I UNT här om dagen skrev gamle Siriusspelaren Einar Brekkan ett längre öppet brev till fotbollsuppland. Einar vill att Upplands FF skrotar ett gäng regler som reglerar vad kidsen i uppsalafotbollen får och inte får göra. Och det är en viktig och intressant diskussion i sig. Jag tror att vi är rätt många som länge har förundrats över det faktum att elitsatsning för kids är okej i en mängd olika sammanhang, men inte är kosher i fotboll. Det finns 15-åriga konsertpianister som hyllas nationellt. De satt inte på pallen 90 minuter i veckan när de var åtta, om man säger så. Det finns en 15-årig simmare som hyllas för sitt världsrekord. Hon fick delta i tävlingar där segrare utsågs när hon var elva. Jag lovar.
Ändå finns det ett par andra trådar i Einars brev jag vill plocka upp. Den första handlar om Uppsalas/Upplands seniorfotbollsmisär. Vi har ett lag i botten av Superettan. Sedan har vi ett uppländskt lag som håller på att åka ur ettan (och ett i Stockholms län, men ändå i den Uppländska närheten i toppen av samma etta). Sedan då? GUSK gör det bra på övre halvan i tvåan och Strömsberg går upp. Resten ligger, med undantag för GUSKs avknoppningslag Gamlis i botten av trean, i fyran och nedåt. Jämför med jämförbara städer/regioner så är det i princip bara Eskilstuna som är sämre.
Så kan vi inte ha det om vi vill se allsvensk fotboll i Uppsala. Det Einar föreslår, diversifierad talangutveckling under bra ledare redan från mellanstadieåldern, är en nyckelfråga i sammanhanget. Det konstaterandet är inte minst en passning till Sirius. Som ledande klubb i fotbollsuppland vilar ansvaret tungt på Sirius ungdomsfotboll att driva den utvecklingen. Även om det finns en del tendenser i rätt riktning, så rör det sig väldigt långsamt. Problemet skulle jag tro är en bristande insikt från ansvariga om behovet av professionalism långt ner i åldrarna. Och ja - det kostar. Och ja igen - det är värt det. Det är ett billigt sätt att få fram a-lagsspelare.
Så då till det andra som man kan utläsa ur Einars initiativ. Där finns ett driv och en energi att förändra. En energi som vi definitivt sett en hel del av på planen i den blå-svarta tröjan. Den energin borde naturligtvis kanaliseras inom Sirius fotboll. Det är dags för utvärdering nu. Bengt Trolle har suttit som ungdomsansvarig i Sirius styrelse några år nu. Vad har gjorts, vad kunde ha gjorts bättre? Vad tänker du göra framöver?
Svaren måste vara bra övertygande för att inte Einar Brekkan i dagsläget ska framstå som ett intressant alternativ vid nästa årsmöte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Elitsatsning är så klart OK men knappast Elitsatsning i stället för breddverksamhet.
Det finns studier i England som tittar på hur väl ungdomsstjärnor lyckas. Jag minns inte alla detaljer men huvudresultatet gick ut på att dim som var outstanding som, säg, trettonåringar ofta var en i "elitmängden" som sextonåringar.
Alltså, en ensidig elitsatsning utarmar fotbollen eftersom man slarvar bort massor av fotbollsspelare som blommar ut lite senare.
Exakt. Jag var kanske lite otydlig, men det är ju en av Brekkans poänger. Diversifiering. Barn ska få spela på en nivå där de utvecklas. Det handlar inte bara om de allra bästa, snarare tvärtom. Utvecklingsmässigt kan det skilja fem år mellan två elvaåringar. Därför tror jag inte heller på den stenhårda åldersuppdelningen i knattefotbollen. Sirius borde vara tillräckligt stort för att kunna ha resurser till välutbildade ledare både till bredd och elit.
Jag vet inte om du var otydlig men folk stänger så lätt av öronen när man nämner elitsatsningar. Diversifiering, sa Bull!
Skicka en kommentar