mikaelsson. Även om han inte gjort många knop (typ inga) i Villas a-lag så tillhörde han trots allt de engelska reservseriemästarna (även om det inte verkar som om han spelat så mycket där heller). Hur som helst är det väl tveklöst så att FCT får en hel del ytterligare spets framåt inför omstarten. Hur långt det kommer att räcka återstår naturligtvis att se, men jag tror inte att något lag även fortsättningsvis kommer kunna hämta enkla poäng mot Trollhättan.
Vasalund
Trollhättans raka motsats och det lag som omsatt klart mest mål i serien. Totalt har det blivit 40 mål (varav 25 i den egna kassen) på 12 matcher i serien, alltså 3,25 i snitt per match. Det är en hel del. Framför allt blir det ju lite jobbigt när man snittar över 2 bakåt. Nu är visserligen Vasas trupp balanserad som så att man räknar med att göra mycket mål. I nigerianen Kennedy har man tveklöst en av de mest intressanta spelarna i serien. En kille som finns inblandad i nästan allt i målväg för solnaiterna. Förutom Kennedy så vimlar truppen av vettiga offensiva spelare och lagets kvalité framåt har gott och väl visat sig räcka till för att skapa 10-15 avslut per match på i stort sett alla lag i serien. Men bakåt läcker det som ett såll. För den som såg matchen mot Sirius före uppehållet framstår det som ett under att laget "bara" har släppt in 25 mål hittills.
Vasalund kommer att vara helt chanslösa på nytt kontrakt i år om man inte får tillbaka någon form av defensiv stabilitet. Målvakten Amamoo må vara en pajas och en strulpelle, men han behövs. Likaså mittbacken Ferhat Korkmaz, som förmodligen fortfarande är skadad, men ingen vet egentligen vad som händer i det lag som det är svårast att få information om i hela serien. Vad som dock står klart är att Vasa förlorar viktige mittfältaren Yosif Ayuba till samarbetsklubben Djurgården under uppehållet. Man kan nog med viss säkerhet dock räkna med att en eller ett par spelare går omvända vägen till Vasa. Det är nog bäst att det blir defensivt orienterade spelare. Jag tror dock inte att det hjälper. Vasa är på tok för ojämna och för svaga defensivt för att orka hålla sig kvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)