08 juni 2009

Reformationen i Solna - Den nya dynastin efter Vasa. Eller?

Vi människor är får. Hur ska man annars tolka läsaromröstningarna i vår kära lokaltidning? Förra veckans fråga; om Sirius kommer rasa ner i division 1 efter kölhalningen mot Mjällby, besvarades jakande av 70 % av fårskocken. Dagens fråga; har vinden vänt för Sirius, besvaras i nuläget jakande av 74 %. Sirius har visserligen tre poäng mer idag än igår, men att det totala läget skulle ha förändrats så dramatiskt sedan förra veckan köper jag bara inte.

Nyckelfrågan blir då förstås; vilka får har rätt? Förra veckans, eller denna veckas?

Vet inte riktigt vad gårdagsmatchen ger för svar på den frågan. Inget entydigt sådant i alla fall. Med tanke på att Sirius plockade en trepoängare som räddar mången blå-svart från terapisofforna den här veckan hade man kanske kunnat förvänta sig Den Stora Glädjen just efter slutsignal. Så var det nu inte. Snarare den stora lättnaden. I omklädningsrummet satt spelarna och såg just lättade ut, inte var det den där förlösande glädjen som efter J-Södravändningen här om året i alla fall. En av gårdagens aktörer - som ska få förbli anonym - sa till och med att "först när domaren blåste av blev jag jätteglad, men fem sekunder senare var jag förbannad igen".

Lite så är det ju. Livet är förstås mycket lättare att leva idag. Som om kannvis med Onakafil hällts ner över tillvaron och jagat bort de ondsinta bakterierna. Men frågorna återstår. Vann vi verkligen igår tack vare att vi blivit så jäkla mycket bättre, eller hade det lika mycket att göra med ett minst sagt liberalt försvarsagerande från hemmalagets sida? Lärdomen kanske lika gärna kan vara att vi måste göra åtminstone fyra mål för att vinna en match. I så fall blir det tufft i år.

Men on the positive note konstateras ändå att hjärtat var med på planen igår. Johan Pettersson exemplifierade det hela med en 40-metersrush ner i defensivt straffområde efter att Mani i all sin entusism tappat boll på mittplanen. Johan var helt plötsligt självuppoffrande mittback. Och likadant såg det ut hos många andra. Trots psykologiskt oerhört jobbiga mål i baken - sista sparken före halvtidsvilan och 3-3 mitt i massiv Siriuspress - står laget upp och reser sig igen på slutet. Spelare som jobbade för varandra, i och för sig allt som oftast efter att ha ställt till det för varandra, var en vacker syn. Lite som att återse en gammal god vän man inte sett på ett tag.

Å andra sidan fortsätter problemen med kontinuiteten. Nu var det i och för sig ett bra tag sedan jag själv sprang ut på en elvamannaplan, men jag inbillar mig att som fotbollsspelare på den här nivån är man rätt betjänt av att "ha en position" i ett så kallat spelsystem. Jag begriper ju att Sirius inte har lyxen att värva två spelare till varje plats efter en välsvarvad kravspec och att skadehelvetet kräver sina offer, men jag efterlyser ändå kontinuitet på platser där kontinuitet är möjlig. Efter tio matcher borde laget ha hittat fram till ett sätt att spela. På rak arm kan jag komma på kanske fyra-fem skilda taktiska dispositioner som Sirius ställt på banan i år. Det har varit två defensiva mttfältare ibland, en vid andra tillfällen, två anfallare, eller en, olika typer av fyrmannamittfält och spelare som skiftats från än den ena platsen till den andra.

Paradoxalt nog är det endast i backlinjen - där spelaromsättningen varit av bibliska proportioner - som rollerna har varit som tydligast och mest konsekventa. Kanske är det lättare. En högerback är en högerback är en högerback liksom. Men jag inbillar mig att det inte skulle skada, även i motgång, om en vänstermitt var en vänstermitt var en vänstermitt.

Till nästa drabbning fortsätter dock tvångsdiskontinuiteten. Fredrik Olsson och Daniel Fernberg drog på sig avstängningsvarningar och får en tidig semester från matchandet. Det innebär nya spelare på ovana positioner och ett nytt jiddrande i startelvan som naturligtvis är omöjligt att göra något åt. Jag hoppas nog ändå på att Sirius kan behålla strukturen intakt till nästa match, med ett tvåmannaanfall och en någorlunda liknande mittfältsformation i alla fall. Kanske kan det vara ett sätt att behålla det positiva från gårdagens seger? Kanske kan man på det sättet ingjuta en känsla av trygghet?

Men det är klart. Det blev ju tre mål i baken. Jag är helt övertygad om att den siffran måste reduceras dramatiskt för att det överhuvudtaget ska gå att plocka poäng mot Åtvid. Men jag tror nog faktiskt likväl att grunden till det kunde spåras igår. Hur konstigt det än låter med tanke på att Vasalund hade ett 20-tal avslut mot stackars Richard. Det var ändå Laget som vann. Det fanns en vilja att möta bollar, att hjälpa varandra, att bärga den där jävla segern. Den känslan är att bygga vidare på i jakten på nya poäng.

13 kommentarer:

Uv sa...

Går inte att snacka bort att Vasa gjorde tre mål, att Richard räddade en straff plus ett-två vassa avslut, men hälften av Vasas avslut var faktiskt av karaktären "lycka till" från någonstans mellan 25 och 35 meter. Räkna bort dem och det ser åtminstone lite mänskligare ut. Däremot borde Sirius dödat matchen vid 3-2 och oceaner att spela in bollen på i omställningslägen.

Jag väljer att se det halvfulla glaset idag. Det finns trots allt vissa saker att vara glad över, förutom tre poäng, precis som du skriver. Klart är att det inte går att släppa in tre mål per match, men det är inte varje match vi möter Kennedy - en sådan anfallare finns strängt taget bara i Vasa.

Uv sa...

Ett annat glädjeämne i det halvfulla glaset: Jernberg. Han vann ensam lika mycket boll som det övriga mittfältet tillsammans. Förutom att slå hyperfarliga frisparkar och hörnor (två mål blev det på det) samt hitta bra passningsalternativ, men det visste vi ju redan att han kunde. Med denna andra dimension... Intressant!

BRF Fågelsången sa...

Jernberg har i min efterhandsanalys gått från ett litet glädjeämne till ett helstort glädjeämne. Anledningen till detta är att Jernberg glänste i uppgifter som jag trodde hörde till hans svagare sidor. Grabben slet ju och vann boll!

För övrigt undrar jag om vi valde rätt motmedel mot Vasas snabbhet. Försäsongsmatchen var en plåga. Underknappad valde i halvlek att "klacka" på bridgetävling i stället för att lida mer på Löten.


I söndags såg det ut som om laget skulle ligga lågt för att fånga upp Vasas virvelvindar men att endast backlinjen följde den strategin. Vasa fick relativt ostört trilla fram bollen till Kennedy på straffområdeslinjen. Det är ju en halv chans att bara få börja sitt forwardsarbete i den positionen.

Leon sa...

Kennedy är ju en erkänt bra spelare. Enligt uppgift så har han gjort sin sista match i Vasalund. som jag ser det spelar det ingen roll hur lågt Sirius spelar, med de ytterbackarna kommer det ändå att balanseras på slak lina.

Uv sa...

Du har en poäng, Leon. Friska ytterbackar är hög prio just nu.

Panikbyrån sa...

Visserligen spelade ju Vasa med 8 offensiva spelare på plan, vilket naturligt leder till ett visst offensivt tryck, men det finns ju lösningar på det med. Ytterbacksproblemet har nämnts. Vi har ju egentligen bara en ytterback som är just ytterback. Haisem är visserligen värvad som ytterback, men han har en del läropengar kvar som ytterback på den här nivån. Framför allt kan han nog vara skadad ett tag till. Luggen, St Cyr och Palmqvist kan nog aldrig bli annat än vikarier på positionen dessvärre.

Men det problemet visste vi att vi hade under matchen mot Vasa och jag tycker trots allt inte att det vara där problemet låg huvudsakligen. Som Farbror skriver var det oftast fri lina ner till straffområdesgränsen, där backlinje och en småvilsen Olsson mötte. Eftersom i stort sett alla i Vasa dessutom valde att gå centralt - undantaget Yasar - och egentligen ingen hade lust att slå inlägg, kan man ju lösa det problemet genom att någon (Gallo, Petter) skaver lite mer på Ayuba och hjälper Fredrik låsa ytan framför backlinjen. Det gjorde vi ju inte direkt.

Men det mest uppseendeväckande problemet tycker jag är att vi egentligen inte gör mer än ett mål på omställningar i en sådan här match. En taktik som jag saknade mot tvåmannabacklinjen uppe vid mittcirkeln var att springa offside med P eller Shpetim - varpå Fi ofelbart slutade spela och sträckte upp armen - och sedan låta Petter eller Jernberg löpa i andravåg. Då hade vi skapat fyra-fem soprena lägen från halva plan. (Om inte Vasa rättat till det efter första gången, men det betvivlar jag.)

Fan vad Vasa kommer få åka mot Mjällby om de spelar så här.

BRF Fågelsången sa...

Eftersom "bjuss" är på modet i Solnatrakten och när båda lagen spelade försvarsspel enligt Mikael Nilssons kreativa skola så gissade jag (i halvtid) på slutresultatet 6-8. Nu blev det på något sätt mer målsnålt än så men som klokare skribenter har påpekat så borde vi ha gjort några till baljor eller som allra minst ha bränt några frilägen.

Leon sa...

Känns som att det beror på klokheten hos spelarna och framförallt bolhållaren. Att kunna vara lite kylig och inte spela på den första som springer. Sen behöver kanske inte båda anfallarna ge sig av samtidigt och framförallt inte centralt. Hota med en centralt och kom sekunden senare med den andra utifrån och in.

Panikbyrån sa...

Spot on, Leon. Tror det också är ganska mycket en självförtroendegrej. Litar man inte riktigt på sin egen förmåga hållar man i bollen några hundradelar extra och läget har runnit iväg.

Anonym sa...

Är någon av de skadade backarna på G till Åtvidmatchen? Det känns som ett måste om vi ska någon som helst poängchans på lördag.

Panikbyrån sa...

Chansen att Söderbring ska kunna spela är rätt god skulle jag tro.

Leon sa...

Men... Då pratar vi en Söderbring som återigen gör comeback, förmodligen inte i form. Som jag ser det är det i bästa fall en marginell förbättring.

Anonym sa...

Wow all I can say is that you are a great writer! Where can I contact you if I want to hire you?