10 juli 2009

Så. Nu har vi brutit ihop, nu är det dags att komma igen

Sitter och kikar på delar från matchen mot Trollhättan igen. Alltid bra att kontrastera sin ögonblicksupplevelse med "facit". Många har redan tyckt och tänkt rätt mycket kring den här matchen, och det är ju på sätt och vis rätt befogat. Vi torskade ju ändå rejält mot ett lag som vi tänkt ha bakom oss. Och lägger man tillmatchen mot FCT till de fyra senaste får man ihop att på de senaste fem matcherna har vi släppt in 16 mål. Det är rätt mycket det. I snitt drygt tre per match. Samtidigt är jag lite skeptiskt till att aggregera statistik på det sättet. Det känns svårt att exempelvis dra samma slutsatser från dyngtorsken i Mjällby som senast i Trollhättan. Förutsättningar, matchbild och motstånd var så extremt olika.

Och efter debaclet i Trollhättan så lutar jag ändå faktiskt åt att det kanske trots allt är fel att se den förlusten som ett balansproblem. Jag ser det mer som ett kommunikationsproblem. Det är förvisso ett riktigt stort problem och det är inte heller ett nytt problem, men det är prio ett att hitta en lösning på det. De flesta av Trollhättans farligheter kommer faktiskt inte på snabba omställningar, de kommer på rätt långsamma omställningar mot en samlad backlinje. När de flesta av de anfall som resulterar i mål för Trollhättan börjar har vi fem-sex spelare på rätt sida bollen, ibland fler.

Problemet är att ingen styr backlinjen. Ingen tar ansvar för när man ska lyfta och när man ska falla. Ingen skriker ner folk i markering. Ingen ryter på mittfältare som tar alibilöpningar och nöjer sig med att ha rätt försvarsposition någon gång i bland. Resultatet blir dessa ytor mellan försvar och mittfält och resultatet blir att omarkerade spelare kan påbörja djupledslöpningar från sju meter utanför straffområdet. En backlinje kan helt enkelt inte förlita sig på egna initiativ, en backlinje måste jobba tillsammans, och någon måste vara arbetsledare. Jag kan inte se annat i dagsläget än att det ansvaret borde vara Gurras och Richards gemensamma. Mot Trollhättan var dessa två nyckelspelare i princip knäpptysta. Var var tändningen?

Det här är inga problem man löser genom att spela med Fredrik istället för exempelvis Mani eller Gallo. Därför ser jag faktiskt helst att 10 av 11 spelare från startelvan mot Trollhättan förblir i startelvan. Jag är övertygad om att nuvarande backlinje kan sköta uppgiften mycket bättre än senast. Jag har sett dem göra det. Jag är också övertygad om att heltidsproffs Richardsson kan plocka fram matchdjävulen igen, och framför allt är Ahlm inte bättre. Varken Söderbring, Blomman eller Palmqvist (som jag för övrigt inte skulle välja före Luggen som ytterback) lär vara klara för Syrianskamatchen, så det måste bli samma backlinje.

På mittfältet låg firma Makacha - Gallo bakom varje anfall mot Trollhättan. Därför ska de fortsätta. På den av dem - förmodligen Gallo - som kommer att spela defensivt ligger också ett ansvar för att sköta kommunikationen med backlinjen. Petter är given och den av yttermittfältarna som gör mest rätt även i defensiven, Mani och Jernberg ger ungefär lika mycket - eller lite - defensivt, men med en skillnad, Mani gör ett betydligt bättre hemjobb än slappe Jernberg, men han tappar mer boll i livsfarliga situationer. St Cyr har mer att bevisa innan han kan konkurrera ut någon av mittfältarna. En variant skulle dock kunna vara att ersätta Mani/Jernberg med Fredrik för att härja ner exempelvis Zatara.

På topp ryker dock P. Just nu får vi nästan ingenting från Johan, och till skillnad från Gurra - som i lika hög grad skulle förtjäna en petning just nu - finns ett intressant alternativ i Sunday. han fortsatte i veckan att spela bra i U21 och under hans korta inhop i Trollhättan sprakde det betydligt mer om hans få bollkontakter trots att han kom in i ett läge där laget i princip hade gett upp. P springer tvärtom mer och mer i ett vakum. Bolltouchen var bitvis hemsk mot FCT och trots hans läckra framspelning till Mani vid 1-0-målet minns man kanske mest hans jättesumpning i slutminuterna av första. Ge Sunday första 60 och släpp in P sedan.

Jag tror på god chans mot Syrianska. Men det blir en hemsk, hemsk match. Jag är redan höggradigt nervös.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag drömmer mardrömmar om Zatara...

Farbror the Guru sa...

...& Sirius! Hemsk Höst väntar...