Campeones

En vecka kvar till åttondelarna i Champions League nu. Två av tre bloggare på Studan har kvar sina lag. Det kan man gott ha om man håller på Everton! En - inte jag - snackar kaxigt och ironiskt på samma gång om hur de röda ska rulla ut Barcelona på Camp Nou. En annan - jag - ser inte ett dugg fram emot Madrid - Bayern. Av alla lag man kan åka ut mot är tyska generellt de allra sämsta. Och Bayern Mûnchen är ju värsta tyskarna. Nä, hu.

Tur då att man kan förlora sig i silly season, och drömma om allt som ännu inte är. För mitt inre ser jag hur Sirius lunkar ut till seriepremiär med ett lag som får Ljungskile att tappa hakan. En elak jävel på topp tillsammans med en riktig måltjuv, yttrar som gör sina försvarare både en och två gånger, kreativitet och stenvägg i skön förening på mittplan, spelskickliga offensiva ytterbackar och ett solitt mittförsvar. Och bänken! En-två två erkänd(a) målskytt(ar), en rutinerad kreatör, en -två ung(a) talang(er) på väg att blomma ut.

För mitt inre, alltså. Där ser jag tre finfina nyförvärv som vilket lag som helst i Superettan skulle vilja ha. Det är rätt härligt att drömma. Ännu härligare när drömmen år verklighetsförankrad. Eller förankrad... Vi säger inspirerad.