Paussammanfattning Superettan. Del 2

I tidigare inlägg kollade vi lite på de fyra högst placerade lagen i tabellen, och blev så där lagom förvånade. Nu är det dags för lag 5-8 så här på midsommardagens afton. Och i den här gruppen återfinns i alla fall ett lag som spelar i allsvenskan nästa år. Helt säkert. Nästan. Eller kanske i alla fall.

Giffarna
Och det laget är GIF Sundsvall. Ingen människa i världen kan anklaga Giffarna för att ha varit bra de första 12 omgångarna. Liksom en knapp handfull seriekollegor har de varit på Listerlandet och släppt i nfyra mål. De är ett av två lag i serien som förlorat mot Sirius. Och deras försvar ser ihåligare ut än Höga kusten-bron. Ändå ligger de femma, blott en trepoängare från allsvensk plats. Det är ju förstås något sorts styrkebesked. Min teori - föga orginell och avancerad sådan - är att ett lag som ens kunnat tänka tanken att låta Saglik och Mambo Mumba bilda mittbackspar är i djup gödsel, men att om lag et ändå lyckats skrapa ihop sex segrar så är det ett lag som det kommer att lossna för i det långa rejset.

På mittfältet tycker jag att få lag i serien kan matcha GIF. Ari Skulason må vara en liten surskalle, men han är riktigt bra. Och både Sliper och Mambo Mumba håller normalt riktigt hög klass. På mitten. Viktigast för Sundsvalls höst är dock att Ålander är tillbaka från skada. och plötsligt kan det rassla till lite i startelvan och Wallerstedt hamnar högre upp i banan, där redan Sigurdson ställer till med duktig oreda för stackars motståndarbackar. De största problemen skulle jag faktiskt - siriushjärta till trots - vilja hävda att Giffarana har i målet. Varken Sundfors eller Hysén är egentligen tillräckligt jämna för att kännas som stabila S1-målisar. Men det ska inte spela nån roll. Sundsvall har haft en knackig start, men är ändå med riktigt bra i tabellen. Allt pekar på att det blir allsvenskan. Materialet för det har det i vart fall.

Ängelholms FF
Har man en kille som gör mål i princip varje match han spelar har man en hel del vunnet. Det har ÄFF. Mattias Adelstam ser inte mycket ut för världen, men han gör en jäkla massa maoul. ÄFF är inget dåligt lag egentligen, de är ett av de lag som jag skulle vilja kalla en närmast mirakulös tränarprodukt. Roar Hansen plockar division II-spelare och gör dem till skyttekungar, eller riktigt vassa superettabackar. Och så lånas en lagom mängd överskottslirare från HIF och andra klassklubbar i området - som för övrigt också inbegriper Själland - in och presterar. Hopkoket var inga mil från att få pamparna på SvFF i Stockholm att sätta croissanterna i vrångstrupen i fjol, och de visar även i år att de kan vara med och härja.

Hade laget haft lite mer publik, lite roligare färger och lite högre ambitioner hade det varit skoj att det går så bra för dem. Men nu tycker jag inte det. Klubben som sådan har visat att det här är ungefär så kul som de vill ha det och någon annan långsiktighet än att erbjuda Roar H ett 75-årskontrakt är klubben inte mäktig. De har en massa spännade ungdomar som absolut kan bli något, som Faruhdin Karisik, Robin Nilsson, Henrik Fribrock och Kristoffer Nilsson, men knappast inte i ÄFF. Åtminstone inte lånespelarna Robin och Henrik. Och om spåkulan nu ska fram så tror jag att det blir här, eller ett par snäpp längre ner i tabellen som det hela slutar.

Syrianska
De vann derbyt, alltså är våren lyckad. Dessutom har de tagit en hel del poäng och gjort en hel del bra matcher. På sitt sätt är det väl inte helt förvånande med tanke på hur mycket - och i en hel del fall bra - de har värvat. Att norpa Hagernäs, som BP av någon märklig anledning inte ville ha, var ett genidrag. Michael Mensah var förstås en värvning av samma typ som när AIK värvade Dulee - igen. Högriskklassad. Och Voskoboinikov är vad ESK aldrig lyckas med, en östvärvning som visar lite klass. So far, so good. Jag har visserligen bara sett Syrianska i tre halvlekar i år, men det jag sett imponerar egentligen inte direkt. Laget vill, sägs det, ha rätt mycket boll, men har det sällan trots en hel del bollskickliga spelare som Zatara och Massi på mitten. De har också visat sig rätt sårbara för spelvändningar med en hel del bolltapp med laget på väg framåt. I senaste matchen före uppehållet hade Roar Hansen uppenbarligen läst sönder dem, och kontrade slut på SFC. Min gissning är att fler och fler lag kommer göra det vad det lider och då är det risk att det blir problem för lillebror i Södertälje.

J-Södra
Här är ett lag som redan är sönderlästa. En tunn trupp, med relativt begränsade spelare - men en matchvinnare i klassanfallaren Ricardo Santos. Han är förmodligen den spelare i serien som gör flest poänggivande mål, och på den tiden som inga motståndare brydde sig om att läsa J-Södra fungerade spelplanen ganska bra och laget låg länge med i toppen. Nu är det roliga slut och frågan är hur länge deras starthandicapp kommer att räcka. J-Södras trajectory kommer att vara skrämmande lik Sirius 2007, där ett lag med ett väldigt begränsat variationsschema lyckades vinna rättmycket i början för att sedan stranda. J-Södra höll inte lika länge som Sirius gjorde då, och av allt att döma kan lagets kontrakt endast räddas av ett par ännu sämre lag. Men det tror jag ärligt talat inte att det finns. J-Södra åker ur i år.