Premiärförlust - och jordens undergång?

Sirius inkasserade en - som Studan varit inne på tidigare - inte helt oväntad premiärförlust borta mot Umeå i helgen. Och - inte heller helt oväntat - bröt partystämning ut hos kommunens alla vad-var-det-jag-sa-are. Kommentatorsfälten på UNT:s liverapportering fylldes snabbt med krav på avgång, nedflyttningslöften och inkompetensförklaringar. Det är inget konstigt med det. Sirius har gett sig in i årets seriespel med högtflygande ambitioner om snabbt avancemang. Samtidigt har man också betonat en annan aspekt. Långsiktighet.

Alla tycker det är bra med långsiktighet. Oerhört få verkar begripa vad det betyder. Ta bara SVT:s fotbollsexpert Thomas Wernersson. Han utgör som vanligt ett fint exempel när man ska illustrera kappvändarnas analysnivå. Inför allsvenska säsongen i fjol hyllade han Kalmar FF:s långsiktiga satsning och stabilitet. Efter fem omgångar hade KFF tagit en poäng. Då gick Wernersson ut i ett sånt där snajdigt promenadsnackarinslag och sågade föreningens kompetens, ifrågasatte Nanne Berglunds förmåga att ersätta flyktade spelare med ett nytt spelsätt och utlovade nedflyttning. Senare på hösten, då Kalmar var med i guldstriden hyllade han återigen föreningens långsiktighet och förmåga att stå emot omgivningens tryck efter en usel inledning.

Och han har ändå jobb som expert.

Det finns fler exempel än så. Mer näraliggande. Sågningarna efter Sirius bortamatch mot Trollhättan i fjol (förlust 5-2) var lika talande. Och de som höll i sågen hade uteslutande det gemensamt att ingen av dem hade sett matchen. Jag har inte sett matchen mot Umeå FC heller. Det har få av de som är ute och svär i media heller gjort. Därför kommer jag heller inte att kommentera vad som gick fel, även om jag har mina gissningar kring var det brast. Men det vore inte särskilt rättvist.

Däremot kan jag konstatera att bortaförlusten mot Umeå i sig inte på något vis utgör ett totalstopp för Sirius toppambitioner. Ingen hade rimligtvis kunnat tro att Sirius skulle kunna gå rent genom serien. Och om man spanar på serien så kan man snabbt konstatera att om Sirius ska torska en fyra-fem matcher under året så till hör bortamatcherna mot de förväntade topplagen de mest troliga att förlora.

Det betyder förstås inte att det är ett godkänt resultat, eller något man kan vara nöjd med. Det betyder bara att det inte är ett ologiskt resultat. Som i sig inte säger ett skit om Sirius möjligheter att gå upp i år - precis som en seger inte heller hade gett någon sådan information (jämför med 5-1 borta mot Degen i premiären 2008).

Vad det däremot innebär är att resultatet direkt sätter press på spelare och ledare i Sirius. En seger, eller ett oavgjort resultat hade inneburit lite andrum och lite gratisenergi. Förlusten innebär att veckan måste ägnas åt att analysera förlusten och förbereda helgmatchen från ett helt annat utgångsläge. Det är klart att det är en nackdel. Pressen på Sirius inför hemmapremiären mot Dalkurd blir riktigt stor. Och det kommer att bli en riktigt viktig match. Seger, och man kan ta med sig känslan av att vi är svårslagna på Studenternas och känslan av att vi kan vinna mot de förväntade topplagen. Förlust kommer innebära en ruskigt jobbig stress redan från början där man ser hur konkurrenter lägger uppåt sex poäng mellan sig och Sirius.

Det som ändå känns lite positivt efter helgens match är tongångarna bland spelare och ledare jag mötte igår vid U21-matchen. Det finns uppenbarligen en vilja att analysera vad som gick snett och jobba med det. Det finns självinsikt. Flera spelare än någonsin under förra säsongen har bett att få en kopia av matchen för att kunna analysera sin insats. Det är en detalj, men det signalerar ändå att på ett plan har Sirius ändå kunnat ta ett steg från i fjol.

Nu börjar en vecka av hårt arbete. Jag utgår från att tränarna åker och spanar in Dalkurd i cupen mot Väsby i morgon. Jag utgår från att man funderar sig gråhåriga på hur man ska lösa det centrala mittfältet. Det verkar inte troligt att Jernberg är i matchslag till helgen och utan Jernberg eller Gallo kan man knappast spela det spel man vill spela. Utan dem kommer inte Sunday och P i spel utan att man kommer på något annat sätt som inte är beroende av spetskompetens när det gäller spelsinne och passningsfot.

Mycket snack med försvarsspelarna återstår också. De sista försäsongsmatcherna visade att backlinjen har en bit kvar till samspelthet. Ingenting som rapporterats från Umeå tyder på att den problematiken är löst. På söndag väntar ett betydligt mer offensivt lag som kan förmodas sätta mer tryck på backlinjen. Paradoxalt nog kan det i och för sig visa sig mer lätthanterligt för Sirius försvar än Umeås omställningsspel och fokus på fasta situationer. Men det hindra ändå inte att man måste jobba med detaljerna. Det faktum att Sirius valde att plocka ut en icke-skadad mittback med en halvtimme kvar i söndags visar också på att något inte fungerade.

Brännan och Antonio gör i mitt tycke helt rätt som fokuserar på de spelare som finns tillgängliga och inte på de som är skadade. Det är jag, och andra tyckare runt om, som drömmer om comebacker. Av den enkla anledningen att den tillgängliga truppen idag är en trupp för mitten av tabellen. Men med ett topplags förväntningar. Därför är ett korrekt långsiktigt arbete att jobba på i lugn och ro med de förutsättningar som finns och försöka ta de poäng som går. Att stressa med halvskadade spelare och börja flytta runt och möblera om är knappast lösningen. Det är en gigantisk utmaning som jag hoppas klubben klarar av.