Omstart mot Trollhättan

Nu är det äntligen, äntligen dags för riktigt match igen. Inget är som dagen-innan-ångesten. Det unika tillfällets fönster där man fortfarande kan laborera med teoretiska uppställningar och hypotetiska matchbildsscenarier, utan att ha sett skiten fullbordas. Jag har väl egentligen aldrig kännt mig trygg inför en Siriusmatch, förutom då vi åkte för att möta Skiljebo borta efter sommarmatchen mot AIK. I bussen dit påstod jag att man kunde sälja sitt hus och sätta alla pengar på Sirius. Vi förlorade med 5-2. Tur att jag inte hade nåt hus.

I morgon är det alltså dags för match mot Trollhättan. Nykomlingarna från bandyland är ett av de lagen som vi av all rimlighet att döma har att slåss mot i vår del av tabellen resten av säsongen. Alltså en sjukt viktig match att framför allt inte förlora. Trollhättan är inte ett enkelt lag att möta. Visserligen gör de aldrig mål, men de släpper inte heller in några mål. Under sommaren har laget förstärkt med två, på pappret rätt vassa, anfallare. Mattias Etéus är bänkliraren från IFK Göteborg som alltid varit lovande, och alltid varit nära ett genombrott innan det alltid kommit någon snorvalp från vischan och snott platsen för honom. En stor och stark anfallare som folk hävdar lätt skulle platsa i allsvenskan i typ alla andra lag. Det vete fan, men han pangade in tre bollar i genrepet - U21-matchen mot Häcken.

Vidare har de värvat ytterligare ett av alla de ungdomsproffs i utlandet som aldrig slagit, Tobias Mikaelsson från Aston Villa. Han får knappt ens lira i reservlaget och känns om möjligt ännu mer svårbedömd. Ingen av dem startar dock mot Sirius, eftersom Trollhättan väljer samma startelva som i senaste matchen då man kvaddade Qviding efter tre mål från Bilgin Aliosman. Trollhättan fortsätter alltså bygga sin framtid på konsekvens, konsekvens och ännu mera konsekvens. Och de 14 utespelare de gått runt på hittills i år kommer i alla fall inte utökas från start. Det betyder också att vi vet vad som väntar med all sannolikhet.

Själv har jag bara sett laget i matchen borta mot J-Södra och sluttampen borta mot IFK Norrköping. Och jag måste säga att jag är rätt imponerad av en del detaljer i deras spel. Framför allt såg jag ett lag som i princip aldrig gick bort sig defensivt, vilket alltid är extremt jobbigt att möta. Jag har ingen statistik på det, men känslan är att på den här nivån tillkommer en rätt stor andel av alla mål efter mer eller mindre pinsamma misstag. Ett lag som kan stänga den detaljen i stor utsräckning är svårt att besegra. Vidare har de i Aliosman en spelare som påminner en del om vår gamle Olle Kullinger. En smart allt-i-allo-anfallare som omväxlande springer och tuggar på sina motståndare och omväxlande löper väck från dem. Han har gjort fem mål i år, varav tre nu senast och blir mannen att hålla koll på. Allt som oftast var det Olof Hvidén-Watson som serverade bollarna framåt. Han spelar vänsterytter i morgon, vilket blir en speciell uppgift för Petter att hålla koll på.

En sak som känns säker är dock att det lär bli firma Fernberg-Segerströms huvuduppgift att hålla Aliosman i Herrans tukt och förmaning, för även om ingen startelva ännu finns (så vitt jag var den inte ens spikad när spelartruppen reste till Västergötland idag) så är det inte svårgissat hur backlinjen kommer se ut i alla fall. Det blir Luggen - Gurra - Fernberg - Haisem. Sen blir det svårare. Makacha är hemma igen efter ett par bra landskamper och Gallo är given om han är hel igen - och det lär han vara. Det känns som två spelare som är väldigt troliga. Likaså Petter. Det betyder Fredrik, Mani eller Jernberg på en kant och då tror jag kanske mer på Jernberg. Eller hoppas i alla fall. Han var ett tag på g till Trollhättan, och vill säkert visa upp sig i hemmaregionen, dessutom har han "foten" - ett ovärderligt vapen mot ett defensivt starkt lag.

På topp måste man ju gissa på Shpetim - P, om det blir en 4-1-3-2-uppställning, vilket verkar troligt om man tittar på hur U21 spelat på sistone. Men jag är inte så säker. Sunday har enligt uppgift presterat bra på träningar ett tag nu och var en av få som visade lite av värde mot Bajen. Att han får speltid känns mer eller mindre säkert, och det känns inte 100 % otroligt att han kan ersätta P från start. Sunday är hur man än vänder och vrider på det en spelartyp som normalt kan uträtta betydligt mer mot ett tight försvar än P, som är komparativt bättre med större ytor att löpa på.

Känslan inför matchen är hur som helst att det här går åt pipsvängen. Jag vet inte varför egentligen, men Sirius är ett lag som de senaste årgångarna har haft det tufft mot på pappret sämre motstånd vars huvudstyrka är konsekvens och rakt 4-4-2. Det känns som om våra spelare alltid kommer till ett läge där tålamodet sviker mot sådana lag och omställningarna kommer en efter en mot oss. Den matchbilden kommer definitivt att straffa oss i så fall. Taktiskt kommer det att handla om att styra bort deras uppspel från vänstersidan och se till att vi alltid har djup på Aliosman och djupledslöpande Mohammadian och hans vänsterdoja. Det kommer att handla om att vända om och ha tålamod. Och framför allt att inte slarva.

Vi kommer troligtvis kunna få ha en hel del boll och ska vara bättre i passningsspelet än FCT. Förhoppningsvis kan Makacha, om han nu spelar, i högre grad än tidigare avlasta Gallo vad gäller framspelningarna. Det skulle göra vårt spel avsevärt jobbigare att styra bort. L-O Mattsson, FCT:s tränare, är ingen dumskalle. Han kommer att ha bra koll på hur vi har spelat hittills och han kommer att sätta press på Gallo, var så säkra. Han vet att vi alltid kommer vilja passa oss ur tighta lägen och kommer säkert att låta en man stressa på topp, stå lågt med resten av laget och minimera ytorna på vår offensiva planhalva. Då brukar sodledspassen komma och därmed också omställningslägena. Förhindra det, och hälften är vunnet.