Inte så bra, men långt ifrån dåligt. Eller tvärt om.

Det kan inte vara så skoj att vara Stefan Rodevåg. Vid tre-fyra tillfällen i andra halvlek igår visade han vilken jäkla vettig fotbollsspelare han är. Tog emot en hopplös långboll, sög in den med en touch och vände bort sin bevakning och kom rättvänd med bollen under kontroll och sin försvarare i ryggen. Det är jävligt svårt att göra så. Fråga Shpetim Hasani, till exempel. Men sedan då? Ingenting. Ingen som följer med upp. Ingen som är spelbar. Ingen som har hunnit upp från sin position framför eget straffområde. Bara en massa blå-svart.

Så såg det ut stora delar av gårdagens match. Ett Sirius som har boll, men flyttar runt den i tillräckligt lågt tempo för att Falkenberg också ska kunna flytta runt sin box. Och sedan till slut vinna bollen och kontra. Att gilla fotboll och spela i ett sådant lag måste vara ungefär som att brinna för musiken, men spela sax i Lotta Engbergs orkester.

Men de gjorde det bra. Robin Ganemyr och David Svensson vann i stort sett alla närkamper mitt i banan och tvingade ut Sirius på kanterna. Inga instick från centrala mittfältare, en eller två riktiga djupledslöpningar från mittfältare på hela matchen och i stort sett ingen påfyllning i straffområdet. Det var inte jättesvårt att vara försvarare i något av lagen igår. Därför är det knappast heller märkligt att matchen slutade 0-0. Ett på det hela taget rätt rimligt resultat i en match där inget av laget skapade mer än någon enstaka riktigt vass chans annat än på fasta situationer.

Och visst. En poäng är en poäng, men jag har ändå en rätt fadd eftersmak. Det känns som att vi coachade bort matchen lite i mitten på andra halvlek. Falkenberg hade börjat bli redigt trötta på att flytta runt och aldrig ha bollen. Ganemyr skrek i frustration "men limma ner bollfan nångång. Det håller inte!" Och Gallo började få fritt utrymme mitt på offensiv planhalva. Det är dit vi vill ha matchen. Då börjar vi byta bort den matchbilden. Svårt att säga något om att Patrik går ut med sin skada, det är ett nödvändigt byte. Men det är verkligen inte nödvändigt att spela med fyra anfallare.

Som bäst såg det faktiskt ut just efter att Hochen kommit in och P flyttat ner. P gjorde en bättre insats som högerfältare än vad Petter gjorde. Och Hoch tillförde en del spetskompetens i anfallsspelet. han har liksom varit med förr. Men när Sunday kommer in i stället för Jernberg och Hoch flyttas ner i banan rasar allt spel. Helt plötsligt har vi i princip fyra man på rad i anfallet och ingen på mittfältet. Hochen är helt meningslös som mittfältare och i stället för att behålla trycket på Falkenbergs mittfält så släpper vi det helt med det förutsägbara resultatet att 87 % av anfallen består av pastejer från 10 meter in på offensiv planhalva. Det var inte svårt att nicka bort de bollarna för Stefan och Kristrarna i gästernas försvar.

Jag kan egentligen bara se den strategin som utslag för antingen desperation eller populism. Inget av alternativen känns särskilt förtroendeingivande. Desperation därför att det är att lita till hoppet att kasta in fyra anfallare. Man hoppas att en boll ska dimpa ner rätt eller att någon ska göra något bra. Men samtidigt bryter man matchbilden till gästernas fördel och gör det lättare och mindre energikrävande för dem att försvara sig. Populism därför att dte kanske kan uppfattas som att man tydligt går för tre poäng.

Men allvarligt talat. Om det nu var så att man trodde att fyra anfallare skulle vara det bästa sättet att göra mål på ett lag i ett läge där matchen är jämn. Varför inte starta med fyra anfallare? Att motståndarna börjar tröttna är snarare ett argument mot att byta bort mittfältet.

Men men. Varför älta. En poäng mot ett svårspelat topplag (ja, de är faktiskt det) är okej. Och det fanns även positiva bitar att ta med sig. En sådan är att backlinjens positionsspel kändes riktigt vettigt matchen igenom. Luggen har exempelvis slipat bort väldigt mycket avighet på kort tid, och gör inte hälften så mycket dumheter längre. Samtidigt har Haisem hittat ett bra spel på sin andra kant. Han träffade i stort sett helt rätt i avvägningen offensivt/defensivt så till vida att han aldrig egentligen gick bort sig på hela matchen (enda gången han får problem efter en offensiv räd är när Shpetim pissar honom i motvind genom att bjussa på en onödig spelvändning). Däremot har han problem när han kommer fram i banan. Besluten tar för lång tid och läget förloras. Men det har tagits stora steg på ganska kort tid där.

Vidare höll Gurra ihop försvaret centralt rätt bra, medan Fernberg nog tyvärr skulle vara betjänt av en tids vila. Han är ung så det är helt tillåtet att ha svackor. Problemet är att han med nuvarande skadeläge tvingas göra 27 matcher. Richards insats var därtill väldigt stabil. Han gör de enkla räddningarna på Erik Johanssons långskott på ett säkert sätt och han plockar det han ska med pondus. Noll insläppta mål är alltid minst godkänt för en målis. Det här var godkänt med sugar on top.

Till det positiva räknar jag också Hochens första tio minuter på plan som anfallare. jag hade inte trott att vi skulle få se honom på plan så pass kreativ och engagerad i år. Visst är han en poängspelare som söker egna lägen före bästa läget, men det kan å andra sidan vara lite det som behövs just nu. Och mot ett samlat försvar är han förmodligen det bästa vi har i truppen, till och med i rådande tillstånd. P tycker jag också förtjänar en del beröm efter en lång tids ris. Han har synbart mer självförtroende nu, och tar initiativ han gömde sig för för en månad sedan. Om den positiva trenden fortsätter tror jag vi kan ha fem-sex mål från honom sista tio.

Så till det negativa. Patrik St Cyr visade igår igen att han behöver ta en hel del steg till för att orka med nivån. Han river och sliter och är ett föredöme med sin uppoffrande spelstil, men han håller inte riktigt nivån. Det går helt enkelt för snabbt. I första halvlek kommer i stort sett samtliga av Falkenbergs fåtaliga attacker i den yta St Cyr inte hunnit se att han bör täcka eller efter att han blivit förbisprungen. Fredrik Olsson är ingen stjärna i passningsspel och speluppfattning direkt, men det blev en markant tempohöjning när han kom in på planen på den positionen. Det säger en hel del.

Sedan hade inte Petter en kul dag. Passningsprocent var beyond fattningsförmåga och när han efter en vettig inledning sedan inte hittar rätt i positionerna en enda gång på över 40 minuters spel blir det förstås ett problem. Det är en väldigt viktig diimension av vårt anfallsspel som bara föll bort.

Shpetim Hasani förtjänar också ett eget kapitel. Visst, han har Sirius två farligaste chanser i matchen. Men han gav ingenting till laget i spelet. Felbeslut efter felbeslut. Han har en riktigt bra förstatouch som man fick se prov av vid några tillfällen. Men sedan då? Bolltramp, markblick och spelvändning mot oss. Det kostar oerhört mycket att ha Shpetim på planen när han spelar som han gjorde igår.

Summa summarum så är det tur att vi har en av Superettans bästa mittfältare. Pierre Gallo. Utan honom på planen blir nytt kontrakt svårt som det ser ut nu. Med honom i åtminstone åtta av de tio kvarvarande matcherna är jag övertygad om att vi fixar det till slut.