Det är inte mitt citat efter dagens krejsyshow i Trollhättan. Det kommer från en uppsalabo med siriuskläder. Det är väl en av dagens sanningar. Det finns några andra också. L-O Mattsson var inte bara ödmjuk på presskonferensen efter matchen. Han talade nog sanning också när han sa att "detta är ett av de bästa lagen vi har mött. Vi hade inte en chans defensivt och vi fick ändra hela vårt upplägg eftersom jag ärligt talat inte kunde föreställa mig att Sirius var så bra." Det säger killen vars lag just har vunnit med 5-2. Den lokala reportern eldade på genom att kommentera försvarsspelet: "ni har ju sett oerhört stabila ut defensivt i år, men idag var ni inte ens nära. Vad beror det på?". L-O svarar: "Vi hängde inte med helt enkelt. Det gick ruskigt snabbt."
Bredvid L-O satt Jens T A och stirrade ut i tomma luften. "Så vitt jag vet består fotboll av två delar i alla fall. Offensiv och defensiv. Mycket som vi gör offensivt såg väldigt bra ut, men man måste vilja försvara också. Vi blir väldigt hårt straffade för våra misstag idag." Kan man lugnt säga. Ärligt talat har jag nog aldrig sett ett lag i Superettan spela så bra anfallsfotboll som Sirius gjorde idag. Det var en enorm fart och variation. Skarvningar, kortpassningar, perfekta inlägg, farliga fasta - you name it. Fantasifullt, variationsrikt och extremt underhållande. Det gav 1-3 i halvtid. Mellan backlinje och mittfält var ytorna enorma. Jag förstår frestelsen att spela med fyra såpass offensivt orienterade mittfältare, men balansen blev - ähum - en smula lidande. Med Fredrik Olsson på planen hade vi kanske löst en hel del av den defensiva problematiken, men å andra sidan hade naturligtvis offensiven blivit lidande. Rätt val? Jag vet inte.
Jag vet verkligen inte. Jag begriper mig inte på den här matchen. Vi släpper till sju avslut på mål. Det är ingen katastrof på något sätt. Vi har tio egna avslut på mål varav två i virket. Det är också rätt bra. FCT sätter sitt första avslut i första halvlek. Avslutet är perfekt, stolpe in, otagbart efter ett vackert anfall, resultatet av ett dåligt siriusuppspel, men vilka lag sumpar inte ett uppspel då och då?. Direkt efter gör de 2-1. Vi har ett läge att rensa bort bollen, men Luggens nick blir knas, och de kan vända spelet. Avslutet är perfekt. Ett sånt misstag gör de flesta superettalag ett par-tre av per match. 3-1 är ett skott stenhårt i nättaket från 25-30 meter från en kille som inte gjort ett enda mål i år. Visst, han är oattackerad, men han missar lätt 19 av 20 sådana. Eller gör som Mani, drar den i ribbkrysset. I andra har FCT alltså inte ens en halvchans, knappt ens bollen under kontroll på offensiv planhalva. Sen kommer Etéus in och får en riktig smörpass som skär mellan mittbackar och mittfält. En touch och mål. Resultatet av ett inkast vid mittlinjen. Där försvinner matchen. Det var som Degen borta i fjol, fast tvärtom. Då tyckte jag samma bisarra matchbild var rätt najs.
Jag skämtar inte. Sirius spelade fantastisk fotboll i den här matchen. Misstag, visst, men inte fler än Trollhättan. Inte fler än något annant lag. L-O Mattsson avrundar med att säga "jag skulle inte oroa mig om jag var tränare i Sirius. Ni är alldeles för bra för att åka ur." Visst, visst, men vi behöver väl poäng också? L-O Mattsson är inte första motståndartränaren den här säsongen som har sagt samma sak. Men poängen är ju poängen, och jag vet att jag borde skriva att det jämnar ut sig i längden och spelar vi bara så här i fortsättningen är det lugnt, men det går bara inte. Å andra sidan har jag inget bättre alternativ för hur vi skulle spela. Det är ju så här Sirius ska spela, fast utan misstagen. Men det gäller väl oavsett spelsätt, misstag är ju det man förlorar på. Men det är väl så lösningen ser ut. Ta bort misstagen. I så fall krossar vi Syrianska. Jag lovar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vi tycks leda stilpoängstabellen! Det kommer icke att hindra mig från att bittra vidare.
Jo, det samlades en del stilpoäng. Precis som Panikbyrån skriver var det mycket som var bra. Det one-touch-spelet har jag aldrig sett Sirius utföra förut, t ex.
FCT:s utdelning var minst sagt okej - ja, IKS lämnade ytor, men FCT skapade i princip nada förutom målen. Inte hjälper det att RR släpper in en harmlös boll heller.
Men. Passningsspelet är det bästa jag sett Sirius utföra. Ever. There is a light...
Om vi kunde fortsätta med det passningsspelet och minimera de defensiva misstagen...
Hur står det till med de skadade spelarna. Någon som är på gång till matchen mot Syrianska?
Av de skadade bör Söderbring ligga närmast spel. Redan på måndag är svårt att säga, men omöjligt bör det väl inte vara. Alla skador går åt rätt håll hursomhelst.
Har pratat med folk som också säger att det var en riktigt spännande offensiv. Det var ju en väldigt offensiv balans på laget och de offensiva spelarna verkar ha gjort det bra tillsammans. Problemet blir då följande: När många spelare går framåt blir backlinjen utsatt. Det är ok om du har backar som klarar av det. Senast Sirius hade backar som klarade det var i div 1. Förra hösten ändrade man och spelade lågt och kompakt, och helt plötsligt tyckte alla att backlinjen var bra. Nu spelade man lite högre och bjöd tydligen på den anfallsfotboll alla vill se. Men släppte in fem mål. Det mest oroande, förutom skadorna, är att de två man trodde skulle vara bäst innan säsongen underpresterar kraftigt. Jag vet att det är som att svära i kyrkan, men Segerström och Rickardsson är ju två säkerhetsrisker just nu.
Intressanta ord, Leon. Det där är värt ett eget blogginlägg (minst).
Leon har helt rätt just där, även om man kan lägga till ett par namn på säkerhetsrisksidan. Visst släpper Richard in sitt idiotmål i 81:a minuten, men det är det som totaldödar matchen. Gurra kräver jag en hel del av, han var en av våra absolut sämsta i Trollhättan. Jag har lättare att acceptera att Fernberg går bort sig, han är 20 och saknar mycket rutin. Fernberg gör en Haris på deras 4-2 och stöter på ett märkligt sätt och lämnar därmed stor lucka mellan sig och Gurra, men Gurra är den som har huvudansvaret för att försvaret agerar gemensamt. Men Luggen har ett försvarsspel som är - minst sagt knasigt, och Manis defensiv - han har ansvar för att understödja Haisem - var helt åt skogen.
Vid samtliga trollhättemål i första halvlek hamnar lagdelarna fel i förhållande till varandra, det är inte bara försvarande mittfältares fel (även om Manis agerande vid 3-1-målet är genuint oacceptabelt - i ett anfall som har två vågor och varar i säkert 45 sekunder har han fortfarande inte jobbat hem för att ge Haisem understöd.) Ingen styr försvaret idag. Richard är tyst som lilla musen och Gurra är nog fortfarande ganska nöjd med att ha med sig båda skorna till match, snack på planen är inte hans grej. Det där måste lösas, det hjälper inte med att sätta Fredrik defensivt på mitten eftersom vi då förlorar möjligheten att ha både Makacha och Gallo centralt vilket var nyckeln till vårt anfallsspel, och Fredrik är inte heller den spelartyp som styr upp den delen av problemet.
Samtidigt tror jag, med detta sagt, att man faktiskt inte ska överdriva problemet. Vi har haft et läge under en tid där i princip antingen försvar eller anfallsspel har fungerat. Anfallsspelet har ALDRIG sett så bra ut som mot Trollhättan. Det är faktiskt rätt och riktigt att prata om marginaler, vi har två ribbträffar och minst två-tre ytterligare chanser som får betecknas som mycket mycket bra, alltså sex-sju chanser av en kaliber som vi i bästa fall skapade två-tre av i början av säsongen. Det låter fånigt, men från läktaren såg det ut som att en del spelare drabbades av överdriven entusiasm över att vi spelade så bra, ytterbackar gick upp på båda sidor och mittfältare dröjde sig kvar för spelvändningar. Det är naturligtvis inte acceptabelt i ett jämnviktsläge i en match, utan enbart i en slutforcering. Men det är ett problem som är relativt lätt att illustrera och avhjälpa.
Jag tror att vi kommer att få se det mot Syrianska.
Låter hoppingivande, bara att hoppas att du får rätt!
Den defensiva mittfältsplatsen har varit ett huvudbry en längre tid, egentligen sen Brännan snörde av sig skorna för sista gången.
Makacha har sannolikt störst spel i sig av de alternativ vi har att tillgå. Med honom på plan ökar uppspelsalternativen men frågan är om han har tillräckliga defensiva kvalitéer? Han har inte visat det så här långt anser jag.
Med Fredrik blir vi som sagt väldigt lättlästa då ett väldigt stort ansvar läggs på den offensiva mittfältaren att sköta uppspelen. Han har inte heller visat att han kan "stänga igen" ytan framför backlinjen som jag anser att man kan kräva av hans spelartyp.
Hur kommer det sig annars att inte St Cyr längre nämns i diskussionen? Har inte haft möjlighet att se alla matcher på senare tid men tycker han gjort helt ok ifrån sig de matcher jag sett och då på en ovan ytterbacksposition. Nu verkar han dessutom varit framträdande i U21 sist.
Gallo ska inte spela defensivt som jag ser det.
Z är väl tänkt som mittback i första hand men kanske kan bli ett alternativ med tiden?
Skicka en kommentar