Jeppe avgår, och sen då?

Skulle skriva om matchen igår. Skulle konstatera att det vore en fröjd att en gång i framtiden se Sirius spela som Ängelholm. Se Sirius anfallare jaga som illrar för att stressa backlinjen, störa uppspel och vinna boll. Se ett lag som hänger ihop. Skulle skriva att rockaden i backlinjen andades desperation - att man brände ytterligare spelare som vi kommer att behöva framöver - bara för att man hoppades att det skulle bli bättre. Skulle undra om man någonsin igår övervägde att skita i mittfältet och lyfta långt. Bejaka bristerna för dagen helt enkelt.

Men sedan kom ryktet att Jens säger upp sig. Ryktet blev så en nyhet. Vem tänker på gårdagens skitmatch nu? Alla pratar om Jens hit och Jens dit. Var det bra eller dåligt? Var han bra eller dålig?

Just nu är det en ganska ointressant fråga. Åtminstone den sistnämnda. Men det finns en del intressanta aspekter som någonstans måste diskuteras. Vi kan låna Jens T Anderssons egna ord från idag och sätta rubriken "ansvar" över de frågorna. Jeppe tog sitt ansvar och lämnade posten för att låta andra kliva fram och försöka. Han kände att han hade nått vägs ände. Att han inte nått de kortsiktiga målen.

Kanske ser vi lite olika på innebörden i ordet ansvar, jag och Jens. Kanske har vi lite olika avstämningspunkter när det gäller kortsiktiga resultat. Men - utan att vara helt insatt - så kan jag för mitt liv inte skramla ihop till att kalla det för att ta sitt ansvar att lämna rodret vind för våg och hoppa överbord när vågorna går som högst och hamnen är i sikte. Så att någon annan kan ta över och fixa det. Det hade kunnat betecknas som ansvarsfullt i somras, med en 12-13 omgångar kvar, om det var så han kände. Men inte nu. Aldrig nu. Är det budksapet till spelarna? Har ni det trögt så kan ni alltid skita i det och lämna till någon annan. I så fall förstår jag varför det såg ut som det gjorde på planen igår.

Och de kortsiktiga resultaten. Är de verkligen sämre nu än efter säg 10 omgångar? Visst, Sirius gjorde sin kanske sämsta match sedan man mötte Ängelholm förra gången igår. Men den typen av kortsiktighet är det väl inte vi pratar om? I min bok finns det inga avstämningspunkter som heter "med sex omgångar kvar och alla möjligheter till nytt kontrakt levande". Antingen fattar man beslutet att det rinner ur händerna på en när det finns tid kvar, eller så kör man tiden ut, löser problem internt med omdisponeringar tills man faktiskt kan summera resultatet och konstatera om det funkat bra eller inte.

Jag har uppfattat Jens som rak och uppriktig. Tydlig och trygg i sig själv och sin roll. Så jag får faktiskt inte ihop det här beslutet, vilket jag är övertygad kommer från honom själv. Som jag ser det tog Jens T Andersson inget ansvar idag. Han själpte över hela problembunten på andra. Och han brände alla sina kort till en framtida tränarkarriär. I vilket styrelserum kommer man tänka "jag vet, vi anställer den där killen som var tredjetränare i AIK och sedan hoppade av från Sirius med sex omgångar kvar"? Den enda tolkningen jag kan göra är att han faktiskt är så mentalt distanserad från sitt uppdrag som tränare i Sirius att han faktiskt uppfattar situationen på det här sättet.

Men jag tycker faktiskt inte att det är det jobbigaste i den här situationen. Det finns andra ställen som jag förväntar mig ansvarstagande från. Ansvarstagande och handling. Jens sade inte upp sig på en presskonferens idag klockan 16. Han pratade naturligtvis med någon i Sirius styrelse innan dess. Egentligen är det ointressant när. Jag kan bara konstatera att det inte levererades någon lösning på hur de sex sista omgångarna samt ett eventuellt kval ska skötas.

Att hålla en presskonferens där man bara presenterar problem men inga lösningar är på gränsen för vad jag klarar av från min förening. Den förening där jag är medlem. Den förening för vilken jag trots allt ännu brinner. Att kommunicera att Brännan leder laget "åtminstone över bortamatchen mot Qviding på söndag" är att säga att vi vet inte om vi är nöjda med den lösningen, men den får duga över helgen i alla fall. Skulle min chef skicka ut det budskapet om mig i media skulle jag köra taxi med början i morgon. "Tack för mig, fixa detta bäst ni kan."

Att låta ett uttalande som "vi har redan inlett arbetet med att hitta en lösning för resten av säsongen" vara det som klubben själv väljer att säga i sammanhanget är ungefär som om den lokale brandchefen skulle gå ut i media och säga "vi har noterat att det brinner i ett hus på Skolgatan och vi har redan beslutat oss för att fundera på att släcka elden snart".

Så här enkelt är det. Innan man håller en presskonferens ska man ha hunnit komma på att Brännan har kontrakt och att man därmed antingen måste sparka honom, förankra en ny huvudtränarlösning med alla inblandade eller ge honom sitt fulla förtroende resten av säsongen. Att göra som idag och kalla till en presskonferens för att berätta att man har fått ett problem på halsen som man inte vet hur man ska lösa är makalöst. Hinner man inte skruva ihop en lösning i tid säger man helt enkelt till Jens att han får vänta ett dygn med att gå ut med detta och att Brännan får ta dagens träning, det gör han ju ändå rätt ofta. Skulle Jens insistera ändå så är han on his own och bryter arbetsgivarens uttryckliga order.

IK Sirius har istället bakbundit Brännan i en situation där han ska ha styrelsens fulla och ovillkorliga stöd för uppgiften. Det skulle ha varit huvudbudskapet idag. Jens avgick. Han är historia. Vi bedriver elitidrott och har en uppgift. Så här ska vi klara den. Det hade varit det enda acceptabla budskapet.

Så när klubben någon av de närmaste dagarna kommer att gå ut och säga att Brännan med stöd av NN tar över de sista omgångarna så kommer alla undra om de verkligen tror på detta eller om de helt enkelt inte hittade någon annan. Med de förutsättningarna ska nu kontraktet räddas. Nu när Jens T och styrelsen har visat hur de ser på det här med att ta ansvar kan man ju undra hur det ska gå.

Mitt enda hopp är att Brännan och spelarna biter ihop och sväljer och samlas kring uppgiften. Att de ser möjligheterna. Brännan har en lysande karriärväg i den här situationen. Ingen kan förebrå honom om han misslyckas. Om han däremot lyckas har han gjort det igen. Städat upp efter styrelsens soppa.

Men den här gången undrar jag faktiskt om inte skiten har hamnat i den stora fläkten. Det är dags att vakna nu IK Sirius. Det finns supportrar som ställer upp bakom sitt lag och det finns spelare och ledare som jag är övertygad om kommer bära sitt siriushjärta väl synligt framöver. Tillsammans räddar vi det sportsliga. Sedan är det dags att diskutera ansvar.