Trollboll på Studan väntar

FC Trollhättan. Smaka på den. Svenska klubbar som döper sina sammanslutningar till "Football Club" eller "United" har en särskild plats i mitt hjärta. Jag behöver nog knappast säga vilken. FCT är dessutom intimt förknippad med en avbruten semester för 50 mil i ösregn för att se den mest bisarra utklassningsseger jag sett. 5-2-matchen i återstarten av serien efter sommaruppehållet. Matchen som fick styrelsen i Sirius (varav ingen såg matchen) att kalla till möten med spelare och tränare och säga åt dem att inte gå så offensivt med ytterbackarna (vilket de inte gjorde). Sirius dominerade då allt spel från minut ett till 93 och släppte in osannolika fem mål. På typ tre chanser. Världsklass.

Hade Vasalund haft samma utdelning som Trollhättan hade i den matchen hade de vunnit senaste matchen på Studan med 10-3. Så kul hoppas jag verkligen inte att Trollen kommer ha det i morgon. De verkar inte ens särskilt inställda på att ha kul, om man ska tro sympatiske tränaren L-O Mattsson inför matchen på FCT:s hemmis. "De vet nog att vi kommer att spela lågt och inte släppa till så mycket."

Sant. Och startelvan hade vi nog också räknat ut, även om det var gulligt av dem att lämna ut den inklusive taktiska dispositioner. Men sanningen är ju den att Trollhättan knappast åker till Uppsala för att överraska. De åker dit för att göra det de kan göra och hoppas att Sirius, som ligger jäkligt bra till i bjusstoppen av serien, ska göra som i 22 av 27 matcher hittills i år - erbjuda trepoängaren till de som förmår utnyttja våra misstag. Jämfört med förra matchen saknar dessutom Trollhättan sin bäste spelare Bilgin Aliosman och startelvaspelaren Olof Hvidén-Watson. Men å andra sidan ställer vi ånyo upp en backlinje som kanske inte direkt var den tilltänkta när säsongen planerades. Om man säger så. Sirius håller också å sin sida på truppen i sedvanlig ordning. Vi som med tiden blivit världsmästare i siriusal kremlologi vet dock vad det betyder när man tar ut en 18-mannatrupp till en hemmamatch. Mer än så säger jag inte.

Egentligen är det inte ens meningsfullt att göra en analys av en match mellan två bottenlag så här dags på säsongen. Trollhättan kan skicka oss till ettan med en seger, och vi gör i praktiken detsamma med dem om vi vinner. Matcher med den typen av förutsättningar vinns efter helt andra parametrar än matcher i La Ligas 12:e omgång. "Bästa laget" kan ta sig i brasan. Huvudet påskruvat och skruvdobbarna i schack är det som gäller. Oavgjort ain't good enough. Och det finns alltså bara en nyckel till seger:

Våga vägra vara svamparna.