22 maj 2009

Usel början, men bra start?

Kan en usel början vara en bra start? Se där, kärnan i dagens siriusdebatt. Efter åtta omgångar har Sirius tagit sex poäng och ligger kjempesist i Superettantabellen. Det har vi gjort förr. Senast förra säsongen var vi nere i elitens botten och vände. Målbilden inför säsongen det året var att nå en bättre placering än fjolåret och att etablera Sirius i Superettan. Detta förankrades genom diverse utspel i pressen. That's it.

Mål med den sportsliga verksamheten? Tja, äh, öh, spela bra fotboll kanske? Utbilda spelare? Jorå, junisarna är ju bra och så, eller? Klubben hade ingen koll, ingen riktning, ingen strategi annat än en helt resultatbaserad sådan. Visst, jag hårddrar kanske lite, men den bilden är ändå viktig när man ska försöka bedöma hur pass bra det går i år.

Jämför med privatekonomi. Säg att du vill att ditt sparkapital ska ha resulterat i en ökning med 10 % eller vad fan som helst tills nästa år. Hur stor är då chansen att nå dit om du inte bryr dig nämnvärt om hur den allmänna konjunkturen är, vilka sparformer som finns och hur mycket du ska spara varje månad? "Äh, vafan. Jag kör in lite deg i Rysslandsfonder, det var det visst nån som ringde och sa var bra. Funkade förra året juh."

Med den analogin i ryggen vill jag faktiskt drista mig till att påstå att Sirius har börjat bra givet det uttalade målet att på sikt etablera allsvensk fotboll i Uppsala med en solid verksamhet. All sportverksamhet innebär naturligtvis en rad komponenter som är okända och svåra att påverka. Ta motståndare till exempel. Deras kompetens kan man inte styra. Därför är det också meningslöst att bygga analyser, målbilder och verksamhet på reultat endast. En förlust med 2-1 avslöjar ingenting om matchen annat än det antal poäng som varje lag får vid matchens slut.

När jag tittar på Sirius idag ser jag en klubb som ligger på rehabavdelningen. Organisationen är bristfällig, men bättre än vid vilken given punkt som helst sedan laget gick upp i Superettan. Ekonomin är illa där an, men bättre än vid vilken given punkt som helst sedan Karl X tågade över Stora bält. Spelartruppen är inne i en långsiktig omställning där spelare nu rekryteras på basis av vad tränare och sportansvariga ser för behov, inte framför allt för nästa omgång, utan för den så kallade framtiden. För bara ett år sedan rekryterades spelare på grundval av vilka befintliga kontakter ansvariga hade och vad som damp ner i knät på oss. Fel eller rätt, det är den bilden jag har fått i alla fall. Det är förstås en riktig riktning.

Är då inte resultat viktiga? Jo, självklart. För en hel rad faktorer är resultat a och o. Resultat är den för allom synliga feedback man får på utfört arbete. Alla andra faktorer kräver så mycket mer för att tolka. Det största problemet med uteblivna resultat är risken att den långsiktiga strategin utvärderas och ageras efter alldeles för tidigt under press av sponsorer, publik och media. Till det kommer naturligtvis akuta ekonomiska problem till följd av svikande publikunderlag och en psykisk press på spelare och ledare som gör arbetsförhållandena svårare. Det är dock inga olösliga problem, bara man inte överger the game plan. För åtta matcher är ingenting - än så länge är inte ens det självklara, men ändå föredömligt outtalade sportsliga målet, att hålla sig kvar i serien hotat.

I bästa Bagdad Bob-stil känner jag därför att det är läge att sticka fram hakan och konstatera att det nya långsiktiga Sirius har fått en bra start. Laget har numera ett spel som inte är beroende av att två-tre nyckelspelare presterar skyhögt över den genomsnittsliga superettanivån. Laget har arbetat ihop ett funktionellt försvarsspel, inte minst på fasta situationer, som ändå ger spelarna en vettig grund att agera utifrån. Laget kommer fram till lägen på flera olika sätt, både fasta situationer, spel genom det centrala mittfältet, kantspel och långbollar. Och detta spel presteras av spelare som sökt sig till Sirius för att klubben har en för dem tilltalande vision och kan erbjuda ett lockande sportsligt upplägg. Skillnaden från förra säsongen kunde inte vara större.

Förra året hade Sirius tur som klarade sig kvar. Mitt i säsongen fick man börja skapa en panikstrategi för att lösa problemet. Det gick precis, men det var nära, nära, nära platt fall. Men arvet från den förra säsongen finns fortfarande kvar. Sirius bygger ett nytt hus på en nedbränd grund - precis så allvarligt var läget - och det tar tid. Resultatmässigt anser jag att Sirius har tagit färre poäng än vad jag räknat med/hoppats på. Spelmässigt anser jag att Sirius sett över samtliga 720 minuter spelat betydligt bättre än vad jag räknat med. Jag vet vad jag trots allt föredrar av de två.

3 kommentarer:

Farbror the Guru sa...

Toppen! Kul me en trollfri zon.

Uv sa...

Instämmer i analysen och i Farbrors tillrop! Ska ta upp tråden själv snart.

Uv sa...

Det finns ju åtskilliga exempel på hur brist på långsiktighet skapar enorma problem trots i övrigt fantastiska förutsättningar. Real Madrid, som jag hatar att gilla, är förstås ett väldigt pedagogiskt exempel. Ska bli mycket intressant att fortsätta följa retoriken kring det kommande presidentvalet...

Forza Fútbol har en bra artikelserie om detta, betitlad "Real Madrid 2.0". Senaste inlägget finns här: http://forzafutbol.com/?p=823