Hur svårt kan det vara? Om bara Ekenberg i Mjällby, skytteligaledaren alltså, hade gjort sitt jobb i den 94:e minuten i torsdags hade det varit en mycket lättare match för Sirius i morgon mot i praktiken redan klara allsvenskarna Mjällby. Ett segermål som för till allsvenskan på övertid att hade utlöst ett magnifikt firande bland de gul-svarta. Ett firande som hade kostat koncentration och kvalitet till morgondagens match. Nu blev det bara ett enda stort jaha över Mjällbys firande. Och eftersom Åtvid bara fick kryss idag så har Mjällby till råga på allt chansen att säkra både seriesegern och den allsvenska platsen på Studenternas.
Men det räcker inte med det. Jag ska fortsätta tjura. Mjällbys två kanske viktigaste spelare, Osiako och Bagarn, stod på fem gula var och hade med andra ord blivit avstängda i morgon om de fått kort. Det fick de inte. Istället för bakfulla och allmänt loja och bagarlösa blekingar kommer vi alltså få ett fulltänt och revanschsuget serieledarlag som motståndare.
Men vafan. Det går att spöa sådana lag också. Faktum är att Mjällby trots sin sjukt imponerande tabellrad inte varit 100 senaste omgångarna. Det var bara med ett stort mått tur och riktigt bra försvarsspel som de lyckades besegrar Qviding borta nyss till exempel. Qviding hade faktiskt sex avslut på mål, som Asper räddade, innan Mjällby gjorde mål på sitt första avslut. Mot BoIS var man fortsatt riktigt bleka framåt. Hemma mot Väsby klarade man sig med ett nödrop. Sirius har trots allt en vettig poängchans i morgon.
Veckans träningar har också varit riktigt bra. Intensiteten har ökat rejält, och frågan är om inte den nya tränarlösningen har bidragit till en ökad glädje i laget. Det menar i alla fall en del av spelarna som jag pratat med. Gott så. En bidragande orsak till den förbättrade kvalitén på träningarna är också det faktum att de flesta spelarna i truppen är tillbaka i full träning. I det närmaste i alla fall. Idag var det bara Mani och Love som inte kunde vara med på grund av sina känningar. Resten var med på alla moment. Petter och St Cyr är till och med tillbaka i truppen och för Fredrik Söderbring närmar sig seriecomebacken med stormsteg. Det blir dock U21 i veckan för hans del först.
Det innebär att tränarna faktiskt har en del val att göra när startelvan ska tas ut. Det är man inte så bortskämda med. En av P, Shpetim och Sunday ska bort i anfallet. Det valet kan tyckas lätt, men P har enligt utsago gjort en fantastisk träningsvecka och vill säkert vara med i diskussionen. På mittfältet saknas Fredrik på grund av avstängning. Hur man ersätter/omformerar sig är också en öppen fråga. Men man kan konstatera att Ian, Jernberg, Petter, St Cyr och kanske också P alla är med i det racet. Gallo är förstås given.
Vilka offensiva pjäser man än väljer så står det helt klart att de har ett tufft jobb framför sig. Mjällby har sjuka 0,5 i snitt i insläppta mål i år. Det är naturligtvis tack vare seriens klart bästa mittbackspar i Bagarn-Robledo framför en av seriens absolut bästa målvakter. Hela Mjällbys försvar agerar föredömligt enhetligt och gör det enkelt för sig genom att falla djupt och bli Gefle vid bolltapp och helt enkelt lita på att man får bort allt som kommer i närheten. Man måste helt enkelt vara sjukt snabb i omställningsspelet om man ska hinna hitta in bakom backlinjen. Och att slå inlägg mot ett samlat Mjällbyförsvar är lika givande som att försöka få Christer Sturmark att ta nattvarden.
Det är helt enkelt ganska svårt att scouta hur man ska göra mål på Mjällby. Det finns ju bara 13 exempel. Men man kan notera att en hel del av de tretton kommit på fasta situationer. Vilket kan låta märkligt med tanke på hur bra Robledo och Bagarn är på huvudspelet, men de är inte särskilt snabba och lämnar inte gärna sina positioner allt för mycket, så med rätt löpningar i boxen borde man kunna hota Mjällby på fasta. Det finns också ganska ofta en ficka mellan Mjällbys backlinje och mittfält. Den såg man BoIS hitta rätt ofta i torsdags, och det blev farligt flera gånger då deras forwards löpte in genom Mjällbys backlinje i djupled. Det spelet är dock inget som Sirius fått att klaffa på hela säsongen egentligen, men det är också något man har jobbat medvetet med sista veckan.
I de bakre regionerna gäller det förstås att hålla koll på Eken. Mjällbys skyttekung är bra. Han är kanske inte killen som scorar högst i Mensatesterna, men han vet hur man tar mot en fotboll och avancerar mot mål. Och han vet hur man sparkar in bollfan där. Förutom Ekenberg har dessutom Listerlänningarna ett helt koppel med riktigt vassa offensiva spelare som David Löfqvist, Adam Berner och Tobias Johansson - to name but a few. När de är på humör blåser det på rätt bra både efter kanterna och i djupled.
Så det blir ingen lätt match. Ryktet säger att Sirius inför matchen kommer göra sitt bästa för att lägga över fokus på gästernas allsvenska plats genom att gratulera dem med blommor inför matchen. Kanske får vi till och med se en hederskorridor a la Spanien? En bra plan eller inte? Morgondagen får utvisa.
Visar inlägg med etikett Mjällby. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mjällby. Visa alla inlägg
26 september 2009
24 september 2009
Mjällby laddar för fest! Och baksmälla?
På Listerlandet laddar man upp big tajm för kvällens match mot Landskrona BoIS. Idag kan nämligen årets undantagslag Mjällby bli klara för allsvenskan. Mjällby har väl i praktiken varit klara för allsvenskan länge eftersom samtliga andra lag i serien är sjukt ojämna och oförmögna att skapa någon form av ihållande positiv trend, men just idag kan det alltså bli matematiskt klart.
Och oj vad jag håller tummarna för att de fixar det ikväll. Dels för mina investerade slantar i våras på Mjällby som slutsegrare till 18 ggr pengarna. (Den hundralapp som gick in i Sirius som seriesegrare talar vi tyst om va? Det är ju ändå bara den årliga principen att donera en slant på offeraltaret inför säsongen.) Men framför allt så skulle det vara riktigt mysigt för Sirius del om Mjällby klarar kontraktet idag eftersom Mjällbys nästa match är mot Sirius i Uppsala på söndag.
Det är inget snack om att TV4 och seriemakarna i fint samarbete denna gång gynnar Sirius. TV4 som flyttat matchen från förra helgen till torsdagen för tv-tablåns skull. Och Seriemakarna som varit vänliga nog att låta Mjällby möta Sirius borta matchen efter.
På Mjällbys hemsida aviserar man redan vad som komma skall: "Säkrast är alltså att vinna på torsdag – då kan vi fira sedan!". Johan Svensson i Mjällby är inne på samma spår i en intervju med Blekinge Läns Tidning: "Förhoppningsvis bra väder, tv-sändning, storpublik … Det är ju klart bättre förutsättningar än att behöva fira på en buss eller ett tåg!"
Det är champagne på kylning i Blekinge ikväll alltså. Storpublik, tv-match och säkerligen riksmedia. Låt oss säga att Mjällby faktiskt vinner, vilket knappast vore någon sensation. I så fall blir det fest ikväll. Sedan kommer Mjällbyspelarna att ha två dagar på sig för att återhämta sig från urladdningen innan de ska sätta sig på bussen till Uppsala för match på söndag - eller om de nu åker redan på lördagen. Man behöver inte vara Flott-Bosse för att inse att det inte är en optimal fokusering i laget inför matchen mot Sirius i så fall. Kolla bara på Dalkurd som förlorade sin första match ever i seriespel omgången efter att de blev klara för ettan. Eller Strömsberg, som inte vunnit sedan kontraktet blev klart.
Så, alla Siriusfans, håll tummarna för Mjällby idag!
* För övrigt måste man förvånas en del över hur Assyriskas ledning tänker. Med fem omgångar kvar och allsvensk plats i allra högsta grad inom räckhåll tycker man att det är läge "för en ny röst i omklädningsrummet" eftersom man är "inne i en dålig trend". Come again? Var det inte Assyriska som hade som målsättning att komma topp sex i år? Det är uppenbarligen stormigt i flera styrelserum i den här serien.
* För övrigt hörs ett ihärdigt rykte att ESK hade ett bekant förstanamn på sin önskelista som ny tränare. Jocke Mattsson. Jag säger då det.
* Träffade Petter. Verkar bli spel för hans del i helgen.
* Tittade på U21-slutspelet i måndags. Man kan nog konstatera att det var en och annan i blå-svart som hade en större kostym att växa in i. Men mest anmärkningsvärt är det krypkasinospel som verkar pågå på högerbacksplatsen. Luggens insats placerade honom en bra bit efter Fernberg efter den sistnämndes insats mot Ängelholm. Hur svårt kan det vara att slå en bakåtpassning till egen målis egentligen?
* Just när jag började tycka att damfotbollen lyft sig flera klasser och nu är bitvis ganska sevärd på landslagsnivå råkade jag zappa in på VM-kvalet mellan Sverige och Belgien igår. Och nu är jag böjd att lämna in en ansökan om ändrad åsikt. Sämre än Storvreta.
Och oj vad jag håller tummarna för att de fixar det ikväll. Dels för mina investerade slantar i våras på Mjällby som slutsegrare till 18 ggr pengarna. (Den hundralapp som gick in i Sirius som seriesegrare talar vi tyst om va? Det är ju ändå bara den årliga principen att donera en slant på offeraltaret inför säsongen.) Men framför allt så skulle det vara riktigt mysigt för Sirius del om Mjällby klarar kontraktet idag eftersom Mjällbys nästa match är mot Sirius i Uppsala på söndag.
Det är inget snack om att TV4 och seriemakarna i fint samarbete denna gång gynnar Sirius. TV4 som flyttat matchen från förra helgen till torsdagen för tv-tablåns skull. Och Seriemakarna som varit vänliga nog att låta Mjällby möta Sirius borta matchen efter.
På Mjällbys hemsida aviserar man redan vad som komma skall: "Säkrast är alltså att vinna på torsdag – då kan vi fira sedan!". Johan Svensson i Mjällby är inne på samma spår i en intervju med Blekinge Läns Tidning: "Förhoppningsvis bra väder, tv-sändning, storpublik … Det är ju klart bättre förutsättningar än att behöva fira på en buss eller ett tåg!"
Det är champagne på kylning i Blekinge ikväll alltså. Storpublik, tv-match och säkerligen riksmedia. Låt oss säga att Mjällby faktiskt vinner, vilket knappast vore någon sensation. I så fall blir det fest ikväll. Sedan kommer Mjällbyspelarna att ha två dagar på sig för att återhämta sig från urladdningen innan de ska sätta sig på bussen till Uppsala för match på söndag - eller om de nu åker redan på lördagen. Man behöver inte vara Flott-Bosse för att inse att det inte är en optimal fokusering i laget inför matchen mot Sirius i så fall. Kolla bara på Dalkurd som förlorade sin första match ever i seriespel omgången efter att de blev klara för ettan. Eller Strömsberg, som inte vunnit sedan kontraktet blev klart.
Så, alla Siriusfans, håll tummarna för Mjällby idag!
* För övrigt måste man förvånas en del över hur Assyriskas ledning tänker. Med fem omgångar kvar och allsvensk plats i allra högsta grad inom räckhåll tycker man att det är läge "för en ny röst i omklädningsrummet" eftersom man är "inne i en dålig trend". Come again? Var det inte Assyriska som hade som målsättning att komma topp sex i år? Det är uppenbarligen stormigt i flera styrelserum i den här serien.
* För övrigt hörs ett ihärdigt rykte att ESK hade ett bekant förstanamn på sin önskelista som ny tränare. Jocke Mattsson. Jag säger då det.
* Träffade Petter. Verkar bli spel för hans del i helgen.
* Tittade på U21-slutspelet i måndags. Man kan nog konstatera att det var en och annan i blå-svart som hade en större kostym att växa in i. Men mest anmärkningsvärt är det krypkasinospel som verkar pågå på högerbacksplatsen. Luggens insats placerade honom en bra bit efter Fernberg efter den sistnämndes insats mot Ängelholm. Hur svårt kan det vara att slå en bakåtpassning till egen målis egentligen?
* Just när jag började tycka att damfotbollen lyft sig flera klasser och nu är bitvis ganska sevärd på landslagsnivå råkade jag zappa in på VM-kvalet mellan Sverige och Belgien igår. Och nu är jag böjd att lämna in en ansökan om ändrad åsikt. Sämre än Storvreta.
18 juni 2009
Paussammanfattning i superettan. Del 1.
Superettan har så gått in i dvala. Efter 12 omgångar med oerhört intensivt spelprogram och många matcher får nu spelarna i de olika lagen ett par veckors välbehövlig matchvila. I Sirius fall har spelarna en veckas ledighet först innan träningen tas upp med sikte på återstarten borta mot Trollhättan den 5 juli.
Visserligen är det ju tre omgångar kvar tills serien vänder, och egentligen för tidigt för aggregerade analyser. Men det brukar vi ju som bekant skita i. 12 matcher är över en tredjedel av säsongen, och det är klart att det finns intressanta observationer att vaska ut ur detta material. Vi tar det lag för lag. De fyra första kommer här.
Mjällby.
Det är bara att lyfta på hatten. Listerlänningarna gör nästan tre mål per match framåt och har släppt in totalt sex på tolv matcher. Det är makalöst bra. Erton Fejzullahu har varit vårens stjärnskott i Superettan och fått oerhört mycket press. För mig är det ändå andra saker som imponerar mer med Mjällby. Framför allt Peter Swärdh. Han lärde sig konsten att koka soppa på en spik i Åtvidaberg och lyfte dem flera säsonger till resultat långt över förväntningarna baserade på det så kallade "pappret". I Mjällby har han fått jobba med ett spelarmaterial som är hyperintressant, och har varit det ett tag. Vad han har lyckats med är att slipa bort lagets svagheter. Tidigare säsonger har man haft en tendens att klappa igenom totalt i vissa matcher och ojämnheten har kostat topplaceringar. I år har svackorna mer eller mindre helt uteblivit. Kids som Erton, Adam Berner och Emmanuel Svensson har fått speltid och blommat ut i ett oerhört välfungerande kollektiv med en konsekvent och trygg spelidé.
Samtidigt ska man inte heller underskatta vikten av värvningen av Patrik Rosengren från Kalmar FF. Bagarn var en av allsvenskans mest rutinerade mittbackar och är nu - enligt mig - Superettans MVP. Utan större konkurrens. De sex insläppta målen talar sitt tydliga språk, ett snitt på 0,5 per match. Mindre än hälften mot förra säsongens baklängeskvot. Mycket beroende på samspelet mellan Bagarn och en av seriens mest rutinerade målvakter. Som jag ser det finns absolut ingenting som talar mot att Mjällby fortsätter ånga på i toppen. Om Fejzullahu försvinner spelar mindre roll, laget är långt från beroende av honom, och ersättning i form av Ringberg ryktas vara på väg in. Mjällby är allsvenskt 2010.
Falkenberg
Här får vi nog säga att vi har lite mer av ett mysterium. 16-13 i målskillnad har gett laget hela åtta segrar. Effektivt så det förslår, och då får man ju också ta med i beräkningarna att nästan en femtedel av lagets totala målproduktion har Sirius bjussat på. Men å andra sidan, som jag konstaterade på annat håll inför seriestarten; Falkenberg har en fantastisk förmåga att leverera och det är bara att konstatera att tränare Thomas Askebrand tillsammans med gamle målvaktslegendaren Håkan Svensson gjort ett otroligt bra jobb med laget i tre års tid. År efter år tappar man tongivande spelare, ändå lyckas man ersätta gediget på alla positioner. Det tyder på ett oerhört starkt grundspel.
Själv är jag dock ingen fan av detta grundspel. Falkenberg hör enligt mig till de tråkigaste lagen i serien att titta på, vilket ju också målskillnaden aviserar. Men de är ändå vansinnigt stabila och inte minst bra på fasta situationer. Ett lag där de tongivande spelarna är sådana som Jens Gustafsson, Erik Johansson och David Svensson kommer aldrig charma världen, men. Det räcker rätt långt i den här serien, inte minst som man har seriens kanske bästa träningsförutsättningar. I synnerhet nu när fixstjärnan Rodevåg börjar hitta målet. Det är väl orealistiskt att drömma bort FFF från övre halvan, men någon allsvenska känns knappast aktuellt. Hur skulle det se ut?
Åtvidaberg
Är någon förvånad? Åtvidaberg har prenumererat på lagom många poäng, tillräckligt för toppstrid, men egentligen inte nära allsvenskan rätt länge nu. Men fortfarande är det egentligen oklart hur det går till, i synnerhet i år när man inte kan räkna med Swärdheffekten längre. Eller så är det den som fortfarande håller i sig. För gudarna ska veta att stackars Daniel Wiklund varken var första, andra eller ens tredjeval på tränarposten. Samtidigt är laget ett självspelande kollektiv med en trupp som inte genomgått samma enorma förändringar som många andra lag i den här serien tvingas till år efter år.
Om jag tidigare utsåg Bagarn till seriens viktigaste spelare, ska jag direkt tillägga att Pligg - Kristian Bergström kliver in som god tvåa på listan. Seriens bästa mittfältare år efter år och en dröm för varje tränare att ha på planen. Runt sig har han dessutom ett gäng riktigt bra superettaspelare i bland annat den i år utblommade Haris Radetinac. Pontus Karlsson, Christoffer Karlsson och Jesper Arvidsson är andra spelare som jag rankar mycket högt i supperettankonkurrensen. Och dessutom en av seriens vassaste målvakter. Åtvid släpper in få mål, men saknar också en riktigt utpräglad målskytt, vilket i längden kan bli ett problem. Får laget en svacka är det oerhört mycket värt att ha en 9:a som alltid sätter sina lägen.
Nu verkar dock Åtvid vara ett i stort sett svackfritt lag och det stora raset som nog jag hade väntat mig efter att Swärdh lämnade kommer nog inte att infinna sig. Men det kommer att vara jämnt i den här delen av tabellen och jag tror att fjärdeplatsen kommer att vara vikt åt detta Sven Nylander-lag.
Assyriska
Assyriska är ytterligare ett lag som befinner sig ganska exakt på det ställe i tabellen man förväntade sig. Med en match mindre spelad på grund av hängmatchen mot Väsby har man dessutom hugg på en virtuell andraplats, vilket dock är snäppet bättre än vad jag tror man mäktar med till slut. Med tanke på hur laget spelar måste man dock konstatera att man omsatt förvånansvärt lite mål i år. Framför allt har försvaret hållit ihop bättre än vad jag nog hade anat, om man bortser från de fyra målen mot Mjällby har man på resterande 10 matcher bara släppt in sju mål. Betydelsen av att man fick in Oscar Berglund i truppen kan inte nog överskattas.
Assyriskas fotboll är dessutom kul att se. Bollen befinner sig allt som oftast på marken och det går undan efter kanterna när man är på det humöret. Samtidigt saknar man en riktigt tung målskytt. Xedvet Llumnica var knappast tänkt som startspelare inför säsongen, ändå är det han som har stått för det mesta och bästa framåt när spelare som Marklund gått skadade och brasseduon Dinho och Tiago har varit en besvikelse. Här tror jag dock laget har ett latent problem. Hittills har Assyriska gjort för få mål framåt med tanke på var ytterbackarna oftast befinner sig när laget spelar. Sirius hade exempelvis lösningen på spåret i matchen i Södertälje, men lyckades inte knyta ihop. Men Assyriska är mer sårbara bakåt än vad som kan utläsas av tabellraden, och jag tror inte 1,5 mål framåt i snitt kommer att räcka till allsvenskan.
Visserligen är det ju tre omgångar kvar tills serien vänder, och egentligen för tidigt för aggregerade analyser. Men det brukar vi ju som bekant skita i. 12 matcher är över en tredjedel av säsongen, och det är klart att det finns intressanta observationer att vaska ut ur detta material. Vi tar det lag för lag. De fyra första kommer här.
Mjällby.
Det är bara att lyfta på hatten. Listerlänningarna gör nästan tre mål per match framåt och har släppt in totalt sex på tolv matcher. Det är makalöst bra. Erton Fejzullahu har varit vårens stjärnskott i Superettan och fått oerhört mycket press. För mig är det ändå andra saker som imponerar mer med Mjällby. Framför allt Peter Swärdh. Han lärde sig konsten att koka soppa på en spik i Åtvidaberg och lyfte dem flera säsonger till resultat långt över förväntningarna baserade på det så kallade "pappret". I Mjällby har han fått jobba med ett spelarmaterial som är hyperintressant, och har varit det ett tag. Vad han har lyckats med är att slipa bort lagets svagheter. Tidigare säsonger har man haft en tendens att klappa igenom totalt i vissa matcher och ojämnheten har kostat topplaceringar. I år har svackorna mer eller mindre helt uteblivit. Kids som Erton, Adam Berner och Emmanuel Svensson har fått speltid och blommat ut i ett oerhört välfungerande kollektiv med en konsekvent och trygg spelidé.
Samtidigt ska man inte heller underskatta vikten av värvningen av Patrik Rosengren från Kalmar FF. Bagarn var en av allsvenskans mest rutinerade mittbackar och är nu - enligt mig - Superettans MVP. Utan större konkurrens. De sex insläppta målen talar sitt tydliga språk, ett snitt på 0,5 per match. Mindre än hälften mot förra säsongens baklängeskvot. Mycket beroende på samspelet mellan Bagarn och en av seriens mest rutinerade målvakter. Som jag ser det finns absolut ingenting som talar mot att Mjällby fortsätter ånga på i toppen. Om Fejzullahu försvinner spelar mindre roll, laget är långt från beroende av honom, och ersättning i form av Ringberg ryktas vara på väg in. Mjällby är allsvenskt 2010.
Falkenberg
Här får vi nog säga att vi har lite mer av ett mysterium. 16-13 i målskillnad har gett laget hela åtta segrar. Effektivt så det förslår, och då får man ju också ta med i beräkningarna att nästan en femtedel av lagets totala målproduktion har Sirius bjussat på. Men å andra sidan, som jag konstaterade på annat håll inför seriestarten; Falkenberg har en fantastisk förmåga att leverera och det är bara att konstatera att tränare Thomas Askebrand tillsammans med gamle målvaktslegendaren Håkan Svensson gjort ett otroligt bra jobb med laget i tre års tid. År efter år tappar man tongivande spelare, ändå lyckas man ersätta gediget på alla positioner. Det tyder på ett oerhört starkt grundspel.
Själv är jag dock ingen fan av detta grundspel. Falkenberg hör enligt mig till de tråkigaste lagen i serien att titta på, vilket ju också målskillnaden aviserar. Men de är ändå vansinnigt stabila och inte minst bra på fasta situationer. Ett lag där de tongivande spelarna är sådana som Jens Gustafsson, Erik Johansson och David Svensson kommer aldrig charma världen, men. Det räcker rätt långt i den här serien, inte minst som man har seriens kanske bästa träningsförutsättningar. I synnerhet nu när fixstjärnan Rodevåg börjar hitta målet. Det är väl orealistiskt att drömma bort FFF från övre halvan, men någon allsvenska känns knappast aktuellt. Hur skulle det se ut?
Åtvidaberg
Är någon förvånad? Åtvidaberg har prenumererat på lagom många poäng, tillräckligt för toppstrid, men egentligen inte nära allsvenskan rätt länge nu. Men fortfarande är det egentligen oklart hur det går till, i synnerhet i år när man inte kan räkna med Swärdheffekten längre. Eller så är det den som fortfarande håller i sig. För gudarna ska veta att stackars Daniel Wiklund varken var första, andra eller ens tredjeval på tränarposten. Samtidigt är laget ett självspelande kollektiv med en trupp som inte genomgått samma enorma förändringar som många andra lag i den här serien tvingas till år efter år.
Om jag tidigare utsåg Bagarn till seriens viktigaste spelare, ska jag direkt tillägga att Pligg - Kristian Bergström kliver in som god tvåa på listan. Seriens bästa mittfältare år efter år och en dröm för varje tränare att ha på planen. Runt sig har han dessutom ett gäng riktigt bra superettaspelare i bland annat den i år utblommade Haris Radetinac. Pontus Karlsson, Christoffer Karlsson och Jesper Arvidsson är andra spelare som jag rankar mycket högt i supperettankonkurrensen. Och dessutom en av seriens vassaste målvakter. Åtvid släpper in få mål, men saknar också en riktigt utpräglad målskytt, vilket i längden kan bli ett problem. Får laget en svacka är det oerhört mycket värt att ha en 9:a som alltid sätter sina lägen.
Nu verkar dock Åtvid vara ett i stort sett svackfritt lag och det stora raset som nog jag hade väntat mig efter att Swärdh lämnade kommer nog inte att infinna sig. Men det kommer att vara jämnt i den här delen av tabellen och jag tror att fjärdeplatsen kommer att vara vikt åt detta Sven Nylander-lag.
Assyriska
Assyriska är ytterligare ett lag som befinner sig ganska exakt på det ställe i tabellen man förväntade sig. Med en match mindre spelad på grund av hängmatchen mot Väsby har man dessutom hugg på en virtuell andraplats, vilket dock är snäppet bättre än vad jag tror man mäktar med till slut. Med tanke på hur laget spelar måste man dock konstatera att man omsatt förvånansvärt lite mål i år. Framför allt har försvaret hållit ihop bättre än vad jag nog hade anat, om man bortser från de fyra målen mot Mjällby har man på resterande 10 matcher bara släppt in sju mål. Betydelsen av att man fick in Oscar Berglund i truppen kan inte nog överskattas.
Assyriskas fotboll är dessutom kul att se. Bollen befinner sig allt som oftast på marken och det går undan efter kanterna när man är på det humöret. Samtidigt saknar man en riktigt tung målskytt. Xedvet Llumnica var knappast tänkt som startspelare inför säsongen, ändå är det han som har stått för det mesta och bästa framåt när spelare som Marklund gått skadade och brasseduon Dinho och Tiago har varit en besvikelse. Här tror jag dock laget har ett latent problem. Hittills har Assyriska gjort för få mål framåt med tanke på var ytterbackarna oftast befinner sig när laget spelar. Sirius hade exempelvis lösningen på spåret i matchen i Södertälje, men lyckades inte knyta ihop. Men Assyriska är mer sårbara bakåt än vad som kan utläsas av tabellraden, och jag tror inte 1,5 mål framåt i snitt kommer att räcka till allsvenskan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)