Sitt still i båten!

Vi fortsätter lite på managementkonsulttugget. Om man befinner sig djupt nere i en dal består utsikten framför allt av oerhört höga berg. Det är svårt att få en överblick. Och om man kommenterar läget där nerifrån är det svårt att se annat än just bergen. På annat sätt är det svårt att tolka presskommentarer och supporterdiskussioner kring Sirius i olika läger just nu. Lagets synbarliga lugn blir uppenbarligen väldigt svårsmält för många. Vinklingarna väljs efter sinnestämningen och analyserna fokuserar mest på faktorer som är okända. Det vill säga vad som skulle hända om en massa saker var annorlunda. Om vi fick en ny tränare. Om vi värvade flockvis med spetskompetens i sommar. Om vi bytte spelsystem. Om Hochen var frisk. Om, om, om.

Följaktligen väljer därför unt idag exempelvis att fokusera på samlad statistik från superettans samtliga säsonger och vart laget som legat sist efter 10 omgångar till slut hamnat. Som om det lärde oss nåt om hur vi ska tolka Sirius prestation hittills. Statistiken säger dock inte särskilt mycket om de specifika situationerna. Den som orkar kan exempelvis konstatera att säsongen 2004 då UNT helt korrekt påpekar att Friska Viljor låg sist i omgång 10, finns andra intressanta exempel. Om man vill kan man i stället jämföra med Falkenberg. De låg sist i omgång 9 efter ett rätt tufft spelprogram som endast gett 4 poäng och en tämligen skral målskillnad. I omgång 10 mötte de Friska Viljor och vann. I omgång 11 mötte de ESK, ett annat lag som senare åkte ur, och vann. I omgång 11 spelade de oavgjort. FFF tog sju poäng på tre matcher mot lite svagare motstånd och vips var strecket borta.

2005 låg Västra Frölunda sist i omgång 10. En poäng efter Mjällby. Västra Frölunda tog sedan nio poäng på tre matcher i omgång 12-16 och skuttade en bra bit förbi Mjällby som då låg hjälplöst sist. Mjällby tog sin första seger först i omgång 18 (!), alltså en bra bit in i augusti och inledde därpå en minst sagt stark höst med nio segrar på de 13 sista matcherna. Slutresultatet blev en 12:e plats, 10 poäng före Västra Frölunda.

2003, när Sylvia åkte ur med dunder och brak låg Falkenberg och kved på exakt samma nivå fram till omgång 9, då man lyckades besegra just Sylvia med 1-0 i en krampmatch. Sedan gjorde laget en bra höst och säkrade kontraktet i sista omgången. 2007 och 2008 konstaterar ju också UNT att Landskrona och Väsby låg sist, men gjorde starka comebacker under hösten och klarade sig kvar med marginal.

Och, nota bene, av dessa lag dessa år är det endast Landskrona BoIS som öppnade stora plånboken mitt i sommaren. De andra exemplen har rest sig på egen hand och med i praktiken samma trupp och samma ledarstab som sunkade ihop totalt i början av säsongen. Alla olika fall har naturligtvis egna specifika skäl till varför det blev som det blev. Men en sak verkar dock ganska säker, om man tittar bara en liten, liten aning bortom de braskande rubrikerna. Att konstatera att en trupp inte räcker till, eller att "något måste göras nu, annars går det åt helevete" efter inte ens en halv säsong har inget entydigt stöd i erfarenhet och historia.

Säkerligen tjöt Mjällbyfansen att det var åt helvete och att nån måste sparkas efter 17 segerlösa omgångar 2005. Bara en knapp månad senare var man på andra sidan strecket och ett av de lag i serien som hade den starkaste sviten. Med samma trupp. Hur lät det då? Truppen räcker inte till? Nä, okej. De hade väl bara flyt.

Ett annat kul exempel från i år är när Thomas Wernersson efter att Kalmar FF torskat i omgång fem av allsvenskan och ännu inte tagit någon seger i Sportnytt konstaterar att det inte finns någon räddning för laget som saknar spel och har förlorat alla kreativa spelare. "Det finns bara en väg för Kalmar FF, och den slutar i Superettan." Jag vet inte hur han skulle kommentera tabelläget nu, men han skulle säkerligen inte vara lika tvärsäker på att Kalmar åker ur i år.

Okej. Vad menar jag då med detta? Att det inte är någon fara på taket och att Sirius kommer att klara sig kvar lätt?

Nä.

Det tror jag inte. Jag tror det blir ett fortsatt rätt tufft år för Sirius där bottestreckstriden kommer vara plågsamt närvarande länge, länge. Kanske åker Sirius ur. Min poäng är att "kanske åker Sirius inte ur" är en minst lika begåvad sak att säga för en person som följer laget på lite lagom distans. Man "måste inte göra något nu". Man "måste inte sparka tränarna". Man "måste inte värva en massa spelare". Den typen av åtgärder kan lösa en massa olika tänkbara problem. Men det viktigaste i så fall är ju att de problemen verkligen existerar. Vad man med säkerhet kan säga är att den typen av åtgärder dock inte löser en tabellsituation med automatik. Och att de normalt kostar rätt mycket stålars.

Innan någon kan presentera en gedigen plan på vilka effekter ett tränarbyte rimligen skulle få med väl underbyggd argumentation och en konkret kandidat med en konkret plan, och tydligt redogöra för varför det skulle öka sannolikheten för att Sirius skulle hänga kvar i serien anser jag att det är djupt oansvarigt att ens yttra orden "sparka tränarna!".

Sedan är det viktigt att förstå att resonemanget ovan inte innebär att jag fullt ut är övertygad om att den nuvarande filosofin kring laget funkar. Det kan mycket väl vara så att den inslagna vägen inte leder till varken kortsiktigt acceptabla resultat i form av slutplacering i år, eller långsiktigt acceptabla resultat i from av positiv utveckling över tid. Men hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte få ihop till att det skulle vara bättre att ändra kurs här och nu och välja en lösning som knappast kan vara genomtänkt och hållbar längre än till årsskiftet.