27 september 2009

Klasskillnad och förbundsfiasko

Mjällby vann mot Sirius idag med 4-1. Det var en rättvis seger på så sätt att det bättre laget vann. Inte tu tal om det. Men det var ändå en Siriusförlust som gav en minst sagt fadd bismak. Anledningen stavas brödraparet Jan-Erik och Per-Åke Swärd. Den sistnämnde är tränare i Vasalunds IF och den förstnämnde gick på linjen i dagens match på Studenternas.

Den sistnämnde tränar alltså det lag som tack vare sin seger mot Qviding idag och Sirius förlust mot Mjällby lämnade över jumboplatsen i serien till just Sirius. Den förstnämnde var inblandad i ett par minst sagt tveksamma och för matchen rätt avgörande situationer.

Men vi tar det från början. Mjällby kom till spel som i praktiken klara för allsvenskan och det märktes. Det var verkligen inte full fokus på de gul-svarta gästerna. Trots ett massivt bollinnehav orkade de faktiskt inte skapa särskilt mycket på ett tajt spelande Sirius vars första halvlek knappast var särskilt glamorös, men åtminstone defensivt korrekt. Det var från mittfältet och framåt det brast. Gallo hade en riktigt sur match, Jernberg såg som vanligt lika het ut som en fjortis på släktmiddag och Ian har det svårt mot bra motstånd. Alltså fick försvaret en hel del att göra, och en kombination av att de gjorde det bra och att Mjällby var rätt otaggade ledde till att det fortfarande var mållöst halvtimmen in i matchen.

Då fick Sunday Bale fatt på en tacksamt lös bakåtnick av Robledo som han elegant lobbade över Asper. 0-1 speglade inte matchbilden. Men vem fan bryr sig? Och inte ens Jan-Erik kunde flaggvifta bort den chansen. Däremot var han uppe och sabbade vid två mycket tveksamma lägen så först Shpetim och sedan Sunday var igenom. Shpetims boll var i mål, men eftersom flaggan var uppe var det bortdömt. Magkänslan är att Shpetim förmodligen var offside, men att Sunday inte var det. Hårfina beslut dock. Men flaggan upp.

I andra halvlek hade Petter ett J-Ä-T-T-E-L-Ä-G-E att göra 2-0, eller spela fram en sopren Shpetim på mållinjen efter ett riktigt grannt anfall. Minuten efter vände spelet snabbt och Ekenberg är helt plötsligt helt fri. Ingen flagga trots massiva protester. Eken drar den rätt i magen på Richard men den slinker ändå in i en retfull båge och det är kvitterat. Sirius fortsätter dock hålla spelet uppe rätt bra, och de första 25 minuterna av andra halvlek är Sirius bästa period i matchen och man har faktiskt ett par rätt bra chanser till ett ledningsmål.

Då kommer 2-1. Återigen blir Ekenberg frispelad och även den här gången är Jan-Erik helt med på principen hellre fria än fälla. Om första läget var tveksamt så är detta ytterligare några grader upp på tveksamhetsskalan. TV-bilderna ger på grund av kamerans placering inget vattentätt besked, men nog ser det ut att vara offside.

Vid 3-1 minuten efter är det dock rent pinsamt. Både Oscar Z uppspel rätt i gapet på Fi och linjeman Vasabrorsans ickevink. Det går att odla upp tillräckligt med potatis för att försörja den nationella chipskonsumtionen under hela Melodifestivalen på ytan mellan Löfqvist och Sirius backlinje när bollen slås. Det är tokoffside. Det är en grandios miss av vår vän brorsan.

För vi får väl ändå utgå från att det är en miss. Vi måste väl ändå förutsätta att Jan-Erik aldrig skulle låta det faktum att hans brorsa Per-Åke tränar ett av de lag som är Sirius huvudkonkurrenter i bottenstriden påverka hans beslut att vinka eller inte vinka. Beslut som ska fattas på en hundradels sekund. Ryggmärgsbeslut. Inte medvetet i alla fall. Väl?

Man kan ju tycka att det finns ett enkelt sätt att undvika att jag ens ska skriva den här bloggposten som jag gör och helt enkelt konstatera att Sirius föll ihop mot ett bättre lag. Förbundet kunde ge fan i att sätta brorsan till tränaren för en huvudkonkurrent på linjen i en match som gäller så mycket. Förbundet MÅSTE ge fan i att göra det. Sådana här tveksamheter ska inte få uppstå.

Innan jag kryper tillbaka in under den bitterhetens sten jag gömmer mig under för resten av natten måste jag ändå konstatera att trots dagens resultat i den djävulens serie så är inget förändrat i sak. Det räcker fortfarande att vinna hemma mot Vasalund och Trollhättan. Det är jag övertygad om. Enda problemet är ju att man ska göra det också.

En början kan ju vara att inte låta Jan-Erik Swärd gå på linjen. En fortsättning kan vara att ge fan i att spela högt försvar med den backlinje vi har.

(Och så måste man trots allt buga sig inför Mjällbys prestation. De må se ut som fan med sina skosnörepannband, men det är ett jävla gediget och bra lag som vinner serien oerhört välförtjänt.)

1 kommentar:

Farbror the Guru sa...

"Brorsan" visar ju sin omdömesförmåga redan med beslutet att anta uppdraget.

Clowneri.