31 maj 2009

Monday morning quarterback

Som supporter har man privilegiet att analysera ett fait accompli ungefär en gång i veckan. Förra matchens lag tas alltid med fördel ut dagen efter. Den sanna besserwissern är försiktig med precisionen i förhandsanalyserna och sylvass i kritiken av gårdagen. Därför kastar jag mig gladeligen ut i ett frosseri över dagens tillkortakommande på Listerlandet - och dess efterdyningar manifesterade i press och cyberrymd. Matchen osedd. I sann måndagmorgonmittbacksanda.

Låt oss till att börja med konstatera att Sirius statistiskt sett inte stod för dagens kassaste elitfotbollsinsats i Sverige. Det gjorde Stattena som hade 4-25 i avslut och förlorade med 0-5 mot Umeå IK i damallsvenskan. Några mil därifrån hamnade dock inte Sirius. Och det är förstås inte under några omständigheter ett acceptabelt utfall mellan två lag i samma serie med lika många spelare på plan.

Nu är visserligen inte Sirius det enda laget som tvingats böja ur fyra bollar ur nätmaskorna på Strandvallen i år. Assyriska och Giffarna har också släppt in fyra, Assyriska gjorde dessutom lika få som Sirius. Mjällby är bra. Inte tu tal om det. När Johan Svensson dessutom nu är tillbaka i full form har de tre-fyra spelare som är potentiella matchvinnare offensivt. Det matchar inget annat lag i serien. Men den jobbiga frågan att svara på är; hur dåliga är egentligen Sirius?

Här famlar jag lite. Jag såg inte matchen idag, men jag såg nyligen Sirius först spela 1-1 med mersmak hemma mot Norrköping för att sedan bitvis rulla ut Assyriska borta trots förlust och sedan till slut vinna hemma mot Giffarna. Efter de tre fullt godkända insasterna har laget sedan presterat fem riktigt undermåliga halvlekar. Varför? Det är den enda viktiga frågan just nu. Hur kan samma lag som spelade så bra - nåja heeelt okej i alla fall - fotboll för bara ett par veckor sedan rämna så totalt? Hur kan tre blytunga förluster följa på den seger som till slut kom som retroaktiv utdelning på bra spel?

Svaren på Sirius problem måste naturligtvis sökas i den riktningen. I framtiden. Snarare än att älta laguttagningar, felbeslut och tappade sugar. Det är så lätt att säga att St Cyr inte skulle spelat mittback idag. Fullständigt riskfri analys. Jag vet inte själv hur jag hade formulerat laget med dagens förutsättningar. I bästa måndagmorgonstyle skulle jag väl kunna gör ett försök och hävda att jag hellre hade sett Fredrik som central mittfältare och starkiller idag. Men sanningen är att oavsett vem som hade spelat var idag (och jag hade definitivt valt Gallo som vänsterback givet de tillgängliga spelarna, för att bara nämna någon som fått mycket skit av de flesta av oss som inte sett matchen) hade Sirius varit chanslösa givet samstämmiga ögonvittnesskildringar av läget vad gäller Sirius arbetsinsats.

Men det ligger inte människan för att vända och vrida på svåra problem för att söka en konstruktiv lösning. Vi söker enkla lösningar utan att ta hänsyn till förutsättningar. Därför höjs rösterna nu för att sparka tränare. En eller två spelar ingen roll. Bara nåt görs. Motiveringen är oftast begränsad till "något måste göras, annars...", eller "en ny röst måste in". Det är inget märkligt med det med tanke på resultaten. Samtidigt måste man konstatera att den typen av krav tenderar att fokusera enbart på dåtiden, och inte på framtiden. Endast om man har en gedigen analys av exakt vad som inte fungerar - och på vilket sätt nuvarande konstellationer i form av spelare och ledning är oförmögna att lösa problemet och man har en lika gedigen analys över på vilket sätt den nya situationen ska lösa problemen på ett mer effektivt sätt är det försvarligt att göra såpass genomgripande förändringar.

Det är lite som att om man går till doktorn så vill man gärna bli undersökt ordentligt innan de börjar behandla. Jag kan inte se något väsentligt som skiljer idrott från läkekonst när det gäller just frågan om vad som är fördelaktigast att göra, behandla orsaker eller symptom. Jag är själv inte tillräckligt nära laget för att göra den analysen, men jag kan konstatera att före matchen mot Qviding var stödet för tränarduon kompakt i alla läger trots resultaten. Det finns ingenting som två matcher kan göra för att ändra på den biten. Inte ens uselt spel. Ingenting. Man avbryter helt enkelt inte en långsiktig satsning för en kortsigt lösning om man inte har oerhört väl på fötterna. Det underlaget finns helt enkelt inte nu, som jag ser det. Endast om förtroendet bland spelarna helt skulle rämna kan en seriös klubb ens lyfta frågan.

Vad måste göras då? Om spelarna till hundra procent trodde på sig själva och på gruppen skulle jag utan tvekan säga ingenting. Ingenting behöver göras. Nu är det inte så. Förtroendet för tränarna och för spelidén verkar gediget, men självförtroendet och tilliten på plan är det uppenbart inte. Jag såg som sagt inte matchen idag, men jag kan tolka andras bild - och den passar bra även på matchen mot Qviding så den fungerar som utgångspunkt. Den huvudsakliga diagnosen är att lagspelet bara fungerar så länge matchen är jämn. I kris individualiseras hela uppträdandet. Den som har bollen ser stillastående ryggar framåt och reagerar spontant med att söka bli av med bollen och flytta ansvaret någon annanstans. Alla fotbollslag som uppträder på det sättet måste ha väldigt mycket tur för att inte förlora. En och en räcker helt enkelt inte kunnandet för att slå ett lag som uppträder som en enhet.

Att det just nu är så enkelt att besegra lag som Sirius och Norrköping beror på just det. Den mentala belastningen blir för stor och det överhängande hotet - att förlora matchen och kanske sedan i förlägningen att åka ur - slår undan förutsättningarna för att lösa den aktuella situationen. Det är också anledningen till att jag tror att det kunde vara värdefullt med extern hjälp. Hjälp att helt enkelt strukturera situationen, individ för individ såväl som för hela gruppen. Bygga egna lokala målbilder för det enskilda uppträdandet, skapa en gemensam förståelse för laget som enhet och vars och ens roll in i den strukturen. Alltså personliga verktyg för självutvärdering och måluppfyllelse och en kollektiv problemförståelse och lojalitet för varandra och uppgiften.

Det är alltså en helt och hållet en mental övning. Spela fotboll kan spelarna redan. Det är också en mental övning som inte går att genomföra utan specifik kompetens och utan att finnas relativt nära laget och individerna. Kompetensen finns dock inom organisationen i form av Magnus Berglund. Det känns som en resurs som det vore dumt att inte titta närmare på just nu. Antingen kan man "hoppas" att det ska lossna förr eller senare, och det känns tyvärr ungefär lika konstruktivt som att hävda att "min" laguppställning mot Mjällby hade funkat mycket bättre än tränarnas. Eller så skapar man sig verktygen för en vändning så målmedvetet man kan. Jag tror dock att det är dumt att negligera just den mentala biten av verktygslådan. Vi människor klarar helt enkelt normalt inte den typen av utmaningar på en kafferast.

5 kommentarer:

Farbror the Guru sa...

Det må vara en rimlig brasklapp att man inte har sett matchen men jag vill gärna ta ut svängarna lite extra och kommentera matchen utan att ens ha läst en rad om hur det såg ut. Så gör en riktig läktarexpert.

Alltså, siffrorna "4-0" och en j-a massa Svensson-Svensson är ju förnedrande men föga överaskande.

Jag tycker att S:t Cyr borde ha fått fortsatt förtroende som ytterback eftersom "the trend is your friend". Huh? Jo, Sunshine gjorde en betydligt stabilare andra match som ytterback och under rådande omständigheter så är/var det all rutin vi hade att tillgå. Det är nästan elakt att tvinga honom att göra lilldebut som mittback mot Mjällby.

Gallo som vänsterback förefaller väl rimligt? Karln har väl spelat lite vänsterback i sina dagar?

Det stora tjänstefelet är väl knappast enstaka laguttagningar utan om man först nu försöker få hjälp av Coach Berglund. Om man verkligen vill försöka sig på långsiktighet så bör man ju förbereda sig på svåra tider innan dom svåra tiderna är över oss?

Mental träning är svårt och underskattat. Mycket svårt. Tidskrävande.

Chefstrollkarl Berglund fick våra bandyhjältar att flyga som små humlor. Men den äktlångsiktiga processen började redan långt innan "kniven-på-strupen-mot Tillis-i-Burken". Tidskrävande.

Well, att betrakta 2012 som långsiktigt är att betrakta Studans matta som en green.

Hinner vi vända skutan?

Panikbyrån sa...

Hinner vi vända skutan?

Bra fråga förstås. Men den första frågan måste nog ändå vara att försöka ta reda på vilken skuta som ksa vändas, och räkna ut vilken kurs man ska vända den till. Sett över de senaste sex matcherna skulle jag vilja bedöma de 12 halvlekarna som bra - godkänd - bra - bra - bra - bra - undermålig - bra - dålig - usel - usel - usel. (Med brasklappen förstås att jag inte sett de två senaste.

Helt klart är ju den spelmässiga trenden inte bra, men den är inte så dålig - sett över tid - som man kan känna så här dagen efter en kölhalning.

Att "vända trenden" tror jag därför handlar väldigt mycket om att göra en gedigen och saklig intern lägesanalys utifrån vad man velat uppnå och vad man har uppnått. Var har det brustit? Vad kunde vi gjort annorlunda? Det är vitkigt i all form av lagarbete att enas om en gemensam bild och en gemensam lösning. Om varje spelare sedan ges möjligheten att ge förslag på hur just han kan bidra till att det ser bättre ut har man en grund för måluppföljning.

Nu svamlar jag delvis, jag vet inte hur den biten sett ut tidigare, men jag håller helt med om iakttagelsen att mentalt arbete i grunden måste vara långsiktigt. Försent att börja är det ju förstås aldrig, och om någon effekt kickar in först i omgång 23 så är det bättre än att den inte gör det alls. Och kommer effekten inte förrän nästa säsong så kommer den att vara nyttig då.

Profylaktiskt mentalt arbete är märkligt nog en bristvara inom svensk idrott. Sirius bandy är väl ett paradexempel, GUIF i handboll också. Det handlar inte om nåt mumbo-jumbo utan väldigt konkret resultatmaximering. Sånt borde alla prestationsinriktade grupper hålla på med.

Panikbyrån sa...

Och vad gäller laguttagningen igår är det ju förstås svårt att komma med kloka kommentarer. Det finns extremt många okända faktorer. Men om man håller sig till de kända faktorerna så är det ju uppenbart att valet stod mellan två olika principer.

1. Prioritera det skademässigt hyfsat intakta mittfältet först och lasta in övriga i försvaret sist i startelvan. Detta för att söka uppnå stabilitet åtminstone i två av tre lagdelar.

2. Försöka kasta in de som man tror kommer prestera bäst på de enskilda vakanserna i försvaret och låta mittfältet dras med i skadekrisen.

I efterhand är det förstås lättare att säga att nummer ett hade varit att föredra eftersom den modellen inte är testad och alltså fortfarande kan fungera i teorin. Modell två testades utan större framgång. Jag har dock svårt att se att en backlinje bestående av St Cyr - Fernberg - Dillan - en ny-frisk icke 90-klar Palmqvist hade klarat sig så jäkla mycket bättre.

Givet modell 2, satsa på bästa tänkbara ersättare i backlinjen har jag inte så mycket att anmärka egentligen. Gallo är given som vänsterbacksvikarie. Han är truppens mest rutinerade och självklart vill man flytta rutin neråt i planen i ett sådant läge. Dessutom har han ett antal gånger spelat vb med hygglo resultat. Han har ju foten där också.

St Cyr har vikat okej som yb, absolut. Min gissning är att han fick gå in i brist på bättre alterniv som mittback. Fredrik har visat sig - vid det enda tillfälle han spelat mittback - vara en ganska usel sådan. Mina tolkning är att många misstagit Fredriks resoluta spelstil på mittfältet som att han måste vara en bra försvarsspelare i backlinjen. Det är, tycker jag, en galen extrapolering av hans kvalitéer på mittfältet. Fredrik som mittfältare är löpstark - men inte särskilt snabb, resolut - men inte särskilt följsam, utmärkt på att söka rätt ytor - men inte särskilt bra i det defensiva positionsspelet. Det är en hårddragen sammanfattning, men av en person som ska vikariera som mittback i ett sådant här läge borta mott Mjällby vill du ha snabbhet, försvarsvana, positionsspel och styrka.

Ingen försöker göra gällande att St Cyr är ett idealiskt val, men jag kan nästan lova att Fredrik nog aldrig var aktuell. Jag gissar att det enda övervägda alternativet var att plocka in Dillan. Och det hade faktiskt inte varit riktigt schysst.

På ytterbacken hade jag dock kanske valt Petter i stället för Fredrik. Detta för att Petter själv sa att han kunde tänka sig den uppgiften. Fredrik hade dessutom gett bättre balans på det defensiva mittfältet kan jag tycka. I övrigt rätt svårt att invända mot laguttagningen givet tillgången på spelare. Och då förutsätter jag naturligtvis att Palmqvist inte bedömts som redo för 90 minuter av läkarteamet.

Anonym sa...

Vad är mental träning för er? Resultatmaxmering? Mer?

Panikbyrån sa...

Vad mental träning är för mig?

För det första är jag förstås ingen expert på det - tur att det finns andra som är det. Mina spontana tankar kring det är väl ungefär det som stod i ursprungsinlägget:

"Hjälp att helt enkelt strukturera situationen, individ för individ såväl som för hela gruppen. Bygga egna lokala målbilder för det enskilda uppträdandet, skapa en gemensam förståelse för laget som enhet och vars och ens roll in i den strukturen. Alltså personliga verktyg för självutvärdering och måluppfyllelse och en kollektiv problemförståelse och lojalitet för varandra och uppgiften."

Det resonemanget kommer väl mest från olika former av ledarskapsutbildningar och personlighetsknaserier som man tvingats genomgå på jobbet, där mycket känns som trams, men en hel del har varit värdefulla verktyg. Jag tror dock inte att det handlar om magi, utan helt enkelt ett konsekvent och medtodiskt arbete som bygger på en empirisk grund av något slag.

Men jag skulle gärna höra andra tankar kring det, vad som är praktiskt genomförbart, vad det kan kosta, vad nackdelarna är, etc, etc.