Måstematchernas måstematch, del 1

Ljungskile och Qviding hade sin drabbning idag. I morgon är det dags för Väsby och Sirius att göra upp. Dessa två dubbelmöten i den vändande Superettan är de riktigt mörkt depprockiga matcherna i årets Superetta. Sex poäng och strecken är borta åtminstone för stunden. Noll, eller ett poäng och det är dags att börja revidera budgeten inför nästa års norrlandsturné. Och alla gråzoner där mellan. För en stackare med svaga nerver är det tuffa tider. Och när det är klart väntar bortamatch mot Ljungskile. Dessa tre matcher avgör en väsentlig del av Sirius öde i årets Superetta.

Samtidigt som Ljungskiles Johan Patriksson förpassade Sirius till sistaplatsen av serien igen gjorde laget sin sista träning inför matchen på Löten. Själv fyllde jag på familjegoodwillskvoten på annat håll, men de som var där vittnar om en mycket lugn men fokuserad träning där Brännan nötte försvarsspel med de berörda och Jeppe körde avslut med de andra. Kort sagt en normal dagen före-träning med en seriös motståndargenomgång som huvudingrediens. Alla spelare som var tillgängliga sist är tillgängliga även i morgon trots att Mani missade träningen på grund av ett sedan tidigare inplanerat läkarbesök.

Detta ger Sirius en för året helt unik situation; laget kan om man vill ställa upp med exakt den startelva som förra veckan säkrade en trepoängare. Som jag ser det finns det en del för- respektive nackdelar med det. Fördelarna är naturligtvis framför allt att man har chansen att praktisera kontinuitet - en svåröverskattad fotbollsingrediens, samt att man om man ändrar i ett vinnande lag skickar en del märkliga signaler i en trupp som inte är direkt vana vid att vinna. Nackdelarna är att man då knappast löser ett par av de fundamentala problemen från senaste matchen.

Den stora utmaningen i dagens Sirius är hur man ska balansera mittfältet för att optimera uppgifterna och samtidigt komma till rätta med de problem vi har. Vi behöver snabbhet och passningsstyrka för att kunna spela ett offensivt spel som skapar vettiga chanser med tanke på att vi inte har några stora centertanks till anfallare. Vi måste alltså skapa våra chanser genom att slå motståndarna på mitten och löpa isär backlinjen. Dessutom behöver vi täppa till luckan mellan mittbackar och centrala mittfältare samt ge ordentligt - läs extra - understöd till våra ytterbackar.

Det här går inte riktigt ihop som ekvation. Gallo, Makacha och Mani/Jernberg är alla stora potentiella säkerhetsrisker givet att de spelar med väldigt små marginaler och alltsom oftast bara tänker offensivt. Samtidigt måste vi ha både Gallo och Makacha centralt i banan för att kunna spela över motståndarnas mitt. De är truppens överlägset bästa passningsspelare. Väljer vi att spela med Fredrik eller St Cyr vinner vi onekligen i defensiv intensitet, men vi förlorar väldigt mycket i passningsspel och offensiv slagkraft. Petter är just nu en av våra vassaste offensiva kort, samtidigt är Luggen bakom honom vår största säkerhetslucka. Att väga dessa faktorer mot varandra i olika uppstälningar och med olika spelare är en grannlaga uppgift för tränarna. Jag kan utan problem tänka mig en sex-sju varianter som alla känns möjliga, men ingen känns optimal.

Mot Väsby, som precis som Sirius är ett lag som vill spela över mitten och som har många snabba och relativt passningssäkra spelare, ser jag en klar fördel med att fortsätta med femmannamittfält. Väsby har spelat 4-4-2 på sistone och gör det kanske igen även om en del talar för att de kanske väljer 4-5-1 av något slag i morgon. Oavsett vilket vill vi nog gärna ha tre pers centralt mot Väsby för att vinna den delen av banan och etablera så stort bollinnehav som möjligt.

Jag tror som sagt att fördelarna med att använda exakt samma startelva som senast överväger, men om man nu ska tänka förändringar skulle jag först och främst vilja flytta Mani till bänken av den enkla anledningen att han kostar oerhört mycket att ha på planen. Han ligger bakom en oförsvarligt stor andel av våra avbrutna anfall de senaste matcherna. Antingen genom att tappa boll när hela laget är på väg framåt eller genom att springa slarvoffside. Mani söker sig dessutom hela tiden in i mitten och tappar positon såväl offensivt som defensivt. Luckan bakom honom blir enorm. Jag tror inte att Jernberg löser det problemet, men där får vi i alla fall en fot som bevisligen ger mål. En variant är att släppa den kanten offensivt och spela Fredrik där med en tydlig uppgift att vara destruktiv både inåt i banan och som back up för en mer offensivt gående Haisem. Centralt vill jag faktiskt inte ha Fredrik alls just nu som han spelade mot Syrianska. (Och om han ska vara där är det kanske bäst att dra ner honom som ytterkläder åt Luggen med kortpassningsförbud på egen planhalva.) Då känns nog Ian som ett mer intressant alternativ, snabbare och smartare och betydligt passningssäkrare men självklart med sämre fysik och mindre rutin. Ett tredje alternativ är att skicka in Johan P på den kanten.

Mani och Fredrik är de enda två platserna som under rådande omständigheter ens är uppe till debatt. Resten är givna på mer eller mindre samma positioner.

Om man så ska spana lite närmare på Väsby så tror jag den viktigaste grundförutsättningen är att Väsby är ett bra lag med välutbildade men väldigt unga fotbollsspelare. Vår stora fördel är naturligtvis att vi har en tränare som känner i stort sett alla deras spelare oerhört väl. Det finns inte mycket som de kan hitta på som kommer överraska oss i morgon. Men alla som såg deras match mot Assyriska i onsdags vet att det är ett lag utan lagdelar som faller igenom. De hotade Assyriskas i och för sig legendariskt otighta försvar såväl centralt som på båda kanter. Framför allt har de ett passningsspel fullt i klass med seriens bästa.

Jämfört med matchen senast kan man räkna med att Holster och Nordbeck är tillbaka på mittfältet efter sina avstängningar. VU:s kanske mest intressanta spelare Victor Lundberg och bänkspelaren Agai gjorde dock klart bra insatser där som vikarier i torsdags. Framför allt Lundberg imponerade. Dock skulle jag tro att det är oklart om han kommer spela i morgon. Han är AIK:s spelare och AIK har också match i morgon och problem med avstängningar på Dulee Johnson och Kenny Pavey. Lundberg borde ligga oerhört nära till hands för AIK-truppen, vilket skulle vara en stor fördel för Sirius. Vidare har Väsby båda sina bästa högerbackar Wentzel och Motas skadade. Där gjorde senast minioren David Fällman en fullt acceptabel insats. Viktige lagpappan och mittbacken Daniel Johansson är av allt att döma även han skadad, vilket inte gör ett dugg förstås. Framåt har det mesta av det bästa producerats av killen med det fantastiska namnet Elvis da Silva Santana. Dessutom gjorde killen som jag halvsågade tidigare, Magnus Eriksson, en riktigt bra match som forward mot Assyriska.

En stor skillnad jämfört med matchen i måndags kommer också att vara den att Tolle Lagerlöf i Väsby kommer att ha gjort sin läxa och scoutat Sirius. Det innebär att vi kan förvänta oss extra tryck mot vår högerkant och ett mittfält som kommer att leta bollar på ytan mellan mittbackar och mittfält för att sedan löpa i djupet mellan mittback och ytterback. Att täppa till de hålen är för mig den första och viktigaste nyckeln till seger i morgon. Det måste lösas genom ett betydligt förbättrat samspel mellan de våra i det defensiva arbetet. Backlinjen måste orka flytta med varandra för att krympa de ytorna vilket innebär att mittfältare måste ge understöd för att täcka de ytor som kommer att uppstå på annat håll då. Det är förstås allmängods vad gäller försvarsspel, men det är ändå där Sirius har fallerat i år och framför allt i de två senaste matcherna.

Nästa nyckel till seger är att tvinga Väsbys fyra centrala defensiva spelare att flytta runt ordentligt. Detta genom ett fortsatt snabbt passningsspel med positionsförändringar och en Shpetim som omväxlande drar backlinjen framåt och bakåt. En ung och orutinerad backlinje får det alltid tuffare om de tvingas fatta många beslut. Stöta eller inte stöta? Följa med djupledslöpningar eller försöka täcka av ytor? Det ska vara jävligt svårt att vara back och under 20 år i Väsby i morgon.

Tredje nyckeln är att använda positiva faktorer för att stärka känslan av att "det här vinner vi!". Sirius har en bra trend mot Väsby. Vilundavallen är arenan där vi säkrade superettaplatsen. Jeppe känner VU utan och innan och vi vet bättre vad som väntar än vad de gör. De flesta i publiken hejar på oss så vi har princip hemmamatch. Planen är perfekt, etc, etc.

Trots allt måste spelarna se detta som en jättechans att vinna en sexpoängsmatch och göra livet surt för en av våra bottenkonkurrenter. Det är så jag försöker se det när ångesten knackar på i alla fall.