28 maj 2009

Tränare vs fans

Hur kan det komma sig att tränare match efter match tar ut spelare som fansen match efter match kräver ska bänkas? Det är väl ett generellt mysterium, men när det gäller Sirius är det just nu mest aktuellt i fallet Austin Makacha. Den kenyanske landslagsmannen anslöt sent till truppen, men har ända sedan matchen mot IFK Norrköping varit bofast i startelvan. Jag ska villigt erkänna att jag efter matchen mot Ängelholm var redo att skicka honom till GUSK. Tränare Jens plockade av honom i halvtid, varpå Sirius kom ut som ett nytt lag. Från sidan borde det vara självklart. Mot Qviding startar inte Makacha.

Men det gjorde han. Det finns bara en rimlig förklaring. Austin Makacha ger laget något som tränarna anser att laget behöver. Jag går därför tillbaka till några situationer ur de senaste matcherna och konstaterar att en sak är uppenbar. Makacha ger tid - en inte helt oväsentlig komponent. En annan sak är också uppenbar. Jag kan inte kalla det för något annat än en kulturkrock. Men mer om det senare.

Jag är övertygad om att just tidsaspekten är grunden i varför Jens och Brännan väljer att spela Makacha match efter match. Man behöver inte se många matchsekvenser för att kunna konstatera att Makachas passningsprocent inte bara är en av lagets högsta, han är också överlägset snabbast att leverera bollen. Både i antal touch och i vanliga hundradelar och sekunder.

Ta exemplet Barcelona. Inte för att Sirius idag påminner på något jävla sätt som helst om Barcelona, utan för att det är det mest uppenbara exemplet. Hela Barcas mittfältsspel bygger på att de gör relativt enkla saker så oerhört mycket snabbare än alla andra. Sällan är deras passar mer än tio meter. Sällan hamnar de någon annanstans än exakt den kvadratcentimeter bollen var ämnad för. Pass, och sedan vips en ny position som gör dig spelbar. Så enkelt. I teorin. Och så oerhört effektivt.

Det där är Makacha överlägset bäst på i truppen. Den spelare som får en pass från Makacha har nästan alltid mer tid än den spelare som får bollen från exempelvis Fredrik - bara för att nämna någon. Som mest uppenbart är det kanske i matchen mot Assyriska. Men även senast mot Qviding var han en av de som hade absolut högst passningsprocent. Jämfört med exempelvis Petter, som hade tre korrekta passningar av de första 15, var det en enorm skillnad. Kan det vara så att tränarduon startar Makacha för att de vill ha den kompetensen på planen. Pass, och vips en ny spelbar position. Tid.

Sedan har vi det där med kulturkrocken. Något bättre ord hittar jag inte. Det uppenbara exemplet är 0-1-målet i matchen mot Ängelholm. Sirius får frispark nära mitt på planen. Makacha springer fram och slår den kort till Petter - som dock är på väg upp i planen för att ta position för en lång frispark mot straffområdet. Ängelholm kan bryta passningen och ställer om snabbt mot ett tomt försvar där alla spelare är på väg upp och 0-1 är ett faktum. Hur kan det hända?

Den bästa bilden av det får man genom att titta på en frispark för Sirius - i stort sett vilken som helst - och jämföra den med en frispark för exempelvis Ghana från förra Afrikanska mästerskapen. I fallet Sirius så vänder i stort sett hela laget den döda bollen ryggen för att löpa till en ny position högre upp i banan. I det ghananska exempelet söker de fyra-fem närmsta spelarna kontakt med frisparksläggaren för att kunna komma igång med spelet snabbt. I det senare exemplet är Makachas frispark snabb och riktig. I det förstnämnda exemplet resulterar den i ett ödesdigert baklängesmål.

Vem är det då som gör fel? Det ansvaret måste trots allt ligga på tränarna. Den typen av situationer kan förutses och planeras för. Vilka roller de olika spelarna ska ha i specifika fasta situationer borde inte vara svårt att bestämma på förhand. Samtidigt är det utan tvekan så att den typen av missförstånd löser sig lättare och med större automatik i ett lag i medgång än i ett lag med motgång. I ett lag i medgång är en spelare som Makacha ovärderlig. Spelare som löper rätt i nya positioner kommer att få bollen där snabbt. I ett stillastående lag blir samma spelare en fara. Om ingen kommer i ytan får man omställningarna som ett brev på posten.

Kanske är det så som kritikerna säger. Makacha passar inte i Superettan. Kanske är det så att tränarna får rätt och Makacha blir en oerhörd tillgång när lagets spel lossnar. Vi får väl se. En sak är dock säker, Makacha har petat Jamal Mohammed i kenyanska landslaget. Det finns folk som uppenbarligen ser eftertraktade kvalitéer i hans spel. Att veva repriser är ett ganska bra sätt att se just dessa kvalitéer även i den blå-svarta tröjan. Men om det ska få konkret resultat i form av mål eller assist lär även fortsättningsvis bero på om Sirius och Makacha lyckas möta varandra. Än så länge är Makacha inblandad i fler baklängesmål än mål i rätt kasse. Så länge den statistiken fortsätter grina fansen i ansiktet lär debatten fortgå.

11 kommentarer:

BRF Fågelsången sa...

Ni är ett hot mot reglementsenligt gnäll! Tack för en utmärkt analys.

Austin ser ut att ha en känslig fot och bra tempo i passningsspelet. Dock saknar undertecknad lite räckvidd i passningsspelet men det kanske inte finns långa passningsalternativ så ofta som det borde?

Det som har stört mig mest är att han inte vinner tillräckligt mycket boll för att kompensera hans obetydliga bidrag till det offensiva spelet.

Återigen kanske det är lagets räddhågsenhet som gör att det inte händer så värst mycket. Att det helt enkelt inte finns tillräckligt många lagkompisar som förbättrar sina positioner & gör sig spelbara.

Uv sa...

Jag tror nog att det har en hel del med saken att göra. Det spel Austin (och Sirius egentligen) vill spela bygger på bolleinnehav, rörelse för att nå gynnsammare positioner och numerära överlägen. Om det ser ut som mot Qviding - mängder med felpass = dåligt bollinnehav, dålig rörelse = inga numerära överlägen - fungerar det spelet av förklarliga skäl dåligt.

Kan hålla med om räckvidden i passningsspelet. Austin har ett lite längre spel i sig också, men det är inte hans främsta styrka.

Panikbyrån sa...

Det hela illustrerar ett delikat problem. Mani formulerade det ungefär så här efter att ha sett honom i träning första veckan. "Som passningsspelare är han bäst av alla helt klart. Men spela i superettan, det vete fan. Men vi får väl se".

Sanningen är nog den att Makacha helt enkelt är truppens klart bästa fotbollsspelare om man ser till kompetensnivån. Men det är faktiskt inte alltid det funkar i praktiken även om teorin säger att det borde göra det.

Kenyas förbundskapten - tysken Hey - har fått DVD:er från två av Makachas matcher i Sirius och valt att ta ut honom i VM-kvaltruppen. Jens sätter honom på planen i varje match. Det är förstås inte för att de är ena klåpare som inte begriper fotboll jämfört med oss vanliga dödliga supportrar. Det är ett tecken på att det finns något högklassigt i hans spel som de vill få ut.

Problemet som jag ser det är om Makcha inte lyckas anpassa sig till förutsättningarna för spelet i Superettan. Man kan inte bara skylla på att medspelarna inte fattar vad han gör, han måste också lära sig att fatta vad hans medspelare gör. Då bör också det länre spelet komma - som sagt, han glimtar till då coh då med ett längre spel, men det behöver ske oftare som jag ser det.

Den stora förhoppningen är dock att det ska ha göra honom mycket gott att få vara "hemma" och spela landskamper och inte minst träffa familj i några veckor. Det borgar för att vi ska få hem en energiboostad och ännu bättre landlagsman till efter uppehållet.

Uv sa...

Helt klart finns ett anpassningsproblem. Jag tror visserligen att det varit mindre tydligt om laget haft mindre motgång och spelarna av den anledningen haft bättre självförtroende och oftare sökt bra ytor för att ta emot passningar. Det är nog till och med svårt att heta Xavi om ens motspelare antingen (eller både) gömmer sig eller (och) slår bort varannan passning.

Men precis som du säger finns det rätt uppenbara kvalitéer att utvinna och dra nytta av. Vi håller tummarna.

Ska för övrigt bli vansinnigt intressant att se Nigeria-Kenya. Borde dessutom kunna fungera som ett inlägg i diskussionen.

BRF Fågelsången sa...

Kan man se Nigeria - Kenya på något smidigt sätt?

Panikbyrån sa...

"Ska för övrigt bli vansinnigt intressant att se Nigeria-Kenya. Borde dessutom kunna fungera som ett inlägg i diskussionen."

Han ska få spela också...

En inte helt ovild gissning är att det går att docka in sig på en piratström till matcher av liknande karaktär.

Uv sa...

Det gör det med all säkerhet. myp2p.eu är en bra källa.

Med tanke på hur det gick i den förra matchen, när Hey petat bl a Austin av politiska skäl, och Kenya gick på pumpen hemma mot Tunisien och sedermera fick ta emot ungefär hur mycket skit som helst, så har nog Austin en hygglig chans att återta sin ordinarie plats. Men det återstår som sagt att se.

olle sa...

Bra inlägg. Jag har för länge sedan kapitulerat vad det gäller laguttagningar. Jag vet att jag inte kan fotboll lika bra som någon av Sveriges tränare som befinner sig på nivån över korpen. Men det hindrar mig förstås inte att ha en åsikt.

Det är väldigt trevligt att få en bra beskrivning av hur de som kan mer fotboll resonerar. Offside är lysande på det och landslaget är ett lysande exempel på där tränare och fans/journalister ofta tycker olika.

Att Austin är snabb och duktig på att fördela boll är det ingen tvekan om. Men jag skulle gärna se lite mer av det krigande och bollvinnande som man är van att se hos en defensiv mittfältare i Superettan. Vi är inte Barca som sagt… Dessutom snuddar inlägget lite vid tanken att det faktiskt inte är rätt att ha honom på plan fast han är en mycket kompetent fotbollsspelare. Att få honom att funka i laget är tränarens ansvar och det är även tränarens ansvar att ha ett fungerande lag och spel på planen.

Jag kan förstå viljan att ha honom med i elvan men är inte helt säker på att det är rättvist mot honom eller laget just nu. Men det finns det som tur är mer kompetenta personer än jag som kan avgöra.

Uv sa...

Nu spekulerar jag iofs, men jag tror inte vi ska förvänta oss att austin är en tobbe linderoth. i sitt kenyanska klubblag och i landslaget har han varit en tvåvägsspelare med sina främsta styrkor i uppbyggnadsspelet och i avgörande passningar i sista tredjedel.

att sätta honom som DM var förmodligen tänkt som ett sätt för att se till att bollar kom fram till gallo i den offfensiva mittfältsrollen (ungefär som mille satte den offensiva mittfältaren gallo som DM för att förse ante med bollar). fredrik stod uppsatt som VM i diamanten, men i hans arbetsbeskrivning stod säkerligen att avlasta austin i det defensiva arbetet centralt.

Anonym sa...

Klokt. Mycket klokt. Makacha känns inte som en spelare som gör det själv utan som en som passar bollen snabbt till de spelare som rör sig runt honom. Alltså: Visa dig så får du bollen. Tyvärr känns det som att laget för närvarande innehåller en hel del spelare som inte alltid vill ha bollen. En spelare i form och med självförtroende skulle kunna använda sig av Makacha och få väldigt mycket passningar.

BRF Fågelsången sa...

Åh, ljuvligt med lite nyanserad och fördjupad IKS-analys. Tack Alla!