Paussammanfattning av Superettan, del 3.

Vi fortsätter översikten av paustabellen i Superettan med en titt i de nedre regionerna, närmare bestämt platserna 9-12.

Landskrona BoIS
It is something rotten in the state of Skåne. BoIS fortsätter att briljera i sin roll som fotbollens svar på bermudatriangeln. All talang och kompetens som drar på sig den svart-vitrandiga tröjan försvinner spårlöst. År efter år bläddrar förståsigpåarkåren i spelartruppspapprena och konstaterar att BoIS har ett lag som ska slåss om de allsvenska platserna. År efter år "underpresterar" BoIS. År efter år spelar BoIS betydligt bättre borta än hemma. Ändå pratar röster kring laget om att allt är bättre i år. Det är bättre stämning i truppen, bättre fart på träningar, bättre snack på stan. Och så vidare. Säkert godare korv i pausen också. Ändå är och förblir BoIS uppenbarligen ett lag som varvar riktiga bottennapp med väldigt bra spel.

Som för många andra klubbar är ekonomin en stor käpp i hjulet för BoIS. Under sommaruppehållet försöker man ryktesvis kränga en del spelare vars kontrakt går ut i vinter, bland annat Ivo Pekalski och Pär Cederqvist. Totalt ryktas en handfull spelare vara på utgång. Sådant ska förstås tas med en nypa salt, men bilden är ändå den av ett lag som famlar efter kontinuitet. Spelmässigt tvivlar jag inte på att BoIS har kapaciteten att klättra i tabellen, men något säger mig ändå att det inte blir så. Efter uppehållet har de två som jag ser det rätt avgörande matcher för hur deras säsong ska fortsätta; Assyriska hemma och Giffarna borta. Vinster där och själförtroendeboosten kan räcka en bra bit. Förluster istället kommer att tvinga ner BoIS i ångestträsket för resten av säsongen.

Qviding
Laget från Göteborg som ingen, absolut ingen (förutom Joakim Jensens fru) bryr sig om. De är dock det enda laget i Sverige som besegrat Mjällby i seriespel i år och på många sätt en mardrömsmotståndare för både klubbkassörer och tränare. För så jäkla dåliga och underdoggiga som de själva gör sitt bästa för att ge intrycket av är de då sannerligen inte. De har en av seriens vassaste, eller åt minstone mest effektiva, forwards i Hannes Stiller. De har en av de bättre mittbackarna i Joakim Jensen och ett par tre nyckelspelare till. De spelar en rätt smart och cynisk superettafotboll och plockar sina poäng med stor regelbundenhet. Och det lär de väl fortsätta med. Just nu ligger de tia, så himla mycket sämre lär de inte bli till slut. Och kanske inte så himla mycket bättre heller, även om jag nog anser att de plockat färre poäng än förväntat i vår. Truppen är dock hyggligt tunn och Qviding är känsliga för skador och avstängningar på sina nyckelspelare.

FC Trollhättan
Årets tokjumbo sett till alla förhandstips. Jag envisades inför säsongen med att påstå att de definitivt inte kommer att bli sämsta nykomling. Viss risk finns det väl för att jag kommer att få äta upp den hatten, men jag tror ändå inte det trots att laget tillhör den klunga som ligger i den absoluta botten inom tre poängs marginal. Anledningen till det är att Trollhättan har läst på sin nykomlingsmanual till punkt och pricka. De omsätter överlägset färst mål i serien. Imponerande/skrämmande 8-12 i målskillnad efter 12 matcher talar sitt tydliga språk. Få personer i Sverige, förmodligen ens bland superettatränarna kan på rak arm nämna särskilt många FCT-spelare. Ändå är Trollhättan det lag i serien som använt överlägset minst antal spelare i seriespelet. Totalt 14 utespelare på 12 matcher, vilket förstås är löjligt få med tanke på att de flesta lag använder 13 i en vanlig match.

Det står problemet har som synes på målskillnaden varit målskyttet. Egentligen har man bara haft en anfallare i spel i truppen, Bilgin Aliosman, en riktig Olle Kullinger-typ som gjort över hälften av lagets mål i år. Till omstarten har man dock dels lånat j-landslagsmeriterade Mattias Ekéus från IFK Göteborg samt värvat Aston Villas (före det LSK) anfallare Tobias Mikaelsson. Även om han inte gjort många knop (typ inga) i Villas a-lag så tillhörde han trots allt de engelska reservseriemästarna (även om det inte verkar som om han spelat så mycket där heller). Hur som helst är det väl tveklöst så att FCT får en hel del ytterligare spets framåt inför omstarten. Hur långt det kommer att räcka återstår naturligtvis att se, men jag tror inte att något lag även fortsättningsvis kommer kunna hämta enkla poäng mot Trollhättan.

Vasalund
Trollhättans raka motsats och det lag som omsatt klart mest mål i serien. Totalt har det blivit 40 mål (varav 25 i den egna kassen) på 12 matcher i serien, alltså 3,25 i snitt per match. Det är en hel del. Framför allt blir det ju lite jobbigt när man snittar över 2 bakåt. Nu är visserligen Vasas trupp balanserad som så att man räknar med att göra mycket mål. I nigerianen Kennedy har man tveklöst en av de mest intressanta spelarna i serien. En kille som finns inblandad i nästan allt i målväg för solnaiterna. Förutom Kennedy så vimlar truppen av vettiga offensiva spelare och lagets kvalité framåt har gott och väl visat sig räcka till för att skapa 10-15 avslut per match på i stort sett alla lag i serien. Men bakåt läcker det som ett såll. För den som såg matchen mot Sirius före uppehållet framstår det som ett under att laget "bara" har släppt in 25 mål hittills.

Vasalund kommer att vara helt chanslösa på nytt kontrakt i år om man inte får tillbaka någon form av defensiv stabilitet. Målvakten Amamoo må vara en pajas och en strulpelle, men han behövs. Likaså mittbacken Ferhat Korkmaz, som förmodligen fortfarande är skadad, men ingen vet egentligen vad som händer i det lag som det är svårast att få information om i hela serien. Vad som dock står klart är att Vasa förlorar viktige mittfältaren Yosif Ayuba till samarbetsklubben Djurgården under uppehållet. Man kan nog med viss säkerhet dock räkna med att en eller ett par spelare går omvända vägen till Vasa. Det är nog bäst att det blir defensivt orienterade spelare. Jag tror dock inte att det hjälper. Vasa är på tok för ojämna och för svaga defensivt för att orka hålla sig kvar.