Jag är inget stort fan av träningsmatcher överlag, men ett av de största gissel som finns är sommarmatcher. Försäsongsmatcher funger hyfsat som metadon inför de riktiga tripparna som komma skall. Spekulationer stöts och blöts, mönster slipas. Men en sommarmatch har egentligen bara ett enda vettigt syfte - att få igång något som eventuellt kan påminna om matchpuls efter en liten ledighetsperiod. Det är sällan varken upplyftande eller avslöjande att se.
För Sirius del är erfarenheten av sommarmatcher dessutom rätt unken. Vid ett par tillfällen på senare år har man matchat en a-uppställning mot allsvenska strandraggarversioner av sina trupper, gjort riktigt bra matcher för att sedan rasa ihop som ett korthus i seriespelet. På det viset ser jag en klar fördel i att kvällens match ska joggas av ute i Gimo. Inga 3000 pers på Studan som kan stå för onödigt tryck.
Av den anledningen är jag helt med på tränarnas uppenbara vilja att vila allt som vilas kan. Var man småförkyld i maj, spelar man inte ikväll typ. Därför saknas också ett helt koppel spelare, endast sju spelare som har fått rimligt med speltid hittills i år finns med. Helt rätt, om man frågar mig. Varför ska man riskera något överhuvudtaget vad gäller spelare som Gallo, Haisem, Söderbring, Jernberg, Shpetim, Fredrik Olsson, St Cyr, som alla förmodligen hade varit aktuella om det varit tävlingsmatch?
Detta lämnar förvisso också utrymme för en del ungdomar och en del bänkspelare att visa upp sig, vilket ju på sitt sätt är intressant. Många har med viss entusiasm sett fram mot att få se spelare som Sunday Bale, Emir Smaijic och Niklas Högberg visa vad de kan på den här nivån. Samtidigt tror jag man ska vara försiktig med att utvärdera en insats i en match av den här typen. De enda svar man rimligtvis kan få är om spelarna överhuvudtaget är intressanta på en liknande nivå eller inte. Något annat kan man inte se. Skillnaden mot en tävlingsmatch - till och med mot en vanlig seriematch i U21-allsvenskan - är därtill alldeles för stor.
Den överlägset mest intressanta indikatorn på vart åt det barkar efter sommaruppehållet är därför det som sker på Löten vid fyratiden varje dag i veckan. Kvällens match kan man ha och mista.
24 juni 2009
22 juni 2009
Nu rullar det igång - skadestatus
Sirius körde höstens första träningspass idag på Löten. Om man nu kan kalla denna junieftermiddag med sommarens hittills skönaste väder för höst. Som omväxling var träningsdeltagarna fler än rehabbarna och alla som varit skadade under våren är åtminstone både på benen och på Löten. Blomman, Hochen, Söderbring, Gallo och Love deltog inte i bollövningarna på grund av sina känningar, Jernberg och Shpetim var sjuka och var hemma och Makacha sitter på flyget hem, eller till Sverige, eller hur han nu ser det. Resten körde ett ganska lättsamt pass under Brännans ledning.
Så vitt man kan bedöma i dagsläget ska nog alla utom Hochen, Love och eventuellt Blomman kunna vara i spel när serien drar igång den 5 juli med bortamatch mot Trollhättan. Hochen tror att han kan köra med boll i full träning i början av juli, Love är väl mer osäker och Blomman kan i bästa fall vara aktuell för spel. Under alla omständigheter deklarerade Haisem att allt kändes bra och han deltog också i samtliga spelmoment.
Men framför allt. Känslan på träningen idag var en av kalvar nyutsläppta på grönbete. Alla verkar sjukt taggade på att allt ska dra igång igen. Nu har laget dessutom två veckor på sig att smörja igång maskineriet inför de tre kommande tokviktiga matcherna. Med det för säsongen nya konceptet "konkurrens om platserna" är det inte helt utan tillförsikt och vissa förhoppningar som man ser fram mot match och skarpt läge igen. En sak är säker, spelarna gör det. Så kändes det inte alltid i maj.
Så vitt man kan bedöma i dagsläget ska nog alla utom Hochen, Love och eventuellt Blomman kunna vara i spel när serien drar igång den 5 juli med bortamatch mot Trollhättan. Hochen tror att han kan köra med boll i full träning i början av juli, Love är väl mer osäker och Blomman kan i bästa fall vara aktuell för spel. Under alla omständigheter deklarerade Haisem att allt kändes bra och han deltog också i samtliga spelmoment.
Men framför allt. Känslan på träningen idag var en av kalvar nyutsläppta på grönbete. Alla verkar sjukt taggade på att allt ska dra igång igen. Nu har laget dessutom två veckor på sig att smörja igång maskineriet inför de tre kommande tokviktiga matcherna. Med det för säsongen nya konceptet "konkurrens om platserna" är det inte helt utan tillförsikt och vissa förhoppningar som man ser fram mot match och skarpt läge igen. En sak är säker, spelarna gör det. Så kändes det inte alltid i maj.
Makachas Kenya vann i VM-kvalet
Det är ju lite kul att ha en landslagsspelare i Sirius kan jag tycka. Austin Makacha är trots allt en av de få spelarna i Superettan som har en seriös chans att få spela VM i fotboll nästa vinter i Sydafrika. Det är och förblir en hel del mer än kattpiss över det. I ärlighetens namn ska man väl säga att Harambee stars, trots segern mot the Mambas från Mocambique (varför ska alla afrikanska fotbollslandslag ha urlöjliga smeknamn?), är en bra bit från VM. Det krävs garanterat segrar borta mot Tunisien och hemma mot Nigeria, och inte ens det skulle säkert räcka, för att kvalificera sig. Och det är väl lika sannolikt som att USA skulle få spela semifinal i Confederations cup.
Men afrikanska mästerskapen ligger dock nära till hands för Makacha. Och det är tillräckligt stort för att jag ska tycka det är ballt. När lajnupsen dras i Eurosport kommer det att stå "Austin Makacha, midfielder, IK Sirius, Sweden". I like! Ingen i dagens siriustrupp ser ut att komma i närheten av den cv:n inom överskådlig tid. Om Sunday Bale skulle raketkarriära sig in i de nigerianska örnarna, så skulle han med all säkerhet inte spela i Sirius då. Ian Ekstrand ligger väl i och för sig helt okej till för att få göra landskamper med Filippinerna, om han nu är på det humöret. Och visst, det krävs bara ett par baljor mot Vietnam i nån obskyr landslagsturnering för att ta sig förbi Marcus Berg i FIFA-statistiken. Ryktet säger också att Irans fotbollsförbund har velat kolla passet på Nercy Tourang, för eventuella framtida inkallelseorder.
Men åter till Makacha. Det blev 2 landskamper och 180 minuter för Siriusmittfältaren under landslagsäventyret. I matchen mot Mocambique bildade han innermittfältspar med McDonald Mariga och förpassade därmed Mambo Mumba till kanten. (Jamal Mohammed, är - för jämförelses skull - inte ens aktuell för tillfället). Det känns ju lite slitet att skriva att han "låg bakom det avgörande 2-1-målet", även om jag skulle göra det om jag var UNT-journalist. Men så här skriver Capital Sports:
"on 72 minutes, Stars got the winner. Austin Makacha powered forward rode two tackles before passing the ball to Mariga who was felled in the box. The Parma man picked himself up to confidently dispatch the penalty."
Jag vet att hoppet är en idiotfaktor när det gäller idrott. Man kommer ju exempelvis ingenstans genom att hoppas at Daniel Hoch ska vakna en morgon och inse att han faktiskt har spelat i Champions League och att det var rätt kul - kanske man skulle lite kol på grillen och visa vad man kan. Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas att Makacha ska kliva av planet på Arlanda nu i veckan och känna att - fan vad bra jag är! Nu jävlar ska Trollhättan få åka.
Makacha har bevisat igen (det finns ju en anledning till att Sirius en gång värvade honom) att han håller på arenor som tar in 20 gånger mer folk än en bra dag på Studan. Han har bevisat även i blå-svart (även om jag verkar vara en av få som tycker det) att han har ett spel i sig som är ganska unikt för serien. Om nu Sirius som lag börjar funka och Makacha har fått vara hemma och hänga med sina polare, spela landskamp och undvika lite glidtacklingar innan han frispelat Mariga till avgörande straffsituationen, så kanske han kan plocka med sig en rätt schysst känsla in på planen. Då kan han bli en jäkla tillgång i år.
Men afrikanska mästerskapen ligger dock nära till hands för Makacha. Och det är tillräckligt stort för att jag ska tycka det är ballt. När lajnupsen dras i Eurosport kommer det att stå "Austin Makacha, midfielder, IK Sirius, Sweden". I like! Ingen i dagens siriustrupp ser ut att komma i närheten av den cv:n inom överskådlig tid. Om Sunday Bale skulle raketkarriära sig in i de nigerianska örnarna, så skulle han med all säkerhet inte spela i Sirius då. Ian Ekstrand ligger väl i och för sig helt okej till för att få göra landskamper med Filippinerna, om han nu är på det humöret. Och visst, det krävs bara ett par baljor mot Vietnam i nån obskyr landslagsturnering för att ta sig förbi Marcus Berg i FIFA-statistiken. Ryktet säger också att Irans fotbollsförbund har velat kolla passet på Nercy Tourang, för eventuella framtida inkallelseorder.
Men åter till Makacha. Det blev 2 landskamper och 180 minuter för Siriusmittfältaren under landslagsäventyret. I matchen mot Mocambique bildade han innermittfältspar med McDonald Mariga och förpassade därmed Mambo Mumba till kanten. (Jamal Mohammed, är - för jämförelses skull - inte ens aktuell för tillfället). Det känns ju lite slitet att skriva att han "låg bakom det avgörande 2-1-målet", även om jag skulle göra det om jag var UNT-journalist. Men så här skriver Capital Sports:
"on 72 minutes, Stars got the winner. Austin Makacha powered forward rode two tackles before passing the ball to Mariga who was felled in the box. The Parma man picked himself up to confidently dispatch the penalty."
Jag vet att hoppet är en idiotfaktor när det gäller idrott. Man kommer ju exempelvis ingenstans genom att hoppas at Daniel Hoch ska vakna en morgon och inse att han faktiskt har spelat i Champions League och att det var rätt kul - kanske man skulle lite kol på grillen och visa vad man kan. Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas att Makacha ska kliva av planet på Arlanda nu i veckan och känna att - fan vad bra jag är! Nu jävlar ska Trollhättan få åka.
Makacha har bevisat igen (det finns ju en anledning till att Sirius en gång värvade honom) att han håller på arenor som tar in 20 gånger mer folk än en bra dag på Studan. Han har bevisat även i blå-svart (även om jag verkar vara en av få som tycker det) att han har ett spel i sig som är ganska unikt för serien. Om nu Sirius som lag börjar funka och Makacha har fått vara hemma och hänga med sina polare, spela landskamp och undvika lite glidtacklingar innan han frispelat Mariga till avgörande straffsituationen, så kanske han kan plocka med sig en rätt schysst känsla in på planen. Då kan han bli en jäkla tillgång i år.
20 juni 2009
Paussammanfattning Superettan. Del 2
I tidigare inlägg kollade vi lite på de fyra högst placerade lagen i tabellen, och blev så där lagom förvånade. Nu är det dags för lag 5-8 så här på midsommardagens afton. Och i den här gruppen återfinns i alla fall ett lag som spelar i allsvenskan nästa år. Helt säkert. Nästan. Eller kanske i alla fall.
Giffarna
Och det laget är GIF Sundsvall. Ingen människa i världen kan anklaga Giffarna för att ha varit bra de första 12 omgångarna. Liksom en knapp handfull seriekollegor har de varit på Listerlandet och släppt i nfyra mål. De är ett av två lag i serien som förlorat mot Sirius. Och deras försvar ser ihåligare ut än Höga kusten-bron. Ändå ligger de femma, blott en trepoängare från allsvensk plats. Det är ju förstås något sorts styrkebesked. Min teori - föga orginell och avancerad sådan - är att ett lag som ens kunnat tänka tanken att låta Saglik och Mambo Mumba bilda mittbackspar är i djup gödsel, men att om lag et ändå lyckats skrapa ihop sex segrar så är det ett lag som det kommer att lossna för i det långa rejset.
På mittfältet tycker jag att få lag i serien kan matcha GIF. Ari Skulason må vara en liten surskalle, men han är riktigt bra. Och både Sliper och Mambo Mumba håller normalt riktigt hög klass. På mitten. Viktigast för Sundsvalls höst är dock att Ålander är tillbaka från skada. och plötsligt kan det rassla till lite i startelvan och Wallerstedt hamnar högre upp i banan, där redan Sigurdson ställer till med duktig oreda för stackars motståndarbackar. De största problemen skulle jag faktiskt - siriushjärta till trots - vilja hävda att Giffarana har i målet. Varken Sundfors eller Hysén är egentligen tillräckligt jämna för att kännas som stabila S1-målisar. Men det ska inte spela nån roll. Sundsvall har haft en knackig start, men är ändå med riktigt bra i tabellen. Allt pekar på att det blir allsvenskan. Materialet för det har det i vart fall.
Ängelholms FF
Har man en kille som gör mål i princip varje match han spelar har man en hel del vunnet. Det har ÄFF. Mattias Adelstam ser inte mycket ut för världen, men han gör en jäkla massa maoul. ÄFF är inget dåligt lag egentligen, de är ett av de lag som jag skulle vilja kalla en närmast mirakulös tränarprodukt. Roar Hansen plockar division II-spelare och gör dem till skyttekungar, eller riktigt vassa superettabackar. Och så lånas en lagom mängd överskottslirare från HIF och andra klassklubbar i området - som för övrigt också inbegriper Själland - in och presterar. Hopkoket var inga mil från att få pamparna på SvFF i Stockholm att sätta croissanterna i vrångstrupen i fjol, och de visar även i år att de kan vara med och härja.
Hade laget haft lite mer publik, lite roligare färger och lite högre ambitioner hade det varit skoj att det går så bra för dem. Men nu tycker jag inte det. Klubben som sådan har visat att det här är ungefär så kul som de vill ha det och någon annan långsiktighet än att erbjuda Roar H ett 75-årskontrakt är klubben inte mäktig. De har en massa spännade ungdomar som absolut kan bli något, som Faruhdin Karisik, Robin Nilsson, Henrik Fribrock och Kristoffer Nilsson, men knappast inte i ÄFF. Åtminstone inte lånespelarna Robin och Henrik. Och om spåkulan nu ska fram så tror jag att det blir här, eller ett par snäpp längre ner i tabellen som det hela slutar.
Syrianska
De vann derbyt, alltså är våren lyckad. Dessutom har de tagit en hel del poäng och gjort en hel del bra matcher. På sitt sätt är det väl inte helt förvånande med tanke på hur mycket - och i en hel del fall bra - de har värvat. Att norpa Hagernäs, som BP av någon märklig anledning inte ville ha, var ett genidrag. Michael Mensah var förstås en värvning av samma typ som när AIK värvade Dulee - igen. Högriskklassad. Och Voskoboinikov är vad ESK aldrig lyckas med, en östvärvning som visar lite klass. So far, so good. Jag har visserligen bara sett Syrianska i tre halvlekar i år, men det jag sett imponerar egentligen inte direkt. Laget vill, sägs det, ha rätt mycket boll, men har det sällan trots en hel del bollskickliga spelare som Zatara och Massi på mitten. De har också visat sig rätt sårbara för spelvändningar med en hel del bolltapp med laget på väg framåt. I senaste matchen före uppehållet hade Roar Hansen uppenbarligen läst sönder dem, och kontrade slut på SFC. Min gissning är att fler och fler lag kommer göra det vad det lider och då är det risk att det blir problem för lillebror i Södertälje.
J-Södra
Här är ett lag som redan är sönderlästa. En tunn trupp, med relativt begränsade spelare - men en matchvinnare i klassanfallaren Ricardo Santos. Han är förmodligen den spelare i serien som gör flest poänggivande mål, och på den tiden som inga motståndare brydde sig om att läsa J-Södra fungerade spelplanen ganska bra och laget låg länge med i toppen. Nu är det roliga slut och frågan är hur länge deras starthandicapp kommer att räcka. J-Södras trajectory kommer att vara skrämmande lik Sirius 2007, där ett lag med ett väldigt begränsat variationsschema lyckades vinna rättmycket i början för att sedan stranda. J-Södra höll inte lika länge som Sirius gjorde då, och av allt att döma kan lagets kontrakt endast räddas av ett par ännu sämre lag. Men det tror jag ärligt talat inte att det finns. J-Södra åker ur i år.
Giffarna
Och det laget är GIF Sundsvall. Ingen människa i världen kan anklaga Giffarna för att ha varit bra de första 12 omgångarna. Liksom en knapp handfull seriekollegor har de varit på Listerlandet och släppt i nfyra mål. De är ett av två lag i serien som förlorat mot Sirius. Och deras försvar ser ihåligare ut än Höga kusten-bron. Ändå ligger de femma, blott en trepoängare från allsvensk plats. Det är ju förstås något sorts styrkebesked. Min teori - föga orginell och avancerad sådan - är att ett lag som ens kunnat tänka tanken att låta Saglik och Mambo Mumba bilda mittbackspar är i djup gödsel, men att om lag et ändå lyckats skrapa ihop sex segrar så är det ett lag som det kommer att lossna för i det långa rejset.
På mittfältet tycker jag att få lag i serien kan matcha GIF. Ari Skulason må vara en liten surskalle, men han är riktigt bra. Och både Sliper och Mambo Mumba håller normalt riktigt hög klass. På mitten. Viktigast för Sundsvalls höst är dock att Ålander är tillbaka från skada. och plötsligt kan det rassla till lite i startelvan och Wallerstedt hamnar högre upp i banan, där redan Sigurdson ställer till med duktig oreda för stackars motståndarbackar. De största problemen skulle jag faktiskt - siriushjärta till trots - vilja hävda att Giffarana har i målet. Varken Sundfors eller Hysén är egentligen tillräckligt jämna för att kännas som stabila S1-målisar. Men det ska inte spela nån roll. Sundsvall har haft en knackig start, men är ändå med riktigt bra i tabellen. Allt pekar på att det blir allsvenskan. Materialet för det har det i vart fall.
Ängelholms FF
Har man en kille som gör mål i princip varje match han spelar har man en hel del vunnet. Det har ÄFF. Mattias Adelstam ser inte mycket ut för världen, men han gör en jäkla massa maoul. ÄFF är inget dåligt lag egentligen, de är ett av de lag som jag skulle vilja kalla en närmast mirakulös tränarprodukt. Roar Hansen plockar division II-spelare och gör dem till skyttekungar, eller riktigt vassa superettabackar. Och så lånas en lagom mängd överskottslirare från HIF och andra klassklubbar i området - som för övrigt också inbegriper Själland - in och presterar. Hopkoket var inga mil från att få pamparna på SvFF i Stockholm att sätta croissanterna i vrångstrupen i fjol, och de visar även i år att de kan vara med och härja.
Hade laget haft lite mer publik, lite roligare färger och lite högre ambitioner hade det varit skoj att det går så bra för dem. Men nu tycker jag inte det. Klubben som sådan har visat att det här är ungefär så kul som de vill ha det och någon annan långsiktighet än att erbjuda Roar H ett 75-årskontrakt är klubben inte mäktig. De har en massa spännade ungdomar som absolut kan bli något, som Faruhdin Karisik, Robin Nilsson, Henrik Fribrock och Kristoffer Nilsson, men knappast inte i ÄFF. Åtminstone inte lånespelarna Robin och Henrik. Och om spåkulan nu ska fram så tror jag att det blir här, eller ett par snäpp längre ner i tabellen som det hela slutar.
Syrianska
De vann derbyt, alltså är våren lyckad. Dessutom har de tagit en hel del poäng och gjort en hel del bra matcher. På sitt sätt är det väl inte helt förvånande med tanke på hur mycket - och i en hel del fall bra - de har värvat. Att norpa Hagernäs, som BP av någon märklig anledning inte ville ha, var ett genidrag. Michael Mensah var förstås en värvning av samma typ som när AIK värvade Dulee - igen. Högriskklassad. Och Voskoboinikov är vad ESK aldrig lyckas med, en östvärvning som visar lite klass. So far, so good. Jag har visserligen bara sett Syrianska i tre halvlekar i år, men det jag sett imponerar egentligen inte direkt. Laget vill, sägs det, ha rätt mycket boll, men har det sällan trots en hel del bollskickliga spelare som Zatara och Massi på mitten. De har också visat sig rätt sårbara för spelvändningar med en hel del bolltapp med laget på väg framåt. I senaste matchen före uppehållet hade Roar Hansen uppenbarligen läst sönder dem, och kontrade slut på SFC. Min gissning är att fler och fler lag kommer göra det vad det lider och då är det risk att det blir problem för lillebror i Södertälje.
J-Södra
Här är ett lag som redan är sönderlästa. En tunn trupp, med relativt begränsade spelare - men en matchvinnare i klassanfallaren Ricardo Santos. Han är förmodligen den spelare i serien som gör flest poänggivande mål, och på den tiden som inga motståndare brydde sig om att läsa J-Södra fungerade spelplanen ganska bra och laget låg länge med i toppen. Nu är det roliga slut och frågan är hur länge deras starthandicapp kommer att räcka. J-Södras trajectory kommer att vara skrämmande lik Sirius 2007, där ett lag med ett väldigt begränsat variationsschema lyckades vinna rättmycket i början för att sedan stranda. J-Södra höll inte lika länge som Sirius gjorde då, och av allt att döma kan lagets kontrakt endast räddas av ett par ännu sämre lag. Men det tror jag ärligt talat inte att det finns. J-Södra åker ur i år.
18 juni 2009
Paussammanfattning i superettan. Del 1.
Superettan har så gått in i dvala. Efter 12 omgångar med oerhört intensivt spelprogram och många matcher får nu spelarna i de olika lagen ett par veckors välbehövlig matchvila. I Sirius fall har spelarna en veckas ledighet först innan träningen tas upp med sikte på återstarten borta mot Trollhättan den 5 juli.
Visserligen är det ju tre omgångar kvar tills serien vänder, och egentligen för tidigt för aggregerade analyser. Men det brukar vi ju som bekant skita i. 12 matcher är över en tredjedel av säsongen, och det är klart att det finns intressanta observationer att vaska ut ur detta material. Vi tar det lag för lag. De fyra första kommer här.
Mjällby.
Det är bara att lyfta på hatten. Listerlänningarna gör nästan tre mål per match framåt och har släppt in totalt sex på tolv matcher. Det är makalöst bra. Erton Fejzullahu har varit vårens stjärnskott i Superettan och fått oerhört mycket press. För mig är det ändå andra saker som imponerar mer med Mjällby. Framför allt Peter Swärdh. Han lärde sig konsten att koka soppa på en spik i Åtvidaberg och lyfte dem flera säsonger till resultat långt över förväntningarna baserade på det så kallade "pappret". I Mjällby har han fått jobba med ett spelarmaterial som är hyperintressant, och har varit det ett tag. Vad han har lyckats med är att slipa bort lagets svagheter. Tidigare säsonger har man haft en tendens att klappa igenom totalt i vissa matcher och ojämnheten har kostat topplaceringar. I år har svackorna mer eller mindre helt uteblivit. Kids som Erton, Adam Berner och Emmanuel Svensson har fått speltid och blommat ut i ett oerhört välfungerande kollektiv med en konsekvent och trygg spelidé.
Samtidigt ska man inte heller underskatta vikten av värvningen av Patrik Rosengren från Kalmar FF. Bagarn var en av allsvenskans mest rutinerade mittbackar och är nu - enligt mig - Superettans MVP. Utan större konkurrens. De sex insläppta målen talar sitt tydliga språk, ett snitt på 0,5 per match. Mindre än hälften mot förra säsongens baklängeskvot. Mycket beroende på samspelet mellan Bagarn och en av seriens mest rutinerade målvakter. Som jag ser det finns absolut ingenting som talar mot att Mjällby fortsätter ånga på i toppen. Om Fejzullahu försvinner spelar mindre roll, laget är långt från beroende av honom, och ersättning i form av Ringberg ryktas vara på väg in. Mjällby är allsvenskt 2010.
Falkenberg
Här får vi nog säga att vi har lite mer av ett mysterium. 16-13 i målskillnad har gett laget hela åtta segrar. Effektivt så det förslår, och då får man ju också ta med i beräkningarna att nästan en femtedel av lagets totala målproduktion har Sirius bjussat på. Men å andra sidan, som jag konstaterade på annat håll inför seriestarten; Falkenberg har en fantastisk förmåga att leverera och det är bara att konstatera att tränare Thomas Askebrand tillsammans med gamle målvaktslegendaren Håkan Svensson gjort ett otroligt bra jobb med laget i tre års tid. År efter år tappar man tongivande spelare, ändå lyckas man ersätta gediget på alla positioner. Det tyder på ett oerhört starkt grundspel.
Själv är jag dock ingen fan av detta grundspel. Falkenberg hör enligt mig till de tråkigaste lagen i serien att titta på, vilket ju också målskillnaden aviserar. Men de är ändå vansinnigt stabila och inte minst bra på fasta situationer. Ett lag där de tongivande spelarna är sådana som Jens Gustafsson, Erik Johansson och David Svensson kommer aldrig charma världen, men. Det räcker rätt långt i den här serien, inte minst som man har seriens kanske bästa träningsförutsättningar. I synnerhet nu när fixstjärnan Rodevåg börjar hitta målet. Det är väl orealistiskt att drömma bort FFF från övre halvan, men någon allsvenska känns knappast aktuellt. Hur skulle det se ut?
Åtvidaberg
Är någon förvånad? Åtvidaberg har prenumererat på lagom många poäng, tillräckligt för toppstrid, men egentligen inte nära allsvenskan rätt länge nu. Men fortfarande är det egentligen oklart hur det går till, i synnerhet i år när man inte kan räkna med Swärdheffekten längre. Eller så är det den som fortfarande håller i sig. För gudarna ska veta att stackars Daniel Wiklund varken var första, andra eller ens tredjeval på tränarposten. Samtidigt är laget ett självspelande kollektiv med en trupp som inte genomgått samma enorma förändringar som många andra lag i den här serien tvingas till år efter år.
Om jag tidigare utsåg Bagarn till seriens viktigaste spelare, ska jag direkt tillägga att Pligg - Kristian Bergström kliver in som god tvåa på listan. Seriens bästa mittfältare år efter år och en dröm för varje tränare att ha på planen. Runt sig har han dessutom ett gäng riktigt bra superettaspelare i bland annat den i år utblommade Haris Radetinac. Pontus Karlsson, Christoffer Karlsson och Jesper Arvidsson är andra spelare som jag rankar mycket högt i supperettankonkurrensen. Och dessutom en av seriens vassaste målvakter. Åtvid släpper in få mål, men saknar också en riktigt utpräglad målskytt, vilket i längden kan bli ett problem. Får laget en svacka är det oerhört mycket värt att ha en 9:a som alltid sätter sina lägen.
Nu verkar dock Åtvid vara ett i stort sett svackfritt lag och det stora raset som nog jag hade väntat mig efter att Swärdh lämnade kommer nog inte att infinna sig. Men det kommer att vara jämnt i den här delen av tabellen och jag tror att fjärdeplatsen kommer att vara vikt åt detta Sven Nylander-lag.
Assyriska
Assyriska är ytterligare ett lag som befinner sig ganska exakt på det ställe i tabellen man förväntade sig. Med en match mindre spelad på grund av hängmatchen mot Väsby har man dessutom hugg på en virtuell andraplats, vilket dock är snäppet bättre än vad jag tror man mäktar med till slut. Med tanke på hur laget spelar måste man dock konstatera att man omsatt förvånansvärt lite mål i år. Framför allt har försvaret hållit ihop bättre än vad jag nog hade anat, om man bortser från de fyra målen mot Mjällby har man på resterande 10 matcher bara släppt in sju mål. Betydelsen av att man fick in Oscar Berglund i truppen kan inte nog överskattas.
Assyriskas fotboll är dessutom kul att se. Bollen befinner sig allt som oftast på marken och det går undan efter kanterna när man är på det humöret. Samtidigt saknar man en riktigt tung målskytt. Xedvet Llumnica var knappast tänkt som startspelare inför säsongen, ändå är det han som har stått för det mesta och bästa framåt när spelare som Marklund gått skadade och brasseduon Dinho och Tiago har varit en besvikelse. Här tror jag dock laget har ett latent problem. Hittills har Assyriska gjort för få mål framåt med tanke på var ytterbackarna oftast befinner sig när laget spelar. Sirius hade exempelvis lösningen på spåret i matchen i Södertälje, men lyckades inte knyta ihop. Men Assyriska är mer sårbara bakåt än vad som kan utläsas av tabellraden, och jag tror inte 1,5 mål framåt i snitt kommer att räcka till allsvenskan.
Visserligen är det ju tre omgångar kvar tills serien vänder, och egentligen för tidigt för aggregerade analyser. Men det brukar vi ju som bekant skita i. 12 matcher är över en tredjedel av säsongen, och det är klart att det finns intressanta observationer att vaska ut ur detta material. Vi tar det lag för lag. De fyra första kommer här.
Mjällby.
Det är bara att lyfta på hatten. Listerlänningarna gör nästan tre mål per match framåt och har släppt in totalt sex på tolv matcher. Det är makalöst bra. Erton Fejzullahu har varit vårens stjärnskott i Superettan och fått oerhört mycket press. För mig är det ändå andra saker som imponerar mer med Mjällby. Framför allt Peter Swärdh. Han lärde sig konsten att koka soppa på en spik i Åtvidaberg och lyfte dem flera säsonger till resultat långt över förväntningarna baserade på det så kallade "pappret". I Mjällby har han fått jobba med ett spelarmaterial som är hyperintressant, och har varit det ett tag. Vad han har lyckats med är att slipa bort lagets svagheter. Tidigare säsonger har man haft en tendens att klappa igenom totalt i vissa matcher och ojämnheten har kostat topplaceringar. I år har svackorna mer eller mindre helt uteblivit. Kids som Erton, Adam Berner och Emmanuel Svensson har fått speltid och blommat ut i ett oerhört välfungerande kollektiv med en konsekvent och trygg spelidé.
Samtidigt ska man inte heller underskatta vikten av värvningen av Patrik Rosengren från Kalmar FF. Bagarn var en av allsvenskans mest rutinerade mittbackar och är nu - enligt mig - Superettans MVP. Utan större konkurrens. De sex insläppta målen talar sitt tydliga språk, ett snitt på 0,5 per match. Mindre än hälften mot förra säsongens baklängeskvot. Mycket beroende på samspelet mellan Bagarn och en av seriens mest rutinerade målvakter. Som jag ser det finns absolut ingenting som talar mot att Mjällby fortsätter ånga på i toppen. Om Fejzullahu försvinner spelar mindre roll, laget är långt från beroende av honom, och ersättning i form av Ringberg ryktas vara på väg in. Mjällby är allsvenskt 2010.
Falkenberg
Här får vi nog säga att vi har lite mer av ett mysterium. 16-13 i målskillnad har gett laget hela åtta segrar. Effektivt så det förslår, och då får man ju också ta med i beräkningarna att nästan en femtedel av lagets totala målproduktion har Sirius bjussat på. Men å andra sidan, som jag konstaterade på annat håll inför seriestarten; Falkenberg har en fantastisk förmåga att leverera och det är bara att konstatera att tränare Thomas Askebrand tillsammans med gamle målvaktslegendaren Håkan Svensson gjort ett otroligt bra jobb med laget i tre års tid. År efter år tappar man tongivande spelare, ändå lyckas man ersätta gediget på alla positioner. Det tyder på ett oerhört starkt grundspel.
Själv är jag dock ingen fan av detta grundspel. Falkenberg hör enligt mig till de tråkigaste lagen i serien att titta på, vilket ju också målskillnaden aviserar. Men de är ändå vansinnigt stabila och inte minst bra på fasta situationer. Ett lag där de tongivande spelarna är sådana som Jens Gustafsson, Erik Johansson och David Svensson kommer aldrig charma världen, men. Det räcker rätt långt i den här serien, inte minst som man har seriens kanske bästa träningsförutsättningar. I synnerhet nu när fixstjärnan Rodevåg börjar hitta målet. Det är väl orealistiskt att drömma bort FFF från övre halvan, men någon allsvenska känns knappast aktuellt. Hur skulle det se ut?
Åtvidaberg
Är någon förvånad? Åtvidaberg har prenumererat på lagom många poäng, tillräckligt för toppstrid, men egentligen inte nära allsvenskan rätt länge nu. Men fortfarande är det egentligen oklart hur det går till, i synnerhet i år när man inte kan räkna med Swärdheffekten längre. Eller så är det den som fortfarande håller i sig. För gudarna ska veta att stackars Daniel Wiklund varken var första, andra eller ens tredjeval på tränarposten. Samtidigt är laget ett självspelande kollektiv med en trupp som inte genomgått samma enorma förändringar som många andra lag i den här serien tvingas till år efter år.
Om jag tidigare utsåg Bagarn till seriens viktigaste spelare, ska jag direkt tillägga att Pligg - Kristian Bergström kliver in som god tvåa på listan. Seriens bästa mittfältare år efter år och en dröm för varje tränare att ha på planen. Runt sig har han dessutom ett gäng riktigt bra superettaspelare i bland annat den i år utblommade Haris Radetinac. Pontus Karlsson, Christoffer Karlsson och Jesper Arvidsson är andra spelare som jag rankar mycket högt i supperettankonkurrensen. Och dessutom en av seriens vassaste målvakter. Åtvid släpper in få mål, men saknar också en riktigt utpräglad målskytt, vilket i längden kan bli ett problem. Får laget en svacka är det oerhört mycket värt att ha en 9:a som alltid sätter sina lägen.
Nu verkar dock Åtvid vara ett i stort sett svackfritt lag och det stora raset som nog jag hade väntat mig efter att Swärdh lämnade kommer nog inte att infinna sig. Men det kommer att vara jämnt i den här delen av tabellen och jag tror att fjärdeplatsen kommer att vara vikt åt detta Sven Nylander-lag.
Assyriska
Assyriska är ytterligare ett lag som befinner sig ganska exakt på det ställe i tabellen man förväntade sig. Med en match mindre spelad på grund av hängmatchen mot Väsby har man dessutom hugg på en virtuell andraplats, vilket dock är snäppet bättre än vad jag tror man mäktar med till slut. Med tanke på hur laget spelar måste man dock konstatera att man omsatt förvånansvärt lite mål i år. Framför allt har försvaret hållit ihop bättre än vad jag nog hade anat, om man bortser från de fyra målen mot Mjällby har man på resterande 10 matcher bara släppt in sju mål. Betydelsen av att man fick in Oscar Berglund i truppen kan inte nog överskattas.
Assyriskas fotboll är dessutom kul att se. Bollen befinner sig allt som oftast på marken och det går undan efter kanterna när man är på det humöret. Samtidigt saknar man en riktigt tung målskytt. Xedvet Llumnica var knappast tänkt som startspelare inför säsongen, ändå är det han som har stått för det mesta och bästa framåt när spelare som Marklund gått skadade och brasseduon Dinho och Tiago har varit en besvikelse. Här tror jag dock laget har ett latent problem. Hittills har Assyriska gjort för få mål framåt med tanke på var ytterbackarna oftast befinner sig när laget spelar. Sirius hade exempelvis lösningen på spåret i matchen i Södertälje, men lyckades inte knyta ihop. Men Assyriska är mer sårbara bakåt än vad som kan utläsas av tabellraden, och jag tror inte 1,5 mål framåt i snitt kommer att räcka till allsvenskan.
13 juni 2009
Med lite distans till saker och ting
Och da menar jag verkligen distans i bokstavlig mening. Studan ber om ursakt for ett par dagars inaktivitet runt den sjukt viktiga matchen mot Atvid idag. En stor majoritet av skribenterna befinner sig i olika typer av situationer som omojliggor vidare analys. Men nasta vecka kommer vi garanterat att vara tillbaka med mer diskussioner kring viktiga saker har i varlden.
Sa lange glader jag mig at att min uppkoppling fran denna bortglomda del av varlden lat mig njuta av livereferatets budskap om poang mot Atvid!
Sa lange glader jag mig at att min uppkoppling fran denna bortglomda del av varlden lat mig njuta av livereferatets budskap om poang mot Atvid!
10 juni 2009
Konstruktiv ekonomi
Sedan ett par dagar står det klart att Hammarby bandy värvat Patrik Nilsson. Jag kan förstå att de gärna vill ha Patrik Nilsson i sitt lag. Själv vill jag gärna ha en sommarstuga i skärgården, en tuffare bil och ett hus i ett trevligt villaområde. Men jag har inte riktigt råd. Hammarby har löst det hela med "externa finansiärer". Fint. Jag förstår att dessa externa finansiärer är mer intresserade av att skotta in pengar till Patrik Nilssons lön än att sanera klubbens ekonomi. Men jag har ändå några frågor som kanske någon begåvad kan svara på.
Vad tycker de andra spelarna, som vad jag har förstått har gått ner ca 30 % i lön för att rädda Bajens ekonomi, om att det glider in en snubbe som lirar i laget på helt andra boliner? Och om att deras arbetsgivare helt plötsligt lagt ner en massa krut på att hitta externa pengar till spelartruppen, men som inte ska gå till dem utan till en helt ny snubbe?
Vem blir Patrik Nilssons arbetsgivare? Om jag förstår rätt så måste en kontrakterad spelare tillhöra klubben för att få spela i klubben. Innebär det att Patrik Nilsson är en "utmätningsbar tillgång" i konkursboet a.k.a. Hammarby Bandy? Även om övergångsnuffrorna inom bandyn väl är rätt försiktiga så borde man väl kunna få någonting för killen?
Hur ser dessa "externa finanser" ut på pappret? Om jag förstår rätt så var Patrik Nilsson fri att gå vart han ville, det vill säga, det var ingen övergångssumma inblandad i de externa finansiärernas insats. De betalar helt enkelt hans lön. Men hur? Har Bajen försetts med ett kapitaltillskott av dessa finansiärer till säsongens budget. I så fall borde väl dessa pengar helt enkelt bättra på föreningens likviditet inför löneutbetalningarna, och hur försvarar Bajen i så fall att de inte har råd att betala tillbaka en del andra skulder? Tänk om jag skulle säga till bostadsrättsföreningen att "nä, jag har inte råd att betala hyran, för de pengar jag har är öronmärkta till sockerdricka".
Eller är det så att Patrik Nilsson är anställd av någon annans företag för att löka på dagarna, samt att Bajen betalar honom 4000/mån för att spela bandy? I så fall undrar jag hur turordningsreglerna vid ett eventuellt varsel på Patrik Nilssons dagdrivarföretag ser ut. "Nä, han är visserligen sist in, men han motsvarar en nyckelkompetens på företaget - som, öh, han gör det bästa kaffet..."
Jag kanske är tjurig överlag när det gäller sådant här. Hammarby är ju inte de enda som tricksar lite med dylikt. Det blir bara så tokigt uppenbart när de gör det, med tanke på klubbens rätt liberala inställning till pengar.
Och slutligen läser jag att klubben nu funderar på att revidera budgeten både vad gäller publiksnitt och hur långt laget ska gå. Nu blir det semifinal i stället för kvartsfinal. Men rätta mig om jag har fel. Inte var det så att Bajen hade hemska problem med målskyttet förra säsongen? I grundserien ser jag att Bajen endast gjorde fyra mål färre än mästarna VSK, och totalt sett endast hade Edsbyn, SAIK och just VSK framför sig. Däremot släppte de in en jäkla massa mål. Man får gå hela vägen ner till Villa på 10e plats för att hitta ett lika defensivt frikostigt lag. Hur ska Patrik Nilsson lösa den biten? Att spöa BS med 17-5 eller 12-5 ger fortfarande bara 2 poäng.
Om Bajen inte löser den defensiva biten lite bättre än i fjol så tror jag att det i slutändan ändå kommer bli lite bökigt att ta sig till final. Mot många lag kommer Hammarby säkert att få det snäppet lättare med Patrik Nilsson i laget, men frågan är om ett par teoretiska baljor mer mot lag som SAIK och VSK kommer att räcka. Tror inte det. Och. Hoppas inte det. Jag är trött på klubbar som tror att man kan laga hål i kassakistan genom att hälla på mer längst upp.
Vad tycker de andra spelarna, som vad jag har förstått har gått ner ca 30 % i lön för att rädda Bajens ekonomi, om att det glider in en snubbe som lirar i laget på helt andra boliner? Och om att deras arbetsgivare helt plötsligt lagt ner en massa krut på att hitta externa pengar till spelartruppen, men som inte ska gå till dem utan till en helt ny snubbe?
Vem blir Patrik Nilssons arbetsgivare? Om jag förstår rätt så måste en kontrakterad spelare tillhöra klubben för att få spela i klubben. Innebär det att Patrik Nilsson är en "utmätningsbar tillgång" i konkursboet a.k.a. Hammarby Bandy? Även om övergångsnuffrorna inom bandyn väl är rätt försiktiga så borde man väl kunna få någonting för killen?
Hur ser dessa "externa finanser" ut på pappret? Om jag förstår rätt så var Patrik Nilsson fri att gå vart han ville, det vill säga, det var ingen övergångssumma inblandad i de externa finansiärernas insats. De betalar helt enkelt hans lön. Men hur? Har Bajen försetts med ett kapitaltillskott av dessa finansiärer till säsongens budget. I så fall borde väl dessa pengar helt enkelt bättra på föreningens likviditet inför löneutbetalningarna, och hur försvarar Bajen i så fall att de inte har råd att betala tillbaka en del andra skulder? Tänk om jag skulle säga till bostadsrättsföreningen att "nä, jag har inte råd att betala hyran, för de pengar jag har är öronmärkta till sockerdricka".
Eller är det så att Patrik Nilsson är anställd av någon annans företag för att löka på dagarna, samt att Bajen betalar honom 4000/mån för att spela bandy? I så fall undrar jag hur turordningsreglerna vid ett eventuellt varsel på Patrik Nilssons dagdrivarföretag ser ut. "Nä, han är visserligen sist in, men han motsvarar en nyckelkompetens på företaget - som, öh, han gör det bästa kaffet..."
Jag kanske är tjurig överlag när det gäller sådant här. Hammarby är ju inte de enda som tricksar lite med dylikt. Det blir bara så tokigt uppenbart när de gör det, med tanke på klubbens rätt liberala inställning till pengar.
Och slutligen läser jag att klubben nu funderar på att revidera budgeten både vad gäller publiksnitt och hur långt laget ska gå. Nu blir det semifinal i stället för kvartsfinal. Men rätta mig om jag har fel. Inte var det så att Bajen hade hemska problem med målskyttet förra säsongen? I grundserien ser jag att Bajen endast gjorde fyra mål färre än mästarna VSK, och totalt sett endast hade Edsbyn, SAIK och just VSK framför sig. Däremot släppte de in en jäkla massa mål. Man får gå hela vägen ner till Villa på 10e plats för att hitta ett lika defensivt frikostigt lag. Hur ska Patrik Nilsson lösa den biten? Att spöa BS med 17-5 eller 12-5 ger fortfarande bara 2 poäng.
Om Bajen inte löser den defensiva biten lite bättre än i fjol så tror jag att det i slutändan ändå kommer bli lite bökigt att ta sig till final. Mot många lag kommer Hammarby säkert att få det snäppet lättare med Patrik Nilsson i laget, men frågan är om ett par teoretiska baljor mer mot lag som SAIK och VSK kommer att räcka. Tror inte det. Och. Hoppas inte det. Jag är trött på klubbar som tror att man kan laga hål i kassakistan genom att hälla på mer längst upp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)