Paussammanfattning superettan, del 4

I tabellens nedre regioner frodas ångesten för fullt. En tuff och spännande juli väntar för dessa lag, och det är inte bara för att denna blogg på sitt sätt är part i målet, men generellt sett är alltid bottenregionen den som är mest spännande att följa efter ett uppehåll. Det är där som mest står på spel för de inblandade klubbarna. Vi hoppar i sammanhanget över Sirius, eftersom vi diskuterar denna lilla förenings väl och ve framlänges och baklänges i alla andra inlägg.

IFK Norrköping
Östergötland i allmänhet och staden Norrköping i synnerhet är splittrad. Vissa går till jobbet smygandes längs med husväggarna med en pappkasse över huvudet, andra kan inte sluta skratta åt Pekings misär. IFK, Peking, Snoka är ett lag som engagerar långt bortom spårvagnens ändhållplatser. Pekings situation är på många sätt inte helt olik BoIS, en förening vars ambitioner alltid är allsvenskan och som har kroniska problem att anpassa kostymen till situationen. Allt är i kris i IFK just nu och senast idag kom ett pressmeddelande som bekräftade försäljningen av klubbhuset. De 6,4 miljonerna lär man få användning för. Det är väl ungefär vad man har i lönekostnader i år för folk som inte rör sig en centimeter innanför den nya Parkens staket. Och då har vi ändå inte pratat om fotbollen än.

IFK har en trupp som ska kunna rubba de flesta lag i serien. Men de har - inte ens på pappret - en såpass stark trupp att de är mycket bättre än alla andra och att de därför kan hämta lätta poäng. Det är en del av problemet. Tvärtom kunde man exempelvis med visst fog redan på försäsongen fundera på vem som egentligen skulle göra målen i laget. En dyr och ihålig trupp i en förening med hysteriska ambitioner och en oprövad tränare är ett lag med patologiskt behov av en bra start. Och Peking hade definitivt lite motrull i början med en del sena poängtapp. Det känns som om laget inte har kunnat hämta sig från det, som att Bergort aldrig har hittat nycklarna. Deras ungdomar har hamnat under gräslig press och en tonåring som Andreas Haglund har fått helt osannolikt mycket skit med tanke på vilken roll han rimligtvis borde ha i ett normalt lag.

Vägen ut är lite svår att se. De flesta inser att Peking har en trupp som rimligtvis borde kunna hålla näsan över avgrunden med god marginal, man får dessutom in lite tyngd i och med lånet av Thordarson under sommarmånaderna. Samtidigt är det en aktion som skriker kris, och även fortsättningsvis lär omgivningen utsätta laget för ett skoningslöst tryck. Alla lag som möter Peking i sommar kommer att ha ett fruktansvärt stort mentalt övertag. Det kan räcka för att skicka klubben ner i söderettan tillsammans med Öster.

Ljungskile SK
Bohuslänningarna plockade trots allt en hel del poäng i allsvenskan i fjol, och jag måste säga att jag är lite förvånad över att finna dem såpass långt ner i tabellen. De har trots allt 12-13 spelare som gjort minst 20 allsvenska matcher. Ljungskilefotboll är väl nästan ett begrepp i svensk fotboll av idag, och det enda som väl signalerade lite varningsflagg inför säsongen var väl den nya ledarstabens ambitioner att spela attraktiv fotboll. Nu har man ju inte gjort det. Så fick också "Gummi" sparken efter fem omgångar och man tog in en Wålemark igen. Lagom till omstarten har man dessutom plockat in en förstärkning i tränarstaben i form av gamle GAIS-ledaren Örjan Glans som säger sig prioritera "ett starkt organiserat försvarspel". No shit.

Laget har nog dessutom lidit av "siriussjukan", och har väl knappast ställt upp med samma lag två matcher i rad. Kontinuitet kanske inte är ett självändamål per default, men bristande kontinuitet verkar onekligen leda till större osäkerhet bland spelarna på planen. Så har det i alla fall sett ut i LSK stora delar av våren. Det inledande 4-3-3-systemet måste också vara något sorts svenskt rekord i knasighet givet spelarmaterialet. Det som talar för en bättre höst är väl dels spelartruppens rutin samt att man fått in en riktigt målvakt i och med att Niclas Svensson comebackat i laget. Alla som såg Burns insats på Studan kan förstå det beslutet. Vidare så antar jag att laget kommer gradvis leta sig tillbaka till sin inkast- och inläggsbaserade brutala straffområdesfotboll, och att det kommer att löna sig. Ut i fjorden och starta upp den gamla tändkuledieseln, så kommer LSK säkert kunna tråla ihop tillräckligt många poäng för att hålla sig kvar.

Väsby United
Väsby ligger sist i serien. Det är bra. Och det tycker jag av princip. Ett renodlat farmarlag har ingenting i landets näst högsta serie att göra. Väsby kan i och för sig spela rätt underhållande fotboll och ställer ofta upp med ett ungt och bitvis spelskickligt lag. Problemet är dock det samma som tidigare år, det finns knappt en själ i det laget som bryr sig om det klubbmärke som trots allt är tryckt på tröjan. De tillhör alla i princip AIK och det är dit de vill med sin fotboll. Inte åka till Änglavallen och tjorva till sig poäng för att klara seriekontraktet. Bilden av grönklädda väsbyspelare som efter slutsignalen i kvalförlusten mot Sirius härom året mer eller mindre knatade direkt in i Sirius omklädningsrum och hörde sig för om kontrakt för nästa säsong har etsat sig fast.

Hur Väsby kommer att klara sig i höst beror förstås på hur sorteringsprocessen i AIK ser ut under sommaren. På Råsunda finns ett par unga klasspelare som fått begränsat med speltid i a-laget och som mycket väl kan slussas ner till United. Redan idag spelar Väsby oftast relativt jämnt med sina motståndare vilket målskillnaden 9-15 är ett bevis för. Idag finns det dock alldeles för få matchvinnare i laget och framåt räcker man inte till. Om inte pappa AIK löser den biten åker man ner till norrettan i höst. Och då kommer man ändå att vara ett snäpp för högt upp i seriepyramiden för att vara ett farmarlag. Inför regler nu, SvFF!